När allt är åt helvete, vad gör man då?

[Red_Chili]

Jag vet att det just ju känns extra jobbigt med allt för att det är mitt i natten och jag är extremt trött. Inget blir ju någonsin bättre av sådant, men jag kan absolut inte somna nu eftersom jag mår så pissigt att jag bara ligger i sängen och gråter och hatar mig själv och mitt liv. Något måste ordnas, men det är så sjukt mycket att göra att jag vill gräva ner mig i sängen eller skjuta skallen av mig så fort jag tänker på något vad som helst.

Unghunden är sjuk, eller något. Ingen hittar vad som är fel, men hon dricker massor, pissar massor och måste ut ofta (även nattetid, vilket påverkar min sömn negativt). Det har blivit bättre senaste dagarna, men är inte bra.

Äldre tiken, den mest älskade, finaste individen i hela universum, skadade sitt knä allvarligt i våras. Hon klarade sig mot alla odds, men knät kommer aldrig bli lika bra som ett aldrig skadat knä och jag märker redan av negativa saker med det. Det var också det som utlöste nattens ångestattack, att jag kände tecken på att artrosen i knät blivit värre, vilket delvis är pga slarv från min sida när det gäller hennes rehab. Jag har varit för utmattad psykiskt för att sköta allt så perfekt som det behöver göras.

Jag hatar hur jag bor. Jag hatar min bil och den behöver dessutom få saker fixade på verkstad innan jag kan sälja den för att köpa någon mer passande bil. Jag hatar vinter och kyla. Jag hatar att inte ha en blekaste aning om vad jag ska jobba med eller göra i framtiden (sa upp mig från förra jobbet för någon månad sedan). Mobilskärmen spräckte jag för någon vecka sedan när jag kraschade med cykeln, så den skulle behöva lagas också. Min dator är så satans gammal och seg att den knappt går att använda. Jag skulle kunna dra in lite pengar på fotograferingen, om det inte vore för att även min kamerautrustning är gammal, utsliten och knappt går att använda. Nära släktingar mår dessutom uselt och jag förväntas ta hand om allt möjligt kring dem också, de få vänner jag umgåtts med som enbart gett energi har flyttat eller fått så mycket trassel i sina liv att vi knappt kan ha kontakt med varandra längre...

Jag orkar inte. Och jag fattar ju att det borde gå att få ordning på saker och ting, men hur? Var börjar jag?

Unghunden blir bättre och bättre, jag klurar på lösningar, antecknar allt kring henne och försöker se hur jag kan påverka hennes mående. Idag tyckte jag mig se ett tydligt mönster och ska utvärdera det hela. Tänkte ge det till på måndag och annars ta fler prover hos veterinären.

Äldre tiken kanske kan få mer hjälp av veterinär, det skulle jag kunna ringa och fråga om.

Men sedan..? Jag orkar inte ens tänka på allt som behöver göras, ser ingen lösning på någonting och känner mig bara ful, tråkig, värdelös och usel på allt.

 

[Bison]

Åh
Vad skulle du vilja jobba med?
Vart vill du bo?

Det där med släktningarna, man får säga nej. Det är faktiskt helt okej. Bara för att man är släkt behöver man inte vända ut och in på sig själv.
Jag har sagt ifrån när det tog för mycket energi och kraft från min sida. Nu har vi bara sporadisk kontakt. Vuxna människor får ibland reda ut sin skit själva.

Fungerar mobilen så låt det vara så länge, samma med datorn. Allt behöver inte fixas på en gång.

Jag kan inte heller sova, börjar jobba igen om mindre än tre timmar. Ligger bara och funderar på vad jag egentligen gjort med mitt liv det senaste året.
Bara lekt igenom med min vanliga sorglöshet.
Kanske är dags att bestämma mig för vad jag egentligen vill göra

 

[em-pirre]

Ta en dag i taget.

För ett år sen låg jag i hundens bädd och grät mig till sömns eftersom jag inte ägde en endaste möbel. Det blir bättre. En sak i taget, en dag i taget.

 

[AraSlei]

Jag har inte så mycket att tillföra, men vill skicka lite pepp i alla fall *pepp!!*

Du är inte sugen på att börja plugga något?

 

[em-pirre]

Jag tänker som @AraSlei .

Du som är hundintresserad, studera till hundmassör! Därifrån kan du ju gå vidare hur långt som helst, men om du vill kan det räcka med att kunna såpass mycket att man kan sköta sina egna hundar till en början.

 

[Sel]

Jag vet inte riktigt vad man gör. Man tuffar på antar jag, tar vara på små godbitar och börjar bena ut en sak i taget.
Ville mest bara skicka lite pepp jag också, till både dig och silkeshåren!

 

[Dressyrtjejen_97]

Har inget vettigt att tillföra heller, men vill ändå skicka massa pepp och styrkekramar till dig och flufföronen

 

[avslutat medlemskap]

Jag har blivit specialist på att vända negativa trender så här ska du få handfasta råd men troligen inte dom du väntat dig men det här är fungerande basic råd.

1. Ta ett djupt andetag.
2. Mat
3. Värme
4. Tak över huvudet
5. Skala bort allt som tar energi och som inte är ditt problem, vilket innefattar släkt och vänner som förväntar sig att du ska lösa deras problem.
6. Fundera över vad som ger dig glädje och fokusera på det.

Lös tekniska problem i prioriteringsordning, alltså viktigaste utrustningen först som är helt trasig och ta ett beslut om i vilken ordning resten ska lagas eller bytas ut.

Livet blir sällan vad vi förväntar oss så därför är det viktigt att stoppa negativa tendenser i tid och bara fokusera på problemlösning av det som är basic dvs. mat, värme och tak över huvudet samt det som ger positiv energi långsiktigt.

 

[Hyacinth]

Jag vet att det just ju känns extra jobbigt med allt för att det är mitt i natten och jag är extremt trött. Inget blir ju någonsin bättre av sådant, men jag kan absolut inte somna nu eftersom jag mår så pissigt att jag bara ligger i sängen och gråter och hatar mig själv och mitt liv. Något måste ordnas, men det är så sjukt mycket att göra att jag vill gräva ner mig i sängen eller skjuta skallen av mig så fort jag tänker på något vad som helst.

Unghunden är sjuk, eller något. Ingen hittar vad som är fel, men hon dricker massor, pissar massor och måste ut ofta (även nattetid, vilket påverkar min sömn negativt). Det har blivit bättre senaste dagarna, men är inte bra.

Äldre tiken, den mest älskade, finaste individen i hela universum, skadade sitt knä allvarligt i våras. Hon klarade sig mot alla odds, men knät kommer aldrig bli lika bra som ett aldrig skadat knä och jag märker redan av negativa saker med det. Det var också det som utlöste nattens ångestattack, att jag kände tecken på att artrosen i knät blivit värre, vilket delvis är pga slarv från min sida när det gäller hennes rehab. Jag har varit för utmattad psykiskt för att sköta allt så perfekt som det behöver göras.

Jag hatar hur jag bor. Jag hatar min bil och den behöver dessutom få saker fixade på verkstad innan jag kan sälja den för att köpa någon mer passande bil. Jag hatar vinter och kyla. Jag hatar att inte ha en blekaste aning om vad jag ska jobba med eller göra i framtiden (sa upp mig från förra jobbet för någon månad sedan). Mobilskärmen spräckte jag för någon vecka sedan när jag kraschade med cykeln, så den skulle behöva lagas också. Min dator är så satans gammal och seg att den knappt går att använda. Jag skulle kunna dra in lite pengar på fotograferingen, om det inte vore för att även min kamerautrustning är gammal, utsliten och knappt går att använda. Nära släktingar mår dessutom uselt och jag förväntas ta hand om allt möjligt kring dem också, de få vänner jag umgåtts med som enbart gett energi har flyttat eller fått så mycket trassel i sina liv att vi knappt kan ha kontakt med varandra längre...

Jag orkar inte. Och jag fattar ju att det borde gå att få ordning på saker och ting, men hur? Var börjar jag?

Unghunden blir bättre och bättre, jag klurar på lösningar, antecknar allt kring henne och försöker se hur jag kan påverka hennes mående. Idag tyckte jag mig se ett tydligt mönster och ska utvärdera det hela. Tänkte ge det till på måndag och annars ta fler prover hos veterinären.

Äldre tiken kanske kan få mer hjälp av veterinär, det skulle jag kunna ringa och fråga om.

Men sedan..? Jag orkar inte ens tänka på allt som behöver göras, ser ingen lösning på någonting och känner mig bara ful, tråkig, värdelös och usel på allt.

Jag antar du behöver en inkomst? Jobba eller plugga skulle jag ta som prio ett, utan inkomst är det svårt att flytta.
Sen får man andas och lite se vad som händer, det mesta löser sig. Du tar ju hand om hundarna på bästa sätt, försök ta hand om dig själv också.

 

[fejt]

Det är ju svårt att råda så här på håll men jag tänker att du kanske mest skriver av dig. Det behöver man ibland. Särskilt om snurrande ångesttankar drar igång på nätterna.

Det jag tänker är själva stormens öga är det självhat du beskriver. Skuld och självhat föder inget annat än olycka och ångest. Det förlamar och gör det svårare att sortera. Kanske är det där du måste börja på något sätt. Det är svårt om du redan grävt ner dig långt men kanske är det läge att gå till vården?

Så här utifrån sett verkar du vara en spännande person med många talanger och jag önskar av hela mitt hjärta att du på något sätt hittar en väg ut ur de svårigheter du går igenom nu.

 

[Araminta]

En sak i taget. Andas. Listor kan hjälpa en få saker ur huvudet. Prioritera. Vad är mest akut? Vad kan du lämna över till andra? Finns det enklare, mindre grejer du kan lösa fort? Dela upp de stora bitarna så att varje punkt blir hanterbar. Finns det bitar du inte kan kontrollera eller göra något åt? Stryk dem. Och andas igen.

Kram!

 

[Ramona]

Men sedan..? Jag orkar inte ens tänka på allt som behöver göras, ser ingen lösning på någonting och känner mig bara ful, tråkig, värdelös och usel på allt.

Hur känns det idag?
Jag tror att alla människor titt som tätt känner som du gjorde inatt och det är min tröst när jag känner mig vilsen och nere. Det känns ibland som en klyscha att man ska tänka på det positiva man har i livet när det krisar, eftersom man då kan koncentrera sig på och utveckla det som är bra. Ur kriser kommer utveckling och ur utveckling kommer en styrka som gör att man hanterar kriser bättre.

Min erfarenhet säger mig dessutom att det är få människor som vet vad de ska göra med sina liv. Jag har ingen aning. Jag har knappt delmål längre eftersom jag är så vilsen. Men någonstans måste jag ju överleva och få in pengar så därför har jag ett jobb.

 

[Red_Chili]

Jag tänker som @AraSlei .

Du som är hundintresserad, studera till hundmassör! Därifrån kan du ju gå vidare hur långt som helst, men om du vill kan det räcka med att kunna såpass mycket att man kan sköta sina egna hundar till en början.

Jag började studera till hundmassör, men insåg halvvägs in i utbildningen att det inte var något för mig. Mycket av det som lärdes ut var helt galet, när jag frågade hur de tänkte och varför saker var på vissa sätt så hade de inga svar alls, när jag berättade hur jag lärt mig att saker fungerade och frågade hur de såg på det så blev de mest irriterade (för de hade inga svar på det heller)... Att betala totalt 20 000kr för att få papper på att man har "kunskap" som man vägrar använda kändes inte direkt lockande, så jag hoppade av... Vet inte riktigt vad annat jag skulle kunna utbilda mig till om man tänker på hundrelaterade saker.

 

[Red_Chili]

Idag har allt känts bra, men dagarna är verkligen bergochdalbanelika... Ena stunden kan det kännas bra, kännas som att jag kan få en plan för hur saker ska fungera, en tanke kring vad jag vill/kan göra i framtiden osv... och nästa sekund känns det helt åt helvete, igen.

För en stund sedan skickade jag iväg ett sms till en vän som brukar lyckas peppa mig till det mesta, frågade om han skulle bry sig om jag lyckades få ett jobb jag funderat på eller om det är helt likgiltigt för honom.

Om han bryr sig så skulle det nog kunna få mig lite mer pepp, för min felprogrammerade hjärna fungerar uppenbarligen så att det är lättare att göra saker för andra än för mig själv. Behöver jag en fungerande bil för att köra hundarna till något, då ordnar jag bilen, behöver jag en fungerande bil för att det kan vara praktiskt för mig själv, då gör jag inget med den... Jag vet inte riktigt varför det är så. Det känns bara så meningslöst att göra något för mig själv, om ingen annan märker, bryr sig eller påverkas positivt. Samtidigt om folk förväntar sig för mycket, då blir pressen så stor att jag inte gör något alls.

Men ja... Högsta prio borde nog vara att ordna ett ordentligt jobb igen. Jag har lite kontakter som eventuellt hade ett jobberbjudande, men det har jag såklart inte kollat upp närmare... Det känns så dumt att komma dragandes nu och fråga om det fortfarande är aktuellt, men å andra sidan, om jag inte frågar så blir det ju garanterat inget alls med det

Unghunden har jag i alla fall fått ordning på nu, och inget annat har försämrats. Idag när jag handlade så såg jag till att köpa hem så att det går att göra ordentlig mat istället för att bara köpa skräpmat/godis. Tänker att om kroppen får lite bra mat, då kanske det blir lättare att få energi att göra något bra också...

 

[Hyacinth]

Men fråga. Det värsta som händer är ett nej. Men pengar är rätt bra att ha. Kan du inte ha ett ”vanligt” jobb då? Ekonomi? Hemtjänst? Hr? Restaurang? Vården? Jag vet inte, men antingen är du ekonomiskt oberoende och då skulle jag se till att skaffa ett boende jag trivs med, annars skulle jag börja jobba för det.
Man måste knte älska sitt jobb, men det är ju bra om man trivs. Jag har ett på pappret tråkigt jobb som jag tycker är kul.

 

[prallan]

Vad vill du jobba med i nuläget?

 

[Otter]

Utifrån dina inlägg här på forumet anser jag inte att du behöver känna att du inte gör tillräckligt för dina hundar, för det märks att du älskar dem ovillkorligt. Idealt vore att följa äldsta hundens träningsprogram till punkt och pricka, men ingen är perfekt, och kraschar psyket så kraschar psyket. Du är villig att göra ändringar men är trött, uppgiven och vet inte riktigt vart du ska börja. Men det gör dig absolut inte till en dålig hundägare eller att du är missunsam mot dina pälsklingar.

Vad är det som gör att du hatar hur du bor? Finns det enkla medel till att ändra detta? T.ex. lite ny inredning? Kolla på Pinterest för inspiration och leta fynd på nätet och second hand, idag kan man få tag på så mycket fint för en billig peng.

Jag hatade också min bil, den första jag ägde, och ville ingenting hellre än att byta ut skiten eller tända eld på fanskapet. Dock fick jag göra en prioritering, var det bättre att ha kvar pucko-bilen eller vara utan bil? Skulle jag vara villig att byta bil till något jag hade råd med då eller spara och köpa den bilen jag verkligen ville ha? Du har inga släktingar/vänner som är lite kunniga och kanske kan hjälpa dig fixa det som krånglar på bilen?

Vädret och årstiderna kan man inte göra mycket åt, därför är det extra viktigt att ha ett hem man trivs i och inte ha någonting emot att stanna inne.

Du skulle inte kunna tänka dig att starta eget? T.ex. erbjuda hundpromenader eller öppna ett hunddagis?

Elektronik kan göra en galen. Kolla upp om din hemförsäkring täcker skadan på telefonen. Samt att jag hoppas att du inte gjorde dig illa när du ramlade med cykeln!

Lär dig säga ifrån, de kan inte förvänta sig att du ska lösa allt kring dem, mår du inte bra och orkar inte är det så. Var rädd om dig själv! När det kommer till dina vänner försök att ha kontakt ändå även om det känns lite motigt. De som flyttat kanske vill komma och hälsa på eller så kanske du kan åka till dem? Vännerna som har det trassligt i livet kanske tycker det är skönt att få en paus och umgås?

Det är okej att inte orka, och det är okej att ta tag i allt på en gång. Ibland behöver man bara få lite tid att fundera och känna efter, istället för att rusa fram och kanske ta beslut man egentligen inte vill eller blir nöjd över. Prioritera dig själv och hundarna, säg ifrån till de som stjäl din energi och låt dem sura, du är ingen robot. Försök ta kontakt med vännerna som ger dig energi och sysselsätt dig med sådant som ger dig glädje.

Jag hoppas att du mår lite bättre snart.

 

[Nethril]

Du har inte funderat på hundfysioterapeut? Hörde att behovet är väldigt stort runtom i landet!

 

[em-pirre]

Jag började studera till hundmassör, men insåg halvvägs in i utbildningen att det inte var något för mig. Mycket av det som lärdes ut var helt galet, när jag frågade hur de tänkte och varför saker var på vissa sätt så hade de inga svar alls, när jag berättade hur jag lärt mig att saker fungerade och frågade hur de såg på det så blev de mest irriterade (för de hade inga svar på det heller)... Att betala totalt 20 000kr för att få papper på att man har "kunskap" som man vägrar använda kändes inte direkt lockande, så jag hoppade av... Vet inte riktigt vad annat jag skulle kunna utbilda mig till om man tänker på hundrelaterade saker.

Fast det kan ju inte ha varit nån vidare bra utbildning? Finns det inga riktiga utbildningar?

 

[Red_Chili]

Fast det kan ju inte ha varit nån vidare bra utbildning? Finns det inga riktiga utbildningar?

Det var en utbildning på stället som skulle vara "störst och bäst" i landet, därav att jag valde den. Blev måttligt imponerad men vet att många andra är jättenöjda.