När är det dags att låta dem somna in?

[saddi]

Ja, hur tar man egentligen det svåraste beslutet man kan ta, att bestämma över någons liv.
Nu tänker jag speciellt på yngre hundar och inte de som behövt somna in pga åldern.

När vet man att det är dags att sluta kämpa? Det sista man vill är att vara egoistisk, att hunden ska gå och lida. Samtidigt som man är livrädd för att man kanske gör fel val. Alla tankar.. Det kanske kan bli bra eller hunden kanske inte mår så dåligt som man tror? Eller ännu värre, har ondare än man tror? Man vill göra det bästa för dem men samtidigt känns det som ett svek om man ger upp för tidigt men frågan är ju vart gränsen går mellan för tidigt och för sent..

Vad fick er att ta beslutet att det var dags att låta dem somna in? Var det något veterinären rekommenderade er eller något ni bestämde innan. Ja, helt enkelt.. Vad fick er att ta steget och vara säkra på att det var det bästa för hunden?

Rörigt.. Men ni förstår nog vad jag försöker få fram..

 

[Ravishing]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Jag tog bort min då 2-åriga Rottistik i maj 2013.

Följande faktorer gjorde att jag tog beslutet att avliva henne:

*Obotliga problem (artros i handleder)
*Ej möjlighet att leva ett aktivt liv, träning för henne var lika viktigt som syre.
*Smärtstillande lindrade inte hennes enorma smärta

Ska tillägga att hon opererades i armbågen, det var där vi trodde att det största problemet satt, det gjorde det inte. Det var handlederna som gjorde att hon avlivades, hon hade så fruktansvärt ont och var så stel i handlederna att de gick att böja till 90-grader, en frisk hund kan utan problem böjas ihop helt. Det värsta var att hennes smärtlindring inte fungerade fullt ut, hade den gjort det hade hon fått vara kvar så länge som det hade funkat.

För mig är det extremt viktigt att inte vara själviskt, att tänka på om hunden lever det liv den förtjänar, gör den det så tycker jag den kan vara kvar, om den inte kan leva det liv den vill leva så anser jag att man gör den en tjänst genom att låta den vandra vidare. Jag ångrar inte att jag tog bort min älskade, men jag saknar henne varje dag.

 

[Red_Chili]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Om hunden inte ens med mediciner kan leva ett liv som gör den lycklig, då är det läge att ta bort hunden tycker jag.

För mig handlar det inte om att hunden bara ska "överleva" eller att man ska vänta på att livsglädjen försvinner, för gör den det så har det gått för långt. Ska jag leva med hundar så ska de hundarna också vara väldigt glada och gilla sina liv.

 

[MiniLi]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Jag går i liknande tankar ganska ofta på grund av min ena hunds mentala (o)hälsa.. Funderar ofta på vart gränsen går för vad som är värdigt eller inte. Samtidigt vill jag verkligen inte förlora henne.

Det svåra för oss är att det är ett svårförstått problem, jag har liksom ingen aning om hur hon upplever detta. Allt jag vet är att hon ibland (oftare och oftare) blir extremt rädd och att hon i de stunderna mår väldigt dåligt.
Men hur ofta ska det förekomma för att det ska vara nog? Så svårt.

Och när det går upp och ner. Man har bra och dåliga perioder. Svårt att överblicka..

 

[Turali]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Vet inte vilken situation du sitter i med din hund, men kan förklara hur jag resonerade när jag tog bort min älskade vän.

Min tant började äta väggrus och sand när hon var i 7-årsåldern. Vi bodde då på västkusten och så fort vi gick ut på promenad började hon sitt konstanta ätande. Gick vi i samhället åt hon grus och gick vi på stranden åt hon sand. Med tiden började hon även att äta jord. När vintern kom åt hon snö och bark.

Jag besökte veterinär (flera gånger) för att ta reda på om hon hade besvär med sina tonsiller, ont någonstans eller problem med sina organ. Två olika hundmassörer gick också igenom hunden. Ingen av dem hittade något fel.

Jag funderade på om min hund kände sig stressad av att följa med mig till jobbet om dagarna (djurklinik), men det blev inte bättre när jag bytte jobb och var hemma med henne istället. Tänkte att bekymren kanske berodde på någon brist och testade flera olika foder - såväl torrfoder, våtfoder och en ren köttdiet. Inget resultat.
Vi var aktiva, åkte på utställningar, gick kurs och tävlade. När jag tog bort henne höll vi på att bli uppflyttade i rallylydnad och hade ett spår kvar till viltspårschampionatet.

Förra våren kom jag till ett vägskäl, jag skulle byta jobb och hundarna börja på dagis. Jag kände mig rätt olycklig över att ingen kunde komma på vad det var för fel på hunden och varje promenad kändes som en plåga. Hon var manisk utomhus och jag ville inte lägga ansvaret att gå ut med henne på någon annan om det skulle hända något. Ringde i mars till den sista i raden av veterinärer och han höll med mig om att det inte var ett sunt beteende och att det kanske var dags att låta henne somna in.
Då hade jag kämpat i 1,5 år och kände mig som världens sämsta hundägare.

Tyckte det var otroligt jobbigt att ta beslutet, men såhär i efterhand vet jag att det var rätt. Precis efteråt kändes det som att tung sten hade lättat från mitt hjärta och jag kände mig fri.
Saknar min älskade tant otroligt mycket och känner sorg över att jag fick ta bort henne "så tidigt" eftersom hon inte hade några ålderstecken.

Mitt tips är: lyssna på magkänslan och titta på din hund. Har hunden livslust? Har den ett bra liv som den är tillfredsställd med? Vad tycker veterinären? Prata med personer som träffar hunden med jämna mellanrum och fråga om de tycker det är någon skillnad mot senast de träffade den.

 

[MiniLi]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Mitt tips är: lyssna på magkänslan och titta på din hund. Har hunden livslust? Har den ett bra liv som den är tillfredsställd med? Vad tycker veterinären? Prata med personer som träffar hunden med jämna mellanrum och fråga om de tycker det är någon skillnad mot senast de träffade den.

Det är det här som är så svårt eftersom det går i perioder. I de dåliga perioderna, och framförallt i de stunder där min hund har panik över "ingenting", så känner jag väldigt ofta att det här är inte rätt. Sen så lugnar hon sig, vi kommer in i en bättre period och hon är precis lika galen och härlig som hon alltid har varit.
Jag skulle säga att hon har väldigt mycket livslut. I perioder iallafall. I vissa perioder känns hon typ depressiv. Men det varierar det också.
Hon är verkligen allt eller inget. Antingen så är hon jätteorolig eller panikslagen eller så är hon full av liv och helt galen som vanligt.
Vad ska man då gå på liksom?
Vi resonerar väl själva kring att det är nog när de dåliga perioderna överväger, men det är också jättesvårt att ha en bra uppfattning om när det är..

Veternärerna förstår att det är jobbigt och föreslår antidepressiva läkemedel, något vi inte känner är rätt det heller..

 

[Ravishing]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Min mamma hade en Schäfer som var väldigt väldigt rädd. Till slut vågade hunden i princip inte gå utanför gårdsplanen och tvingade man ut henne ändå blev hon nästintill panikslagen och ville bara hem igen.

Hemma var hon gullig, men som sagt oerhört rädd för allt utanför hemmets fyra väggar. Hon avlivades 3 år gammal till följd av riktigt kass mentalitet.

Vet egentligen inte vad jag vill säga... förutom att du inte är ensam och att du inte behöver känna att det är fel om ni skulle bestämma er för att ta bort henne.

 

[Bison]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Vår var 20 månader när han avlivades.
Var en omplacering som levt under dåliga förhållanden som valp och fram till ett år. Hans skelett var underutvecklat, hade E på höfter, värsta veterinären sett under sina 20 år, hade även dåliga knän. En underbar hund men utan framtid.
När han drog av ett korsband valde vi att avliva.

 

[MiniLi]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Min mamma hade en Schäfer som var väldigt väldigt rädd. Till slut vågade hunden i princip inte gå utanför gårdsplanen och tvingade man ut henne ändå blev hon nästintill panikslagen och ville bara hem igen.

Hemma var hon gullig, men som sagt oerhört rädd för allt utanför hemmets fyra väggar. Hon avlivades 3 år gammal till följd av riktigt kass mentalitet.

Vet egentligen inte vad jag vill säga... förutom att du inte är ensam och att du inte behöver känna att det är fel om ni skulle bestämma er för att ta bort henne.

Usch låter som om det var en väldigt jobbig situation!

Tack för stödet!

 

[Snurrfian]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Våran förra tog vi bort när han var 8 år, han var då smärtfri men veterinären hade talat om att han inom ett par månader skulle börja få ont och det fanns ingen behandling. Alltså valde jag att ta bort honom när han mådde bra, om det ändå inte finns någon chans till överlevnad så ser jag ingen anledning till att vänta tills de får ont.
När våran nuvarande som unghund stod inför operation som 6 mån så ville jag vara säker på att han skulle kunna återkomma till ett fullt rörligt liv och jakt. Det blev jag lovad och det höll, nu har han problem av andra orsaker och jag tvekar inte ett ögonblick på att ta bort honom om det visar sig att han inte skulle kunna jaga, han älskar jakten och utan den skulle han inte må bra.

 

[Migo]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Vi avlivade två hundar strax innan jag separerade från mitt X.

Den ena var mycket dåligt socialiserad, starkt beroende av sin hundflock, massa rädslor och reservationer mot folk och med överlag ganska trist mentalitet. En minst sagt medioker draghund som inte skulle ha fungerat som sällskapshund, men heller inte som amatördraghund. Det fanns inte rimliga chanser att hitta ett bra hem till henne och X orkade inte ta hand om henne så hon fick somna in 2 år gammal.

Den andra var öht inte socialiserad, accepterade bara hantering av husse och mig (det tog ett halvår för mig att öht få hålla i henne utan att hon markerade bett), högg folk utan förvarning, slogs med andra hundar och var allmänt stressad. Husse hade inte kunskap att reda ut henne och med tanke på att hon bet var inte omplacering ett alternativ. Hon somnade in 4 år gammal.

Bägge var uppfödda av naiva hundnybörjare som trodde att draghundsavel var plättlätt och att socialisering/hantering/vardagsstimulering var onödigt. Det enda jag ångrar var att jag inte lät bägge uppfödarna vara med och avliva dem, för att se konsekvensen av sin skitavel.

 

[saddi]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

KL

- "Kortfattat" om en liten del av vår historia, hoppas att någon orkar läsa.

Upptäckte nu under hösten att hunden fått benpålagringar efter en TPLO-operation i augusti/september 2011 men specialisten vi träffade sa att hon skulle kunna leva ett normalt liv med hjälp av smärtstillande. De första blev hon kass i magen av efter ca en vecka och med nästa sort tog det ca en vecka igen innan hon en natt började kräkas blod. Åkte in och vågen visade flera kilon mindre än knappt två veckor tidigare, hon blev inlagd med dropp. Trodde redan här att det skulle vara slutet för henne.. Men de berättade att det fortfarande fanns ett alternativ kvar som de tyckte att jag skulle testa. Så vi åkte hem med medicin mot magen, "snällt" foder och kortison. Startade med 4 kortison tabletter om dagen och snabbt var hon sig själv igen, ville med ut på promenader, var gladare och socialare. Efter ordination sänkte jag sedan efter ett tag dosen till 2 tabletter och det fortsatte lika bra. Specialisten ringde och bad mig då testa sänka till en tablett för att se om det fungerar eftersom det är bra om hon kan gå på så låg dos som möjligt, skulle det gå åt fel håll skulle jag höja tillbaka direkt. Vilket jag fick göra..

Efter den sänkningen och sedan höjningen tillbaka till två tabletter har hon inte kommit tillbaka, detta var någon gång i början på december om jag minns rätt. Hon var segare på promenaderna och inte alls taggad på att gå ut men tänkte att det kanske kunde bero både på vädret då hon aldrig velat vara ute i regn och ja, det har ju regnat hela december.. + Löpet ska egentligen komma någon gång nu i januari och hon brukar i rätt god tid börja visa upp det genom att bli tröttare os.v.

Men... Strax innan jul märkte jag hur benet blivit stelare, hon ville helst inte gå några promenader och tyckte inte om när jag lyfte på något av bakbenen för att torka tassarna (höger bak som opererades) dock var vissa dagar bättre än andra. Bestämde mig för att låta det vara under jul/nyårs-helgerna och se vad som händer.. Inomhus har hon varit rätt så glad, speciellt under högtiderna när vi varit tillsammans med familjen då har hon glatt gått runt och viftat i svansen. Hon var även ute lös på mormor's gård då var hon lite piggare och gladare men kan ju vara så att hon "glömde bort benet" som hon även gjorde när korsbandet var av (innan vi visste vad det var för fel). Men annars på de vanliga promenaderna är hon väldigt stel i benet och nu vill hon helst inte gå alls. Hon gör sina behov, kanske nosar lite och sedan ska hon in på direkten.

Ringde djursjukhuset men specialisten var borta så de bokade in en telefontid med en "vanlig veterinär" som jag kortfattat berättade läget för och hon läste lite i journalerna. Frågade henne vad man ska göra nu, om man kan höja mediciner eller om det inte är någon idé, helt enkelt vad ska jag göra nu.. Svaret var att jag skulle kunna höja tillbaka till 4 tabletter som hon startade med men hon kan inte gå på den dosen en längre tid så det kunde bara vara tillfälligt för att se om det + en sänkning igen kunde "få tillbaka det" men hon bestämde sedan att jag skulle testa ge henne 3 tabletter i en vecka så ska hon då ringa och se hur det har gått, har det inte blivit någon förbättring så "kanske vi ska börja tänka på om hon ska finnas kvar". - Där kom orden som jag trott ska komma så många gånger när veterinärerna börjat prata men som istället alltid gett mig nya alternativ & förhoppningar. Svarade att det beslutet vill inte jag ta själv utan det vet de bättre än mig om det är så.




Så ja, nu går hon på den här dosen och på tisdag ringer hon upp. Om det inte blivit någon skillnad till dess så antar jag att det enligt henne inte finns några andra alternativ eftersom hon sa så? Jag förstår henne, har tänkt tanken så många gånger men som sagt har de alltid gett mig nya förhoppningar när de tyckt att jag ska testa det ena med det andra. Har flera gånger åkt dit och trott att jag antagligen kommer åka hem ensam. Om hon säger samma sak igen så säger både min magkänsla & hjärtat att jag gärna vill träffa specialisten innan. Jag litar verkligen på henne och skulle vilja visa upp hundens gång och sedan höra hennes åsikt, om hon tycker att det räcker med försök nu eller inte och hur illa det ser ut. Hon vet vad jag känner sedan tidigare om att hunden ska ha ett normalt & värdigt liv annars är det ingen idé och just nu så har min hund inte det, jag vet det. Men jag vill höra från henne att hon tycker det är dags att ge upp eller inte. Jag litar på att hon vet vad hon pratar om. Det skulle kännas bättre och "lättare" att ta beslutet efter hennes åsikt, då vet jag att jag gjort allt jag kunnat. Jag kommer inte känna lika mycket skuld om jag hör det från någon jag litar på.

Jag vet att det lutar åt att hon behöver somna in om inte medicinen trollar och det låter så självklart. Gör ont i hjärtat att se henne på promenaderna men samtidigt kommer tankarna om hur bra hon mådde på kortisonen innan och som om jag ger upp/sviker henne om jag inte får höra det av den som kan mest om sådana här skador. Borde jag ge upp utan att träffa specialisten om den andra veterinären tycker det jag funderat på ett bra tag nu? Är det egoistiskt att träffa specialisten innan jag bestämmer mig för att om det är så få bort mitt sista lilla hopp inombords? Om hon visar framsteg till på tisdag är det då egoistiskt att låta henne testa den ett tag till? Fast just den frågan ska väl en veterinär svara på. Så mycket tankar.. Alla framsteg, bakslag, förhoppningar os.v. tar kål på mig..

 

[border_kelpie]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Jag tog bort min 6 åring i oktober och då på grund av att hon hade en nerv som låg i kläm i hennes ländrygg och som gjorde så att det strålade smärta ner i hennes vänstra bakben.

Hon har haft små problem hela livet med bland annat hotspots, mystiska hältor m.m
Men när hon va ca 4 år så började hennes problem med ländryggen men de veterinärerna jag tog henne till gjorde flera böjprov och röntgade henne men hittade inget.
Så efter det så gick hon på smärtstillande i ca 1 ½ års tid men på den tiden så fick jag ge henne 4 olika smärtstillande då dom efter ett tag slutade att funka.

Sen då för ungefär 5 månader sedan så ville hennes dåvarande veterinär att vi skulle spruta in en vätska i hennes leder då jag inte tyckte att hennes smärtstillande hjälpte längre.

Jag bestämde mig då för att göra ett sista försök till att få veta varför hon hade ont och åkte då till Helsingborgs djursjukhus och fick en tid till en ortoped.

Men vid denna tidpunkt så hade min hund varit hos veterinären så många gånger och haft så ont när dom känt och klämt. Att hon hade börjat att vägra låta veterinärer ens känna på henne. Det gick men man såg att hon verkligen inte gillade det.

Men veterinären kunde efter ca 20 minuters undersökning berätta för mig att min hund då hade en nerv i kläm.
Det gick att operera men men veterinären sa att försäkringen kanske inte skulle ta den operationen.

jag valde då att ta bort min hund på grund av dessa skälen

1. Hon hade ont fast hon gick på smärtstillande.
2. Var rädd för veterinärer Och hade vi opererat så hade hon fått träffa
dom ganska ofta.
3. Hon var tvungen att simma som rehabilitering - fick hotspots så fort hon blev blöt.

Så kände att hon hade haft nog med veterinärbesök och smärta. Hon fick en sista tid där vi lekte, busade och åt en massa gott!

Jag tycker man ska ta bort sitt djur när man känner att det inte kan leva ett värdigt liv. Det vid säga leka och göra det dom älskar!

 

[Migo]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Glömde svara på huvudfrågan

Huvuddelen av hundens tid skall vara kvalitativ, fri från smärta och de ska kunna göra det de mår bra av. När gnistan i blicken är borta tycker jag att det är för sent.

 

[saddi]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Tack för alla svar!

Har de flesta av er tagit beslutet på plats eller bokat tid för avlivning redan några dagar innan hemifrån när ni bestämt er?

 

[Migo]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Bestämt mig hemma och bokat tid.

 

[Milosari]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Jag tycker att du ska träffa specialisten så får du ro i själen. Försök hitta sätt att höja hennes livskvalitet under tiden!

Har inte behövt ta bort någon hund i förtid själv, utan båda har blivit gamla. Den dagen det var dags har jag inte tvekat alls faktiskt. Oftast vet man med sig när det inte längre funkar.

 

[Milosari]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Tack för alla svar!

Har de flesta av er tagit beslutet på plats eller bokat tid för avlivning redan några dagar innan hemifrån när ni bestämt er?

Första hunden ringde jag på fredagen och beställde tid på måndagen. Andra hunden åkte in akut, men jag hade på känn att det inte skulle sluta bra. Där tog jag det slutgiltiga beslutet på plats.

 

[AraSlei]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Vi tog bort våran gamling dagen innan nyår, dock var han ju gammal. Vi har ändå velat ganska länge, och ställt oss frågan när det är dags flera gånger. Han var på seniorundersökning i somras, och dom gissade snarare på 8 år än nästan 13. Jag förstår precis hur du menar med att det är väldigt svårt att veta när livskvalitén faktiskt har gått ner.
Hade han inte fått en tumör stor som en knytnäve på mjälten så hade han troligtvis fått vara kvar ett tag till, nu blev ju inte beslutet så svårt.

En vän till mig tog bort sin 3 år gamla aussie i höstas, pg a kass mentalitet. Hunden var väldigt rädd för allt, och man kunde i princip inte slå i en bildörr utan att han kissade ner sig och blev helt apatisk av rädsla.
Trots detta försökte hon verkligen med allt, men eftersom att det blev gradvis sämre så bestämde hon sig för att ta bort honom.

Jag hittade en fin dikt i samband med att vi tog bort vår gamla, älskade vän och en vers i den var:

"Life measures quality, not it's length"

vilket jag tycker ska vara det som styr.
Blir hon inte hjälpt av kortisonen så kanske det är dags att låta henne vandra vidare.

 

[border_kelpie]

Sv: När är det dags att låta dem somna in?

Jag bokade tid 1 vecka innan då jag ville ha en speciell veterinär som skulle ta bort henne.