vindvissla
Trådstartare
Jag vet att jag är bortskämd, jag får nästan alltid som jag vill. Jag trodde verkligen jag var förberedd på det här, eller så förberedd man kunde vara. Jag visste att jag inte skulle få sova ordentligt eller ha tid att göra något för mej själv den första tiden.
Men nånstans blev det fel. Mjölken kom inte förrän 5 dagar efter förlossningen och Sam är en väldigt hungrig bebis, så han sög och sög och sög på mina stackars bröstvårtor. I måndags kom jag hem och i tisdags hade jag så ont att jag grät var gång han skulle amma och var rädd att jag skulle ta i för hårt när jag försöökte ta bort hans fäktande armar från mitt bröst för det gjorde så ont.
I onsdags morse köpte sambon en pump till mej och jag pumpade ut mjölk. Det hjälpte såklart en hel del men gjorde ändå så satans ont. Så på torsdagen ringde jag till distriktssjuksköterskan som skickade ut en amningsexpert att hjälpa mej. Hon var jättegullig och tyckte jag skulle gå till min doktor ifall det var mjölkstockning.
Så igår var jag hos doktorn (första gången utanför huset på 10 dagar ungefär) och hon gav mej penicillin mot mjölkstockning.
Under natten fick jag en jättehård knut i ena bröstet så en massa tid gick åt att försöka få ut den så den inte skulle bli en böld.
Sam är nöjd med nappflaskan men jag känner mej så misslyckad. Jag ville ju amma. Tror ni att det kommer att gå? Mina bröstvårtor är fortfarande spruckna fast lite bättre än igår. Nu tar allting dubbelt så lång tid, för jag måste först mata och sen pumpa. Mitt enda mål idag var att ta mej ut till tvättstugan och flytta tvätten till torktumlaren. Det lyckades jag med klockan 4 i eftermiddags.
Nu ska jag försöka hitta något att äta, fast det verkar som om Sam är hungrig igen. Hur mycket kan en 4-kilos bäbis tänkas äta egentligen? 90-120 ml står det på ersättningsflaskorna men han har fått 120 nu och är fortfarande hungrig.
Ja, ifall ni undrar varför jag inte är här så mycket, jag tänker på er ändå, men försöker just nu bara överleva och hoppas att det blir bättre.
Men nånstans blev det fel. Mjölken kom inte förrän 5 dagar efter förlossningen och Sam är en väldigt hungrig bebis, så han sög och sög och sög på mina stackars bröstvårtor. I måndags kom jag hem och i tisdags hade jag så ont att jag grät var gång han skulle amma och var rädd att jag skulle ta i för hårt när jag försöökte ta bort hans fäktande armar från mitt bröst för det gjorde så ont.
I onsdags morse köpte sambon en pump till mej och jag pumpade ut mjölk. Det hjälpte såklart en hel del men gjorde ändå så satans ont. Så på torsdagen ringde jag till distriktssjuksköterskan som skickade ut en amningsexpert att hjälpa mej. Hon var jättegullig och tyckte jag skulle gå till min doktor ifall det var mjölkstockning.
Så igår var jag hos doktorn (första gången utanför huset på 10 dagar ungefär) och hon gav mej penicillin mot mjölkstockning.
Under natten fick jag en jättehård knut i ena bröstet så en massa tid gick åt att försöka få ut den så den inte skulle bli en böld.
Sam är nöjd med nappflaskan men jag känner mej så misslyckad. Jag ville ju amma. Tror ni att det kommer att gå? Mina bröstvårtor är fortfarande spruckna fast lite bättre än igår. Nu tar allting dubbelt så lång tid, för jag måste först mata och sen pumpa. Mitt enda mål idag var att ta mej ut till tvättstugan och flytta tvätten till torktumlaren. Det lyckades jag med klockan 4 i eftermiddags.
Nu ska jag försöka hitta något att äta, fast det verkar som om Sam är hungrig igen. Hur mycket kan en 4-kilos bäbis tänkas äta egentligen? 90-120 ml står det på ersättningsflaskorna men han har fått 120 nu och är fortfarande hungrig.
Ja, ifall ni undrar varför jag inte är här så mycket, jag tänker på er ändå, men försöker just nu bara överleva och hoppas att det blir bättre.