H
Hjalti
Har kommit till en punkt till slut där jag tvingas med veterinärens hjälp att kapitulera och inse att jag inte kan hjälpa Pingla då hon inte är fysiskt sjuk utan psykiskt och troligtvis alltid kommer ha lätt med att stressa upp sig, inte må bra av nya situationer,barn och andra hundar och lida av stress. Hon fick ingen trygg och bra vägledning i början av livet vilket har format henne till den hon är i dag. Hade kanske blivit lite bättre om hon fått växa upp i en lugnare miljö än sitt förra hem med en massa barn som inte lämnade henne fred, fått lära sig som valp att umgås med andra hundar mm men inte säkert. Pingla har inte de verktyg en mentalt frisk hund ska ha vilket i sin tur gör henne sjuk som tex nedsatt immunförsvar som i sin tur leder till den ena sjukdomen efter den andra med andra ord hon blir sjuk av sin oförmåga att normalt hantera situationer som för en friskt mental hund inte är några större problem. Satt i två och en halv timme med veterinären och läste upp alla frågor, symtom orsaker mm. Och hela tiden så veterinären att Linda oavsett vad så är det inget friskt beteende hur vi än vrider och vänder på det.
Ja men hon kanske blir stressad av de andra hundarna, understimulerad, överstimulerad, har ont någonstans? Fortfarande inget friskt beteende då en hund med frisk mentalitet inte blir så sjuk och påverkad av sin inre stress som Pingla blir och som du engagerat dig och begränsat dig för hennes skull så om det varit en frisk hund så hade den svarat bra. Pingla har blivit en himla go hund jämnfört med i nov då hon kom till mig då gömde sig bakom mig när det kom någon och va livrädd, morrade på allt, klättrade på väggarna, stängde av helt mm. Veterinären gjorde allt för att bevisa att det sitter i hennes psyke då jag bara ville hitta något fysiskt fel som gick att bota. Blodprov togs, hela hunden undersöktes, infektionen va borta. Röngten gjordes för att utesluta smärta utan någon anmärkning. Till slut bröt jag ihop, har inte lipat så mycket på evigheter och där gav jag upp. Alla sömnlösa nätter och dagar efter att försöka hitta vad hennes beteende beror på, lägga al skuld på mig själv, att hitta en passade diagnos va förgäves. Veterinären så att Linda det är INTE DITT FEL, ja men och sen började jag igen att lägga skulden på mig. Fortfarande INTE DITT FEL sa hon.
Du ska veta Linda hur många hundar som har psykiska sjukdomar av den ena eller andra orsaken utan att det beror på ägaren och hunden inte har någon yttre anledning att bli sådan. Alla hundar föds inte med den mentaliteten och stresshanteringen som dagens samhälle kräver av hundarna. Det är synd om hundarna och deras förtvivlade mattar/hussar. Omplacering är helt uteslutet och det va båda stenhårt överens om. Visar det sig att Pingla fortsätter att bli fysiskt sjuk eller bli utmattad psykiskt för att hennes personlighet inte klarar av vardagen så är det bara jag som kan ta det beslutet. Är det rätt att en hund ska må dåligt hur man än beter sig bara av att existera för att jag älskar henne? Är det rätt mot en hund att aldrig få en inre ro? Är det rätt mot en hund att ge lugnande medicin bara för att den inte ska dra på sig sjukdomar och klara av vardagen? Är det rätt mot en hund att aldrig känna sig tillfredställd trots både timmar av motion och hjärnhgympa som aldrig är bra nog. Är det rätt mot en hund att känna av sin mattes sorg av att se sin hund inte kunna kontrollera sin impulser? Är det rätt mot en hund att bara finnas till för att fylla ens vardag som i sin tur medför till ännu mer stress för henne då jag blir stressad av att hon aldrig blir nöjd och hur jag än gör inte får henne balanserad och trött. Mitt svar är Nej. Jag orkar ingenting just nu, detta har gått på mitt psyke. det ska vara roligt med hund men detta är långt i från en rolig vardag. I morgon ska jag ta sista testet, ett urinprov här hemma på henne som jag ska skicka iväg bara för att utesluta Cusching sjukdom. Veterinären hade också det i tankarna när hon läst journalen men tyckte Pingla va för pigg då hunden ska vara rejält trött. Ingen rolig diagnos det heller då det är en tumörsjukdom på antingen hypofysen eller binjurarna som ofta kräver cellgift hela hundens liv och det skulle jag aldrig utsätta min hund för. Så ja hur mår jag i kväll? Svaret är nog ganska uppenbart.... Nu har jag lättat mitt hjärta. Inte varit så här ledsen sen jag fick ta bort min gamla tik för ett år sedan. Kan inte låta bli att ställa mig frågan varför
?
Ja men hon kanske blir stressad av de andra hundarna, understimulerad, överstimulerad, har ont någonstans? Fortfarande inget friskt beteende då en hund med frisk mentalitet inte blir så sjuk och påverkad av sin inre stress som Pingla blir och som du engagerat dig och begränsat dig för hennes skull så om det varit en frisk hund så hade den svarat bra. Pingla har blivit en himla go hund jämnfört med i nov då hon kom till mig då gömde sig bakom mig när det kom någon och va livrädd, morrade på allt, klättrade på väggarna, stängde av helt mm. Veterinären gjorde allt för att bevisa att det sitter i hennes psyke då jag bara ville hitta något fysiskt fel som gick att bota. Blodprov togs, hela hunden undersöktes, infektionen va borta. Röngten gjordes för att utesluta smärta utan någon anmärkning. Till slut bröt jag ihop, har inte lipat så mycket på evigheter och där gav jag upp. Alla sömnlösa nätter och dagar efter att försöka hitta vad hennes beteende beror på, lägga al skuld på mig själv, att hitta en passade diagnos va förgäves. Veterinären så att Linda det är INTE DITT FEL, ja men och sen började jag igen att lägga skulden på mig. Fortfarande INTE DITT FEL sa hon.
Du ska veta Linda hur många hundar som har psykiska sjukdomar av den ena eller andra orsaken utan att det beror på ägaren och hunden inte har någon yttre anledning att bli sådan. Alla hundar föds inte med den mentaliteten och stresshanteringen som dagens samhälle kräver av hundarna. Det är synd om hundarna och deras förtvivlade mattar/hussar. Omplacering är helt uteslutet och det va båda stenhårt överens om. Visar det sig att Pingla fortsätter att bli fysiskt sjuk eller bli utmattad psykiskt för att hennes personlighet inte klarar av vardagen så är det bara jag som kan ta det beslutet. Är det rätt att en hund ska må dåligt hur man än beter sig bara av att existera för att jag älskar henne? Är det rätt mot en hund att aldrig få en inre ro? Är det rätt mot en hund att ge lugnande medicin bara för att den inte ska dra på sig sjukdomar och klara av vardagen? Är det rätt mot en hund att aldrig känna sig tillfredställd trots både timmar av motion och hjärnhgympa som aldrig är bra nog. Är det rätt mot en hund att känna av sin mattes sorg av att se sin hund inte kunna kontrollera sin impulser? Är det rätt mot en hund att bara finnas till för att fylla ens vardag som i sin tur medför till ännu mer stress för henne då jag blir stressad av att hon aldrig blir nöjd och hur jag än gör inte får henne balanserad och trött. Mitt svar är Nej. Jag orkar ingenting just nu, detta har gått på mitt psyke. det ska vara roligt med hund men detta är långt i från en rolig vardag. I morgon ska jag ta sista testet, ett urinprov här hemma på henne som jag ska skicka iväg bara för att utesluta Cusching sjukdom. Veterinären hade också det i tankarna när hon läst journalen men tyckte Pingla va för pigg då hunden ska vara rejält trött. Ingen rolig diagnos det heller då det är en tumörsjukdom på antingen hypofysen eller binjurarna som ofta kräver cellgift hela hundens liv och det skulle jag aldrig utsätta min hund för. Så ja hur mår jag i kväll? Svaret är nog ganska uppenbart.... Nu har jag lättat mitt hjärta. Inte varit så här ledsen sen jag fick ta bort min gamla tik för ett år sedan. Kan inte låta bli att ställa mig frågan varför
?
