P
portofri
Fick ta bort min älskade hund i början av året efter 14 härliga år tillsammans. Även om jag verkligen minns honom med glädje så är sorgen efter honom fortfarande enorm. Han finns i mina tankar jämt, jämt, jämt och jag gråter mig fortfarande ofta till sömns. Vi har inte köpt någon ny hund, utan har bara en hund nu. Den hunden som är kvar har ju så klart varit ett enormt stöd, men han betyder inte alls lika mycket för mig.
Det gör så j*vla ont innuti mig av den här sorgen, och jag bara undrar - när börjar man känna sig glad igen? När kan man tänka på sin älskling utan bara vilja gråta folder? Jag saknar honom så otroligt mycket...
Det gör så j*vla ont innuti mig av den här sorgen, och jag bara undrar - när börjar man känna sig glad igen? När kan man tänka på sin älskling utan bara vilja gråta folder? Jag saknar honom så otroligt mycket...