Jag är en schäfermänniska ut i fingertopparna, har haft två som jag tränat och tävlat med. Det är en ras som jag verkligen ömmar för.
När mitt livs kärlek gick bort i förtid pga sjukdom så dog en stor del av mig med honom. För första gången i mitt liv var jag dessutom djurlös!
Fick jag inte ha min älskade hund så ville jag inte ha någon alls resonerade jag, så jag la av med allt och brydde mig inte om något.
Inte för att "tiden läker alla sår" verkar gälla mig i det här avseendet (för jag har fortfarande inte kunnat acceptera min hunds död och än mindre kunnat "komma över" honom) , men en längtan efter hund kom smygande allt eftersom.
Det tog 1,5 år innan jag kände att jag ville ha hund igen, men jag var inte längre alls så säker på att jag ville hålla på såsom jag gjort förr.
Jag våndades en hel del med dessa känslor, brukshund med allt vad det innebär eller motsatsen?
Innerst inne visste jag, trots att jag förnekade det in i det sista och lite till, att jag då i livets skede inte iddes med en brukshund.
Jag ville bara ha en hund, ingen prestige bakom såsom alla kände mig som - schäfer och tävlingsmänniskan Nicole. Bara någonting kravlöst men roligt. Bara en hund.
Min sambo hade vid något tillfälle i förbifarten mumlat till om Miniatyrbullterrier, något jag avfärdade lika snabbt! Usch för en sån hund, fula och sjuka och vrånga!
Jag kollade flera olika raser, ja även bruksraser, besökte lite uppfödare och diskuterade fram och tillbaka med mina närmsta vänner som också pysslar med hund.
Men så en dag i brist på bättre tidsfördriv så kollade jag upp den där minibullen ändå, hade lite blandade känslor men konstaterade sedan att "Nej, usch och fy!" och sökte vidare.
Men jag kom ändå alltid tillbaka till minibullen, och ju mer jag läste på om den desto mer började jag få tyckte för den. Det var ju trots allt det jag sökte, en skön, rolig och robust sällskapshund av behändig storlek som klyschigt nog "hänger med på allt".
Det tog ca 3 månader från det att jag verkligen kände att en mini kunde vara något till att jag hittade en intressant kombination som föddes. Hade dock aldrig träffat någon mini på nära håll live eftersom de inte är så vanliga, några standardbullar förvisso men dom tilltalade mig inte alls!
Fick bra kontakt med den här uppfödaren till kullen och vårt första samtal varade i över 3 timmar följt av massa mail kontakt och ytterligare samtal. Jag ville ha en hane, hanhundsmänniska som jag är.
Skulle åka ner dom 45 milen enkel väg för att hälsa på och kleta lite på valparna när de började bli lite roligare, men när 4 veckors åldern närmade sig så hade jag inte rätt magkänsla. Det tog emot att åka för ingen valp direkt tilltalade mig av de filmer och bilder jag fick skickade till mig.
Så jag valde att tacka nej och avvakta till nästkommande kull istället.
Efter några dagar så får jag dock ett mail av uppfödaren om att köparna till den enda trefärgade tiken valde en annan valp istället, så den var ledig "utifall jag var intresserad".
Svarade omedelbart tillbaka och 3 dagar senare satt vi i bilen på väg ner.

Väl där tafsades det på alla valpar, men jag hade alltid haft ett gott öga för den där lilla svarta tiken från dag 1 vilket bara bekräftades mer på plats. Henne skulle jag bara ha!
Handpenning las och 4 veckor senare åkte vi ner igen för att hämta hem det lilla russinbarnet!
Den 1 januari (dvs nu på torsdag) så blir hon 1 år! Det är helt sjukt hur fort tiden har gått, det känns som jag haft henne hela mitt liv.
Jag har också gått från att träna lydnad och bruks 3-6 dagar i veckan till att ställa ut och börjat träna rally. (Japp, anmält till första tävlingen, haaaahahah omg jag är galen)
Att gå från schäfer till bullterrier är som natt och dag, det går inte ens att jämföra. Men jag har verkligen fått ett gott tyckte för den här knasiga lilla rasen.
Min lilla tösabit älskar jag väldigt mycket, även om det ärligt talat tog lång tid innan jag kunde öppna upp mitt hjärta och ta mig till henne. Men när jag väl gjorde det så kärade jag ner mig totalt.
Första besöket
Andra dagen hemma
Hur hon ser ut idag, min vackra lilla stjärna! ÅÅÅH vad jag älskar henne!!!