När ens pappa tappat det fullständigt

[karamelldrottningen]

Kontakta vården, dock kan det vara svårt om inte han själv går med på en utredning.

Det är just detta. Hur kan jag tvinga honom? Ska luska ut numret till hans läkare till att börja med så hoppas få mer information den vägen.

 

[karamelldrottningen]

Där jag arbetar består en minnesutredning på VC av läkarbesök, provtagning, skiktröntgen av huvudet samt minnestest i hemmet med arbetsterapeut. I en minoritet av fallen behövs särskild kompetens och pat remitteras då till minnesteam inom geriatriken. Patienten måste ju dock samtycka till utredning och det låter som att din pappa inte riktigt kommit till insikt om att han har problem? Går det att resonera med honom om det här? "Sköter" han sig i övrigt, är bostaden beboelig osv?

Nu vet jag inte hur gammal din pappa är men psykossjukdomar debuterar sällan i högre åldrar utan i så fall är psykossymtomen oftare kopplade till demenssjukdom eller annan sjukdom i hjärnan.

Född 1952 så vad är han 70-plussare.
Ingen demens i släkten enligt min vetskap.

 

[karamelldrottningen]

Han hade en hjärnblödning för mer än tio år sedan och blev opererad i och med det. Det tror jag också kan spela in? Han slutade jobba efter det.

 

[monster1]

Han hade en hjärnblödning för mer än tio år sedan och blev opererad i och med det. Det tror jag också kan spela in? Han slutade jobba efter det.

Det kan absolut spela in. Svärfar fick demens efter en bilolycka som i sin tur orsakade fler mindre hjärnblödningar/stroke. Han har inte demens i släkten. Tog dock tid att få diagnos och hjälp.

 

[Fetaost]

Han hade en hjärnblödning för mer än tio år sedan och blev opererad i och med det. Det tror jag också kan spela in? Han slutade jobba efter det.

Demens efter stroke är vanligt.

 

[Cambrie]

Han hade en hjärnblödning för mer än tio år sedan och blev opererad i och med det. Det tror jag också kan spela in? Han slutade jobba efter det.

Är han född 52 blir han 70 nästa år. Min mamma är också född 52, har haft ett par tior (små strokes ) för 15 år sedan. Behövde inte bli opererad dock för dessa. Som sagt, en riktig utredning är mer än att fråga var någon bor, så det skulle jag inte tro på om jag vore dig, men som med mycket vård krävs det att patienten vill själv och att det finns påstridiga anhöriga.

 

[athena_arabians]

Han hade en hjärnblödning för mer än tio år sedan och blev opererad i och med det. Det tror jag också kan spela in? Han slutade jobba efter det.

Det kan absolut spela in. Mamma hade en inflammation på synnerven när jag var liten som tryckte på hjärnan (så pass att hon fick ett anfall liknande epilepsi grand mal). När hon senare blev dement trodde läkaren att det i kombination med livslång rökning och stress gjort att hon utvecklat Alzheimers. Vi har ingen demens i släkten, hjärtat eller cancer tar oss innan hjärnan checkar ut.

 

[lytesout95]

@karamelldrottningen Går det att presentera läkarbesöket som en generell hälsokontroll för att inte behöva presentera det som demens/psykosutredning? Åt min mamma bokade jag och sa sedan att hon fått en kallelse, för då gick det bra.

Och nä, jag tror inte alltid på 100% ärlighet men så nära som möjligt om det ger en chans till att utreda problemen. Jag hade lite samma problem med min mamma när hon uppvisade symptom på demens.

 

[em-pirre]

Vi måste sluta sprida den här myten. Ja, urinvägsinfektion med systempåverkan (feber, stegrade infektionsprover mm) kan absolut ge konfusion precis som vilken annan infektion som helst. Lokal urinvägsinfektion/bakterier i urinen ger INTE konfusion. Vilket är väldigt logiskt men till och med utbildade ssk's på min arbetsplats driver denna myt vidare.

"Länge har man ansett att trötthet, oro och förvirring kan vara orsakat av en urinvägsinfektion men nyare forskning visar att dessa besvär oftast beror på något annat."
https://www.folkhalsomyndigheten.se...h-fakta-om-antibiotika-bakterier-i-urinen.pdf

Det var löjligt vanligt på min avdelning för vi skötte äldre med psykiatriska, akuta symtom. Det första vi gjorde var urinprov då det kom in äldre med psykos.

MEN, det var inte helt friska som blev psykotiska, utan patienter med demens som blev psykotiska vid urinvägsinfektion. En kur och de blev sig själva igen.

Vi hade under mina sex år kanske fyrtio såna fall så så himla ovanligt är det inte.

 

[NilHe]

Hej, har inte läst alla svar men kan berätta att tre personer i utkanten av min bekantskapskrets har det hänt något med senaste 2 åren. Samtliga är män runt 50 och i relationer = bor ihop med någon nära som ha mer koll. De har börjat tro på konspirationsteorier (några utvalda specifika) och att staten vill dem ont. T ex så har en kopplat bort el och slängt mobiltelefonen (hans sambo flyttade då). En annan tror att elen och mobilen skadar men har ännu inte vidtagit någon åtgärd. Samtliga (de inte känner varandra!) har orsakat "sociala skador" pga sitt plötsliga radikalt avvikande beteende. Ingen av dem har lidit av psykisk ohälsa (iaf inte känt av partner och de har känt varandra i mellan 20-30 år) och inget liknande beteende har funnits Det är svårt för alla inblandade att hantera och leva med men en annan gemensam faktor är bristande sjukdomsinsikt - dvs de tror att deras verklighetsuppfattning är den sanna. Så det är ju inte lätt att "komma åt" eller hjälpa. Kanske finns det en demens eller hjärnskada som yttrar sig så?

 

[Rie]

@karamelldrottningen Går det att presentera läkarbesöket som en generell hälsokontroll för att inte behöva presentera det som demens/psykosutredning? Åt min mamma bokade jag och sa sedan att hon fått en kallelse, för då gick det bra.

Och nä, jag tror inte alltid på 100% ärlighet men så nära som möjligt om det ger en chans till att utreda problemen. Jag hade lite samma problem med min mamma när hon uppvisade symptom på demens.

Min far hade inget problem med att fara på en hälsokontroll och det var också ok när läkaren frågade om han kunde ställa några frågor.

 

[Enya]

Det är just detta. Hur kan jag tvinga honom? Ska luska ut numret till hans läkare till att börja med så hoppas få mer information den vägen.

Vad är det för information du vill ha av hans läkare? Så länge han inte givit dig lov att prata med läkaren om honom så kommer du inte få någon information heller, knappt ens att boka tid. Det enda du kan göra är att försöka övertala honom att boka tid, och hjälpa honom att göra det, men som stöd. Så länge han kan ta hand om sig vill säga, annars rekommenderar jag att göra som @Ramona föreslog.

 

[Malibu_Stacy]

@karamelldrottningen @NilHe
Saxat från 1177 under psykos:


När du har vanföreställningar uppfattar du tillvaron förändrad eller annorlunda. Andra har ofta svårt att tro dig när du berättar om dina upplevelser. Du kan till exempel känna dig förföljd fast ingen annan uppfattar det så. Det kallas paranoia.

Det är vanligt att du känner dig övervakad, eller tror att du har övernaturliga krafter och är utvald för att göra något betydelsefullt. En annan vanlig upplevelse under en psykos är att du känner dig hotad, att du är utsatt för strålning eller något annat skadligt.

Du kan även tänka att du har kontakt med döda personer eller en högre makt, som kan vara ond eller god. Du kan också uppleva att saker i omgivningen skickar signaler eller budskap direkt riktade till dig, till exempel via radio, tv eller internet. Upplevelserna kan vara mycket starka, och kännas verkliga

 

[karamelldrottningen]

Vad är det för information du vill ha av hans läkare? Så länge han inte givit dig lov att prata med läkaren om honom så kommer du inte få någon information heller, knappt ens att boka tid. Det enda du kan göra är att försöka övertala honom att boka tid, och hjälpa honom att göra det, men som stöd. Så länge han kan ta hand om sig vill säga, annars rekommenderar jag att göra som @Ramona föreslog.

Kanske mer någon att bolla med?
Han är envis. Alltså på gränsen till helt omöjlig. Så att få med honom till en utredning lär vara en omöjlighet om jag inte lyckas lura honom på något sätt. Vilket jag känner att jag vet inte om jag orkar själv faktiskt och hinner med när han är så motsträvig. Så jag måste vara smart och veta exakt vilka knappar jag ska trycka på innan jag börjar annars är det dött lopp.

 

[karamelldrottningen]

Nu kanske ni tror att jag inte bryr mig eller gör något alls men så är faktiskt inte fallet här även fast det just nu känns som att jag är något handfallen.
Jag vet som inte vart jag ska börja som gör mest nytta. Trampar mest vatten. Och jag vill samtidigt inte bli för involverad i honom men samtidigt måste jag nog ändå för vem annars kan göra något?
Jag pratade med min ena moster om honom för någon dag sedan men slutade med att jag blev jätteledsen istället. Hon tyckte i princip att han förtjänade att dö och så verkar ju alla tycka. Tycker det var hemskt sagt. Så jag har ingen att bolla med om detta

 

[karamelldrottningen]

Det var ju lättare när det gick att ringa honom och snicksnacka om ditten och datten men nu har han ju blivit allergisk mot el och Gud vet vad…

 

[athena_arabians]

Nu kanske ni tror att jag inte bryr mig eller gör något alls men så är faktiskt inte fallet här även fast det just nu känns som att jag är något handfallen.
Jag vet som inte vart jag ska börja som gör mest nytta. Trampar mest vatten. Och jag vill samtidigt inte bli för involverad i honom men samtidigt måste jag nog ändå för vem annars kan göra något?
Jag pratade med min ena moster om honom för någon dag sedan men slutade med att jag blev jätteledsen istället. Hon tyckte i princip att han förtjänade att dö och så verkar ju alla tycka. Tycker det var hemskt sagt. Så jag har ingen att bolla med om detta

Det är ett helvete med en sjuk förälder och än värre när de inte vill inse att något är fel (been there, done that, bought the t-shirt...). Ingen tvekar på att du verkligen bryr dig men du måste också sätta gränser för vad du orkar med så du inte går under själv (något jag inte lyckades med fullt ut och fick betala rejält för).

Klart att du måste få pysa ur dig frustration också för den finns också där fast en älskar sin förälder

Edit: Vidrigt uttryckt av din moster också, hon får väl tänka vad hon vill men man behöver inte meddela världen allt.

 

[honung]

Nu kanske ni tror att jag inte bryr mig eller gör något alls men så är faktiskt inte fallet här även fast det just nu känns som att jag är något handfallen.
Jag vet som inte vart jag ska börja som gör mest nytta. Trampar mest vatten. Och jag vill samtidigt inte bli för involverad i honom men samtidigt måste jag nog ändå för vem annars kan göra något?
Jag pratade med min ena moster om honom för någon dag sedan men slutade med att jag blev jätteledsen istället. Hon tyckte i princip att han förtjänade att dö och så verkar ju alla tycka. Tycker det var hemskt sagt. Så jag har ingen att bolla med om detta

Men hur insatt i hans livssituation är du? Tycker att det är lite vagt, men förstår att man inte vill lägga ut kanske hela bilden här. Men tänker, lever han ett självständigt liv, betalar sina räkningar, om hemmet är 'i ordning', äter han sköter ev mediciner och sånt? Är han markant udda nu som i 'nytt' och har dragit sig undan det etablerade tidigare livet?

 

[vilde]

Det var ju lättare när det gick att ringa honom och snicksnacka om ditten och datten men nu har han ju blivit allergisk mot el och Gud vet vad…

Finns det inte lågstrålande telefoner? Har för mig det och en sådan kanske han skulle kunna tänka sig att använda, eller en gammaldags ansluten till telefonjacket?

 

[Milosari]

En väns mamma blev också plötsligt elallergisk och flyttade ut på landet för att komma bort från stan. Hon hävdade att hon mådde bättre av det men fortsatte pendla och skötte ett jobb med hög befattning. I hennes fall tror jag att det var lite för mycket alkohol med i bilden, och kanske en känslighet för vanföreställningar? Vännen blir också paranoid ibland. Lite stress, alkohol och ibland i kombination med andra substanser gör att han blir koko. Oftast yttrar det sig som att han har någon speciell bristsjukdom, eller att olika konspirationsteorier, eller att han är förföljd. Hans "skov" började redan i övre tonåren, nu är han 40 plus så ingen demens där. Han har också en fot kvar i verkligheten, han är inte så borta som min schizofrene farbror blir när han slutar medicinera. Där är det verkligen ingen hemma, stor skillnad tycker jag.

Har din pappa börjat dricka för mycket?