Skogsblomma
Trådstartare
Mitt hjärta har gått sönder och jag ORKAR inte mer. När är det okej att ge upp och låta hunden somna in?
Det har varit otaliga veterinärbesök, reaktivitet och problem. Han dränerar mig på pengar men framförallt så dränerar han mig känslomässigt. Jag går sönder. Det är inte bara mitt hjärta som går sönder utan även min hunddröm som går i kras. Jag vet att detta är min sista hund på flera år.
Bakgrund:
- okastrerad hanhund 2-3 år av arbetande ras.
- har panik varje gång vi är ute. Han letar faror runt varje hörn, buske och träd. Oavsett om vi går hemma i vårt område eller helt ensamma i skogen. Han är stundvis totalt blockerad trots att det inte finns någon reell trigger.
- gör vansinniga utfall mot människor, barn, hundar. Något som bara blir värre och värre. Han kan påbörja sitt utfall så fort han ser något i horisonten så tekniken att hålla avstånd fungerar inte, då det isåfall bör vara mil.
- han har flertalet luftburna allergier vilket gör att han periodvis inte orkar arbeta varken fysiskt eller mentalt.
- han blir så rädd när vi får besök hemma (eller besöker andra) att han tömmer analsäckarna, får totalt psykbryt och går inte att nå. Detta begränsar såklart mitt liv massor då jag inte vill utsätta honom, mig eller mitt besök detta.
- han har gått från att vara en hund med speciella behov men som ändå har fungerat när vi har trixat (både socialt och arbetsmässigt då han har flera arbetsmeriter) men det blir bara värre och värre.
Detta har såklart blivit en ond spiral då jag även drar mig för att själv umgås med honom.
- han har legat ute för omplacering i snart ett år utan framgång.
- vi har tagit hjälp av flera hundpsykologer, veterinärer, fysioterapeuter, kiropraktor, hundinstruktörer och så vidare.
- vi har försökt med foderbyte till naturligt foder, vi har försökt medicinera med både receptfritt och receptbelagt för att han ska komma till ro. Men inget tycks hjälpa.
Jag orkar inte mer. Och jag tänker på hur han själv mår. Jag har tidigare erfarenhet av denna ras men har ALDRIG sett tendenser på så här allvarliga problem.
Mitt hjärta går sönder. Jag älskar ju honom mest av allt men det funkar inte längre. Jag vill inte ge upp men ser ingen utväg. Jag bara önskar att han alltid kunde vara sådär gosig och mysig som han är när det bara är han och jag hemma i soffan. Men vi kan inte leva i soffan utan att gå ut.
Jag vill leva ett härligt hundliv med utflykter, träning, tävling och allt det där fantastiska. Men det finns inte här just nu.
Det har varit otaliga veterinärbesök, reaktivitet och problem. Han dränerar mig på pengar men framförallt så dränerar han mig känslomässigt. Jag går sönder. Det är inte bara mitt hjärta som går sönder utan även min hunddröm som går i kras. Jag vet att detta är min sista hund på flera år.
Bakgrund:
- okastrerad hanhund 2-3 år av arbetande ras.
- har panik varje gång vi är ute. Han letar faror runt varje hörn, buske och träd. Oavsett om vi går hemma i vårt område eller helt ensamma i skogen. Han är stundvis totalt blockerad trots att det inte finns någon reell trigger.
- gör vansinniga utfall mot människor, barn, hundar. Något som bara blir värre och värre. Han kan påbörja sitt utfall så fort han ser något i horisonten så tekniken att hålla avstånd fungerar inte, då det isåfall bör vara mil.
- han har flertalet luftburna allergier vilket gör att han periodvis inte orkar arbeta varken fysiskt eller mentalt.
- han blir så rädd när vi får besök hemma (eller besöker andra) att han tömmer analsäckarna, får totalt psykbryt och går inte att nå. Detta begränsar såklart mitt liv massor då jag inte vill utsätta honom, mig eller mitt besök detta.
- han har gått från att vara en hund med speciella behov men som ändå har fungerat när vi har trixat (både socialt och arbetsmässigt då han har flera arbetsmeriter) men det blir bara värre och värre.
Detta har såklart blivit en ond spiral då jag även drar mig för att själv umgås med honom.
- han har legat ute för omplacering i snart ett år utan framgång.
- vi har tagit hjälp av flera hundpsykologer, veterinärer, fysioterapeuter, kiropraktor, hundinstruktörer och så vidare.
- vi har försökt med foderbyte till naturligt foder, vi har försökt medicinera med både receptfritt och receptbelagt för att han ska komma till ro. Men inget tycks hjälpa.
Jag orkar inte mer. Och jag tänker på hur han själv mår. Jag har tidigare erfarenhet av denna ras men har ALDRIG sett tendenser på så här allvarliga problem.
Mitt hjärta går sönder. Jag älskar ju honom mest av allt men det funkar inte längre. Jag vill inte ge upp men ser ingen utväg. Jag bara önskar att han alltid kunde vara sådär gosig och mysig som han är när det bara är han och jag hemma i soffan. Men vi kan inte leva i soffan utan att gå ut.
Jag vill leva ett härligt hundliv med utflykter, träning, tävling och allt det där fantastiska. Men det finns inte här just nu.
