Busen
Trådstartare
(moderator flytta tråden om den ligger fel...
)
Varning - lååångt!!
Jaha, då kom man hem till föräldrarna i morses & farsan släpper bomben att min ponny inte duger längre.
Ja det är ju egetligen inte min ponny längre, den övergick till min syster för några år sedan.
Nu säger då iaf min kära far att syrran tycker inte att "han ger henne nått längre".
Min första tanke är naturligtvis "bortskämnda skit unge", men samtidigt så förstår jag henne lite granna ändå,
Vi är 3 systrar, jag är äldst & jag är en typisk "häst sammlar person" som jag brukar kalla de, jag väljer häst med hjärtat, för mig spelar det ingen roll vad fin eller duktig den är, jag faller lätt för en häst just för att ingen annan vill ha den. *hopplös*
Har ju tillexempel nu en kbl travare, kanske inte vad jag tänkt mig i livet, framför allt inte eftersom jag får kämpa som ett svin för att utbilda honom, det var meningen att jag bara skulle rida in honom, meeen då det var mamma & pappas egen uppfödning så hade jag naturligvis inte hjärta att byta ut honom mot ngt annat när det var dax, ja har kvar honom än, nu 5 år senare!!!
Mellan syrran har en jätte trevlig allround (D-)ponny som när den inköptes inte var mycket att hänga i julgranen, men som har utveklats mer och mer & gör fortfarande, hon har inge jätte tävlings ambitioner & är ganska lik mig så jag är övertygad om att om hennes ponny fortfarande varit i samma skick som när vi fick den så hade hon totts allt fortfarnade velat ha den & älskat den precis som den är /var. Men nu har den ju som sagt utveklats väldigt possetivt & nu för tiden är det en klubbhoppning eller klubbdressyr var & varannan helg & 1 eller 2 rosetter med hem varje gång.
Minsta syrran (dock bara året yngre än mellan syrran) ärvde för mellan 4 & 5 år sedan min gammla ponny i samma veva som jag tog över & red in min nuvarande häst.
Han var då under i gångsättning efter en längre vila pga skada på gaffelbandet.
Till ponnyn bakgrunds historia hör att när jag köpte honom så var han helt sönder riden i allt vad de gällde paddock & ridhus, han var så dressyr trött så det fans inte ord för det. Så JA jag köpte ju honom för att jag dels tyckte synd om honom men också för att han faktiskt gått derssyr på LA nivå, så min tanke var ju att kapasitet måste det finnas, och förhoppningen var att han skulle få gnistan tillbaka när han fick komma till landet med mycket varrierad ridning i skog & mark osv.
Men jag fick sanneligen kämpa som en idiot, och visst på sätt och vis har han varit en enorm läromästare för svårare häst att rida får man leta efter, men han lärde ju aldrig mig några större steg vad det gällde dressyren, jag övergick till hoppträning, något som var uppskattat och kul, men inte så länge han började stanna på minsta lilla bom så snart fick även hoppningen läggas ned, kämpade ju fortfarande med regelbundna dressyr träningar ibland gick det något steg framåt men inte särskillt mycket.
Sen kom skadan, och han fick nästan 1 års vila.
I den vevan började syrran ta över & när han sattes i gång fullt igen så var han på hugget!!
Ett litet tag vill säga...
Nu har även syrran kämpat i några år, hon har gjort EN start i en klubbdressyr & lyckades nätt & jämt klara sig över godkändt i en LC:1, häst kraken kan men vill helt enkelt INTE!!
Jag förstår att hon inte tycker de är roligt när andra syrran plockar rosetter varje helg fast det egentligen är hon själv som är mest tävlings intresserad egetligen...
Och nu vill hon alltså ha en ny häst...
Mig gör det lite ont i hjärtat jag hade lovat mig själv att "min ponny" inte skulle behöva byta hem någon mer gång, (vårat hem är hans 4:e) det är väl i och för sig inte aktuellt att göra annat än lämna ut honom på foder, så sälja kommer vi väl inte göra oav.
Men jag har väl alltid levt i tron om att med regelbunden dressyr träning & varierad ridning där i mellan så skulle han släppa efter & ge med sig någon gång, och att han inte mår bra av att bara gå rakt fram i skogen.
Men kanske e de just det han själv skulle må bäst av.
Alternativen är alltså att skälla på syrran så hom kämpar på ett tag till eller att fösöka hyra ut honom på foder som skogsmulle så syrran kan få en ny häst.
Vad tycker ni, vad är det rätta??
Vad är rätt för syrran, vad är rätt för ponnyn?
Kanske bör tillägga att syrran är 15 bast, hästen lika så.
Hoppas någon orkat läsa...
Varning - lååångt!!
Jaha, då kom man hem till föräldrarna i morses & farsan släpper bomben att min ponny inte duger längre.
Ja det är ju egetligen inte min ponny längre, den övergick till min syster för några år sedan.
Nu säger då iaf min kära far att syrran tycker inte att "han ger henne nått längre".
Min första tanke är naturligtvis "bortskämnda skit unge", men samtidigt så förstår jag henne lite granna ändå,
Vi är 3 systrar, jag är äldst & jag är en typisk "häst sammlar person" som jag brukar kalla de, jag väljer häst med hjärtat, för mig spelar det ingen roll vad fin eller duktig den är, jag faller lätt för en häst just för att ingen annan vill ha den. *hopplös*
Har ju tillexempel nu en kbl travare, kanske inte vad jag tänkt mig i livet, framför allt inte eftersom jag får kämpa som ett svin för att utbilda honom, det var meningen att jag bara skulle rida in honom, meeen då det var mamma & pappas egen uppfödning så hade jag naturligvis inte hjärta att byta ut honom mot ngt annat när det var dax, ja har kvar honom än, nu 5 år senare!!!
Mellan syrran har en jätte trevlig allround (D-)ponny som när den inköptes inte var mycket att hänga i julgranen, men som har utveklats mer och mer & gör fortfarande, hon har inge jätte tävlings ambitioner & är ganska lik mig så jag är övertygad om att om hennes ponny fortfarande varit i samma skick som när vi fick den så hade hon totts allt fortfarnade velat ha den & älskat den precis som den är /var. Men nu har den ju som sagt utveklats väldigt possetivt & nu för tiden är det en klubbhoppning eller klubbdressyr var & varannan helg & 1 eller 2 rosetter med hem varje gång.
Minsta syrran (dock bara året yngre än mellan syrran) ärvde för mellan 4 & 5 år sedan min gammla ponny i samma veva som jag tog över & red in min nuvarande häst.
Han var då under i gångsättning efter en längre vila pga skada på gaffelbandet.
Till ponnyn bakgrunds historia hör att när jag köpte honom så var han helt sönder riden i allt vad de gällde paddock & ridhus, han var så dressyr trött så det fans inte ord för det. Så JA jag köpte ju honom för att jag dels tyckte synd om honom men också för att han faktiskt gått derssyr på LA nivå, så min tanke var ju att kapasitet måste det finnas, och förhoppningen var att han skulle få gnistan tillbaka när han fick komma till landet med mycket varrierad ridning i skog & mark osv.
Men jag fick sanneligen kämpa som en idiot, och visst på sätt och vis har han varit en enorm läromästare för svårare häst att rida får man leta efter, men han lärde ju aldrig mig några större steg vad det gällde dressyren, jag övergick till hoppträning, något som var uppskattat och kul, men inte så länge han började stanna på minsta lilla bom så snart fick även hoppningen läggas ned, kämpade ju fortfarande med regelbundna dressyr träningar ibland gick det något steg framåt men inte särskillt mycket.
Sen kom skadan, och han fick nästan 1 års vila.
I den vevan började syrran ta över & när han sattes i gång fullt igen så var han på hugget!!
Ett litet tag vill säga...
Nu har även syrran kämpat i några år, hon har gjort EN start i en klubbdressyr & lyckades nätt & jämt klara sig över godkändt i en LC:1, häst kraken kan men vill helt enkelt INTE!!
Jag förstår att hon inte tycker de är roligt när andra syrran plockar rosetter varje helg fast det egentligen är hon själv som är mest tävlings intresserad egetligen...
Och nu vill hon alltså ha en ny häst...
Mig gör det lite ont i hjärtat jag hade lovat mig själv att "min ponny" inte skulle behöva byta hem någon mer gång, (vårat hem är hans 4:e) det är väl i och för sig inte aktuellt att göra annat än lämna ut honom på foder, så sälja kommer vi väl inte göra oav.
Men jag har väl alltid levt i tron om att med regelbunden dressyr träning & varierad ridning där i mellan så skulle han släppa efter & ge med sig någon gång, och att han inte mår bra av att bara gå rakt fram i skogen.
Men kanske e de just det han själv skulle må bäst av.
Alternativen är alltså att skälla på syrran så hom kämpar på ett tag till eller att fösöka hyra ut honom på foder som skogsmulle så syrran kan få en ny häst.
Vad tycker ni, vad är det rätta??
Vad är rätt för syrran, vad är rätt för ponnyn?
Kanske bör tillägga att syrran är 15 bast, hästen lika så.
Hoppas någon orkat läsa...