O
OlleAtlas
Jag har två hästar, en valack och ett sto. Min valack älskar när vi gör nya saker och när vi tränar omväxlande. Mitt sto är precis tvärt om. Hon vill bli riden. Då är hon modig, trygg och glad. Hon är väldigt arbetsvillig och har bråttom. Men samtidigt är hon lydig, stannar för minsta whoa och försöker alltid sitt bästa. Men om jag tränar henne från marken eller lös så visar hon klart sitt missnöje. Senaste året har hon verkligen landat så jag fick en idé att ta med henne till paddocken och bara leka med henne. Hon blev helt förtvivlad, skyggade för allt, såg olycklig ut och var helt olik sig. Har ni andra varit med om hästar som funkar så?
Häromdagen hade jag fyllt på hennes vattenhink och när jag ställde den på marken råkade vi krocka med våra huvuden. Då blev hon helt förtvivlad, ställde sig i hörnet och såg ut som att hon stod i skamvrån. När jag lockade på henne och försökte visa att det inte alls var hennes fel så såg man att hon började andas igen.
Rätt tidigt märkte jag att med stoet får man göra ungefär samma sak varje gång och så lägga på något litet nytt. I början sprang hon iväg när hon inte förstod, nu vet hon att det är ok att vi missförstår varandra och provar igen.
Är det här bara hennes psyke? Eller kan hon ha varit med om något dumt?
Häromdagen hade jag fyllt på hennes vattenhink och när jag ställde den på marken råkade vi krocka med våra huvuden. Då blev hon helt förtvivlad, ställde sig i hörnet och såg ut som att hon stod i skamvrån. När jag lockade på henne och försökte visa att det inte alls var hennes fel så såg man att hon började andas igen.
Rätt tidigt märkte jag att med stoet får man göra ungefär samma sak varje gång och så lägga på något litet nytt. I början sprang hon iväg när hon inte förstod, nu vet hon att det är ok att vi missförstår varandra och provar igen.
Är det här bara hennes psyke? Eller kan hon ha varit med om något dumt?