Jag är vilse i pannkakan...hjälp med infallsvinklar till detta i-landsproblem, tack!
Jag var på IKEA igår och fick ett infall. Jag ska skaffa en loftsäng! (En sån i form av våningingssäng men utan nedervångingssäng) Har alltid tänkt att det vore praktiskt eftersom jag bor så smått, men varit starkt emot det eftersom jag hade det under många år som barn och därmed trött på det.
Nu har jag tänkt på denna säng i ett dygn, och vill så gärna ha hem den
Har tänkt ut hur den nya möbleringen ska vara etc, och jag längtar efter att sätta igång! Men...det känns som att loftsäng framför allt används av yngre och studenter, när de bor trångt. Det känns lite "barnsligt" och ett steg bakåt i mitt liv (åldersrepresentationsmässigt då, om ni förstår hur jag menar) när i jag snarare borde ta ett steg framåt och blir mer "vuxen" i fråga om karriär- och familjlängtan. (Är nära 30-årsstrecket och ny på arbetsmarknaden efter lång utbildning) Det är ju inte så att sängen i sig påverkar mitt arbete, men jag har som sagt någon slags koppling mellan lofsängar och ungdom. Är detta bara en illusion? Finns det fler i 30-årsåldern eller över som har vångings-/loftsäng och som trivs med det?
Rent praktiskt så talar platsbesparingen i min lilla lägenhet för ett inköp. Att jag kommer att flytta inom en oklar tidsrymd, att känslan av luftighet i min lilla lägenhet minskar och att det är jobbigt att ta sig upp och ner (är det?) talar emot.
Det här är verkligen inte ett stort problem i världsliga mått mätt, säkert inte heller i mitt liv på lite sikt. Men just nu kan jag inte sluta tänka på det...
Så en liten rad om hur ni ser på vånings-/loftsäng som "vuxen" skulle uppskattas
Jag var på IKEA igår och fick ett infall. Jag ska skaffa en loftsäng! (En sån i form av våningingssäng men utan nedervångingssäng) Har alltid tänkt att det vore praktiskt eftersom jag bor så smått, men varit starkt emot det eftersom jag hade det under många år som barn och därmed trött på det.
Nu har jag tänkt på denna säng i ett dygn, och vill så gärna ha hem den
Har tänkt ut hur den nya möbleringen ska vara etc, och jag längtar efter att sätta igång! Men...det känns som att loftsäng framför allt används av yngre och studenter, när de bor trångt. Det känns lite "barnsligt" och ett steg bakåt i mitt liv (åldersrepresentationsmässigt då, om ni förstår hur jag menar) när i jag snarare borde ta ett steg framåt och blir mer "vuxen" i fråga om karriär- och familjlängtan. (Är nära 30-årsstrecket och ny på arbetsmarknaden efter lång utbildning) Det är ju inte så att sängen i sig påverkar mitt arbete, men jag har som sagt någon slags koppling mellan lofsängar och ungdom. Är detta bara en illusion? Finns det fler i 30-årsåldern eller över som har vångings-/loftsäng och som trivs med det?Rent praktiskt så talar platsbesparingen i min lilla lägenhet för ett inköp. Att jag kommer att flytta inom en oklar tidsrymd, att känslan av luftighet i min lilla lägenhet minskar och att det är jobbigt att ta sig upp och ner (är det?) talar emot.
Det här är verkligen inte ett stort problem i världsliga mått mätt, säkert inte heller i mitt liv på lite sikt. Men just nu kan jag inte sluta tänka på det...
Så en liten rad om hur ni ser på vånings-/loftsäng som "vuxen" skulle uppskattas
