Min son är mobbad

[Mirre]

Eftersom han är minderårig kan jag aldrig tänka mig att de kan tvinga honom att prata med dem ensam. De kan uttrycka en önskan om det men säger ni nej så är det nej. Finns inte en chans att jag hade låtit dem prata med honom själv (se på tråden om sexuella trakasserier vilka plantor det finns inom skolvärlden).

Precis min tanke, vet ju inte ett dugg vilka han kommer prata med. Jag förutsatte att lärarna skulle prata med barnen i första hand, men så var det inte visade det sig.

Hans pappa får man ju inget direkt stöd av heller Han svarade bara att sonen inte sagt något till honom. Är nog snarare han som inte lyssnat

 

[Björk]

Vår son hade det lite jobbigt i första klass. Vi fick hjälp med stöd för honom; via skolans kurator (eller ja, hen är nog inte kurator, men jobbar lite så i alla fall). Dit gick han själv och fick en del bra hjälp och stöd - bygga sin självkänsla. Sen hade vi föräldrar (utan sällskap av sonen) ett väldigt bra samtal med klassläraren som la till alla klutar för att jobba gemensamt med oss för sonens skull. Läraren och vi hade mailkommunikation ofta flera ggr per vecka om hur det gick.

I vårt fall var det faktiskt klassläraren som sonen hade "problemet" med. En oro för hens sätt att vara; en oro att inte duga, att vara rädd för att läraren skulle bli "arg". Men, läraren visade sig vara en oerhört professionell person som faktiskt lyssnade och "lärde sig" förstå vår son och kanske vara lite mer lyhörd mot just honom. Läraren är en "rapp" person, snabb i tal, ganska "sträng", men rättvis, rätt så lik mig faktiskt! Men från någon utomstående var det svårt för sonen att tackla sådant. Han blir gärna osäker, rädd och är rädd att göra fel eller inte duga.

Det jag vill säga med detta är att NI självklart ska involveras gällande problemen som er son upplever!Visst; det kan säkert finnas en vits med att de pratar lite med honom själv, men som ett första möte tycker jag definitivt att ett barn SKA ha med sig mamma/pappa som kan hjälpa till att VÅGA berätta vad som pågår. Utifrån det mötet kan ni sen överenskomma att sonen kanske får träffa någon regelbundet som kan hjälpa till att stärka honom (att förstå att det inte är hans fel) och att han ska kunna få (ytterligare) en vuxen att prata med om/när något händer. Och dessutom bör ni få klargörande av rektor/lärare/skola hur de kommer att agera för att din son ska slippa bli mobbad!

 

[Verdandi]

Vår son hade det lite jobbigt i första klass. Vi fick hjälp med stöd för honom; via skolans kurator (eller ja, hen är nog inte kurator, men jobbar lite så i alla fall). Dit gick han själv och fick en del bra hjälp och stöd - bygga sin självkänsla. Sen hade vi föräldrar (utan sällskap av sonen) ett väldigt bra samtal med klassläraren som la till alla klutar för att jobba gemensamt med oss för sonens skull. Läraren och vi hade mailkommunikation ofta flera ggr per vecka om hur det gick.

I vårt fall var det faktiskt klassläraren som sonen hade "problemet" med. En oro för hens sätt att vara; en oro att inte duga, att vara rädd för att läraren skulle bli "arg". Men, läraren visade sig vara en oerhört professionell person som faktiskt lyssnade och "lärde sig" förstå vår son och kanske vara lite mer lyhörd mot just honom. Läraren är en "rapp" person, snabb i tal, ganska "sträng", men rättvis, rätt så lik mig faktiskt! Men från någon utomstående var det svårt för sonen att tackla sådant. Han blir gärna osäker, rädd och är rädd att göra fel eller inte duga.

Det jag vill säga med detta är att NI självklart ska involveras gällande problemen som er son upplever!Visst; det kan säkert finnas en vits med att de pratar lite med honom själv, men som ett första möte tycker jag definitivt att ett barn SKA ha med sig mamma/pappa som kan hjälpa till att VÅGA berätta vad som pågår. Utifrån det mötet kan ni sen överenskomma att sonen kanske får träffa någon regelbundet som kan hjälpa till att stärka honom (att förstå att det inte är hans fel) och att han ska kunna få (ytterligare) en vuxen att prata med om/när något händer. Och dessutom bör ni få klargörande av rektor/lärare/skola hur de kommer att agera för att din son ska slippa bli mobbad!

Håller inte helt med om det sista stycket. Tvärtom så kan det ibland vara bra att inte ha med sig sina föräldrar i vissa samtal eftersom barn ibland vill skydda sina föräldrar från att t.ex. bli ledsna och därmed får barnet svårare att öppna upp. Alternativt så finns det föräldrar som tar över barnets talan, även när barnet är med, så att det blir svårt att höra in vad barnet faktiskt försöker säga eller ge uttryck för.
Självklart ska man även kunna träffa barn och föräldrar tillsammans, men det kan finnas en poäng med att träffa barnet utan föräldrarna vid något tillfälle.

/V

 

[athena_arabians]

Håller inte helt med om det sista stycket. Tvärtom så kan det ibland vara bra att inte ha med sig sina föräldrar i vissa samtal eftersom barn ibland vill skydda sina föräldrar från att t.ex. bli ledsna och därmed får barnet svårare att öppna upp. Alternativt så finns det föräldrar som tar över barnets talan, även när barnet är med, så att det blir svårt att höra in vad barnet faktiskt försöker säga eller ge uttryck för.
Självklart ska man även kunna träffa barn och föräldrar tillsammans, men det kan finnas en poäng med att träffa barnet utan föräldrarna vid något tillfälle.

/V

Givetvis men inte inledningsvis och absolut inte om barnet själv inte vill det. Jag har tyvärr egen dålig erfarenhet av samtal med skolpersonal ensam utan förälder så det skulle jag vara extremt försiktig med om man inte litar helt på personalen.

 

[Mirre]

Jag var med på mötet, gick helt enkelt bara dit och satte mig med sonen. Men det var en riktigt vettig människa vi pratade med och som verkligen lyssnade på det sonen berättade. Han bedyrade flera gånger att de skulle ta tag i det ordentligt och att de såg allvarligt på det, så det känns bra.

 

[vallhund]

I annat fall rektorn, om denne inte lyssnar blir det dennes chef; dvs oftast någon kommunalarbetare.

Totalt OT till trådens ämne, men rektorns chef är knappast kommunalarbetare, möjligtvis kommunpolitiker.

 

[Sar]

Jag var med på mötet, gick helt enkelt bara dit och satte mig med sonen. Men det var en riktigt vettig människa vi pratade med och som verkligen lyssnade på det sonen berättade. Han bedyrade flera gånger att de skulle ta tag i det ordentligt och att de såg allvarligt på det, så det känns bra.

Så himla bra!

 

[Björk]

Håller inte helt med om det sista stycket. Tvärtom så kan det ibland vara bra att inte ha med sig sina föräldrar i vissa samtal eftersom barn ibland vill skydda sina föräldrar från att t.ex. bli ledsna och därmed får barnet svårare att öppna upp. Alternativt så finns det föräldrar som tar över barnets talan, även när barnet är med, så att det blir svårt att höra in vad barnet faktiskt försöker säga eller ge uttryck för.
Självklart ska man även kunna träffa barn och föräldrar tillsammans, men det kan finnas en poäng med att träffa barnet utan föräldrarna vid något tillfälle.

/V

Det var ungefär så jag menade också. Att vid ett första möte bör ändå föräldrarna få chansen att vara med (om det själva tycker det). Inte bara BÖR, det är nog faktiskt så att de har den rättigheten skulle jag tro. Om inte misstanke om misshandel i hemmet finns måste ju skolan kunna hantera att föräldrar är med vid möten som handlar om deras barns skolupplevelse. Om skolan/lärare/kurator märker att förälder tar över för mycket eller att barnet tycks dölja för att skydda så borde de ju vara så professionella att de kan förklara för föräldern att det finns en vits med att någon träffar barnet själv en eller flera gånger. Kan de visa på att det kan hjälpa barnet bättre så tror jag inte de flesta (normala) föräldrar protesterar.

Vår son fick ju gå till samtal hos sin "hjälpare" själv och både hen och vi klargjorde vad hens tystnadsplikt innebär. Att han även kunde tala med henom om det var något hemma som bekymrade, att han kunde berätta om kompisar, fröken eller andra och att hen inte får säga något utan att han är med på det. Hen kunde vid några "episoder" hjälpa sonen att lösa saker; antingen genom en egen strategi och ta det själv eller med henne medverkande. Hen gav oss rapporter, men då hade hen givetvis frågat sonen först om det var okej att berätta ditt eller datt för oss. Sen vet ju inte jag om det finns några hemligheter som han tog upp som inte vi fick veta, men det kvittar ju, han är en egen person som måste få välja själv vad han vill tala om/tala med oss om.

 

[Björk]

Jag var med på mötet, gick helt enkelt bara dit och satte mig med sonen. Men det var en riktigt vettig människa vi pratade med och som verkligen lyssnade på det sonen berättade. Han bedyrade flera gånger att de skulle ta tag i det ordentligt och att de såg allvarligt på det, så det känns bra.

Vad skönt!
Då verkar det finnas goda förhoppningar om att skolan kommer jobba med saken!

 

[Björk]

Totalt OT till trådens ämne, men rektorns chef är knappast kommunalarbetare, möjligtvis kommunpolitiker.

Yes, riktigt.
Fast ännu troligare är den direkta chefen över rektor en skolchef eller en förvaltningschef. Steget ovanför detta är kommunpolitiker.

 

[mooi]

Yes, riktigt.
Fast ännu troligare är den direkta chefen över rektor en skolchef eller en förvaltningschef. Steget ovanför detta är kommunpolitiker.

I kommunen jag jobbar (inom elevhälsan) så heter rektorernas chef Verksamhetschef för skola.

 

[Mirre]

Vad skönt!
Då verkar det finnas goda förhoppningar om att skolan kommer jobba med saken!

Ja det känns så, det är bra personer som är med i antimobbningsteamet