En inflikning angående det här med dödsfall vs dumpning: Även vid dumpning är det ju en sorgeprocess i och med att man så gott som alltid har en plan för en gemensam framtid, och den planen försvinner ju när förhållandet inte längre håller. Alltså det kan vara en sorg för en planerad framtid man sörjer.
Plus att jag läst någon gång någonstans (ingen källhänvisning) att stressnivåerna vid separation är i samma nivå som när partnern går bort. Och alla är ju individer, vissa återhämtar sig aldrig, vissa fortare än andra. Inget är mer rätt eller fel utan bara ytterligare ett bevis på att alla är olika och fungerar olika.
Jag har aldrig sörjt så mycket som när jag blev dumpad första gången. Inte efter någons dödsfall faktiskt. Tog mig åratal att komma över fast jag gifte mig och fick barn och skilde mig.