Breakdance
Trådstartare
Först tänkte jag skriva inlägget som anonym- sen insåg jag att jag skiter i vilket, är det nån som vill vidarebefodra det jag skriver så varsågod då, jag är så jävla less på allt nu!
Jag har en fantastisk dotter på 6 år, hon har en far som inte är värd skiten under skorna ens! Där är vi nu.
Han har sen vi bröt upp (när dottern va 10 månader) strulat fram och tillbaka i omgångar, till största delen handlar det om knark (tjack och hasch) men som kriminell har man ju även annat för sig.
Allt drogs till sin spets i Januari 2011 då jag via gemensamma bekanta fick veta att han på annan ort och fast för drograttfylla med narkotika på sig (en månad tidigare hade han lite snyggt skrutit för oss om sin nya prospect-väst i ett stort mc-gäng så jag förstod att nåt va på gång)
Iom drograttfyllan så såg jag min chans att kanske äntligen ha nåt att få igenom en vårdnadstvist på så jag kontaktar soc och advokat för att starta en utredning och för att äntligen få ensam vårdnad om dottern.
I samma veva har en av mina bästa barndomsvänner blivit tillsammans med honom och när min stämningsansökan om ensam vårdnad kommer till honom så kontaktar hon, tillsammans med två andra kompisar soc och anmäler mig för barnmisshandel.
(Detta har hon senare erkänt, var endast för att mitt register som förälder var prickfritt- hans fullt i hål.)
Iallafall, paralellt med min ansökan om ensam vårdnad ska nu samma myndighet utreda min roll som förälder.
Det här tar ett ÅR av vårat liv, dottern tas in på polisförhör (pga misshandelsanmälan) Dottern tvingas till umgänge tsm med kontaktperson från soc, pappan tvingas till oförberedda UPn och summan av hela året blir en advokatskostnad som tack och lov inte blev allt för stor, en fortsatt gemensam vårdnad och en friande dom ang barnmisshandel.
Jag försökte under utredningens gång förklara att "jag är INTE intresserad av att stänga pappan ute från dotterns liv, jag är INTE intresserad av att förhindra umgänge- jag vill bara ha RÄTTEN på min sida att säga ifrån DIREKT, inte OM utan NÄR han trasslar till sitt liv igen"
Soc-utredarna skrattade mig i ansiktet och talade gång på gång om att "alla barn har rätt till en pappa" (absolut- men alla pappor har fan inte rätt till sina barn)
Iallafall, nu står vi där igen, han har åkt fast för narkotikabrott!
Jag hade precis varit upp och lämnat dottern på umgänge (med fjärilar i magen ska erkännas, det kändes fel att lämna henne, jag tyckte att vibbarna från honom den senaste tiden indikerade att nåt va fel men jag valde tyvärr att lägga magkänslan åt sidan och lita på honom, vilket ännu en gång visade sig va fel!) när soc ringer mig och talar om att polisen lämnat in en orosanmälan till socialen eftersom han blivit tagen för ringa narkotikabrott i veckan.
Jag åkte naturligtvis direkt upp och hämtade hem dottern!
Han och flickvännen mötte oss men ställde tack och lov inte till nån scen där och då. Det här är nästa vecka en månad sen och jag har inte hört ett enda ord från honom. För min del kvittar det fullständigt men dottern har två småsyskon hos pappa som hon saknar väldigt mkt.
Hon tjatar om att få hälsa på dom och jag har hittills spelat ut mitt "pappa har ju ingenstans att bo-kort" men det känns inte som det håller i längden.
Nu till min fundering kring allt det här, hur mkt klarar en 6-åring av att förstå. Kan jag berätta VARFÖR hon inte får va hos pappa. Hur förklarar man polis och narkotika bäst för ett barn?
Tips och idéer, tack!
Jag har en fantastisk dotter på 6 år, hon har en far som inte är värd skiten under skorna ens! Där är vi nu.
Han har sen vi bröt upp (när dottern va 10 månader) strulat fram och tillbaka i omgångar, till största delen handlar det om knark (tjack och hasch) men som kriminell har man ju även annat för sig.
Allt drogs till sin spets i Januari 2011 då jag via gemensamma bekanta fick veta att han på annan ort och fast för drograttfylla med narkotika på sig (en månad tidigare hade han lite snyggt skrutit för oss om sin nya prospect-väst i ett stort mc-gäng så jag förstod att nåt va på gång)
Iom drograttfyllan så såg jag min chans att kanske äntligen ha nåt att få igenom en vårdnadstvist på så jag kontaktar soc och advokat för att starta en utredning och för att äntligen få ensam vårdnad om dottern.
I samma veva har en av mina bästa barndomsvänner blivit tillsammans med honom och när min stämningsansökan om ensam vårdnad kommer till honom så kontaktar hon, tillsammans med två andra kompisar soc och anmäler mig för barnmisshandel.
(Detta har hon senare erkänt, var endast för att mitt register som förälder var prickfritt- hans fullt i hål.)
Iallafall, paralellt med min ansökan om ensam vårdnad ska nu samma myndighet utreda min roll som förälder.
Det här tar ett ÅR av vårat liv, dottern tas in på polisförhör (pga misshandelsanmälan) Dottern tvingas till umgänge tsm med kontaktperson från soc, pappan tvingas till oförberedda UPn och summan av hela året blir en advokatskostnad som tack och lov inte blev allt för stor, en fortsatt gemensam vårdnad och en friande dom ang barnmisshandel.
Jag försökte under utredningens gång förklara att "jag är INTE intresserad av att stänga pappan ute från dotterns liv, jag är INTE intresserad av att förhindra umgänge- jag vill bara ha RÄTTEN på min sida att säga ifrån DIREKT, inte OM utan NÄR han trasslar till sitt liv igen"
Soc-utredarna skrattade mig i ansiktet och talade gång på gång om att "alla barn har rätt till en pappa" (absolut- men alla pappor har fan inte rätt till sina barn)
Iallafall, nu står vi där igen, han har åkt fast för narkotikabrott!
Jag hade precis varit upp och lämnat dottern på umgänge (med fjärilar i magen ska erkännas, det kändes fel att lämna henne, jag tyckte att vibbarna från honom den senaste tiden indikerade att nåt va fel men jag valde tyvärr att lägga magkänslan åt sidan och lita på honom, vilket ännu en gång visade sig va fel!) när soc ringer mig och talar om att polisen lämnat in en orosanmälan till socialen eftersom han blivit tagen för ringa narkotikabrott i veckan.
Jag åkte naturligtvis direkt upp och hämtade hem dottern!
Han och flickvännen mötte oss men ställde tack och lov inte till nån scen där och då. Det här är nästa vecka en månad sen och jag har inte hört ett enda ord från honom. För min del kvittar det fullständigt men dottern har två småsyskon hos pappa som hon saknar väldigt mkt.
Hon tjatar om att få hälsa på dom och jag har hittills spelat ut mitt "pappa har ju ingenstans att bo-kort" men det känns inte som det håller i längden.
Nu till min fundering kring allt det här, hur mkt klarar en 6-åring av att förstå. Kan jag berätta VARFÖR hon inte får va hos pappa. Hur förklarar man polis och narkotika bäst för ett barn?
Tips och idéer, tack!
