Misslyckas med hästköp, rädd

[Emma-pemma]

Hej alla bukefalister,
Jag har precis köpt en häst, eller köpet är inte igenom än, men har kommit helt snett på det. Säljaren körde hem hästen till mig (jättesnällt!) och hon installerades i en box. De första dagarna var hon ett litet yrväder, hon kände ju inte till några rutiner, visste inte var gränserna i hagen gick osv. Efter några dagar hade hon lugnat ner sig, och jag trodde att allt skulle sätta sig.

När besiktningen gjordes (hemma hos mig) hittade vet en avvikelse som hon ville skulle utredas på klinik. Vet trodde inte att det skulle vara något, men eftersom det gällde ett köp tyckte hon att det var värt att utreda. Dagen efter lastade jag och åkte till kliniken. Hästen skötte sig utmärkt, med lastning och undersökning, och det var inget fel på den. Efter det red jag, och allt kändes jättebra.

Men så några dagar senare gjorde hon ett utfall mot mig i hagen. Jag var oförberedd och blev rädd. Senare på kvällen gjorde hon utfall mot mig i boxen. Jag korrigerade, men kände mig rädd. Sedan har hon haft öronen bakåt så fort jag tittat på henne. Jag förstår att det varit mycket för henne med nytt hem, nya rutiner och kompisar, och ovanpå det en resa till en klinik. Jag förstår att hon behövde vara ifred, men jag blev ändå rädd.

Det lugnade sig i alla fall, och ridningen funkade kanon, så jag trodde att det skulle vara överstökat. Då högg hon mig i baken när jag skulle kratsa hovarna på henne. Det gick hål i skinnet trots att jag hade arbetsbyxor på mig, så det var inte bara ett litet nafs. Jag har bara blivit biten så hårt av en häst en gång tidigare, och det var av en nordsvensk när jag var 10, alltså mer än 30 år sedan. Jag korrigerade henne igen, och hon tar korrigeringen. Men sedan när jag skulle följa upp det med att lugnt prata med henne och ta på henne så skakade mina händer. Jag var jätterädd. Så jag lämnade henne i stallet och gick in. Med mina skakande händer hade jag inte förmågan att lugna henne.

Jag ser på hela hästen att hon bara längtar efter trygghet, men sedan detta har vår kommunikation skurit sig. Jag har en klump i magen varje gång jag ska ut till stallet, och jag undviker nu att vara där.

Jag har pratat med säljaren och han tar tillbaka hästen. Men jag har ändå ångest. Förutom detta att hon och jag blivit rädda för varandra (ja, jag ser att hon är rädd för mig också, jag har bara inte förmågan att ge henne den trygghet hon behöver) så är hon kanon. Riktigt elastisk, bra gång och med egen motor. Trots att hon har egen motor, så kan man trycka till med skänkeln utan att hon flyger i luften. Hon är mjuk och känslig att rida, och är trots motorn cool. Skyggar inte för ingenting, utan kan titta till om det kommer något nytt, men fortsätter sedan utan krux. När det är alltför hotfulla saker som dyker upp, som kor strax intill stängslet man ska rida förbi, så kan jag sitta av och leda henne förbi. Hon följer då med, och sedan står hon stilla medan jag klättrar upp igen. Och hon hoppar som en liten gummiboll. Hon passar mig så bra! Förutom att jag är rädd.

Hon har varit hos mig så kort tid, så det här kommer inte att sätta spår i henne, men jag inser att om jag skulle ha kvar henne skulle hon bli farlig. Jag har haft mycket kontakt med säljaren som varit ett stöd för mig, så det gör mig verkligen ont att lämna tillbaka henne. Det skulle vara så mycket roligare att sätta över pengar till säljarens konto, och kunna njuta av sin nya häst.

Suck, vet inte vad jag vill med detta egentligen, mer än skriva av mig. Det känns som att jag pga min dumma rädsla är på väg att bränna mitt livs häst.

 

[axel]

Om du känner så o inte har ngn annan som kan se vad det handlar om så skulle jag köra hem henne så fort som möjligt.
Jag har en gudasnäll märr som jag har haft sedan hon var 2- i 15 år, men min Karl ser inte när hon säger det finstilta o har blivit redigt sur på honom.
Jag trodde inte på honom, men sen var jag med o såg.
Ston har kvar sitt temperament, så en val. som är jämnare i sitt temp. kanske vore bättre.

Oavsett vad du gör- lycka till.

 

[indra2012]

Det verkar ju som du bestämt dig men jag undrar ändå, har du någon som kan hjälpa dig med NH eller frihetsdressyr? Har du jobbat med ledarskapsövningar från marken. Har du haft henne så pass länge så du och hästen kan varanndras egenheter? Den perfekta hästen är svår att hitta så vad tycker du är mest värt? Att hästen är lugn och stabil i stallet eller att hästen är jättego att rida? Ibland behöver man träna hästen också på uppförandet, åk på kurs i det. Jag brukar ge det ett år , först då har vi lärt känna varanndra. Så titta över din situation, har du någon som kan hjälpa dig med ledarskapsövningar? För är hästen så snäll och väluppfostrad i ridningen är den värd att åka en helgkurs i hästhantering med enligt mitt tycke. Men jag har inte hela bilden framför mig, det har du! Så i slutändan är det ditt beslut. Det ska vara roligt att ha häst!

 

[Blandrastik]

Med tanke på mängden hästar som är till salu borde det finnas nån därutom som är lika bra att rida men som inte bits.
Jag skulle istället vara glad att säljaren tar tillbaka hästen.

 

[Smulu]

Varför anser vissa att TS ska fundera på att behålla ett djur hen är rädd för efter en så kort tid tillsammans och där säljaren är villig att ta tillbaka? Jag tycker det visar på styrka att våga erkänna. Den här klarar jag inte av.
Det finns fler hästar i världen.

 

[pulkaskurk]

Varför anser vissa att TS ska fundera på att behålla ett djur hen är rädd för efter en så kort tid tillsammans och där säljaren är villig att ta tillbaka? Jag tycker det visar på styrka att våga erkänna. Den här klarar jag inte av.
Det finns fler hästar i världen.

Självklart är det så, men det kan faktiskt lika gärna vara så att det är en häst värd att kämpa för.
Att erkänna att man blivit rädd är en styrka, en styrka som kan ta en genom problemen om man vill.
Men det krävs ju attman vill också.

 

[Lovisaleonora]

Ha inte ångest. Var glad över att det löste sig med säljaren, och att du slipper krångel där. Klart det är surt att hästen inte är lika bra i stallet som i ridningen, men sådant händer.

Jag har också haft hästar jag inte klickat med i stallet, men som funkat i ridning. Eftersom jag inte har hästen att gosa med, utan som riddjur, har det i mitt fall inte varit några problem. Jag har inte varit rädd, och där går verkligen gränsen. Jag tycker inte du ska behöva gå och vara rädd för ditt fritidsintresse. Det ska ingen behöva vara.

Du kommer att hitta en annan häst som du klickar med och som är ridbar, ska man ha det som hobby och fritid tycker jag det är viktigare att det är roligt hellre än att resultaten blir strålande varje gång på tävling. Även om det såklart är roligt också.

 

[ameo]

Klokt beslut att lämna tillbaka hästen, när det redan nu visat sig fungera dåligt. Och underbart att du köpt hästen av en säljare som låter dig lämna tillbaka hästen - det är ingen självklarhet...

 

[Shaggy]

Självklart är det så, men det kan faktiskt lika gärna vara så att det är en häst värd att kämpa för.
Att erkänna att man blivit rädd är en styrka, en styrka som kan ta en genom problemen om man vill.
Men det krävs ju attman vill också.

Det finns massor av hästar att kämpa för varför välja en som man är rädd för så tidigt i relationen? Varför kämpa för en häst där situationoen redan nu är farlig? Varför inte välja en annan häst som man kan få en bra relation med istället? Det kommer alltid situationer där man blir rädd, osäker osv som man får kämpa sig igenom.
TS mitt råd är att lämna tillbaka hästen. Det ska vara roligt att ha häst inte ge ångest. Visst kan det vara utveckalnde att lösa den typ av problem du fått med den här hästen men jag tycker helt ärligt inte att det är värt riskerna. En häst är ett stort tungt djur och vill det sig illa så blir man svårt skadad eller dör på kuppen. Det är inte värt att riskera livet för en häst och absolut inte en som man inte har någon relation till.

 

[pulkaskurk]

Det finns massor av hästar att kämpa för varför välja en som man är rädd för så tidigt i relationen? Varför kämpa för en häst där situationoen redan nu är farlig? Varför inte välja en annan häst som man kan få en bra relation med istället? Det kommer alltid situationer där man blir rädd, osäker osv som man får kämpa sig igenom.
TS mitt råd är att lämna tillbaka hästen. Det ska vara roligt att ha häst inte ge ångest. Visst kan det vara utveckalnde att lösa den typ av problem du fått med den här hästen men jag tycker helt ärligt inte att det är värt riskerna. En häst är ett stort tungt djur och vill det sig illa så blir man svårt skadad eller dör på kuppen. Det är inte värt att riskera livet för en häst och absolut inte en som man inte har någon relation till.

Varför inte? Den har ju en massa andra fina kvaliteer. Mest troligt handlar det om relativt enkla missförstånd som TS om hen vill kan lära sig och reda ut.
Alltid är det något med alla hästar liksom.
Jag skulle hellre kämpa med en ny häst än med en jag haft länge.
Har jag haft en häst länge och det skiter sig tycker jag är värre och ett större problem.

 

[Shaggy]

Visst har den och det finns hundratals andra som har samma fina kvaliteter. Hästen har redan fått ett övertag över TS och att lösa en potentiellt farlig situation när man är rädd brukar inte ge något bra resultat. Jag vidhåller att det ska vara kul att ha häst. Vi tillbringar så mycket tid med djuren och vi lägger ofantliga summor pengar på dem. Varför då slita med en individ man är rädd för?
Vi har uppenbarligen olika tänk angående risker och vilka risker som är vettiga att ta. Mitt riskmedvetande ändrades drastiskt efter en avramling förra sommaren som jag lider av än idag. Jag har även en armmuskel som troligen aldrig blir riktigt vad den var efter ett rejält hästbett för 3,5 år sedan. Jag har haft kortare perioder när jag inte vågat rida min unghäst eller bara ridit i skritt eftersom det känts farligt. Nu känner jag mig trygg på henne men hade jag suttit upp/ridit hårdare då är risken stor att jag antingen skadat mig rejält eller att vår realtion kraschat och då inte pga hästen utan pga mitt eget psyke.
Om du haft din häst länge och det skiter sig har du iallafall en kunskap om hur individen fungerar och svarar på olika stimuli och du har förhoppningsvis en relation till den som gör att ni i grunden respekterar varandra även om ni är oense om vissa saker.

 

[Emma-pemma]

Svarar alla,
Säljaren tar tillbaka hästen, och den åker hem om några dagar. Jag hanterar den så lite som möjligt, för att inte förstöra den fina uppfostran den har sedan tidigare. Den har trampat av en sko också, så just nu går den bara i hagen.

För mig är det viktigt att gemenskapen i stallet fungerar. Jag har hästarna hemma på gården, och mina barn är med mig. Nu måste jag stänga överluckan till hästen när de är med, så att den inte biter dem. Vi har stora hagar, som också fungerar som lekplats. Det har inte varit något problem med de hästar vi haft hemma hittills (bott här sedan 2003) men nu vågar jag inte låta barnen vara i hagen. Ägaren berättade att hästen kan ha lite attityd och hade visat lite mot ägarens barnbarn, men att hästen inte brukar vara dum.

Nu fungerar det inte, och det ska bli skönt när hon är hemma hos sig.

Det är helt sant att jag haft hästen väldigt kort tid. Självklart har vi inte lärt känna varandra och våra signaler till 100%, men jag är rädd, och då blir hästen otrygg. Det är inget bra utgångsläge. För en vecka sedan såg allt så ljust ut, men sedan hände attacken och bettet. Var för sig hade jag nog inte backat ur, men de båda tillsammans gjorde att bägaren rann över.

Jag har jobbat mycket med NH och ledarskap genom åren, med de hästar jag haft. Men då har jag alltid haft en utgångspunkt i att jag är trygg i mig själv. Det är jag inte med denna häst. Jag är kapabel att vifta med rep, men det ger inte den djupare trygghet som behövs i det här fallet.

 

[pulkaskurk]

Visst har den och det finns hundratals andra som har samma fina kvaliteter. Hästen har redan fått ett övertag över TS och att lösa en potentiellt farlig situation när man är rädd brukar inte ge något bra resultat. Jag vidhåller att det ska vara kul att ha häst. Vi tillbringar så mycket tid med djuren och vi lägger ofantliga summor pengar på dem. Varför då slita med en individ man är rädd för?
Vi har uppenbarligen olika tänk angående risker och vilka risker som är vettiga att ta. Mitt riskmedvetande ändrades drastiskt efter en avramling förra sommaren som jag lider av än idag. Jag har även en armmuskel som troligen aldrig blir riktigt vad den var efter ett rejält hästbett för 3,5 år sedan. Jag har haft kortare perioder när jag inte vågat rida min unghäst eller bara ridit i skritt eftersom det känts farligt. Nu känner jag mig trygg på henne men hade jag suttit upp/ridit hårdare då är risken stor att jag antingen skadat mig rejält eller att vår realtion kraschat och då inte pga hästen utan pga mitt eget psyke.
Om du haft din häst länge och det skiter sig har du iallafall en kunskap om hur individen fungerar och svarar på olika stimuli och du har förhoppningsvis en relation till den som gör att ni i grunden respekterar varandra även om ni är oense om vissa saker.

I min värld är rädsla och riskmedvetenhet två skilda saker.
Rädsla sitter mellan öronen och är psykiskt, mental träning råder bot på det.
Jag har också varit rädd efter några allvarliga olyckor med och utan häst, nu har jag lärt mig att hantera rädslan istället för att blunda för den och det har gjort att jag kommit väldigt långt. Jag tycker inte att en rädsla ska få begränsa mitt liv helt enkelt.
Utan att för den skull riskera livet.

 

[Cilva]

Svarar alla,
Säljaren tar tillbaka hästen, och den åker hem om några dagar. Jag hanterar den så lite som möjligt, för att inte förstöra den fina uppfostran den har sedan tidigare. Den har trampat av en sko också, så just nu går den bara i hagen.

För mig är det viktigt att gemenskapen i stallet fungerar. Jag har hästarna hemma på gården, och mina barn är med mig. Nu måste jag stänga överluckan till hästen när de är med, så att den inte biter dem. Vi har stora hagar, som också fungerar som lekplats. Det har inte varit något problem med de hästar vi haft hemma hittills (bott här sedan 2003) men nu vågar jag inte låta barnen vara i hagen. Ägaren berättade att hästen kan ha lite attityd och hade visat lite mot ägarens barnbarn, men att hästen inte brukar vara dum.

Nu fungerar det inte, och det ska bli skönt när hon är hemma hos sig.

Det är helt sant att jag haft hästen väldigt kort tid. Självklart har vi inte lärt känna varandra och våra signaler till 100%, men jag är rädd, och då blir hästen otrygg. Det är inget bra utgångsläge. För en vecka sedan såg allt så ljust ut, men sedan hände attacken och bettet. Var för sig hade jag nog inte backat ur, men de båda tillsammans gjorde att bägaren rann över.

Jag har jobbat mycket med NH och ledarskap genom åren, med de hästar jag haft. Men då har jag alltid haft en utgångspunkt i att jag är trygg i mig själv. Det är jag inte med denna häst. Jag är kapabel att vifta med rep, men det ger inte den djupare trygghet som behövs i det här fallet.

Eftersom du har haft häst i rätt många år redan innan tycker jag att du gör helt rätt i att lämna tillbaka hästen. Du känner dig själv och vet vad du vill och klarar av. Annars kan jag hålla med de som skriver att det kan vara värt att ta sig igenom en del problem/rädslor med en ny häst, om man vill. Jag har som du haft häst rätt länge och vet att jag kan bli rädd för vilken genomsnäll häst som helst. Om jag i grunden gillar en häst så lämnar jag alltså inte tillbaka den eftersom min rädsla egentligen inte har något med hästen att göra.

Inför det nya köpet (jag antar nu att du kommer att leta efter en ersättare) så tycker jag att du ska använda de kunskaper du fått nu, vad det är för häst du inte ska ha. Det är minst lika viktigt att veta som vad det är för häst man vill ha.

 

[Shaggy]

I min värld är rädsla och riskmedvetenhet två skilda saker.
Rädsla sitter mellan öronen och är psykiskt, mental träning råder bot på det.
Jag har också varit rädd efter några allvarliga olyckor med och utan häst, nu har jag lärt mig att hantera rädslan istället för att blunda för den och det har gjort att jag kommit väldigt långt. Jag tycker inte att en rädsla ska få begränsa mitt liv helt enkelt.
Utan att för den skull riskera livet.

Förstår inte hur du kom fram till det här inlägget. Vad jag skriver ovan är ju att om du är rädd så ökar riskerna exposionsartat så vi är överens på den punkten. Vi är även överens om att det kan vara bra att utmana sina rädslor men det är där riskmedvetenadet måste komma in och analysera om risken är acceptabel. Jag tycker inte att risken i TS fall överenstämmer med nyttan av att utmana rädslorna. Det är den punkten vi inte är överens på.

 

[Rialavargen]

När en häst biter en människa som kratschar hovarna... Det känns märkligt, skumt och opålitligt.
Jag tycker TS gör rätt i att lämna tillbaka hästen. TS har barn och vi ska vara rädda om småfolket...

Ingen bra kombination med labil häst barn. Jag tycker att hästen har passerat en gräns när den biter en individ som lämnat ryggen mot hästen. Den hästen behöver rätt typ av ägare, medryttare. Det är inte alltid man har möjlighet att ha en sådan häst i sitt stall.
Jag ser en TS och en säljare som faktiskt tar ansvar för situationen. En heder till er båda två som löser situationen nu initialt. Det besparar både er och hästen en dryg tid framför er.

Hästen kommer förmodligen att få ett nytt bra hem, med ny ägare som kan hitta lösning på problemet.
Lycka till / Vargen

 

[ancan]

Du gör helt rätt.
Önskar att fler människor hade mod att våga erkänna att detblivit fel.
Då hademånga,både djur o människor sluppit en massa tråkigheter.

 

[Pica]

Tycker att det ligger en stor styrka i att erkänna att man är rädd och man måste inte utmana sina rädslor hela tiden. Jag anser att du gjort rätt som lämnar tillbaka, tror inte nån av er blivit lyckliga tillsammans under rådande omständigheter. Det finns massor med fina hästar som inte bits.

 

[Forest Autumn]

Jag tycker att det är klokt att lämna tillbaka hästen. Du hittar säkert någon trevlig häst.
Min första häst och jag trivdes aldrig tillsammans. Det var en jättefin häst men hon passade inte mig. Till sist sålde jag henne och köpte en ny häst. Jag bestämde mig för att köpa en häst som jag var helt säker på att det skulle fungera med men kanske då inte en häst som skulle kunna uppfylla allt det jag då ville ha. Denna häst har jag kvar än idag, efter 11 år. Hon kom hem till mig som tvååring och är definitivt hästen i mitt liv.

 

[tuaphua]

Hej alla bukefalister,
Jag har precis köpt en häst, eller köpet är inte igenom än, men har kommit helt snett på det. Säljaren körde hem hästen till mig (jättesnällt!) och hon installerades i en box. De första dagarna var hon ett litet yrväder, hon kände ju inte till några rutiner, visste inte var gränserna i hagen gick osv. Efter några dagar hade hon lugnat ner sig, och jag trodde att allt skulle sätta sig.

När besiktningen gjordes (hemma hos mig) hittade vet en avvikelse som hon ville skulle utredas på klinik. Vet trodde inte att det skulle vara något, men eftersom det gällde ett köp tyckte hon att det var värt att utreda. Dagen efter lastade jag och åkte till kliniken. Hästen skötte sig utmärkt, med lastning och undersökning, och det var inget fel på den. Efter det red jag, och allt kändes jättebra.

Men så några dagar senare gjorde hon ett utfall mot mig i hagen. Jag var oförberedd och blev rädd. Senare på kvällen gjorde hon utfall mot mig i boxen. Jag korrigerade, men kände mig rädd. Sedan har hon haft öronen bakåt så fort jag tittat på henne. Jag förstår att det varit mycket för henne med nytt hem, nya rutiner och kompisar, och ovanpå det en resa till en klinik. Jag förstår att hon behövde vara ifred, men jag blev ändå rädd.

Det lugnade sig i alla fall, och ridningen funkade kanon, så jag trodde att det skulle vara överstökat. Då högg hon mig i baken när jag skulle kratsa hovarna på henne. Det gick hål i skinnet trots att jag hade arbetsbyxor på mig, så det var inte bara ett litet nafs. Jag har bara blivit biten så hårt av en häst en gång tidigare, och det var av en nordsvensk när jag var 10, alltså mer än 30 år sedan. Jag korrigerade henne igen, och hon tar korrigeringen. Men sedan när jag skulle följa upp det med att lugnt prata med henne och ta på henne så skakade mina händer. Jag var jätterädd. Så jag lämnade henne i stallet och gick in. Med mina skakande händer hade jag inte förmågan att lugna henne.

Jag ser på hela hästen att hon bara längtar efter trygghet, men sedan detta har vår kommunikation skurit sig. Jag har en klump i magen varje gång jag ska ut till stallet, och jag undviker nu att vara där.

Jag har pratat med säljaren och han tar tillbaka hästen. Men jag har ändå ångest. Förutom detta att hon och jag blivit rädda för varandra (ja, jag ser att hon är rädd för mig också, jag har bara inte förmågan att ge henne den trygghet hon behöver) så är hon kanon. Riktigt elastisk, bra gång och med egen motor. Trots att hon har egen motor, så kan man trycka till med skänkeln utan att hon flyger i luften. Hon är mjuk och känslig att rida, och är trots motorn cool. Skyggar inte för ingenting, utan kan titta till om det kommer något nytt, men fortsätter sedan utan krux. När det är alltför hotfulla saker som dyker upp, som kor strax intill stängslet man ska rida förbi, så kan jag sitta av och leda henne förbi. Hon följer då med, och sedan står hon stilla medan jag klättrar upp igen. Och hon hoppar som en liten gummiboll. Hon passar mig så bra! Förutom att jag är rädd.

Hon har varit hos mig så kort tid, så det här kommer inte att sätta spår i henne, men jag inser att om jag skulle ha kvar henne skulle hon bli farlig. Jag har haft mycket kontakt med säljaren som varit ett stöd för mig, så det gör mig verkligen ont att lämna tillbaka henne. Det skulle vara så mycket roligare att sätta över pengar till säljarens konto, och kunna njuta av sin nya häst.

Suck, vet inte vad jag vill med detta egentligen, mer än skriva av mig. Det känns som att jag pga min dumma rädsla är på väg att bränna mitt livs häst.

Jag håller med övriga som sagt att både du och säljaren ska ha cred.
Det finns en häst som passar dig bättre. Och en ägare som passar den här hästen bättre. Ingen idé att dra det i långbänk tycker jag om man nu känner att man blivit så rädd av det.

Lycka till med att hitta en kompis!