Min pojkvän är med på match

[morgaine]

Sv: Min pojkvän är med på match

Jag vet att Facebook en gång i tiden (kanske fortfarande..) hade någon form utav app/länk kopplat till Badoo. Klickade man där eller liknande så registrerades man på sidan.
Minns inte alls hur det var bara att helt plötsligt så såg jag att massor av mina vänner "var med" där och jag fick flera inbjudningar och liknande. Frågade runt lite och många var knappt medvetna om detta.

Badoo har aldrig hängt så tätt ihop med facebook att man får en profil med ett klick. Man får registrera sig och lägga upp foton o profil. Fast bjuda in kan man göra, men inte en chans att man "råkar" få en profil.
Jag var med för 6 år sedan och då var det lite som ett dejting-facebook. Man kan adda vänner osv. Men ingen addar annat än för att flirta. Killar är som galna på den sidan. Är man online så poppar flera chattrutor per minut upp från killar o män. Det piper som popcorn i datorn. Man kan också söka på nyligen inloggade, och därför räcker det med en sekunds inloggning så får man en massa meddelanden som väntar på en. Så nej, att jämföra med fejan är ungefär som att jämföra skolan med porrklubb.

 

[morgaine]

Sv: Min pojkvän är med på match

Är det bara jag som tänker att han kanske blev medlem på sidan innan han träffade Dingelass?
Jag vet inte hur ni andra är men jag är inte så duktig på att uppdatera sånt där.
Min FB ändrade jag väl till upptagen efter att ha varit sambo i 4-5 år..
Inte för att jag har något att dölja men jag ser det bara som totalt oviktigt.

Han betalar ju. För att få grundfunktionerna är det gratis. Dt är speciella funktioner som kostar. Som behövs för att dejta. Se vem som skickat flirtar etc.

 

[fio]

Sv: Min pojkvän är med på match

Det fanns nått som hängde ihop med fb förr..man fick upp massa profiler som man kunde klicka ja eller nej på. Are You Interested hette den.. Där var nog en hel hög med utan att veta om det.

 

[martha]

Sv: Min pojkvän är med på match

Är det inte Zoosk det heter , har sett det poppar upp att "din vän xx letar partner i zoosk. vill du också vara med" typ

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Min pojkvän är med på match

Om han avgudar dig och är så kär i dig varför är det inte du som är hans partner tror du?
Han ger dig den bekräftelsen han ser att du vill ha för att du ska ge han den bekräftelsen och kravlösa sexet han vill ha.

Det är ett rollspel.....

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Min pojkvän är med på match

Fast serieotrogna tror jag har ett svart bekräftelsehål inom sig som ALDRIG tillgodoses, oavsett hur mycket bekräftelse de faktiskt får.

Det tror jag med.
Mitt ex är ett praktexempel på det. Men det märktes inte förens bubblan sprack.

 

[Got2Be]

Sv: Min pojkvän är med på match

kl

TS + Dingless och ni andra som utsatts för samma sorts svin:
Herregud! Man blir ju mörkrädd! Vad det finns för människor!
Min sambo måste ju vara för bra för att vara sann alltså! Men efter att man läst här så känns det som att man inte kan lita på nån man!

Nej fy. Så himla tragiskt!

 

[SiZo]

Sv: Min pojkvän är med på match

Det kravlösa sexet? Vilket sex pratar du om nu? Det vi inte har?

Jag är tämligen säker på att det inte handlar om sex faktiskt

 

[Trani]

Sv: Min pojkvän är med på match

Jag menar, att psykologisera över otrogna, är ju också att verkligen hamra in en monogam tvåsamhetsnorm. Inte bara som det bästa ur något slags familjebildningssynpunkt, utan också som typ psykologiskt sunt och bra. Till skillnad från trogna, som antingen inte har några gapande hål av bekräftelsebehov, eller som åtminstone hanterar dem på andra (bättre?) sätt?

Muy precisa. Det är en normbärande förklaringsmodell som gör det avvikande beteendet till ett sjukligt beteende, den avvikande till en sjuk och osund person => monogamt beteende är sunt och bra.

"Serieotrohet" skulle lika gärna kunna förklaras med att "de serieotrogna" känner sig fastklämda och hämmade i monogaminormen. De platsar inte i standardmallen för hur förhållanden görs men saknar verktyg för att göra dem på andra sätt.

 

[Petruska]

Sv: Min pojkvän är med på match

Och kanske inte heller vill ha de verktyg som för närvarande tillhandahålls, såsom förklaringar och relationsmodeller i termer av öppet och poly. Till exempel därför att de resonemangen ofta klingar så ideologiskt.

Jag tänker mig att det inte nödvändigtvis behövs vare sig problematiserande psykologi eller nya teoretiska diskurser för att förklara att man vill fika/sexa med lite olika personer till och från.

För min personliga del, är jag lika noga med att inte utropa mitt förhållande som monogamt, som att aldrig kalla det öppet eller poly. Ingen av fållorna känns särskilt bekväm för mig. Förhållandet definieras helt enkelt inte av sexualiteten, som jag ser det. För min del, alltså.

 

[Petruska]

Sv: Min pojkvän är med på match

Sen är det ju lite absurt att vi har en så stark monogaminorm, med tanke på hur himla vanligt det är att ha lite affärer vid sidan av.

Den där vuxna, mogna, sunda, monogama sexualiteten, verkar ju varken vara uppnåelig eller ens eftersträvansvärd för väldigt många.

 

[Trani]

Sv: Min pojkvän är med på match

Abslout. Det kanske heller inte ens är relevant att filosofera över förhållanden på en abstrakt nivå sådär utan det kan ju handla om faktiska förhållanden just där och då. Att personen har en älskad partner som inte är sugen på att omförhandla "gränser". Att be om att öppna upp ett förhållande kan vara riskabelt. En riskkalkylering kanske ger vid handen att lite lögner är det rationella.

 

[Trani]

Sv: Min pojkvän är med på match

Precis som Den Ultimata Tvåsamheten. Jakten på den där personen som är "Mannen/Kvinnan i mitt liv", Den Stora Kärleken, den som kompletterar och Gör Mig Hel. () Ouppnåeliga föreställningar om tvåsamhet.

 

[mandalaki]

Sv: Min pojkvän är med på match

Vad jag far efter är väl att otroheten för den otrogne inte behöver vara något så avgrundsviktigt som det ofta antas vara för den bedragna, i otrohetstrådar på buke.

Man bör nog kunna se det på båda sätten: man är otrogen för att det ändå inte är så viktigt - eller man är otrogen för att det just då är viktigast i världen. (Och så finns det en hel gråskala däremellan).

Om det är så att det inte är så viktigt, så underlättar det nog om båda parter i förhållandet har samma syn på det.

Jag menar, att psykologisera över otrogna, är ju också att verkligen hamra in en monogam tvåsamhetsnorm. Inte bara som det bästa ur något slags familjebildningssynpunkt, utan också som typ psykologiskt sunt och bra. Till skillnad från trogna, som antingen inte har några gapande hål av bekräftelsebehov, eller som åtminstone hanterar dem på andra (bättre?) sätt?

Att psykologisera - det låter fult. Men jag tror att de flesta beteenden har en psykologisk drivkraft. Det är ingen slump vad man gör. Det är inte fult för mig.

Självklart finns det andra uttryck för bekräftelsebehov än otrohet, varför skulle det inte göra det? För många av oss är t ex arbetet arenan där vi får bekräftelse. På mitt jobb pratar vi en del om en av våra chefer just nu, hen svingar sig i karriären och verkar enbart drivas av jakten på bekräftelse. När jag själv gjorde karriär för många år sedan var det inte status och högre positioner jag var ute efter, jag jagade bekräftelse genom mina prestationer.

Om det är bättre eller sämre än att söka sexuell bekräftelse - det har jag inte sagt en stavelse om eller ens funderat över.

 

[Trani]

Sv: Min pojkvän är med på match

Det är förresten inte bara att det här med poly och relationsanarkism klingar ideologiskt, det handlar också om att man då faktiskt definierar sig om socialt och sexuellt avvikande (inte bara politiskt). Det kan ta emot rejält. Ska man vara pervers och girig och utesluta möjligheten att kunna diskutera förhållandebekymmer med andra människor så kanske man hellre väljer att vara det i smyg.

 

[mandalaki]

Sv: Min pojkvän är med på match

Sjukligt, sjukt, osunt? Det är möjligt att du tycker att bekräftelsebehov är sjukt, jag gör det inte. Lägg inte ord i munnen på mig.

 

[Petruska]

Sv: Min pojkvän är med på match

Att personen har en älskad partner som inte är sugen på att omförhandla "gränser". Att be om att öppna upp ett förhållande kan vara riskabelt. En riskkalkylering kanske ger vid handen att lite lögner är det rationella.

Alltså, hela grejen med att förhållanden handlar om gränser för relationerna man har med andra, är ju så konstig.

Tex kan jag rätt lätt tänka mig någon som i praktiken är helt monogam, utan att det handar om att partner har ritat gränser. Tex för att man tycker att partner är fullt tillräcklig som sexpartner (omväxling förnöjer inte så mycket att det är riktigt värt besväret), eller för att man inte vill vara med andra därför att man vet/tror att partner blir ledsen, även om det inte handlar om en gräns som partner bestämt.

Eller att man har fullt upp ändå - man kanske är hästägare, prioritera bort hästen för ett litet äventyr går ju inte.

Att riskkalkylen ändå ofta talar för diskretion och ev lite lögner/förtiganden, verkar ju helt uppenbart i många fall. Går personen bara i land med det, är ju de facto ingen skada skedd.

 

[Trani]

Sv: Min pojkvän är med på match

Ärligt talat

Fast serieotrogna tror jag har ett svart bekräftelsehål inom sig som ALDRIG tillgodoses, oavsett hur mycket bekräftelse de faktiskt får.

Det låter inte direkt friskt, positivt och normalt. Eller hur menar du?

 

[Petruska]

Sv: Min pojkvän är med på match

Om det är bättre eller sämre än att söka sexuell bekräftelse - det har jag inte sagt en stavelse om eller ens funderat över.

Okej. Det var att du kallade det "svart bekräftelsehål". Det uppfattar jag som något lite tyngre än det överlevnadsbehov av bekräftelse som vi allesammans har (och utan vilket jag undrar om vi skulle kunna/vilja skapa gemenskaper överhuvudtaget).

Ett svart hål av bekräftelsebehov, låter för mig som rätt ångestdriven sex, om det är med sex man fyller det. Eller som ångestdrivet vad-som-helst, om det är ett svart hål som ska fyllas. (Antagligen sällan särskilt kul för omgivningen, känns ju som en person som går över lik.)

Jag tänker mig nog att rätt mycket av både sexuell bekräftelse och yrkesmässig, minst lika gärna kan vara dagens lilla glädjeämne som en krusning på ytan. Förvisso viktig, men inte direkt jämförbar med ett svart hål, tänker jag mig.

 

[mandalaki]

Sv: Min pojkvän är med på match

Svarar båda.

Med svart hål menar jag i princip bottenlöst, ett hål som aldrig fylls hur mycket bekräftelse man än får. Extrema karriärister som verkligen drivs av just bekräftelse kan ha ett sådant, tänker jag mig. Och jag kan också tänka mig att det inte alltid behöver vara dåligt, objektivt sett. En sådan person kanske når stora framgångar (om hen inte bränner ut sig på vägen, som jag gjorde).