Sv: Min sons fröken har åsikter om mitt jobb
*kl*
Jag skulle i ett läge som det här undvika formuleringar som: "var jag så otydlig?" eller "Har jag rätt eller fel?" och liknande eftersom dessa kan tolkas provocerande eller "uppkäftiga". Då menar jag inte att TS inte har rätt att vara lite uppkäftig
i ett läge som det här, men viktigt är att ha lite is i magen och förhålla sig
mycket korrekt och saklig.
Målet här är att få läraren att inse att hon/han gjort fel och be om ursäkt. Att då provocera (som det kan tolkas) ytterligare gör att den personen troligen blir defensiv, en ursäkt kanske kan pressas fram men den kommer troligtvis inte att vara ärligt menat och läraren kommer INTE att inse vad som egentligen var problemet utan fortsätta skylla på den "besvärliga föräldern" även efteråt. Kanske har läraren lärt sig att knipa käft på jobbet men stämningen kommer förmodligen att hänga kvar och i värsta fall drabba barnet.
Håller man sig istället kliniskt saklig "det här var olämpligt beteende och jag vill inte vara med om det igen" punkt gör man det lättare för att läraren att böja sig, inse att det kanske inte var det bästa man kan säga och ber sedan om ursäkt och menar det.
Jag vet inte om jag får fram vad jag menar, jag hoppas det.
Jag skulle också ha varit förbannad i TS sits, men har upptäckt att i det läget är det mer effektivt att vara kall än att visa hur arg man är. Att visa för mycket känslor i ett läge som det här, med en motpartner som gärna "tjafsar", gör att man förlorar mark och det hela urartar. Man har visat att man har tagit åt sig. Låt läraren stå för det spydiga medans du TS står för det förnuftiga och korrekta - sen kan rektorn ganska lätt välja "sida".
