När hästägandet övergått till en börda...

[Karoliten]

Tunna sulor. Ömfotad.

Jag har en sån . Han rider jag inte på hårda fiberunderlag, han får superbra foder, biotin och dagarna efter skoning rider jag inte eller väldigt lugnt, försöker rida på gräs ute. Han funkar som ridhäst men fick en spricka i våras med infektion som följd och han har vilat mkt. Hans hovar blev värre efter förra årets torka och sämre foder.

 

[TheRedLightning]

Jag kämpade 2 år med min häst från en skada som aldrig ville läka och varje gång jag såg ett ljus i tunneln och igångsättningen kom igång, kom det ett bakslag.
Tappade lusten lite, då musten gick ur mig, men fortsatte kämpa, men någonstans insåg jag att det går inte att ha en sjuk häst för min egen skull. Tittade jag på min häst, mådde hon inte bra. Om jag hade ägt en egen gård med stora hagar, kanske hon hade kunnat skrutta runt i, nu hade jag inte det och valet blev att ta bort för hästen skull.
Ångrar inte mitt val, jag tror det var det bästa för alla. Största skillnaden förvisso var att hon var 17 år, men hade gjort samma val om hon var bra mycket yngre också.

Det är inte jobbigt för hästen, det är mer jobbigt för oss som blir kvar. Samtidigt tänker jag att vi troligen kommer träffas igen en vacker dag på andra sidan och där leva ut alla de där drömmarna vi hade.

 

[Jojo]

Jag kämpade 2 år med min häst från en skada som aldrig ville läka och varje gång jag såg ett ljus i tunneln och igångsättningen kom igång, kom det ett bakslag.
Tappade lusten lite, då musten gick ur mig, men fortsatte kämpa, men någonstans insåg jag att det går inte att ha en sjuk häst för min egen skull. Tittade jag på min häst, mådde hon inte bra. Om jag hade ägt en egen gård med stora hagar, kanske hon hade kunnat skrutta runt i, nu hade jag inte det och valet blev att ta bort för hästen skull.
Ångrar inte mitt val, jag tror det var det bästa för alla. Största skillnaden förvisso var att hon var 17 år, men hade gjort samma val om hon var bra mycket yngre också.

Det är inte jobbigt för hästen, det är mer jobbigt för oss som blir kvar. Samtidigt tänker jag att vi troligen kommer träffas igen en vacker dag på andra sidan och där leva ut alla de där drömmarna vi hade.

Det låter som samma historia som med min pålle. Tack för att du delar med dig. Det känns som att det är det enda alternativet som kvarstår.

 

[Jojo]

Jag har en sån . Han rider jag inte på hårda fiberunderlag, han får superbra foder, biotin och dagarna efter skoning rider jag inte eller väldigt lugnt, försöker rida på gräs ute. Han funkar som ridhäst men fick en spricka i våras med infektion som följd och han har vilat mkt. Hans hovar blev värre efter förra årets torka och sämre foder.

Ja nu är ju inte hovarna hans problem. Det är bara en av orsakerna att han inte kan gå å drälla som en sällskapshäst. Med rätt skoning har han inga problem att ridas på alla underlag. Men han håller ju inte för ridning.

 

[Karoliten]

Vad är det för kronisk skada i knäet?

 

[TheRedLightning]

Det låter som samma historia som med min pålle. Tack för att du delar med dig. Det känns som att det är det enda alternativet som kvarstår.

Kände igen mig lite i trådstarten, enda skillnaden att jag ej kämpade i 5 år, som du verkat göra. Kommer ihåg att jag levde på hoppet och tron att hon skulle bli bättre.

Nu idag har jag ingen egen häst längre, tagit en paus och rider på ridskola. Har nu börjat hitta glädjen med hästarna igen, en glädje jag kanske inte hade hittat om jag haft kvar min häst. Det är svåra beslut att ta och det är vi människor som måste fatta dom, hur svåra de än må vara. Det är verkligen inte lätt.

 

[Jojo]

Vad är det för kronisk skada i knäet?

En cysta i leden.

 

[Karoliten]

En cysta i leden.

Ah ja den e ju knepig

 

[Jojo]

Kände igen mig lite i trådstarten, enda skillnaden att jag ej kämpade i 5 år, som du verkat göra. Kommer ihåg att jag levde på hoppet och tron att hon skulle bli bättre.

Nu idag har jag ingen egen häst längre, tagit en paus och rider på ridskola. Har nu börjat hitta glädjen med hästarna igen, en glädje jag kanske inte hade hittat om jag haft kvar min häst. Det är svåra beslut att ta och det är vi människor som måste fatta dom, hur svåra de än må vara. Det är verkligen inte lätt.

Det är lite det jag känner att jag behöver. Kanske rida på ridskola å bara få rida en period utan att behöva undra vilket ben hästen haltar på idag. Jag jobbar ändå med hästar, så jag får redan så himla mycket kontakt med dem från marken. Det är just ridningen jag saknar glädjen med.

 

[Jojo]

Ah ja den e ju knepig

Ja det var en chansning att försöka få han fungerande. Det gick men höll bara ett tag.

 

[Stereo]

En bekant hade en oturspelle som senare också visade sig ha en cysta i en led faktiskt, men honom lyckades hon hålla frisk och i tävlingsbart skick i flera år genom att ge honom en fyra månader lång period av bara skrittande. Första veckan 15 min om dagen, "sista" veckan innan hon började trava var hon uppe på 1-2h om dagen (inte exakt varje dag, det blev både planerade och oplanerade vilodagar också så klart). Ute i skogen på lång tygel, i mer eller mindre kuperad terräng, varvat med skrittjobb på bana någon dag i veckan.

Men som sagt, fyra månader av bara skrittande. Inte ett enda uppsuttet travsteg. Inte många orkar det, men jag tror det skulle rädda många hästar.

Kanske inte din dock, så klart. Nu kanske du dels redan har provat detta och/eller dels känner att du inte orkar med att prova. Fullt förståeligt efter fem år. Jag säger som många andra i tråden, en död häst lider inte. Du får - måste, faktiskt - sätta dig själv främst ibland också!

 

[tara]

Ja nu är ju inte hovarna hans problem. Det är bara en av orsakerna att han inte kan gå å drälla som en sällskapshäst. Med rätt skoning har han inga problem att ridas på alla underlag. Men han håller ju inte för ridning.

Och du har ”second opinion” på det? Inte någon inställsam kompis nu utan någon som törs ?

 

[Shaggy]

Och du har ”second opinion” på det? Inte någon inställsam kompis nu utan någon som törs ?

TS kanske förstår frågan men jag gör det inte så jag frågar.
Second opinion på vad? Att han går att rida på alla underlag om han är rätt skodd? Att hovarna inte är hans problem? Att han inte håller för ridning? Att han inte kan drälla som sällskapshäst barfota?

 

[Jojo]

TS kanske förstår frågan men jag gör det inte så jag frågar.
Second opinion på vad? Att han går att rida på alla underlag om han är rätt skodd? Att hovarna inte är hans problem? Att han inte håller för ridning? Att han inte kan drälla som sällskapshäst barfota?

Jag förstår inte heller frågan.
Han är halt utan skor. Jag vägrar se en häst lida i hagen. Jag har haft tre olika veterinärer. Nr 1 sa att hästen inte går att laga, fundera på avlivning. Nr 2 hittade grundproblemet och fick hästen fungera en period. Nr 3 tog över när nr 2 dog för att hältan kom tillbaka.

 

[Jojo]

En bekant hade en oturspelle som senare också visade sig ha en cysta i en led faktiskt, men honom lyckades hon hålla frisk och i tävlingsbart skick i flera år genom att ge honom en fyra månader lång period av bara skrittande. Första veckan 15 min om dagen, "sista" veckan innan hon började trava var hon uppe på 1-2h om dagen (inte exakt varje dag, det blev både planerade och oplanerade vilodagar också så klart). Ute i skogen på lång tygel, i mer eller mindre kuperad terräng, varvat med skrittjobb på bana någon dag i veckan.

Men som sagt, fyra månader av bara skrittande. Inte ett enda uppsuttet travsteg. Inte många orkar det, men jag tror det skulle rädda många hästar.

Kanske inte din dock, så klart. Nu kanske du dels redan har provat detta och/eller dels känner att du inte orkar med att prova. Fullt förståeligt efter fem år. Jag säger som många andra i tråden, en död häst lider inte. Du får - måste, faktiskt - sätta dig själv främst ibland också!

Som mest gick han utan ridning i 6-7 månader, bara promenader för hand. Gick på vattengympa innan jag började igångsättning uppsuttet. Han kom tillbaka och jag började till och med tänka på tävling, men då kom bakslaget. Totalt tog igångsättning/rehab över ett års tid innan han fick klartecken att börja tränas hoppning. Det är inget jag vill eller har råd att göra igen. Känns som jag verkligen testat allt nu.

 

[Oknytt]

Avliva.

En död häst lider inte. Hästägande ska vara roligt och när det inte längre är det ja då säljer man eller avlivar.

 

[Grazing]

Haha jag kan inte hålla mig för skratt här. Hovarna är känsliga, han klarar inte av att gå barfota. Fullblod med tunna sulor är inget ovanligt. Jag skor honom själv (lugn i stormen, jag är utbildad och verksam hovslagare) och hovarna har aldrig sett bättre ut för omvärlden, men det gör tyvärr ingen skillnad för funktionen.
Han har gått i olika sorts hagar, olika lösdrifter, box osv osv. Jag har verkligen vänt mig ut och in för den här hästen.
Han är en för dyr häst att hålla som sällskap eftersom han kräver skor och helst även sulor och förmodligen regelbundna veterinärbesök. Han trivs annars bra som sällskapshäst men jag vill inte ha honom som sällskapshäst.

Men om han funkar med skor är det väl inga problem med hovarna? Många hästar som inte kan gå barfota och är ömfotade.

Få sällskapshästar vad jag träffat som inte har skor..

Om han inte håller för vanlig ridning så är det en helt annan sak. då håller ju inte hästen och den döms ut utan större problem förmodligen. Men en häst som fungerar med lättare ridning och trivs som sällskapshäst har jag svårt förstå att man tar bort.

 

[Liten]

Jag hade personligen inte sålt en häst som under såpass lång tid fått och fortsätter att få upprepade skador, med mindre än att hästen är friskförklarad och igång vid försäljningen. Jag säljer inte en "trasig" häst. Jag säger inte att det nödvändigtvis är fel att göra det, under rätt förutsättningar, men jag gör det inte. Jag klarar inte av det, punkt. Är min häst skadad och behöver behandling och/eller rehab för det, har jag som jag ser det två alternativ: att behålla och se till att hästen får vad den behöver, eller ge upp och avliva. Det är så jag känner och resonerar, utifrån min erfarenhet som hästägare.

Med det sagt, så är jag också av åsikten att den enda som kan besluta om huruvida det är rätt eller fel att avliva är djurets ägare. Känner denne att det är dags att ge upp - oavsett om det är för att ekonomin eller orken tryter, för att det helt enkelt inte går att "laga" eller något annat - så är det okej. Det är inget fel i beslutet. Lika lite som det är fel att fortsätta att försöka, så länge inte hästen lider av det naturligtvis utan får den hjälp och behandling som den behöver utifrån situationen. En död häst lider inte. En häst med speciella behov och en ägare som (oavsett orsak) inte förmår uppfylla dessa riskerar i förlängningen att bli lidande, på ett eller annat sätt. Så länge avlivningen går rätt och lugnt och bra till (utefter situationen, naturligtvis), så är även det ett sätt att fullt ut axla ansvaret som djurägare. Därmed inte sagt att det är lätt. Det kan, rent ut sagt, vara ett helvete att ta beslutet - vilket det än må vara - när inget val känns glasklart "rätt".

Andra kan självklart ha synpunkter på beslutet, andra kan självklart ta ett annat beslut i samma situation. Men så kan det vara oavsett hur situationen ser ut. Och det är inte andras sak att ifrågasätta legitimiteten i djurägarens beslut. Även om också jag kan förstå att en del blir upprörda när de anser att det är fel. Återigen, en död häst lider inte, ingenting kan någonsin mer skada den som somnat in.

Jag önskar dig lycka till, TS, oavsett vad du kommer fram till. Du kommer att göra det som är rätt för er två.

 

[Jojo]

Jag hade personligen inte sålt en häst som under såpass lång tid fått och fortsätter att få upprepade skador, med mindre än att hästen är friskförklarad och igång vid försäljningen. Jag säljer inte en "trasig" häst. Jag säger inte att det nödvändigtvis är fel att göra det, under rätt förutsättningar, men jag gör det inte. Jag klarar inte av det, punkt. Är min häst skadad och behöver behandling och/eller rehab för det, har jag som jag ser det två alternativ: att behålla och se till att hästen får vad den behöver, eller ge upp och avliva. Det är så jag känner och resonerar, utifrån min erfarenhet som hästägare.

Med det sagt, så är jag också av åsikten att den enda som kan besluta om huruvida det är rätt eller fel att avliva är djurets ägare. Känner denne att det är dags att ge upp - oavsett om det är för att ekonomin eller orken tryter, för att det helt enkelt inte går att "laga" eller något annat - så är det okej. Det är inget fel i beslutet. Lika lite som det är fel att fortsätta att försöka, så länge inte hästen lider av det naturligtvis utan får den hjälp och behandling som den behöver utifrån situationen. En död häst lider inte. En häst med speciella behov och en ägare som (oavsett orsak) inte förmår uppfylla dessa riskerar i förlängningen att bli lidande, på ett eller annat sätt. Så länge avlivningen går rätt och lugnt och bra till (utefter situationen, naturligtvis), så är även det ett sätt att fullt ut axla ansvaret som djurägare. Därmed inte sagt att det är lätt. Det kan, rent ut sagt, vara ett helvete att ta beslutet - vilket det än må vara - när inget val känns glasklart "rätt".

Andra kan självklart ha synpunkter på beslutet, andra kan självklart ta ett annat beslut i samma situation. Men så kan det vara oavsett hur situationen ser ut. Och det är inte andras sak att ifrågasätta legitimiteten i djurägarens beslut. Även om också jag kan förstå att en del blir upprörda när de anser att det är fel. Återigen, en död häst lider inte, ingenting kan någonsin mer skada den som somnat in.

Jag önskar dig lycka till, TS, oavsett vad du kommer fram till. Du kommer att göra det som är rätt för er två.

Tack för ditt svar. Det är så jag känner också med att sälja. Han kommer ju fortsätta behöva upprepade behandlingar för sitt knä om han nu ska fortsätta som ridhäst och det ansvaret vill jag inte lägga på en annan. Och risken känns överhängande att om jag skulle försöka sätta igång honom å sälja medan han är ok så får jag snart ett samtal om att hästen är trasig å en stämning på det även om jag skulle informera om skadan. Alternativt att han säljs igen och igen tills han är död inombords. Nej då vill jag hellre avsluta det för att vara säker på att han inte kommer fara illa.

Människor i min omgivning har börjat förstå varför jag känner som jag känner, så det borde väl va ett tecken på att det är dags. Annars är folk så väldigt ifrågasättande när jag tagit upp ämnet och man känner sig som en usel hästägare.

 

[Jojo]

Men om han funkar med skor är det väl inga problem med hovarna? Många hästar som inte kan gå barfota och är ömfotade.

Få sällskapshästar vad jag träffat som inte har skor..

Om han inte håller för vanlig ridning så är det en helt annan sak. då håller ju inte hästen och den döms ut utan större problem förmodligen. Men en häst som fungerar med lättare ridning och trivs som sällskapshäst har jag svårt förstå att man tar bort.

Grejen är att han blir en väldigt dyr sällskapshäst och jag vet inte någon som vill ha en sån dyr sällskapshäst. Skoning med sulor var femte vecka, kiropraktor, veterinär ofta. Jag själv tycker det är orimligt för en sällskapshäst.