Sv: När började du rida?
Jag började när jag var 8 år.. Men om min vilja hade kommit igenom tidigare så hade jag nog varit så där en 6-7 kanske.. Det krävdes ett par år tjat, då mina föräldrar är totalt ointresserade av häst, rädda för dem och självklara ridskolealternativ inte fanns..
Fick börja på en stor stark D-ponny, vilket inte var så bra storleksmässigt då jag inte var så stor själv..
Den både bet mig och pappa, skickade av mig och gud vet vad..:smirk:åt minnet..
Red på ridskola i ett par år, men eftersom vi inte kom någonstans i ridningen, gjorde samma saker hela tiden och mina föräldrars ekonomi så fick jag sluta..
Var häst lös ett tag, jagade själv tag på en shettis som jag fick bli "skötare" på. Fick hjälpa till att rida in den, då jag var den enda med storlek för det.. Det blev ganska bra, jag red privatlektioner på den.. Efter det så hade jag en rad medryttar hästar, hjälpte till där jag fick, var hästvakt osv.. Fick hem min första egna häst (på foder) så fort jag fick möjlighet till det ekonomiskt.. Bodde hemma då och pluggade, jobbade extra.. Köpte loss henne efter ett par år..
Jag är glad för att jag fått kämpa för det jag vill hålla på med, jag tror att man uppskattar det mer om man har fått kämpa för saken.
Även om jag ibland tycker att det är trist att jag inte haft en ponnymamma som hjälpt mig med egen ponny, tävlingar och så under min uppväxt..
Att det bara var vissa förunnat att ha det så. Det som har stört mig med under hela uppväxten är att de kamrater jag hade som hade det så, med egna hästar osv uppskattade det inte! Var inte ponnyn bra så köper vi bara en ny.. osv. Och en annan fick kämpa på med sin oridna avkastar kung. Det var jag riktigt arg på!
Mitt råd är att självklart skall man stödja sina barns häst intresse om man kan, men se till att vara säkra på att det är det barnen vill, Skaffa inte ponny åt barnen innan de kan fråga efter/önska sig det!
Och låt gärna barnen önska sig en stund innan önskningen uppfylls, annars förlorar det sitt värde...