Låter som en senförsträckning pga övertänjning i ytliga böjsenan, det som brukar kallas för en 'varning'. Det gör det eftersom det (precis som Ylvalill säger) är så lätt att få en sådan skada att bli permanent om man inte är försiktig. Nu citerar jag ur 'Håll hästen frisk':
Då en häst som är senskadad på detta sätt är ohalt, fortsätter man ofta att träna och tävla. För varje gång blir det mer skador. Senan blit tjockare...och kan till slut...brista helt. (detta gäller främst uttröttningsskador som är vanligt på tex galoppörer)
'Olycksfallsskadorna har i regel god prognos, om den skadade hästen får tillräckligt med tid för utläkning...Ridhästars senskador vållar sällan allvarliga bekymmer. En akut senskada behandlas med kalla omslag som byts var tredje timme och en allmän antiinflammatorisk behandling.'
Det står ochså att hästen bör motioneras försiktigt om möjligt, samt att stödjeförband kan vara gynnsamt. Efter två dagar anläggs zinkoxid el gipsförband som byts efter en vecka. Efter tre veckor bör alla akuta svullnader försvunnit. (Sammanfattning ur boken)
När jag jobbat med galoppörer som fått senskador så har vi kylt benet flera gånger per dygn i början, torkat benet och anlagt ganska stramt stödförband på bägge fram, ända upp till framknät och väl ner under kotan, viktigt att trycket är jämnt! Sedan har de skrittats vid hand under ordnade former, och om de verkat relativt ohalta fått gå i hage. Vet har givit inflammationshämmande medicin. Sedan är det bara att vänta på läkningsprocessens underverk... och skynda långsamt.