Nämen oj, Vad tog det åt honom?

[Skogstrollet]

Sv: Nämen oj, Vad tog det åt honom?

Nu känner ju inte jag dig men risken finns ju att du kanske är en något timidare person som inte visar ditt missnöje lika tydligt som kanske den förra ägaren eller andra skulle ha gjort? Alla är ju olika.

Om det inte räcker med att höja rösten och ryta i så skulle jag ta en steg mot hästen och på så vis förhoppningsvis få den att flytta sig/rygga, breda ut mig så jag blev lite större och vicka med grimskaftet så det rör sig lite häftigare - samtidigt som jag ryter till. Innan du börjar med att knäppa på mulen och liknande menar jag. Sen måste du ju verkligen mena det också, hästar är duktiga på att läsa av om man menar allvar eller inte. Kan du lösa det genom att vara tydligare med kroppspråket så är det att föredra innan du går på mer fysiskt, för ska ni brottas eller knuffas så har ju han en rätt stor fördel i sin storlek. När han sedan fattar vinken kommer det, om allt funkar normalt, att krävas allt mindre tillsägningar för att han ska skärpa till sig.

 

[Lyrisk]

Sv: Nämen oj, Vad tog det åt honom?

Nu orkade jag inte läsa hela tråden, och det jag säger kanske inte är det du är ute efter, men ändock;

Vi har en femåring vi också, ett sto, väärldens keligaste skrutta, som dock har sina perioder.
Tex var jag 'hästvakt' och den enda som red i en vecka förut, då märkte jag att hon blev surare och surare, (på den korta tiden) och de två sista dagarna ville jag inte ens rida, hon var kaos, sprang över mig och härjade som den värsta battingen.
När stormatte sen kom tillbaka fick hon vila några dagar och sen reds hon igen, Ordentligt. Hon fick alltså jobba hårt psykiskt, och verkade genast gladare, samt blev trevligare att hantera!
I detta fall kom vi på att hon blev alldeles för uttråkad av att skrota runt med mig. (jag är en sån fegfjärt som gillar lagom-turer på halvlånga tyglar..)

I ett senare skede blev hon också knusslig, då var det precis tvärtom, för mycket hjärngympa, vilket åtgärdades med vila, och lugna turer utan tänk.

Numer är hon jämnare i humöret, vi har lärt känna henne bättre och kan läsa av hennes signaler innan det blir knasigt.

Nu har ju inte du haft din häst så länge, så ni kanske har något liknande för er? Ni behöver kanske bo in er, lära känna och förstå varandra bättre?

Var konsekvent, lyhörd och framförallt; ge inte upp!

Lycka till

 

[Ellinor *]

Sv: Nämen oj, Vad tog det åt honom?

Han testar nog bara sina gränser lite. Hut åt honom men mörk röst och var på din vakt hela tiden. Bättre en gång för mycket än för lite. Försök att göra lätta övningar till marken, såsom att få honom att backa, vända, trava bredvid dig, lite sådana övningar. Men ropa till på din häst, för enligt mig är det det BÄSTA man kan göra. Inga slag i hela världen kan få en häst att bli "snäll".

 

[Karoliina]

Sv: Nämen oj, Vad tog det åt honom?

Det kan behövas en dask någon gång eller mer, men ingfen pratar om misshandel utan bara om att använda bästa sättet att få hästen att lyssna och bry sig om vad du tycker.

Har den börjat hunsa runt dej ser den inte dej som över i rang och hur skulle en annan häst reagera i det fallet? Jo undergivet och vänligt gå undan eller rejäl (oftast fysisk) markering. Så vill du att hästen förstår har du det att välja mellan. Och jag garanterar dej att den inte går och surar hela livet på den som markerat utifrån högre rang. :smirk: Där har du nog lärt dej tokigt, om du tror det.

Det är faktiskt tvärtom. Hästen blir osäker och otrygg om rollerna med människan är fel, då tar den för sig och gör ungefär som din gör nu, och den mår inte bra av det. Om du talar om för en sån häst vad som gäller och står fast vid det, med din hållning, vilket brukar räcka, annars med så mycket fysisk bestraffning som behövs för att hästen ska förstå vad du menar, så blir den tryggare med vad som gäller, och mår bättre. Den blir oftast mer avslappnad och tillgiven,
tvärt emot vad många här på buke tyvärr tror.

Nu pratar jag om att markera vad som gäller i umgänget inte om att ta till onödigt våld på något sätt. Helt enkelt det som krävs för att få hästen att lyssna på dej och backa.

Hästkunnandet som flera efterlyser här handlar om det. Det finns så otroligt mycket okunnighet som gör att olika gurus och "hästnannys" får en marknad.

Glöm att hästen kommer ihåg minsta slag och går och är ledsen. Titta hur de fostrar varandra och lär av det.

Kloka ord, jag kunde inte sagt det bättre själv.

 

[Terra]

Sv: Nämen oj, Vad tog det åt honom?

Jag har köpt en häst som bytt hem gång på gång för att han skrämde vettet ur folk, han är inte så stor, så tyvärr mest barn. Han var som en ängel första tiden, sen skulle det testas. Det var rumpan som välkomnade mig i boxen, han surade, bet, kickade i hagen när han inte ville komma och vevade med bakbenen vid rykt.

Det jag gjorde var att ta promenader med honom där jag gick-stannade-gick-stannade-backade o.s.v. Sedan löslongerade jag honom med en tom prasslig betforpåse i beredskap, (eftersom han blev vansinnig av pisk), och när han skulle köra sitt vanliga gamla race tog jag fram påsen och då var han inte sen att akta på sig! Vid rykt och i boxen fick han alltid gå undan för mig i sidled och fram/bakåt. Nu (6 mån senare) är han som förbytt, nöjd och glad och hur duktig som helst! Inget ifrågasättande alls! Det jag inte gjort är låtit, typ sagt nej eller gjort andra ljud. Det kanske fungerar, men här har det inte varit så, tror de kan bli osäkra och distraherade från kroppsspråket om det kommer massa läten! Men tar man det bara lugnt och inte far som en väderkvarn så funkar det nog oxå

 

[Revontuli]

Sv: Nämen oj, Vad tog det åt honom?

Han har lugnat sig rejält nu Tack alla ni för tipsen, även om det nog var min idé som räckte längst. Jag gick till hagen och pratade med honom, sa honom att nu, nu är det slutbråkat. Nu tänker jag inte tolerera mer bus eller bråk.. Jag vet inte om det verkligen gjorde skillnad, men något måste ha gått fram. Mitt tonfall, att jag bestämt mig och var kolugn eller något annat. Idag följde han mig som en hund, nafsade inte efter mig och sparkade inte mot mig.

min älskling