När gå från låg form till högre form?

[svea]

Och för att lägga till något till Antti och Carmenzita - lägg gärna händerna mot mankammen. Det är en bra referenspunkt - då vet du att du håller händerna stilla och inte tar dem mot dig eller släpper dem till hästen.

Det handlar lite om att ge hästen en ram som är fullt rimlig för hästen att anpassa sig till utan att det blir jobbigt, och sen få den att forma sig efter förutsättningarna man ger den genom att driva bakbenen in mot tyngdpunkten.

Man kan gärna sitta i lätt lodrät sits, s.k. avlastningssits, för att uppmuntra hästen att komma upp med ryggen.

Och glöm inte EFTERGIFT så fort hästen anpassar sig efter ramen. Inte så mycket eftergift att den trillar ur ramen helt igen, utan en mjuk liten eftergift så att hästen uppfattar det som en belöning.

 

[svea]

Vill förresten tillägga att jag tycker att du har gjort rätt som ridit hästen på väldigt långa tyglar och fått den att gå lugnt och fint och sänka sitt huvud. Det är en bra början, du har alltså bäddat väl för att nu börja ställa lite mer krav

 

[Djurjouren]

Men blir man inte väldigt låst av att hålla händerna mot mankammen? Undrar bara, har ingen aning.

 

[svea]

Jo, men det är ju det som är meningen. Samtidigt så är det ju lätt att snabbt släppa efter om det skulle behövas.

Vitsen är ju att när hästen slår upp huvudet för att komma undan tygelkontakten så ska den inte "få" något, då ska andra änden sitta som på en fast punkt eller som en mänsklig inspänningstygel så att det blir mycket klart och tydligt för hästen hur mycket tygel den får att anpassa sig efter, och att den inte får mer, att det inte lönar sig att försöka rycka åt sig tygel.

Samtidigt är det förstås überviktigt att man inte ber om kortare ram än vad hästen har en chans att klara av utan bekymmer, och att man är noga med eftergift och bakbensaktivitet. Annars får man snart en häst som knäpper av och går bakom hand.

 

[Antti]

Handlar om korrigering och då är allt som fungerar bra.

 

[elbereth]

Jag har prövat att rida med händerna vid mankammen, speciellt när jag har börjat trava och kanske varit lite väl ostadig i handen. Det har funkat jättebra tycker jag! Nu får han ett jämnt stöd att anpassa sig till och jag får hjälp att vara lugn och stadig i handen. När jag behöver inverka så är det bara att göra det, det brukar bara behövas just i övergången till trav tills han hittar sin balans, sen rider jag som vanligt.

 

[true_blue]

Men att lägga händerna på mankammen sabbar sitsen - bli inte kvar där. Det var ju en tråd om avlastningssits också - det finns olika varianter av den tydligen. /T_B

 

[svea]

Nä, inte ska man bli kvar. Men när de bånglar brukar man inte ha så mycket att sitta på ändå

 

[Djurjouren]

Aha, du menade så.Så gjorde jag ofta innan oxå men man motser sig lite själv då, jag vill att mina pållar ska älska bettet och söka efter det och när man gör så så blir bettet lite obehagligt. Jag har ett bättre knep för det där nu:-)
En häst som fajtas med huvudet gör det oftast för att få ryttaren ur balans så den slipper jobba med rumpan. Var gång den slungar skallen så slutar ryttaren med det den höll på med. Om man ger den en ram så som du skriver så får jag oftast avknäppta hästar (men jag kanske gör fel). Istället så funderar jag ut vilken tygel det är hästen vill undvika mest och sen ser jag till att vara i den tygeln hela tiden, samma tryck oavsett hur mkt han vifftar och hoppar och springer krabba. Gör inget annat än att följa med och inte släppa trycket (mkt mjukt sådant) och sitta precis mitt på hästen. Till slut brukar pålle stön atill och vops så tar han tygeln själv och poffar fram lata bakbenet och då tar man andra tygeln istället.
Denna metod är rysligt efektiv för ju mer de bråkar ju mer blri de tvungn att jobba och det jobbiga slutar inte förrän den ärligt tar bettet. Är man konsekvent med detta så får man en väldigt varaktig hjälp.

 

[HannaZ]

Vad menar du men "den tygel hästen vill undvika mest"?

Den som den vill dra emot eller låta bli att söka sig fram till eller båda alternativen?

 

[the_connemara]

Fundera oxå på d.. Är det "den mjuka sidans" tygel du menar?

 

[Djurjouren]

Den tygeln den inte vill ta, hm... mer beskrivnning på det, funderar.....
Man ser det lättast när en häst förbereder nått djävulsskap. Den vet att man oftast tar den i munnen då så då ser den till att vrida huvudet åt ett bestäm håll innan den far iväg tex åt vänster för att försäkra sig om att ryttaren kommer att ta den i höger tygel. Då brukar det vara vänster tygel som den undviker.
Man kan oxå ta ut en linje och bestämma sig för att rida rakt fram med spikrak häst och lika mkt mun i bägge tyglarna. Då blir det tydligt vilken tygel det är.
Generellt sett så på mina hästar är det så att på det ben de har svårast för att koordinera ( det ben man får touchera mest för att få till vettiga vinklingar när man jobbar vid hand), samma sidas tygel undviker de .
Men det är kanske nån snedhet som jag satt i dem , det kanske är olika på andras hästar?

 

[Nica2]

Min häst är svag i höger bak, hon ställer alltid huvudet åt höger och vrider ut vänster bakben mot det "farliga" när det är fara och färde. Hon drar även åt höger mer än åt vänster. Nu har jag konsekvent tränat så hon blir mer liksidig och det går att rida rakt fram med lika stöd, men blir det oroligt så drar hon genast åt höger och går i krabbgång åt vänster med rumpan. Jag har märkt att min fokusering på att stoppa in rumpan (jag alltså), söka lika stöd i tyglarna och drivning av bakbenen lyft henne fram. Har även hopptränat lite mer regelbundet och det hjälper henne att bli stark i bog och bringa. Min häst har en trasig halsmuskel som gör att hon "tappar" huvudet emellanåt. Med mycket klättring och framåt-nedåtsökning har hon byggt överlinjen istället utan att överansträna underhalsen, där skadan är. Jag tror absolut att "väggen" är nödvändig, använt den flitigt på alla travare jag skolat om.

 

[Djurjouren]

Ah, intresant, då har vi samma snedhetstendeneser.

 

[mandalaki]

Hrrm... har jag lika långa tyglar är vänster alltid mer sträckt än höger. Vänstersidan är svårare att böja. Och som av en slump så har jag inget sittben på just vänster sida .

Hur skulle du göra då?

mandalaki

 

[Nica2]

Hitills har jag inte funderat så mycket på hur jag parerar hennes krabbgång i dessa utbrott, jag gör henne förmodligen till viljes och hamnar med stöd och vikt till höger ist för vänster. Du försöker i det läget komma till vä sida, dvs ta kontakt i vänster? Jag har ett svagt minne av att jag i något trängt läge inte kunnat häva flykten till vänster åt höger utan måst ta i vänstersidan och då fått ett intressant resultat, hästen lugnade ner sig och rätade ut sig, men jag tolkade det inte så utan snarare att hon kanske upptäkte att det inte var så läskigt, måste testa detta nästa gång! Svårt bara att våga när det läskiga är en joggare som passerar på någon meters avstånd på vänster sida, känns lite risky att häva åt vänster och därmed eventuellt meja ner den stackarn

 

[Carmenzita]

Nu lägger jag mig i en liten smula. Din häst går alltså lite som en banan med huvudet åt höger om jag fattat det rätt? Min gör samma sak och han sänker samtidigt vänster rygghalva och bullar ut med magen åt höger. Mycket intelligent häst. Av en slump är jag själv sned på samma sätt (vad kom först - hönan eller ägget?)... Carbins högra sida är kortare än den vänstra, och han är givetvis "lättare" i höger varv, för det gillar hans snedhet.

Jag jobbar med denna snedhet på en rad olika sätt. Här får du några:
- Med mig själv jobbar jag genom att tänka lång högersida. Separera revbenen på höger sida och aaaaandas även på höger sida. Jag vill av mig själv ta tyngd på vänster ben och ha tyngden på vänster höft. Höger sittben är därför svårt att få ner i sadeln eftersom den sidan är ute och viftar. Om du undrar vilken ben/höft du tycker om att ta vikt på kan du fundera på vilket ben du skulle skjutit iväg en boll med. I regel skjuter man med "viftiga" sidan eftersom den andra sidan bär vikten och inte så lätt kan sparka. Om du tycker någon sidas sittben är svårt att få ner, kan du tänka upp med det andra.
- Jag fokuserar på att hela tiden komma åt hästens högra mage och INTE låta den rulla ut mitt ben, så att tårna pekar ut. Jag får alltså kämpa hela tiden för att höger ben ska vara platt intill hästen.
- Jag försöker också korrigera så att jag sitter uppe på hästen istället för att trilla ner i den håla på vänster sida som han vill skapa åt mig.
- Man kan rida "mitt mellan tyglarna" ett tag för att få en uppfattning om hur hästen tränger åt endera hållet. Sitt med bred handställning och försök rida hästen mitt mellan tyglarna. Ohyggligt svårt, men extremt nyttigt. Du rider givetvis hästen mellan tyglarna med din kropp, inte med dina händer. Inga hälar eller annat trams, utan genom att ställa om din kropp.

 

[Jessica]

[Man kan rida "mitt mellan tyglarna" ett tag för att få en uppfattning om hur hästen tränger åt endera hållet. Sitt med bred handställning och försök rida hästen mitt mellan tyglarna. Ohyggligt svårt, men extremt nyttigt. Du rider givetvis hästen mellan tyglarna med din kropp, inte med dina händer. Inga hälar eller annat trams, utan genom att ställa om din kropp. ]

Det här har jag faktiskt provat. Kom faktiskt på det helt själv. Det är så himla nyttigt. Jag kände direkt att jag gärna viker mig i innersidan, vikten åker inåt, och då skjuter min häst ut bogen eftersom jag ju ber om det . Detta sker i båda varven, alltså ingen oliksidighet.

När jag sätter mig mitt över hästen, mellan tyglarna/bogarna så kan min häst bära sig själv och mig i balans och allt blir så mycket lättare. Var även tvungen att länga stiglädren ett hål för att det inte skulle kännas som om jag satt som en groda.

Sitsen blev verkligen märkbart bättre, fick 8 istället för 6 eller 7 på tävling i helgen. *skryt*

mvh Jessica

 

[Carmenzita]

För att vara petig: att rida mitt mellan tyglarna är inte riktigt samma sak som att sitta rakt över hästen. För att få hästen att gå mitt mellan tyglarna kan det krävas att du har sittbenen förskjutna åt ett eller annat håll och rent fysiskt inte sitter mitt över hästen. Men effekten blir att hästen börjar bära och att du så småningom kan börja närma dig den rent fysiska punkten "mitt över hästen".

 

[Jessica]

Stämmer säkert det du skriver, kan inte så bra själv.

Menar du kanske att "mitt emellan tyglarna är" när man har lika mycket stöd i båda tyglarna och att man korrigerar olikheter i stödet med vikten i sittbenen? T ex om hästen tar stöd i en tygel mer än i den andra så kan det avhjälpas genom att vikten läggs om?

Det jag kände vara att jag fick just olika stöd i tyglarna (hade svårt att få stöd i ytter tygel i båda varven) när jag satt för mycket på inner sittben. Det blev mycket bättre när jag kände att jag flyttade över vikt på ytter sittben istället. Hästen trängde inte alls utåt som innan, jag fick bättre kontroll över bogen.

När jag läser min egen text ovan så tycker jag det låter bakvänt, jag borde ju få mer vikt i yttertygeln och hästen tränger utåt, men jag tror att det som hände var att jag tryckte hästen utåt med vikten, hästen försöker gå utåt, rakt åt sidan och jag korrigerar genom att ta i innertygel och därigenom förlorar jag stödet i ytter tygel.

Men förklara gärna mer, jag vill gärna förstå mer exakt hur du menar.

mvh Jessica