Något ni saknar så det fortfarande gör ont

[Morces]

Min älskade, älskade morfar. Guldvärd, han har varit en stöttepelare inom hästlivet. Skjutsat fram och tillbaka till ridskolan när min mamma inte vågade pga rädsla. Han gick bort förra året i februari, han flög vidare till mormor ich resterande själar som flygit vidare. Han är den där envisna karln som alla i sitt liv någongång känt. För mig, och hästfolket som kände honom var han mest känd som hästmannen på Skrefsta (botkyrka ridsällskap). Han var den som höll i alla hästarna när folk satt upp. Jag får alltid ett hugg i hjärtat när jag tänker på honom.

 

[Lazy Lady]

Min dotter..

 

[Tilly_85]

Jag har en lång lista av personer som var viktiga för mig båda unga och gamla, även husdjur och platser som jag inte längre har kvar... Det kan göra otroligt ont om jag "gräver ner mig"och jag blir väldigt ledsen väldigt snabbt vilket kan vara tungt. Samtidigt känner jag en stor tacksamhet för att jag har fått ha allt detta i mitt liv och jag har väldigt mycket kvar i livet fortfarande som jag även det/dom är tacksam för och älskar. Det är väl tyvärr så livet fungerar

 

[pepp]

Min hund går inte en dag utan att jag tänker på honom. 1 år och 7 månader sen nu..

 

[Johanna1988]

Mormor, morfar och min häst.

 

[Holdyourhorses]

Min första hund som jag hade i tretton år, från 1988 till 2001. Han var hunden med stort H

 

[Voeux]

Min hund går inte en dag utan att jag tänker på honom. 1 år och 7 månader sen nu..
Visa bifogad fil 127565

Jag tror Bruce kommer bli min första stora förlust i livet, den där som jag kommer att tänka på livet ut sen. Hoppas på några till fina år tillsammans först.

 

[pepp]

Jag tror Bruce kommer bli min första stora förlust i livet, den där som jag kommer att tänka på livet ut sen. Hoppas på några till fina år tillsammans först.

Ja de små liven sätter verkligen sina spår

 

[cambodia]

Min fina Cattis
Det var länge jag inte kunde tänka på henne utan att börja gråta, det har gått lång tid nu och det värsta har lagt sig men hon var och kommer alltid vara min hjärtehäst.

 

[Migo]

Min vän som gick bort 2012. Orkar fortfarande inte riktigt ta in att han inte längre är kvar.

Sonic som gick bort när han var tre år gammal. Kommer aldrig glömma hans sista suck hos veterinären, och min bitterhet över att inte få dela tio år till med denna fantastiska hund

Min älskade Fridolf är troligen inne på sin sista vers i livet och det är en förlust jag aldrig kommer komma över.

 

[ii-ssa]

Exet som gick bort i mars, och sedan mina tre hjärtehästar. Den ena gick bort 2013, sen nr 2 2019 och sen 3e 2020 ingen av dem var den andra lik. Men lika fantastiska alla tre

 

[Tiffany]

Mina föräldrar.
Bästa lilla hunden som fick somna in bara fem år gammal. Sjuk och med smärta.
Hon var den perfekta sällskapshunden.
Sen saknar jag övriga djur som fått somna in/ försvunnit också men bästa lilla hunden var värst.

 

[athena_arabians]

Morfar... han som pratade vuxet och "på riktigt" med mig från det jag var litet barn och uppmuntrade mitt intresse för naturvetenskap och generella nyfikenhet på det mesta. Han var också den som gav mig min inre moraliska kompass. Utan att jag insåg det då satte han mig på vägen till mitt yrke också, när han förklarade plattektonik för en sjuåring som blivit rädd för att det skulle bli en vulkan på vår gård efter att Mt St Helens hade sitt stora utbrott 1980.

Pappa... alltid stabil och djuren han hade (främst hästarna) grundlade min kärlek till djur. Det är, om lite mer än en månad, 10 år sedan han gick bort Hans auktioner la också grunden för mitt intresse för antikviteter (och jag har tydligen lärt mig mer än jag trodde under min uppväxt... gamla grejor var inte så intressant för en tonåring!).

Mamma... vi hade ett inte helt okomplicerat förhållande men möttes i våra intressen för språk, historia och matematik. Det var vidrigt när hon försvann in i demensen och trots allt en lättnad när hon fick träffa pappa igen, på julafton 2020

Jag saknar alla mina djur som jag förlorat också men jag har så många ljusa minnen av dem att det gör inte ont när jag tänker på dem. Det är ju en del av djurägandet att vi förlorar dem efter en för oss för kort tid.

 

[MJLee]

Det som jag fortfarande inte kan tänka på utan att tårarna rinner är mitt livs katt, Nikita. Hon var mitt allt (och tror jag lika tillbaka). Hennes aska ska strös tillsammans med min, över vattnet när den tiden kommer. När hon dog i mina armar så, utan att överdriva var det som en liten del av mig följde med henne.

 

[Tonto]

Min Stella

 

[Tranan]

Mitt första barn som gick bort samma dag som han kom.

 

[Hazel]

Min förra hund Moff, han va en omplacering som kom in i mitt liv och det va kärlek vid första ögonkastet. Vi behövde varandra lika mycket, han litade på mig för att han behövde någon att lita på och jag behövde någon som behövde mig. Genom åren så lärde vi att läsa varandra och trots att det va svårt många gånger så va det liksom han och jag mot världen. Det är 6 år sedan han försvann och jag tror aldrig jag kommer kunna älska ett djur som jag älskade honom

 

[dobbis]

Min pappa och Åke här på Buke

 

[Kilauea]

Pappa
Så ofta jag velat och behövt stöd av honom. Att få byta tankar, att få skratta tillsammans. Att få uppleva tillsammans.

 

[Halcyon]

Alla katter min familj har haft och alla andra djur, b.la senaste förlusten av Zocker 14år (katt)



Min hjärtekisse har speciell plats, finns mycket skulle kunna offra för få tillbaka henne. Skrållan