Min man flirtade på nätet

Jag förstår TS. Men jag förstår inte riktigt varför man reagerar över det du berättade så pass att man ber dig avbryta den kontakten.
Jag förstår absolut att du inte blir tvingad till något!
Men jag förstår bara inte att man kan bli ledsen/upprörd/reagera negativt alls på en sån liten kontakt. För mig är det som att man pratat med vem som helst från förr.

Däremot fattar jag ju att alla inte funkar som mig. Och det är ju så klart inte så att mitt sätt är mer rätt än någon annans.
Men för mig hade det känts konstigt..
Nej, det fattade inte jag heller uppenbarligen, men det var också mitt beslut att inte ha kvar den kontakten. maken var kanske osäker på min lojalitet mot honom (förhållanden går ju upp och ner genom åren).
 
Nu får ni hjälpa mig att se detta ur en annan synvinkel än min. Har varit gift med min älskade man i 25 år. Vi reser mycket i jobbet båda två. Upptäckte att han inte loggat ut facebook på sin dator när jag skulle betala räkningar och upp kommer en chat med en ytlig bekant och detta i realtid! Han säger att det får bära eller brista..att han gillar henne. Han hoppas att de snart kan dela en flaska vin (är inte det en invit till sex på datingspråket). Han påstår naturligtvis att han inte menat ett dugg av detta utan bara skulle se vad som hände.. Han bedyrar att han inte menat ett skvatt av allt detta. Konversationen pågick i flera timmar. Hur fasen skall jag kunna sluta tänka på detta?

Du ska inte sluta tänka på det, lämna honom först och sluta tänk på det sedan! Vilken gris han är!
 
Ts. Förstår mycket väl din chock och känsla. Har också råkat ut för detta. Och ursäkterna. Jag köpte dom och förlät. Man ska ju "lita på varandra"

För min del fortsatte lögnerna. Men det viste jag inte förens fyra år senare. Chatten hade börjat som en flirt, kul grej, gett bekräftelse och spänning och gav mersmak.
Jag skriver inte detta för att säga att så är ditt fall. Men jag anar vad du räds och känner. Ville bara säga det.

Hoppas ni får prata ut och kommer igenom det.
 
Ts. Förstår mycket väl din chock och känsla. Har också råkat ut för detta. Och ursäkterna. Jag köpte dom och förlät. Man ska ju "lita på varandra"

För min del fortsatte lögnerna. Men det viste jag inte förens fyra år senare. Chatten hade börjat som en flirt, kul grej, gett bekräftelse och spänning och gav mersmak.
Jag skriver inte detta för att säga att så är ditt fall. Men jag anar vad du räds och känner. Ville bara säga det.

Hoppas ni får prata ut och kommer igenom det.


Tack! Jag vet inte egentligen vad det är jag vill höra.. Bara vända på allting fram o tillbaka. Tankarna mal i huvudet och jag ställer frågor där jag känner att svaret jag får kanske inte är sant..Vad vet jag? Han är snygg som skam och har alltid varit "uppvaktad". Jag har alltid litat på honom och till o med varit lite stolt över att det faktiskt är jag som är gift med denne man. Inte fasen sitter man säkert fast man är femtio år inte...Det har jag ju lärt mig nu.
 
Tack! Jag vet inte egentligen vad det är jag vill höra.. Bara vända på allting fram o tillbaka. Tankarna mal i huvudet och jag ställer frågor där jag känner att svaret jag får kanske inte är sant..Vad vet jag? Han är snygg som skam och har alltid varit "uppvaktad". Jag har alltid litat på honom och till o med varit lite stolt över att det faktiskt är jag som är gift med denne man. Inte fasen sitter man säkert fast man är femtio år inte...Det har jag ju lärt mig nu.
Varför svarar du inte oss som tycker att det är honom du ska prata med?
 
Jag pratar med honom hela tiden, men får inga ordentliga svar. Har inte det framgått ber jag om ursäkt..
Då tycker jag att du ska fortsätta tills du får bättre svar. Tvinga honom att bli ärlig. Han kanske inte ens vet själv varför han gjorde det och så länge du inte får ordentliga svar försöker han inte ta reda på det tillräckligt. Dessutom visar han inte dig respekt genom att inte ge dig svar.

Att fortsätta kräva svar tror jag är det bästa sättet att hindra att det händer igen. Han behöver se hur jävla jobbigt det blir när han gör såhär. Acceptera inte att han inte vill prata om det. Och ta i förlängningen upp samtalet om hur ert förhållande ska vara.
 
Jag hade kort kontakt med ett ex en gång för länge sedan. Kanske 5 minuter konversation (alltså bara "hej, kul att hitta dig igen. Hur är läget. gift med två underbara barn osv. osv.) Min man såg konversationen och blev mycket ledsen. Det var inget snack om att jag hade gått över gränsen för vad maken tyckte var okej trots att konversationen inte över huvud taget hade några anspelningar på någon flirt eller att vi skulle ses eller något sånt. Det var bara för mig att respektera makens reaktion och ta bort exet från vänlistan. Inget särskilt svårt val. Inget agg mot exet, men om den vänskapen skulle sätta käppar i hjulet för mitt och min mans förhållande så är det verkligen inte något svårt val.

Shit vad olika det kan vara!
Hade min sambo antytt att han blev sårad och ledsen av att jag har en ytlig konversation eller är väl på fejjan med ett ex hade jag definitivt behövt ha en lång prataprataprata session med honom - jag hade inte stått ut med tanken på att han skulle styra mitt val av vem jag konverserar med eller är vän med på fejjan.Som tur är så är det så långt ifrån min sambo som det bara går att komma. Jag har åtminstone 3 ex på min vänlista på fejjan. En av dom har jag umgåtts en hel del med både med och utan sambon. Sambon i sin tur är rätt ofta ute med sin exfru.
 
Shit vad olika det kan vara!
Hade min sambo antytt att han blev sårad och ledsen av att jag har en ytlig konversation eller är väl på fejjan med ett ex hade jag definitivt behövt ha en lång prataprataprata session med honom - jag hade inte stått ut med tanken på att han skulle styra mitt val av vem jag konverserar med eller är vän med på fejjan.Som tur är så är det så långt ifrån min sambo som det bara går att komma. Jag har åtminstone 3 ex på min vänlista på fejjan. En av dom har jag umgåtts en hel del med både med och utan sambon. Sambon i sin tur är rätt ofta ute med sin exfru.
Det låter plötsligt som om jag är min man undernådig och inte får ta egna beslut om vem jag umgås med. Det är så långt från sanningen man kan komma. jag förstår inte varför jag skulle envisas med att ha kontakt med ett ex (som jag var ihop med kanske ett halvår) som jag inte har något gemensamt med för att uppenbarligen göra den jag älskar orolig. Att inte fortsätta kontakten var mitt beslut och inget jag ångrar. Jag har inte för vana att ha en massa avlägsna vänner på FB heller och exet hade ingått i den kategorin.

med respekt i ts fall menar jag att ts man faktisk får förstå att ts blir ledsen och kan inte avfärda klavertrampet med "det var ett skämt".
 
Det låter plötsligt som om jag är min man undernådig och inte får ta egna beslut om vem jag umgås med. Det är så långt från sanningen man kan komma. jag förstår inte varför jag skulle envisas med att ha kontakt med ett ex (som jag var ihop med kanske ett halvår) som jag inte har något gemensamt med för att uppenbarligen göra den jag älskar orolig. Att inte fortsätta kontakten var mitt beslut och inget jag ångrar. Jag har inte för vana att ha en massa avlägsna vänner på FB heller och exet hade ingått i den kategorin.

med respekt i ts fall menar jag att ts man faktisk får förstå att ts blir ledsen och kan inte avfärda klavertrampet med "det var ett skämt".

Det är ju uppenbarligen olika. Att bli orolig över en ytlig fb-kontakt med ett ex man umgåtts med i ett halvår - många år senare känns för mig oerhört främmande.
 
Det låter plötsligt som om jag är min man undernådig och inte får ta egna beslut om vem jag umgås med. Det är så långt från sanningen man kan komma. jag förstår inte varför jag skulle envisas med att ha kontakt med ett ex (som jag var ihop med kanske ett halvår) som jag inte har något gemensamt med för att uppenbarligen göra den jag älskar orolig. Att inte fortsätta kontakten var mitt beslut och inget jag ångrar. Jag har inte för vana att ha en massa avlägsna vänner på FB heller och exet hade ingått i den kategorin.

med respekt i ts fall menar jag att ts man faktisk får förstå att ts blir ledsen och kan inte avfärda klavertrampet med "det var ett skämt".
Jag tolkar det inte som underdånighet, men som ett för mig främmande relationsmönster. Hade min partner eller jag känt liknande oro, hade det lett till några maratonprat. Jag kan inte föreställa mig att resultatet av de praten hade blivit att någon av oss brutit kontakten med exet.
 
Det låter plötsligt som om jag är min man undernådig och inte får ta egna beslut om vem jag umgås med. Det är så långt från sanningen man kan komma. jag förstår inte varför jag skulle envisas med att ha kontakt med ett ex (som jag var ihop med kanske ett halvår) som jag inte har något gemensamt med för att uppenbarligen göra den jag älskar orolig. Att inte fortsätta kontakten var mitt beslut och inget jag ångrar. Jag har inte för vana att ha en massa avlägsna vänner på FB heller och exet hade ingått i den kategorin.

med respekt i ts fall menar jag att ts man faktisk får förstå att ts blir ledsen och kan inte avfärda klavertrampet med "det var ett skämt".

Jag vet inte om någon reagerar med att tro du är "underdånig", jag i alla fall tänker att det låter som ett ytligt plåster på något som verkade vara infekterat. Om jag fick en sådan reaktion på att jag pratade med ett ex skulle jag inte vilja diskutera saken för att jag verkligen ville ha kontakt med exet, utan för att jag skulle bli bekymrad över min nuvarandes starka reaktion. Det hade varit ett varningstecken för mig att något var fel mellan oss, alldeles oavsett exets vara eller ej.
 
Jag kan helt ärligt inte fatta varför man skulle vilja umgås med ett ex?

Nu i somras fick jag ett sms från ett ex. Han har sambo. Det va säkert 8 år sen vi va ihop...
Jag blev helt paff, jag tog bort sms:et
Vilket pucko!
Det är ju stalkervarning på sånt
 
Jag kan helt ärligt inte fatta varför man skulle vilja umgås med ett ex?

Nu i somras fick jag ett sms från ett ex. Han har sambo. Det va säkert 8 år sen vi va ihop...
Jag blev helt paff, jag tog bort sms:et
Vilket pucko!
Det är ju stalkervarning på sånt
Gud så trångsynt. Min exsambo är en av mina allra närmaste vänner. Vi bodde tillsammans i tre år, vi skildes som sorgsna vänner, vi känner varan väldigt väl, varför skulle vi inte fortsätta som vänner?
 
Jag kan helt ärligt inte fatta varför man skulle vilja umgås med ett ex?

Nu i somras fick jag ett sms från ett ex. Han har sambo. Det va säkert 8 år sen vi va ihop...
Jag blev helt paff, jag tog bort sms:et
Vilket pucko!
Det är ju stalkervarning på sånt
Det behöver det inte alls vara. Jag är vän med mina ex. Jag tycker om dem. det var ju därför jag var ihop med dem.
(Nu lät det som om jag har tusen ex och var ihop med dem samtidigt :))
 
Varför måste "dela på en flaska vin" vara en sexinvit?
Det har jag gjort med flera av mina killkompisar genom åren, det har gjort många gånger (och ja skrivit att ska vi dela på en flaska vin) utan någon av oss haft någon tanke på sex eller något åt det hållet. Det har handlat om att gå ut o käka något gott (eller hemma hos nån av oss) dricker vin och diskuterar livets stora gåtor typ. I perioder kan vi även chatta ganska mycket, men varför är det värre än att göra det med kompisar av samma kön?

Har du frågat honom vad han menar med att han gillar henne och att det får bära eller brista? Gillar han henne som en vän eller på annat sätt. Menar han med bära eller brista att du får spader över att han chattar med en annan kvinna eller handlar det om att han är intresserad av henne på sexuellt-kärleksrelationsmässigt plan eller att hon är en trevlig person som han inte vill utesluta ur sitt liv? Utifrån ditt första inlägg (har bara snabbt skummat igenom hela tråden) känns det som du kan ha övertolkat vad dom har skrivit. Känns spontant som att ni behöver prata med varandra om relationen mellan er två, relationer med andra (vad ni båda tycker är vänskapsrelation, kärleksrelation, flirtande) Ni behöver nog prata om hur ni upplever saker som händer, är ju inte helt ovanligt att man tolkar saker på olika sätt, man har ju olika personligheter, erfarenheter i bagaget m.m.
Man är ju olika bra på att kommunicera på olika sätt, om du inte får svar när ni pratar, kan ni inte skriva ner vad ni behöver prata om, så var o en kan fundera på det i lugn och ro tills ni får ett bra tillfälle att prata igen (t.ex. du skriver ner vad du vill ha svar på från honom o tvärtom)? Eller är det kanske så att någon av er har lättare att få fram sina tanker i skift och känner sig "pressad" i talkommunikation? Skriv ner hur ni tycker och tänker och ge till varandra.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp