- Svar: 17
- Visningar: 1 967
Efter att ha upptäckt att jag har fått rynkor runt ögonen så har jag fått ännu mera ålderspanik än vad jag redan hade innan. Jag känner mig inte som min ålder utan det är som min utveckling har stannat vid typ 20-25 år. Jag klär mig rätt så alternativt och barnsligt och jag känner att jag kanske borde ge upp på det och uppföra mig mer som min verkliga ålder, men samtidigt så vet jag inte hur. Jag har inget jobb och kommer ganska troligt aldrig kunna jobba, jag har inga barn eller planerar att skaffa, jag klarar inte av sammanställningar osv så jag har liksom knappt något gemensamt med de flesta i min ålder. Jag har iofs knappt något gemensamt med de flesta yngre personer heller.
Jag har så himla mycket jag vill göra men pga min hälsa kan jag i princip inte göra något alls och det känns som att den lilla tiden jag har kvar innan jag måste bli vuxen och ge upp på mina barnsliga drömmar bara springer ifrån mig och jag springer efter och ropar ”vänta på mig!”
Jag har så himla mycket jag vill göra men pga min hälsa kan jag i princip inte göra något alls och det känns som att den lilla tiden jag har kvar innan jag måste bli vuxen och ge upp på mina barnsliga drömmar bara springer ifrån mig och jag springer efter och ropar ”vänta på mig!”