Namn som fått avslag

[Jozze]

Det hade ju förresten kunnat spä på vissas associationer om vår son fått heta Adolf, kombinerat med våra tyskklingande efternamn. (Och nej, det var aldrig aktuellt med Adolf som tilltalsnamn, så ingen får för sig att vi är nazistiskt lagda )

 

[cirkus]

För övrigt tycker jag att Grim vore ett jättefint namn på en pojke!

Jag tänker på en av hästarna i Bröderna Lejonhjärta så mina associationer är väldigt fina

 

[Zoya]

Jag har alltid behövt bokstavera mitt (österrikiska) efternamn, och jag har aldrig tyckt att det varit jobbigt. Jag har tvärtom alltid tyckt om mitt annorlunda namn. Så dina brorsbarn behöver inte tycka att det är jobbigt, även om jag förstår att du tyckte det.

Mina barn har fått båda våra efternamn, och kommer troligtvis behöva bokstavera båda. Pappans är dock ett mycket vanligare efternamn än mitt. Jag hoppas att de tycker att det är värt det, annars får de väl ta sin farfars efternamn eller mormors flicknamn.

Nej, alla är vi ju olika men det är lite tröttsamt när man aldrig bar akan säga sitt namn i telefonen utan att bokstavera och mejladressen måste man både dubbel- som trippelkolla så folk stavat rätt. Som sagt, nu i vuxen ålder rycker jag mest på axlarna åt även om jag kan himla med ögonen ibland över hur dåligt språköra folk har (dvs att dom inte hör på uttalet hur det stavas, det gör nämligen jag allt som oftast).

 

[MiniLi]

Jag har alltid fått rätta folks uttal av mitt namn men har alltid älskat mitt namn - gör det fortfarande . Så du har helt rätt i att det verkligen varierar hur man känner för annorlunda namn.

Även jag har ett ”konstigt” namn. När jag var barn var jag ensam i min stad om namnet och folk sa alltid fel. De kallade mig alla möjliga liknande namn, förutom det rätta. Jag brydde mig aldrig så mycket. Däremot lystrar jag till ganska många namn för det sitter lite inbyggt att de kanske menar mig även om namnet inte stämmer

 

[Petruska]

Jag har alltid fått rätta folks uttal av mitt namn men har alltid älskat mitt namn - gör det fortfarande . Så du har helt rätt i att det verkligen varierar hur man känner för annorlunda namn.

Jag har svenska standardnamn rakt igenom, och jag var avundsjuk på min mamma och min syrra under hela uppväxten just för att deras namn var mycket mer ovanliga i Sverige och det var aldrig självklart för någon hur deras namn skulle stavas eller uttalas. Medan jag var en tråkmåns som uttalas som jag stavas.

Och med detta vill jag bara ha sagt att både vanligheten och ovanligheten kan vara attraktiv för barn, och det går inte att gissa i förväg. Dvs jag upprepar bara vad du redan sagt.

I min utflugna fosterdotters familj finns både ett svenskt efternamn och ett spanskt. Där tycker jag att det är lite roligt att det svenska efternamnet är tydligt svenskt och ovanligt och lite fornnordiskt och helt djävla omöjligt på alla språk utom just svenska, medan det spanska namnet är Castro. Det måste vara ett av världens enklaste efternamn på jättemånga språk, inklusive svenska! Castro! Blir det ens enklare?

 

[MiniLi]

Jag har svenska standardnamn rakt igenom, och jag var avundsjuk på min mamma och min syrra under hela uppväxten just för att deras namn var mycket mer ovanliga i Sverige och det var aldrig självklart för någon hur deras namn skulle stavas eller uttalas. Medan jag var en tråkmåns som uttalas som jag stavas.

Och med detta vill jag bara ha sagt att både vanligheten och ovanligheten kan vara attraktiv för barn, och det går inte att gissa i förväg. Dvs jag upprepar bara vad du redan sagt.

I min utflugna fosterdotters familj finns både ett svenskt efternamn och ett spanskt. Där tycker jag att det är lite roligt att det svenska efternamnet är tydligt svenskt och ovanligt och lite fornnordiskt och helt djävla omöjligt på alla språk utom just svenska, medan det spanska namnet är Castro. Det måste vara ett av världens enklaste efternamn på jättemånga språk, inklusive svenska! Castro! Blir det ens enklare?

Mitt namn uttalas precis som det stavas och folk fattar ändå inte. De tror att det råkat bli en felatavning.
Så enkelt men tydligen ändå så svårt.

 

[Hazel]

jag har en helt vanligt Svenskt förnamn och ett tyskt efternamn som egentligen är rätt lättstavat men kanske för likt vissa svenska efternamn för att folk ska acceptera det får alltid stava det. Min mamma har samma efternamn men till på det ett Danskt dubbelnamn till förnamn. Folk har jättesvårt att både stava och uttala hennes namn.

För övrigt så har jag träffat både en Happie (pojke) och en Fideli, tycker det är rätt roligt med lite udda namn men det kan ju klart gå till överdrift. Adolf ihop med vårt efternamn hade nog varit katastrof

 

[Emmahpemma]

Steve ar val ratt okay aven med Svenskt uttal ... men James ... det later som en katt

I trakterna där jag vuxit upp finns en man som heter Jean. Alla omkring honom säger "Shang" eller "Shangen"

 

[Lena Furberg]

Mitt efternamn är ju alldeles jättesvenskt men jag får ändå stava - och får ofta heta Surberg.......

Värst var ändå i USA när jag skulle trycka upp visitkort och killen på företaget fullständigt bröt ihop över mitt efternamn. Till slut fick han fram, mellan skratt-attackerna, att -Vi har ju i och för sig haft en president vid namn Bush.....

Jag blev rätt förolämpad. Idag hade jag vänt på klacken och gått ut.

 

[Mineur]

Har rensat ett sidospår och tänker att vi kan låta tråden få handla om namn istället för gamla konflikter.

/Mod

 

[Görel]

jag har en helt vanligt Svenskt förnamn och ett tyskt efternamn som egentligen är rätt lättstavat men kanske för likt vissa svenska efternamn för att folk ska acceptera det får alltid stava det. Min mamma har samma efternamn men till på det ett Danskt dubbelnamn till förnamn. Folk har jättesvårt att både stava och uttala hennes namn.

För övrigt så har jag träffat både en Happie (pojke) och en Fideli, tycker det är rätt roligt med lite udda namn men det kan ju klart gå till överdrift. Adolf ihop med vårt efternamn hade nog varit katastrof

Det du skriver får mig att tänka på att jag träffat en som heter A Hiller som berättade att ibland hade det första i-et fått ett litet streck på sig.

 

[escodobe]

Ja

Nej, alla är vi ju olika men det är lite tröttsamt när man aldrig bar akan säga sitt namn i telefonen utan att bokstavera och mejladressen måste man både dubbel- som trippelkolla så folk stavat rätt. Som sagt, nu i vuxen ålder rycker jag mest på axlarna åt även om jag kan himla med ögonen ibland över hur dåligt språköra folk har (dvs att dom inte hör på uttalet hur det stavas, det gör nämligen jag allt som oftast).

Jag behöver alltid bokstavera mina namn och upplever inte det som något problem.

Jag är inte heller så kinkig med felstavningar/sägningar utan har snarast funderat på göra ett kollage av dom.
Namnen var för sig har blivit förvisso blivit vanligare sedan 90 talet men kombinationen ger fortfarande frågor.

Min favorit är en variant där personen tillslut helt gav upp om att få något av namnen rätt och som konsekvent körde på det fantastiska "Mac Nått".

 

[Snowball]

Jag har ett jättevanligt namn. Det funkar det också.

Fast när jag var liten kunde jag inte uttala det. Kunde (kan!) inte säga r och givetvis har jag ett r i namnet. Snacka om mobbvänligt!

Fast i Småland är det många som inte kan säga r

 

[sthu]

Fast i Småland är det många som inte kan säga r

Jo, jag vet, jag är smålänning. Men det stoppade inte mobbarna (även de smålänningar, men de kunde säga r)

 

[Snowball]

Jo, jag vet, jag är smålänning. Men det stoppade inte mobbarna (även de smålänningar, men de kunde säga r)

Taskigt

 

[sthu]

Taskigt

Ja.. Och oj vad bitter jag var på mina föräldrar som gett mig ett namn med R i! Som om de kunde veta att jag inte skulle kunna säga det.
Som tur väl var gick det över, både mobbningen, bitterheten och oförmågan att säga r (nåja, nästan i varje fall).

 

[hastflicka]

Ja alltså jag har inga åsikter på namnet som sådant (det har jag inte på några namn, för övrigt), jag försökte bara hjälpa till med en möjlig förklaring

Aha, i mina kretsar används det ofta som en synonym till typ "terrible". "Yeah that was pretty grim". En googling gör gällande att det kan betyda både och, men du har rätt i att det nog är vanligare att man menar typ dyster, bister

För övrigt tycker jag att Grim vore ett jättefint namn på en pojke!

Bade Terrible, Bister, och Cynisk funkar som synonym till Grim. Ordet formedlar mer en kansla beroende pa vilken mening man stoppar in det i ... och jag skulle inte gilla om det hade varit vad son och sonhustru valt till nya barnbarnet som ar pa vag.

Även jag har ett ovanligt namn. Alla mina tre namn faktiskt (förnamn, andranamn och efternamn). När jag var barn blev det alltid fel. Ingen kunde uttala mitt förnamn eftersom det är finskt och således hade en finsk stavning. När jag var tonåring ändrade jag således tilltalsnamn till mitt andranamn som är ovanligt men ändå mer lättuttalat för svenskar. Familj och vänner fortsatte dock kalla mig för mitt förstanamn (krångligt värre). Så i vuxen ålder bytte jag tillbaka till mitt förstanamn men ändrade stavningen på det så att det numera är uttalbart även på svenska

Dock så blir det ofta fel ändå eftersom folk inte tror att det är ett namn utan att det saknas något, de lägger således till bokstäver för att de tror att det blir rätt då. Men jag har vant mig. Säger ofta, heter XX, det är som yy fast utan z i början.

Mitt efternamn ska vi inte ens tala om. Jag bokstaverar alltid när någon vill skriva ner mitt efternamn. Det blir till 100% fel annars. Får alltid höra när jag bokstaverar "-det var inte första gången du bokstaverade hör jag".

Nu i vuxen ålder rycker jag bara på axlarna men det var mindre kul som barn/tonåring. Då ville iaf inte jag sticka ut på grund av mitt namn. Det självförtroendet att hantera det hade jag inte som ung.
Mina barn skulle slippa detta kände jag så de fick därför namn som är internationellt gångbara, inte de absolut vanligaste men ändå sådana att de är svåra att knixa till på något sätt. De fick dessutom pappans svenska (men ovanliga) efternamn.

Min bror däremot valde att ge sina barn riktigt amerikaniserade namn, den ena dessutom med en stavning som är annorlunda än vad namnet egentligen har. Dessutom har barnen dubbelefternamn, pappans krångliga (som jag har) och mammans tyska. Tycker lite synd om barnen eftersom jag av egen erfarenhet vet att de alltid kommer vara tvungna att bokstavera sina namn.

Jag hade bade ovanligt for och efternamn nar jag vaxte upp och fick stava fran det jag var gammal nog att behova uppge namn mer formellt ... och alskade det. Det satte mig i en sarstallning att vara unik och jag kande verkligen hur jag inte var som alla andra. Aven nar andra barn forsokte retas svarade jag med stolthet over mina namn och hur "speciell" jag var. Och det ar verkligen lustigt da jag var valdigt kanslig for att bli retad i andra sammanhang.

 

[MJLee]

Ett av de svåraste namnen för mig är faktiskt Pettersson. Pettersson, Petersson, Petterson, Petterssen? Blir lite genant när man ber någon bokstavera.

 

[Badger]

Vi har traffat en Jerker som kom fran Sverige och inte insag hur hans namn lat pa Engelska. Han kallar sig numera for mellannamnet Dan.
Eller en Norsk kille som heter Odd-Ivar och inte heller forstod hur det skulle lata pa Engelska nar han flyttade hit.

Jag som trodde engelsmännen var vana finns (uhm fanns) ju en författare som heter Anthony Trollope

trol‧lop /ˈtrɒləp $ ˈtrɑː-/ noun [countable] old-fashioned not polite an offensive word for a sexually immoral woman

Samtidigt är de kanske vana vid Dick och spotted Dick men inte vid våra varianter.

 

[yennork]

Ett namn som är populärt är Loke. För mig som lärt om fornnordisk religion via Eddorna är det fullständigt vansinnigt. Vill föräldrarna att ungstackaren ska leva upp till det namnet?

Men de har antagligen fått det via filmerna, och de är ju en helt annan sak.