Missunsamma människor...

[moe]

Jag blir så less... Vi har nu fått hem vår nya valp och är jätteglada. men det verkar som att vissa människor bara vill göra allt för att få en att må dåligt. Mina föräldrar tycker kanske att det kunde räckt med en hund men dom säger inget utan tycker bara han är sååå söt och sen så brukar dom respektera mina val. Dom har ju också haft två stycken mesta delen av tiden och dom vet att jag tar hand om mina djur. Men sambons föräldrar har gjort allt för att trycka ner honom och så reagerar dom mot det mesta han gör. Att skaffa en till hund var ju så hemskt,hur ska ni klara det???
Grejen är att hade det här gällt barn så hade vi gärna fått ha 4-5 stycken utan att dom skulle gnälla.
Sambon var jätteledsen igår efter att ha pratat med sin pappa och jag blev bara så förbannad. Självklart har alla rätt att ha en åsikt men jag har alltid trott att föräldrar ska stötta sina barn. Han har ingen rätt att trycka ner honom och göra honom ledsen. Det har varit så ända sen vi flyttade ihop (vilket dom också ogillade) och det var tre år sedan. Allt har varit fel. Hans val av bil, hyran på vår lägenhet, mina två katter (han har kallat dom kattjävlar varje gång han varit här och helt utan anledning dessutom ), första hunden o.s.v.
Nu orkar jag inte mer. Jag mår nog dåligt som jag gör periodvis och igår blev det bara för mycket. Hade det inte varit för dom hade jag bara varit lycklig för valpen är jättefin, sköter sig jättesnyggt och jag längtar till hösten då vi kan börja träna så smått på allvar .

Vi har planerat att köpa hund så länge och det känns tråkigt att det ska bli såhär då man egentligen bara borde vara lycklig.

 

[Tippan]

Sv: Missunsamma människor...

Ja det får jag ju höra jämt. Jag är såååå leds. Vad ska hon med de där till? Det är bara besvär. Bla bla bla.

De få gånger jag reser bort så att jag måste lämna hundarna en natt eller två så blir det en massa gnäll och skitsnack.

Men HALLÅ! Övriga 364 dagar på året då? Vad roligt DEM verkar ha då. Sitter bara inne. Gör inget. Ingen motion och enda umgänget de har är att sitta och fika på nått café. Jag tror inte riktigt att de förstår hur mycket hundarna betyder för mitt liv. Finns det nått mysigare att sitta och fika i skogen istället? Vänta på en rapporthund, vara en hel dag på ett bruksprov...

Nog måste det väl finnas värre intressen än det här? Det finns folk som knappt ens orkar gå upp för en backe för att de har så dålig kondis. Är det verkligen bättre och nått att sträva efter. Nej jag tror att mitt friluftsliv med mina hundar är mycket sundare och jag kommer att leva minst 10 år längre

Sen har de hjälpt mig genom en lång och jobbig depression, hade jag inte haft hundarna då som tvingade ut mig varje dag och som hjälpte mig att hålla kontakten med mina (hund)vänner så vette fasen hur det skulle ha gått. Men det får hundarna minsan inget credit för. Det är bara gnäll över hur jobbigt och besvärligt det verkar. Men HALLÅ! Jag tycker att det är värt det!!!!!!!

Visst verkar det skönt att glida omkring i morgonrock till ett på dagen och sen gå och duscha och kliva i kläderna 3 på eftermiddagen. Men om man går ut jättetidigt så kan man byta tillbaka till morgonrock igen när man kommer in och så låtsas att man nyss stigit upp

Nu ska jag ut med gullungarna och sen ska jag sparka upp pojkvännen så att det blir lite action här!!

 

[ancan]

Sv: Missunsamma människor...

Det är erat liv och era val... ni är väl vuxna människor båda två?!?

Så länge ni tar väl hand om er själva och era djur så har dom inte med det att göra!!!

 

[GaurdianAngel]

Sv: Missunsamma människor...

Tråkig inställning de har.

Jag har föräldrar och svärföräldrar som avgudar våra hundar. De slåss om vem som ska passa dem när vi reser bort eller behöver hundvakt. De är nästan jobbigt åt det hållet istället.

Enda problemet är att svärisarna har svårare att gå promenader, då de är förtidspensionerade. Men där hundarna kan röra sig mer fritt i hemmet.

Mina föräldrar går gärna i flera timmar varje dag, men har katt som inte alls är lika förtjusta i mina hundar som föräldrarna är. Det blir mer pyssel och katten är inte förtjust i att vara inlåst i ett rum. Sommarhalvåret är bättre då kan katten gå i löplina på tomten och hundarna kan röra sig fritt i hem och hus, då det aldrig går fram till kissen som sitter ute.

Även övriga släkten är hundmänniskor, så de hälsar lika glatt på våra hundar som oss när vi ses. Känns jättebra. Men som sagt, det finns nackdelar med det också. Jag ser gärna att mina hundar kommer till mina föräldrar som är ute mer, men då blir svärisarna lite ledsna då de så väldigt gärna vill ha dem. Och väljer jag tvärtom, så blir mina föräldrar besvikna.

Nu ska vi för andra gången på semester 1½ v utan hundar (under 6 år) och då har vi fått dem till att dela upp hundpassandet. Mina tar första delen av semestern och svärisarna andra passet. :smirk:

Så alla har vi olika problem, men jag föredrar nog mitt.