Sv: Mögligt hö
Det du beskriver är ju inte bronkit i den mening man använder det i vardaglag, dvs en KRONISK förändring som kommit under lång tid. Det du beskriver är en akut bronkit, och den läker utan problem ut om man bara får bort det som orsakade den.
Om vi tar min lilldam som ex. Hon fick lunginflammation tre veckor gammal. Vi hävde den och den i sig skulle inte påverka henne i framtiden OM hon bara fick tid att läka ut. (lunginflammationen var bakteriell, det var alltså inget i stallmiljön så). Tyvärr så när hon var fyra månader så tog hon med sig en virusinfektion hem efter ett kort klinikbesök. Det i sig är heller ingen fara, småhästarna behöver gå igenom barnsjukdomarna. Tyvärr utvecklades den till en bakteriell luftvägs och bihåleinflammation (den kom för tätt inpå lunginflammationen antagligen och hon hade inte immunförsvar nog att bekämpa den själv). Hon antibiotikabehandlades och blev bra. Veterinären varnade dock för att när sådana små (dvs föl) råkar ut för luftvägseländen tätt så KAN det ge följdproblem. Vid varje luftvägsinfektion/irritation/liknande så skadas de små lungblåsorna (alevoler?). Dessa självläker över tid om de inte retas ytterligare (genom ny infektion, irritation från damm etc). I min dams fall så kom det för tätt och hon hann inte helt läka ut lungorna efter lunginflammationen innan det var dags igen.
Sedan dess är hon dammkänslig . Hon har hela sitt liv stått i väldigt bra stallmiljö (kallstall, samma luft som ute) etc, vilket gjorde skillnaden mellan att hon utvecklade dammkänslighet istället för dammallergi/bronkit.
Hon kan dock inte äta hö sedan luftvägsinfektionen, hon hostar då efter ett tag (hon klarar det i några veckor, sen börjar hon hosta liiite). Jag har alltså valt att ge henne hösilage istället.
Det finns dock i hennes fall ingenting som säger att dammkänsligheten inte kan växa bort med tiden. Däremot, om hon skulle ställas i en dålig stallmiljö skulle hennes dammkänslighet snabbt bli en dammallergi/bronkit, och den går inte att bli av med.
Men en AKUT bronkit är en helt annan sak, men då måste du specificera att du menar akut, normalt menar man ju den kroniska formen när man bara säger bronkit, och den kan aldrig läka ut, bara bli symptomfri. Medan just en akut dito nästan alltid läker ut om man bara tar bort det som skapade den.
alisson skrev:Dom vetrinärer jag diskuterat med resonerade som mig, när hästen inte har några lungförändringar och ingen inflamation finns, så är hästen frisk. När man på intet sätt kan påvisa att hästen har haft bronkit.
Dom fallen när det är vanligast är när hästen har fått riktigt dåligt foder(tex. hittat en gammal bal), fått ett anfall och sedan märks det aldrig av mera. Om det är stallmiljön som orsakar det är det mindre troligt att den kan bli helt bra, då har det pågått under en för lång tid.
Men det är väll olika skolor.....
Det du beskriver är ju inte bronkit i den mening man använder det i vardaglag, dvs en KRONISK förändring som kommit under lång tid. Det du beskriver är en akut bronkit, och den läker utan problem ut om man bara får bort det som orsakade den.
Om vi tar min lilldam som ex. Hon fick lunginflammation tre veckor gammal. Vi hävde den och den i sig skulle inte påverka henne i framtiden OM hon bara fick tid att läka ut. (lunginflammationen var bakteriell, det var alltså inget i stallmiljön så). Tyvärr så när hon var fyra månader så tog hon med sig en virusinfektion hem efter ett kort klinikbesök. Det i sig är heller ingen fara, småhästarna behöver gå igenom barnsjukdomarna. Tyvärr utvecklades den till en bakteriell luftvägs och bihåleinflammation (den kom för tätt inpå lunginflammationen antagligen och hon hade inte immunförsvar nog att bekämpa den själv). Hon antibiotikabehandlades och blev bra. Veterinären varnade dock för att när sådana små (dvs föl) råkar ut för luftvägseländen tätt så KAN det ge följdproblem. Vid varje luftvägsinfektion/irritation/liknande så skadas de små lungblåsorna (alevoler?). Dessa självläker över tid om de inte retas ytterligare (genom ny infektion, irritation från damm etc). I min dams fall så kom det för tätt och hon hann inte helt läka ut lungorna efter lunginflammationen innan det var dags igen.
Sedan dess är hon dammkänslig . Hon har hela sitt liv stått i väldigt bra stallmiljö (kallstall, samma luft som ute) etc, vilket gjorde skillnaden mellan att hon utvecklade dammkänslighet istället för dammallergi/bronkit.
Hon kan dock inte äta hö sedan luftvägsinfektionen, hon hostar då efter ett tag (hon klarar det i några veckor, sen börjar hon hosta liiite). Jag har alltså valt att ge henne hösilage istället.
Det finns dock i hennes fall ingenting som säger att dammkänsligheten inte kan växa bort med tiden. Däremot, om hon skulle ställas i en dålig stallmiljö skulle hennes dammkänslighet snabbt bli en dammallergi/bronkit, och den går inte att bli av med.
Men en AKUT bronkit är en helt annan sak, men då måste du specificera att du menar akut, normalt menar man ju den kroniska formen när man bara säger bronkit, och den kan aldrig läka ut, bara bli symptomfri. Medan just en akut dito nästan alltid läker ut om man bara tar bort det som skapade den.