När en nära vän/partner går bort

[linnsan]

Känner att jag måste skriva av mig någonstans och buke brukar vara bra på att finnas där..

I fredags kväll fick jag reda på att en nära vän gått bort. Han hittades i lägenheten och hade blött ur näsa och ögon. Vet inte vad som orsakat det än.
Han var egentligen mer än en vän. Vi var inte uttalat tillsammans men de senaste 4 åren så har vi ändå pratat så gott som varje dag. Många timmar varje dag. Vi umgicks, vi gosade, vi hade sex.. Vi träffade inga andra. Framförallt så har han varit en person som verkligen varit skitviktig i mitt liv. När jag träffade honom var jag på botten. Med självmordstankar och självskadebeteende och han dömde aldrig, fanns alltid där och stöttade och sa rätt saker.

Han är den som fick mig att tycka om beröring. Innan honom trodde jag aldrig att jag skulle gilla sex. Han som hjälpte mig när jag hade ångest.

Och nu finns han inte längre där. När jag behöver honom som mest

Jag sitter dessutom 200 mil bort i ett annat land och jag går snart sönder. Vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag känner lite för att åka hem. Men kan inte bara lämna jobbet hur som helst. Vilket sätter jobbig press just nu då jag antingen gråter som en galning med starka ångestattacker eller är som en zombie som knappt kommer ihåg vad jag heter..

Jag har iaf fått ledigt två dagar denna veckan ist för 1 som jag brukar ha. Så imorgon och på tisdag slipper jag tänka på hästarna.

Men vad gör man? Hur gör man? Hade behövt lugnande eller ngt men vet inte hur lätt det är att få utskrivet här i Italien.. Har atarax och theralen men det hjälper inte ett skit mer än att jag blir ännu mer zombie dagen efter..

Tacksam är jag över hundarna som är med mig iaf

Ursäktar för rörigt inlägg. Zombie som sagt..

 

[Wingates]

Alltså jag beklagar verkligen det som hänt Så himla hemskt
Tillåt dig vara ledsen är väl mitt enda råd och måste du åka hem så tycker jag du ska göra det - även om det blir svårt för chefen att lösa.

Du är alltid välkommen att plinga mig på fb om du behöver prata.

 

[linnsan]

Alltså jag beklagar verkligen det som hänt Så himla hemskt
Tillåt dig vara ledsen är väl mitt enda råd och måste du åka hem så tycker jag du ska göra det - även om det blir svårt för chefen att lösa.

Du är alltid välkommen att plinga mig på fb om du behöver prata.

Tack

Ja.. Jag får nog tänka mer på mig själv i detta läget.. Bara så svårt när det handlar om djur. Tycker inte de känts så förstående heller. Bad om att få ledigt två dagar för att jag mår skit och ja det kunde jag, om jag sätter ut hö i alla hagarna. Vilket tog drygt två timmar. Vilket kanske inte låter mycket men man kan varken lyssna musik eller prata i telefon i traktorn. Helt tyst för tankarna

 

[tuaphua]

Känner att jag måste skriva av mig någonstans och buke brukar vara bra på att finnas där..

I fredags kväll fick jag reda på att en nära vän gått bort. Han hittades i lägenheten och hade blött ur näsa och ögon. Vet inte vad som orsakat det än.
Han var egentligen mer än en vän. Vi var inte uttalat tillsammans men de senaste 4 åren så har vi ändå pratat så gott som varje dag. Många timmar varje dag. Vi umgicks, vi gosade, vi hade sex.. Vi träffade inga andra. Framförallt så har han varit en person som verkligen varit skitviktig i mitt liv. När jag träffade honom var jag på botten. Med självmordstankar och självskadebeteende och han dömde aldrig, fanns alltid där och stöttade och sa rätt saker.

Han är den som fick mig att tycka om beröring. Innan honom trodde jag aldrig att jag skulle gilla sex. Han som hjälpte mig när jag hade ångest.

Och nu finns han inte längre där. När jag behöver honom som mest

Jag sitter dessutom 200 mil bort i ett annat land och jag går snart sönder. Vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag känner lite för att åka hem. Men kan inte bara lämna jobbet hur som helst. Vilket sätter jobbig press just nu då jag antingen gråter som en galning med starka ångestattacker eller är som en zombie som knappt kommer ihåg vad jag heter..

Jag har iaf fått ledigt två dagar denna veckan ist för 1 som jag brukar ha. Så imorgon och på tisdag slipper jag tänka på hästarna.

Men vad gör man? Hur gör man? Hade behövt lugnande eller ngt men vet inte hur lätt det är att få utskrivet här i Italien.. Har atarax och theralen men det hjälper inte ett skit mer än att jag blir ännu mer zombie dagen efter..

Tacksam är jag över hundarna som är med mig iaf

Ursäktar för rörigt inlägg. Zombie som sagt..

Åh, vad hemskt! Jag beklagar din förlust. Jag förstår att det måste kännas extra hemskt när man inte är i sitt trygga näste med alla kontakter man kan söka stöd hos.

Har du några vänner där du kan prata med?
Kan du söka psykologhjälp?

Min pojkvän dog när jag jag var ung, i en olycka. Jag hade bra stöd av mina vänner, hans vänner och familj och sökte psykologhjälp en period.

En av mina bästa vänner som bott hos mig några år tog livet av sig. Jag hade även då stöd av vänner och hennes bror.

Jag vet tyvärr inte alls hur läkarvården funkar i Italien.

En stor hög med kramar till dig iaf!

 

[linnsan]

Åh, vad hemskt! Jag beklagar din förlust. Jag förstår att det måste kännas extra hemskt när man inte är i sitt trygga näste med alla kontakter man kan söka stöd hos.

Har du några vänner där du kan prata med?
Kan du söka psykologhjälp?

Min pojkvän dog när jag jag var ung, i en olycka. Jag hade bra stöd av mina vänner, hans vänner och familj och sökte psykologhjälp en period.

En av mina bästa vänner som bott hos mig några år tog livet av sig. Jag hade även då stöd av vänner och hennes bror.

Jag vet tyvärr inte alls hur läkarvården funkar i Italien.

En stor hög med kramar till dig iaf!

Tack

Usch vad hemskt

Jag vet inte riktigt.. Har en arbetskamrat som är här ibland och vi har väl blivit lite vänner iaf. Men inte riktigt samma sak. Skrev ett sms till henne men hon har inte svarat än, kan ju vara upptagen och inte ha sett det. Pratat telefon med vänner och familj. Psykologhjälp tror jag hade blivit lite krångligt känner jag..

 

[tuaphua]

Tack

Usch vad hemskt

Jag vet inte riktigt.. Har en arbetskamrat som är här ibland och vi har väl blivit lite vänner iaf. Men inte riktigt samma sak. Skrev ett sms till henne men hon har inte svarat än, kan ju vara upptagen och inte ha sett det. Pratat telefon med vänner och familj. Psykologhjälp tror jag hade blivit lite krångligt känner jag..

Hoppas din vän kan finnas där för dig.

Annars att Skype:a med vänner kanske kan vara något. Kan ju kännas skönt att bara se dem.


Jag skrev också minns jag nu. Jag skrev vad jag hade velat säga dem men aldrig hann.

 

[niardasp]

Jag beklagar sorgen. Vilken hemsk situation.

Vad gäller psykologhjälp så vet jag att Psykologpartners har onlinehjälp. Har inte provat själv men om det är något du tror passar dig kanske det kan vara värt ett försök.

Kram!

 

[hollypolly]

Det går inte göra något annat än att sörja.
Alla reagerar olika på sånt här jag kan bara berätta ur mitt eget perspektiv då min första pojkvän som jag var ihop med i några år dog av en överdos år 2009.
Dom första veckorna var hemska jag brukade ligga och gråta på golvet och fick även attacker ute flera gånger om dagen.
Men efter några veckor accepterade jag det ,dock har jag inte kommit över det och tänker fortfarande på honom de flesta dagar och har även drömt väldigt otäcka drömmar om att jag och han pratat i telefonen och även att han stått i min hall och pratat med mig.
Det är riktigt obehagligt och jag vet inte om jag någonsin kommer att komma över det men i mitt fall så mådde jag bra igen när livet började rulla på.

Min vän förlorade även hon sin sambo något år senare genom en bilolycka och hon brukade sova i hans säng veckorna efter och på henne syntes det mera då hon blev smal som en sticka en period efter .
Men även hon mår bra idag och vi kan prata om exen ibland men bara på ett glatt vis numera.

 

[hollypolly]

Tack

Ja.. Jag får nog tänka mer på mig själv i detta läget.. Bara så svårt när det handlar om djur. Tycker inte de känts så förstående heller. Bad om att få ledigt två dagar för att jag mår skit och ja det kunde jag, om jag sätter ut hö i alla hagarna. Vilket tog drygt två timmar. Vilket kanske inte låter mycket men man kan varken lyssna musik eller prata i telefon i traktorn. Helt tyst för tankarna

Har du möjlighet att gå på hans begravning eller besöka hans grav sen skulle jag rekommendera att göra det för det gav mig ett lugn iallafall.

 

[linnsan]

Tack för era svar.

Jag tänkte jag skulle försöka gå på hans begravning. Vet inget om när det blir än..

Tipset om att skriva till honom var bra. Tror det kan passa mig.

@hollypolly Usch vad hemskt för dig

Jag kommer att åka hem nu den 15e. Nu ska man bara hålla ut till den 11e när mamma och syster kommer och sen får vi nog försöka hitta på ngt så man får annat att tänka på lite..

Just nu pendlar jag mellan att jag inte alls fattar att han är borta och jag förväntar mig att jag ska få meddelande från honom. Till att jag fattar och har panik..

När jag kommer tillbaka till Sverige ska jag försöka hitta på lite saker med kompisar och inte isolera mig helt. Vet att han hade velat att jag skulle försöka göra saker som får mig att må bra så på ett sätt vill jag inte "svika" det. Även om jag såklart ska ha tid till att sörja ordentligt också.

Jag vet dock inte hur jag ska lyckas jobba dom här dagarna..

 

[Kilauea]

Går det att du sjukanmäler dig ett par dagar? Eller fungerar det inte på samma sätt i Italien?
På nåt sätt rullar livet vidare, när man minst anar det så har åren gått och man undrar hur. Smärtan och sorgen finns alltid där, men man lär sig leva med det.
När pappa gick bort hade vi ju redan sörjt ett tag, eftersom vi visste hur det skulle sluta. Men jag skrev också till honom, i ett par dagar. Som brev, där jag bara öste ur mig precis det jag kände där och då. Jag hade möjlighet att lägga dom i hans kista och jag tänker att om du går på begravningen kanske du kan lägga dom tillsammans med blomman på kistan?

Låt saker och ting ta den tid det tar, det finns inget rätt och fel i hur fort man ska ha "sörjt klart" och inte heller fel i att känna att "oj vad bra den här dagen har varit", även om man just där och då känner att man sviker - i alla fall kände jag så, att jag borde inte få vara glad, jag borde ju sörja.

 

[Cattis_E]

@Ninnurur kaske har något klokt att säga?

 

[Jenka]

Beklagar verkligen!
Har tyvärr inte så mycket tips mer än att prioritera dig själv .

 

[the_connemara]

heartheart

 

[Mia_R]

Gråt, skrik, svär, släpp loss känslorna och om du sitter i traktorn och kör hö kan du göra allt på en gång utan att någon annan hör. Tillåt dig att sörja, det är helt ok och du kan inte stänga av för då sitter du med all sorg kvar inom dig. Det kommer ta tid och många tårar men du kommer att vakna en dag och det är inte det första du längre tänker på.

Jag tror sorgen och saknaden aldrig tar slut, men man bär den inte med sig hela tiden efter ett tag. Sörj din vän och tag hand om dig.