Ja där slog du nog huvudet på spiken ganska precis.
Och att dom senaste 3 åren när det hänt så mycket stora saker så känns det som att jag knappt hinner resa på mig innan nästa käftsmäll kommer. För varje käftsmäll så blir det svårare att resa på sig, eller tar emot mer för det känns meningslöst när jag ändå slås omkull igen.
Det är faktiskt helt ok att känna som du gör. Våga sörj.
Hur har tankarna gått under senaste tiden, har du känt o tänkt på att berömma dig själv?? Jag menar...du besitter en enorm kraft som faktiskt gång på gång tar dig upp igen. Det är berömmansvärt! Att du är trött mentalt, det är klart som korvspad att du är det. Det är ett aber att klättra upp för denna j-vla uppförsbacke...gång på gång.