När blir man glad igen?

[portofri]

Fick ta bort min älskade hund i början av året efter 14 härliga år tillsammans. Även om jag verkligen minns honom med glädje så är sorgen efter honom fortfarande enorm. Han finns i mina tankar jämt, jämt, jämt och jag gråter mig fortfarande ofta till sömns. Vi har inte köpt någon ny hund, utan har bara en hund nu. Den hunden som är kvar har ju så klart varit ett enormt stöd, men han betyder inte alls lika mycket för mig.

Det gör så j*vla ont innuti mig av den här sorgen, och jag bara undrar - när börjar man känna sig glad igen? När kan man tänka på sin älskling utan bara vilja gråta folder? Jag saknar honom så otroligt mycket...

 

[Trinity 1]

Sv: När blir man glad igen?

Jag tog bort min dobbistik för snart 2 år sedan och bryter fortfarande ihop då och då när jag tänker på henne. Saknaden är enorm fortfarande. Har en liten krabat på 5 månader som är min lilla ögonsten men han ersättar aldrig hennes plats. Han har en egen. Ta dig den tid du behöver, ingen sorg är den andra lik och bara du vet vad du och din hund hade tillsammans!

 

[citron]

Sv: När blir man glad igen?

Jag tog bort min första hund för snart tolv år sen och kan fortfarande känna sån saknad att jag siter och gråter efter honom.

 

[Lazio]

Sv: När blir man glad igen?

Jag miste min hund som var nästan 12 år genom en tragisk olycka i juli i år.
Det gör fortfarande så himla ont, visst kan jag minnas henne och saker vi gjorde som får mig att le men det blir alltid gråt iaf, och när jag tänker på henne och det som hände bryter jag ihop fullständigt och bara gråter och skriker, jag saknar henne så.
Jag har ställt mig själv samma fråga, när ska det här kännas bättre? och jag vet inte svaret.
Jag är som du, gråter mig till sömns och längtar efter henne. Det kommer ta år innan jag kan komma över det som hände, det var en chock i sig, sen att mista henne var ofattbart.
Viktiga personer i mitt liv har dött, tex farfar, morfar, moster, och jag har varit riktigt ledsen men jag visste inte vad sorg var förrän det här hände, det gör så fruktansvärt ont. Att mista henne var som att mista en del av mitt hjärta..
Jag får bära sorgen efter henne resten av livet och hoppas på att det kan lätta nån dag.
Jag har en valp på 3 månader nu men hon kommer aldrig betyda lika mkt som min förra hund även om jag älskar henne också såklart.
Visst är jag glad ibland, men inte som innan. Mitt liv är som uppdelat i före olyckan och efter olyckan.

 

[CA]

Sv: När blir man glad igen?

Jag kommer ihåg det när jag fick ta bort min border collie. Hon var sjuk, och det fanns inget att göra, men ändå grät jag floder. Saknar henne fortfarande otroligt mycket.

Ibland tänker jag på henne, och då börjar jag gråta. Jag älskade ju henne så mkt och det kändes så hemskt när jag avr tvungen att ta bort henne.

"Tiden läker alla sår" sägs det...det vet jag inte förståss, men jag kommer alltid att älska henne, och sakna henne. Men det blir "enklare" eller hur man nu ska uttrycka det, efter ett tag. Även om det känns som en klen tröst nu.

Tänk på allt roligt ni gjorde tillsammans, ist för att tänka på att han inte finns mer.

 

[IndianaJones]

Sv: När blir man glad igen?

I maj 2005 förlorade jag en för mig otroligt speciell cockertik. Det var det djur som stått mig allra närmast i mitt liv. Hennes död kom helt oväntat, hon var inte ens tre år gammal och kärnfrisk - så blev hon dödssjuk och gick inte att rädda.

Nu har det alltså gått mer än ett år och saknaden är fortfarande stor. Det händer fortfarande att jag gråter när jag tänker på henne, men inte lika ofta längre.

För mig var det viktigt att få en ny hund snabbt. Inte för att ersätta den andra (det kan ingen göra!), men för att få tankarna på annat håll och gå vidare.

För mig gjorde årsskiftet stor skillnad. På något sätt blev det ett första avslut att träda in i ett år som min hund inte funnits i.

Men för att svara på din fråga...det kan ta tid. Och saker blir nog aldrig som de varit. Alla djur och människor som vi bryr oss så mycket om att de faktiskt gör avtryck i våra liv kommer att lämna tomrum efter sig. Dessa fylls inte, men man lär sig leva med dem.

Och med tiden kommer det nya individer som gör avtryck...

Indy

 

[goggoman]

Sv: När blir man glad igen?

Fick ta bort min älskade hund i början av året efter 14 härliga år tillsammans. Även om jag verkligen minns honom med glädje så är sorgen efter honom fortfarande enorm. Han finns i mina tankar jämt, jämt, jämt och jag gråter mig fortfarande ofta till sömns. Vi har inte köpt någon ny hund, utan har bara en hund nu. Den hunden som är kvar har ju så klart varit ett enormt stöd, men han betyder inte alls lika mycket för mig.

Det gör så j*vla ont innuti mig av den här sorgen, och jag bara undrar - när börjar man känna sig glad igen? När kan man tänka på sin älskling utan bara vilja gråta folder? Jag saknar honom så otroligt mycket...

Jadu.. det är svårt.. jag tog bort min för sex år sen... kan fortfarande känna att jag skulle kunna byta ut allt för att få henne tillbaka... .. det tar tid...

 

[portofri]

Sv: När blir man glad igen?

Tack alla som har svarat! Det är i alla fall skönt att veta att man inte är ensam om att ha sån stor sorg efter ett djur. Omvärldens reaktioner är ju mer som att man borde komma över det efter ett par dagar. Kollegor och andra som saknar förståelse gör det hela mycket värre, tycker i alla fall jag.

En kompis hund drunknade under jakt i helgen, och jag insåg helt plötsligt vilken otrolig förmån jag hade som fick låta min älskling somna in i min famn och få vara där och säga hej då och tack för allt. Det var mycket värt för mig!