Lugn nu. Bunta inte ihop allt djävulskap utan titta på varje isolerat fall. Jag tror inte det finns en djurägare som inte känner att de kan göra mer för sina djur. Det kan vi, men är det relevant? Det är ingen tävling i vilket djur som har det bäst. Vissa dagar blir det helt enkelt good enough. Så är det för mina djur också. Och de flestas. Våra djur har det väl som vi har det, goda dagar och mindre bra dagar vad vi än tar oss för med dem.
Vi försöker göra det bästa vi kan för dem, och ibland räcker det inte. Du har marsvin, som är jättekänsliga djur. Bägge mina dog i lunginflammation, syrrans fick tumör. Du vet egentligen det här, du också. De är känsliga. Och de har en kortare livslängd än vad vi har. Det vet vi när vi skaffar våra djur, vi kommer att överleva dem.
Just nu känns det som det är dax att på ett naturligt sätt avsluta ditt masvinshållande. De är sjuka, du har redan haft funderingar på att avveckla marsvinen för ett tag framöver. Det går att ta nya tag.
Den energi du kanske får över går till dig och hundarna. Se det som något du inte kan påverka, bara acceptera. Våga se både fördelar av det (mer energi till hundarna och dig, mindre ångest över marsvinen som inte längre ger energi) såväl som nackdelarna (saknaden, den egna linjen, drömmen om den egna uppfödningen).
Så länge vi lever kan vi välja att göra något annat om ett tag. Men det som ska vara styrande är ju inte att det SKA vara roligt, utan att det ÄR roligt. Och energiberikande. Och något att se fram emot.
Jag lovade mig själv att sluta med hästeriet när det inte längre gav något. Idag är jag hästlös. Det var en övergångsperiod när det var tufft att inte längre vara hästmänniska. Sedan insåg jag att jag ÄR hästmänniska. Bara utan häst de senaste 10 åren.
Fast jag tycker inte att det blir good enough. Jag hade säkert kunna lära hundarna inkallning om jag tagit mig i kragen då både Ping och Bella är väldigt godisorienterade. Poppy är svårare för hon gör som hon vill och hon är svår att belöna. Hon är dock duktig om jag säger ”vänta”, men jag tvivlar på att hon hade stannat om det kommit en annan hund. Jag har också bara 10 minuter till skogen och 20 minuter till ett grustag så det borde vara lätt att gå dit men jag orkar inte och när jag har lite energi så är det antingen något fel med hundarna eller så kommer ångesten som ett brev på posten
Jag försökte iallafall byta lysrören i garaget, men när jag väl lyckats bygga tillräckligt högt för att nå dem så var det smala lysrör och jag har bara tjocka
Hyresvärden kommer inte att göra det trots att där går en nödutgång genom garaget.
Ja, marsvin kan vara känsliga men nu känns det extremt. Veterinären skulle kolla upp en parasit jag fått tips om som kan ge alla möjliga konstiga symptom tydligen.
Jag både vill bli av med dem och behålla dem. Fyra känns rätt lagom, men bara så länge de är friska och det är ju inget man kan garantera. Och när mina blir sjuka så är det ofta komplicerade eller långdragna grejer och varje gång jag försöker hjälpa dem så bara förlänger jag deras lidande känns det som
Därför har jag inte ens försökt slipa tänderna tex. Onesie gör jag ett sista försök med med urinodlingen och kollen för parasiten men blir hon dålig igen så får hon somna för detta är hennes andra uvi och kommer det en tredje gång på kort tid så blir det ofta kroniskt.
Om hon får somna in så står jag med tre, varav två hanar som inte går ihop. Jag får ta det problemet då om det blir aktuellt.
Jag har som sagt beslutat att avsluta min linje och avel och Nosti kastreras i nästa vecka. Som kastrat kommer han att vara lättsåld, men jag vill inte sälja honom för jag vill inte ha ansvaret att hitta ett bra hem och sedan stå för support resten av hans liv.
Så länge marsvinen håller sig friska så tar de inte supermycket energi då de har så stora burar att jag bara behöver städa en gång i månaden när de är så få. Jag vill gärna fortsätta med utställningarna. Om de fortfarande är roliga. Det kommer jag ju inte märka förrän de startar igen.
Jag kommer troligen att minska ned på min försäljning av marsvinsgrejer också och om jag absolut inte orkar fortsätta med det så kommer jag kanske att sälja allt billigt i ett paket för någon annan att sälja det sedan. Vi får se.
Även om jag slutar helt med marsvin så kommer jag nog ändå att åka till utställningarna och hälsa på för de har under flera år varit det enda jag fortfarande tyckt varit roligt och jag har så många jag tycker om som jag vill träffa.
Så kanske kan jag också vara en marsvinsmänniska, men utan marsvin för ett tag. Eller så har jag bara ett par stycken. Epica, Onesie och Nosti är inte gamla så förhoppningsvis slipper de en massa problem och kan leva tills de för av ålder (även om oddsen är emot dem). Lonlon är inte heller gammal men han har fyllt fyra så han har levt mer än halva sitt liv