När allt bara känns tungt

[Astronauten]

Jag vet inte riktigt varför jag väljer att posta ett inlägg här, men hoppas kanske kunna få råd som kan hjälpa mig i min nuvarande situation.
Jag har en häst som jag verkligen tycker om. Hon är egentligen allt jag någonsin velat ha. Men..... I något år nu har jag inte haft samma sug att åka ut till stallet som jag alltid haft innan. Det har liksom gått från att vara ett nöje till att bli lite av ett måste. Jag var till en början helt säker på att detta berodde på att jag i många år enbart haft unghästar, vilket gjort att jag tappat det där roliga med att träna mer ordentligt och tävla. Jag bestämde mig därför för att sälja min dåvarande unghäst för att istället köpa en lite äldre, riden häst. Sagt och gjort. I somras blev det av. Unghästarna fick ett jätte bra nytt hem och jag hittade min nuvarande dam. Jag kunde inte vara mer nöjd med mitt köp. Men så kom hösten och det var dags för mig att flytta från sommarboende, tillbaka upp till min vanliga bostadsort där jag bor pga högskolestudier. Hästen flyttade såklart med och stallplats hade jag kvar sedan innan. Dock mötte stallägaren mig med en helt annan attityd nu när jag kom tillbaka. Hade haft telefonkontakt med henne vid upprepade tillfällen under sommaren och berättat hur det låg till och hela tiden önskade hon mig mer än gärna tillbaka, även med ny häst. Men nu ifrågasatte hon varför jag sålt
min unghäst, eftersom den var så trevlig att hantera. Förklarade för henne, för tjugofemte gången, och berättade även att min nya var minst lika trevlig, vilket hon även höll med om. Dock fortsatte den otrevliga attityden och jag fick bl.a. flytta hästen till en annan box med mått för en ponny. Jag fick den sämsta hagen och hon började kontrollväga mina höpåsar. Detta fungerade inte i längden och jag valde att titta efter ny stallplats. Dock finns det inte överdrivet mycket att välja på runt detta området. Hittade plats på en anläggning på andra sidan stan. Eget ridhus och inte allt för mycket jourer. Det var dock betydligt dyrare, vilket betydde att jag behövde skaffa mig en medryttare för att slippa jobba extra allt för mycket. Medryttare är något jag har försökt undvika så långt som det är möjligt innan, då jag är väldigt känslig när det gäller mina hästar och jag har ett stort kontrollbehov. Nu har vi stått i nya stallet i drygt en månad. Medryttare hittade jag snabbt, en tjej som är jätte trevlig, men jag är som jag är och det tar verkligen emot att låta någon annan rida min häst. Men jag är allmänt stressad pga mina studier just nu och jag oroar mig ständigt inför vårens minst sagt tuffa kurser. Ekonomiskt fungerar det, men mitt liv har inte utrymme för något annat än stallet och hästen. Detta har dock inte bekymrat mig fram till nu. Är konstant trött och längtar bort på någon typ av semester, men som det är nu kan jag bara glömma det. Jag försöker rida så mycket jag kan och hinner, men på något sätt verkar varje ridpass sluta i frustration. Jag verkar inte kunna sitta upp utan att i förväg ha bestämt att träningen kommer gå åt skogen. Jag ser framför mig allt som kommer gå fel och jag kan inte slappna av. Dessutom har jag en muskel som spökar i ryggen vilket gör att jag lätt blir sned i min sits. Skulle behöva ett besök hos kiropraktorn, men det finns varken tid eller pengar till detta. Ibland känns det som att det bästa bara hade varit att låta henne gå kvar i hagen och strunta i att rida helt och hållet, för att på det viset bespara både mig och hästen. Men det går ju inte! Hästen måste röra på sig och ekonomiskt kan jag inte försvara att ha en häst inhyrd på en träningsanläggning, bara för skoj skull. Det har alltså gått ifrån att ha varit något roligt och avkopplande, till att ha blivit något som orsakar stress och prestationsångest. Idag gick ridningen så dåligt att jag valde att sitta av efter en liten stund och ge upp. Grät när jag åkte från stallet. Känner att jag fortfarande vill grina när jag tänker på det....

 

[Amelia]

Det låter som att du inte har ekonomi just nu till att ha en häst och att det är det primära problemet. Lägg därmed till att du pluggar och är en person med höga krav på dig själv. Du har många år framför dig att kunna ha häst på och om jag får ge dig ett råd så är det att vara schysst mot dig själv och ta ett break om du behöver det.

 

[Rialavargen]

Sälj hästen och hitta tillbaka till hästlivet när det passar bättre i livet. Det finns säkert någon fin ny ägare som kommer ta hand om din guldklimp:-)

 

[ameo]

ibland kan lösningen vara att helt enkelt ta en paus från hästeriet.
OM hästen du har nu verkligen är din drömhäst, låna ut den helt i ett par månader och tillåt dig själv att släppa taget helt. Om hästen ifråga är ersättningsbar, sälj den och ta en paus.

Jag själv tog en sådan paus för många år sedan, efter att ha fått ta bort min första stora häst (och kompisens häst som jag red åt henne såldes i samma veva). Jag packade in alla mina hästprylar i förrådet och bestämde mig för att inte titta åt en häst förrän jag verkligen började längta efter det. Jag blev helt hästlös i maj och ägnade hela sommaren åt att köra motorcykel istället och umgås med häst-ointresserade människor. Men när höstrusket närmade sig började jag längta igen och blev då typ medryttare/fodervärd åt en kompis häst. Och sen dess har jag inte släppt taget, det är typ 25 år sedan nu.... Jag behövde den pausen just då, för att hitta tillbaka till glädjen att ha häst.

 

[Astronauten]

Tanken på att sälja har slagit mig och visst skulle det kanske lösa många av mina bekymmer. Men jag älskar ju den här hästen och jag har SVÅRT för att hitta hästar som jag känner så för. Jag har haft flera hästar som varit fina, men inte haft någon direkt känsla för. Då har det aldrig varit några problem att sälja. Men just denna..... Idag när jag var i stallet tog jag in och borstade på henne. Hade bestämt mig för att inte rida idag då jag kände mig väldigt trött. När vi stod i stallgången la hon huvudet i famnen på mig och andades djupt på mina händer. Vi stod där länge. Det är som att hon förstår att jag är ledsen och vill trösta mig. Hur ska man kunna sälja en sån häst.....

 

[stjarnfrugt]

Kan du inte sätta hästen i ett billigare stall och så strunta i träning osv och bara rida kravlöst? Eller träna mindre? Eller låta medryttaren ha hästen mer = betala mer och du slipper den stressen med att ha den inhyrd dyrt? kanske är den sista lösningen enklast, om ni nu har ridvägar som är vettiga där och övrigt fungerar. Låt nån annan sköta träningen ett tag och rid bara ut eller träna det du verkligen mäktar med.

 

[Astronauten]

Flyttade ganska nyligen från ett lite enklare stall då det som jag skrivit tidigare skar sig med stallägaren. Tyvärr finns här inte så mycket stall att välja mellan och detta är långt ifrån det dyraste. Är inte någon jätte skillnad mellan det jag står i nu och ett stall utan både ridhus och paddock. Om hästen ska ridas så måste hon ridas regelbundet för att inte bli alldeles för het. Jag vet att det skulle vara bra att lämna ridningen till medryttaren fler dagar i veckan, men där kommer återigen mitt kontrollbehov in. Jag lider av att någon annan rider henne redan nu. Jag kan inte hjälpa det..... Försöker verkligen komma över tröskeln och våga släppa taget lite mer.

 

[Astronauten]

Hon är mitt hjärta.....

 

[BobberiBoo]

Hur gick det för dig, mår du bättre idag??

 

[Astronauten]

Jodå det känns allt bättre nu måste jag säga, även om det inte alltid är en dans på rosor
Jag har börjat titta efter plats i mindre stall för att på så vis få ner kostnaden lite, men får se om jag kan hitta något lämpligt.
Jag har taggat ner lite när det gäller träningen och tar det inte så hårt om jag inte hinner/orkar rida varje dag. Just nu är det relativt mycket i skolan och det får bli prio ett för tillfället. Får ta igen det jag missar med hästen om några veckor när det inte är lika pressat med tid som nu Medryttaren rider ju en del också.
Sista tentan för terminen imorgon, sen börjar äntligen tredje och sista året