Något slags mirakel

Status
Stängd för vidare inlägg.
Den som läst den här tråden vet att jag senaste dygnet varit på sjukhus. Något de förstås ville göra var att ta blodprov. Oh joy :crazy:. Jag fick en halv sobril en knapp timme före, men kände faktiskt inte av den alls. Det hade lika gärna kunnat vara sockerpiller. Jag hade också fått bedövningssalva i armvecket.

En sköterska höll om mig medan en annat stack mig. Jag grät ju hysteriskt under hela tiden, men det gick. Även om jag tycker det var lite pinsamt att storböla på det där sättet så alla i omgivningen hörde, så övertrumfas det ändå av att jag klarade av det.

Nu vet jag att det går att sticka mig även om jag tjuter som en treåring. Men jag måste nog drogas bättre nästa gång för det skulle nog underlätta provtagningen. Nu var jag ju rätt spänd vilket gjorde det lite svårt för killen som tog provet.

Kanske kan jag lära mig att stå ut med det här så pass bra någon gång att jag kan bli blodgivare? Det är dock lite läskigt med mängden så jag undrar om man kan ge mindre påsar som är till för barn? En del mår ju lite dåligt efter blodgivningen och det vill jag inte uppleva så mindre mängd till barn vore mer lagom tror jag. Det skulle kännas bra att ge till dem också.

Men men, jag måste lära mig att stå ut bättre först.
 
Senast ändrad:

Fattar du hur himla tuff du var?! Du klarade av det trots hur du känner inför det, i en rätt akut situation och nu funderar du på hur du ska kunna ge blod! :up:

Det är så otroligt jobbat av dig och ett gigantiskt steg framåt! :banana::bow::love:
Ja, jag fattar inte riktigt själv hur jag klarade av det. Det där har ju verkligen inte varit på kartan tidigare. Trots att jag i den situationen var allt annat än kaxig så var det en seger och det är väl just det sistnämnda som så att säga gav lite blodad tand. När jag klarat det ena så kanske jag kan klara även det andra. Så småningom. Jag räknar inte med att det händer i någon som helst närtid.
 
Den som läst den här tråden vet att jag senaste dygnet varit på sjukhus. Något de förstås ville göra var att ta blodprov. Oh joy :crazy:. Jag fick en halv sobril en knapp timme före, men kände faktiskt inte av den alls. Det hade lika gärna kunnat vara sockerpiller. Jag hade också fått bedövningssalva i armvecket.

En sköterska höll om mig medan en annat stack mig. Jag grät ju hysteriskt under hela tiden, men det gick. Även om jag tycker det var lite pinsamt att storböla på det där sättet så alla i omgivningen hörde, så övertrumfas det ändå av att jag klarade av det.

Nu vet jag att det går att sticka mig även om jag tjuter som en treåring. Men jag måste nog drogas bättre nästa gång för det skulle nog underlätta provtagningen. Nu var jag ju rätt spänd vilket gjorde det lite svårt för killen som tog provet.

Kanske kan jag lära mig att stå ut med det här så pass bra någon gång att jag kan bli blodgivare? Det är dock lite läskigt med mängden så jag undrar om man kan ge mindre påsar som är till för barn? En del mår ju lite dåligt efter blodgivningen och det vill jag inte uppleva så mindre mängd till barn vore mer lagom tror jag. Det skulle kännas bra att ge till dem också.

Men men, jag måste lära mig att stå ut bättre först.

Du är GRYM!
 
Vad duktig du är!
Jag kan verkligen relatera då jag varit enormt rädd för sprutor och nålar överlag.

Har undvikit vaccinationer trots att jag borde tagit dem och varit livrädd för att gå till läkaren eftersom det ju finns risk för blodprov och sånt där.

Tillslut sökte jag hjälp. Fick gå i KBT för nålrädsla. Svinjobbigt och tufft - men så bra. Nu är jag vaccinerad två gånger med två preparat per gång (alltså fyra sprutor) och har gett blod tre gånger sen i Augusti.
Ser fram emot nästa blodgivning för jag får en sån sjuk kick nu, även om jag fortfarande är nervös.

Idag fick jag dessutom tack-sms från blodgivningen där de skrev att mitt blod kommit till användning för en patient. Känns så fint och bra!!
 
Vad duktig du är!
Jag kan verkligen relatera då jag varit enormt rädd för sprutor och nålar överlag.

Har undvikit vaccinationer trots att jag borde tagit dem och varit livrädd för att gå till läkaren eftersom det ju finns risk för blodprov och sånt där.

Tillslut sökte jag hjälp. Fick gå i KBT för nålrädsla. Svinjobbigt och tufft - men så bra. Nu är jag vaccinerad två gånger med två preparat per gång (alltså fyra sprutor) och har gett blod tre gånger sen i Augusti.
Ser fram emot nästa blodgivning för jag får en sån sjuk kick nu, även om jag fortfarande är nervös.

Idag fick jag dessutom tack-sms från blodgivningen där de skrev att mitt blod kommit till användning för en patient. Känns så fint och bra!!
Tack!

Jag har också gått i kbt men det var inte med någon större framgång. Det blev bara måttligt bättre. För mig är det blodet jag är rädd för. Sticket är obehagligt men inte lika panikskapande som blodet. Men stick innebär ju att blod kommer ut så de hänger ihop på det viset.
 
Den som läst den här tråden vet att jag senaste dygnet varit på sjukhus. Något de förstås ville göra var att ta blodprov. Oh joy :crazy:. Jag fick en halv sobril en knapp timme före, men kände faktiskt inte av den alls. Det hade lika gärna kunnat vara sockerpiller. Jag hade också fått bedövningssalva i armvecket.

En sköterska höll om mig medan en annat stack mig. Jag grät ju hysteriskt under hela tiden, men det gick. Även om jag tycker det var lite pinsamt att storböla på det där sättet så alla i omgivningen hörde, så övertrumfas det ändå av att jag klarade av det.

Nu vet jag att det går att sticka mig även om jag tjuter som en treåring. Men jag måste nog drogas bättre nästa gång för det skulle nog underlätta provtagningen. Nu var jag ju rätt spänd vilket gjorde det lite svårt för killen som tog provet.

Kanske kan jag lära mig att stå ut med det här så pass bra någon gång att jag kan bli blodgivare? Det är dock lite läskigt med mängden så jag undrar om man kan ge mindre påsar som är till för barn? En del mår ju lite dåligt efter blodgivningen och det vill jag inte uppleva så mindre mängd till barn vore mer lagom tror jag. Det skulle kännas bra att ge till dem också.

Men men, jag måste lära mig att stå ut bättre först.
Mycket imponerande! bra gjort!
 
En sak som också inträffade på sjukhuset var att jag råkade få syn på ett rör med blod av misstag när en annan patient blivit provtagen. Till min förvåning så svimmade jag inte eller fick panik. Så det är ju också ett framsteg även om jag nu känner obehag vid tanken på det.
 
En sak som också inträffade på sjukhuset var att jag råkade få syn på ett rör med blod av misstag när en annan patient blivit provtagen. Till min förvåning så svimmade jag inte eller fick panik. Så det är ju också ett framsteg även om jag nu känner obehag vid tanken på det.

Jag har spindelfobi. Att tänka på spindlar är obehagligt. Har kört lite egen KBT-träning. Kan se dom på bild och jag kan numera sprätta bort dom som sitter på utsidan av båten (om de inte är föööör stora :nailbiting:) Inomhus skriker jag som en stucken gris om det kommer en spindel :o
Min yngsta son är livrädd för fjärilar.
 
Jag har spindelfobi. Att tänka på spindlar är obehagligt. Har kört lite egen KBT-träning. Kan se dom på bild och jag kan numera sprätta bort dom som sitter på utsidan av båten (om de inte är föööör stora :nailbiting:) Inomhus skriker jag som en stucken gris om det kommer en spindel :o
Min yngsta son är livrädd för fjärilar.
Det är jobbigt med fobier. Men kan jag låta bli att svimma eller liknande så är mycket vunnet för mig.
 
Tack!

Jag har också gått i kbt men det var inte med någon större framgång. Det blev bara måttligt bättre. För mig är det blodet jag är rädd för. Sticket är obehagligt men inte lika panikskapande som blodet. Men stick innebär ju att blod kommer ut så de hänger ihop på det viset.

Då förstår jag. Jag är/har varit rädd för sticket. Blod har jag inga problem med.
Väldigt bra av dig att kunna se blodröret utan att svimma! Låter som att du är en bra bit på väg!
 
Hänger med dåligt i svängarna just nu på grund av vrålmycket jobb, men tänker på dig. Toppen att du "överlevde" blodprovet!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 450
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp