Igår var nog den värsta dagen i mitt liv, min älskade hund som varit sjuk under en längre period blev plötsligt akut dålig. Det började för 5 dagar sen med att hon inte ville äta & kräktes, det höll i sig i ca 2 dagar, men sen blev hon plötsligt ”bra igen” åt som vanligt inga kräkningar osv.
Natten till igår vaknade jag av att hon stod och hulkade. Nån timme senare började hon kräkas och kräkas, tillslut var det bara galla som kom och hon fick inte ens behålla vatten. Framåt 18 tiden när jag tog ut henne hade hon en klarröd blodig diarre och det var inte lite. Efter det var hon helt slut och pendlade i att sitta upp och ligga ner och knappt orka hålla ögonen öppna. Då åkte jag direkt in till veterinären och på vägen in blev hon väldigt svag i kroppen och kunde knappt sitta själv utan mitt stöd.
Eftersom att hon var sjuk sen innan, (tumörer, ev cushings, blåsljud på hjärtat, artros, stor mjälte etc och att hon ändå skulle fylla 12) så var jag rätt så förberedd på att detta var slutet. Väl inne hos vet fick vi ett rum direkt och dom sa att dom kunde göra en undersökning med prover osv men eftersom att hon redan var så sjuk och tagit prover bara för en vecka sen så bestämde vi att inte plåga henne med fler nålstick. Vet sa att det bästa skulle vara att låta henne somna..
Hon mådde så dåligt och jag var i nån typ av chock och kunde inte tänka klart, ville bara att hon skulle slippa lida så bestämde mig för att det får vara nog nu, hon ska få slippa.. Så igår somnade hon på sin favorit filt bredvid mig..
Nu ända sen vi lämnade vet har jag mått så fruktansvärt dåligt och haft sånna sjuka skuldkänslor, tänker att om dom hade gjort en undersökning så kanske hon hade fått lindrande mediciner och få en sista fin dag utan massa elende, istället blev hennes sista dag en plåga. Men samtidigt hade det känts hemskt att ta hem henne i det skicket för att vänta ”bara en eller två” dagar till, hon hade ju varit sjuk länge och vi har funderat länge på när det är dags att släppa taget.
Men nu känns allt fel känner mig hemsk som släpade in henne till vet i det skicket för att sen lämna henne själv där i en kista, hade ju velat hinna skämma bort henne med hennes favvo mat massa kli på magen, men det blev inte så..
Nu till nästa sak, jag har sedan drygt en månad tillbaka tingat en valp, som jag nu ska hämta om mindre än två veckor. Jag har varit så taggad på detta och längtat men sen hon dog igår så känns inget bra, inte ens att hämta valpen känns kul nu, men samtidigt tror jag att det skulle hjälpa mig, jag bor själv i min lägenhet och nu känns ALLT jag gör helt tomt ensamt och hemskt, känns som att jag lever i en mardröm, bara gråter och gråter. Alla säger till mig att jag ska ta hem valpen ändå och tror faktiskt att det skulle vara bra, men får även skuldkänslor att jag ska ta hem en annan hund o ge kärlek till den och inte henne.
Vet inte hur jag någonsin ska komma över detta.. Hur tar man sig igenom något sånthär, det känns som det ALDRIG kommer bli bra igen, vill bara ha tillbaka min pälskling men det är försent.
Natten till igår vaknade jag av att hon stod och hulkade. Nån timme senare började hon kräkas och kräkas, tillslut var det bara galla som kom och hon fick inte ens behålla vatten. Framåt 18 tiden när jag tog ut henne hade hon en klarröd blodig diarre och det var inte lite. Efter det var hon helt slut och pendlade i att sitta upp och ligga ner och knappt orka hålla ögonen öppna. Då åkte jag direkt in till veterinären och på vägen in blev hon väldigt svag i kroppen och kunde knappt sitta själv utan mitt stöd.
Eftersom att hon var sjuk sen innan, (tumörer, ev cushings, blåsljud på hjärtat, artros, stor mjälte etc och att hon ändå skulle fylla 12) så var jag rätt så förberedd på att detta var slutet. Väl inne hos vet fick vi ett rum direkt och dom sa att dom kunde göra en undersökning med prover osv men eftersom att hon redan var så sjuk och tagit prover bara för en vecka sen så bestämde vi att inte plåga henne med fler nålstick. Vet sa att det bästa skulle vara att låta henne somna..
Hon mådde så dåligt och jag var i nån typ av chock och kunde inte tänka klart, ville bara att hon skulle slippa lida så bestämde mig för att det får vara nog nu, hon ska få slippa.. Så igår somnade hon på sin favorit filt bredvid mig..
Nu ända sen vi lämnade vet har jag mått så fruktansvärt dåligt och haft sånna sjuka skuldkänslor, tänker att om dom hade gjort en undersökning så kanske hon hade fått lindrande mediciner och få en sista fin dag utan massa elende, istället blev hennes sista dag en plåga. Men samtidigt hade det känts hemskt att ta hem henne i det skicket för att vänta ”bara en eller två” dagar till, hon hade ju varit sjuk länge och vi har funderat länge på när det är dags att släppa taget.
Men nu känns allt fel känner mig hemsk som släpade in henne till vet i det skicket för att sen lämna henne själv där i en kista, hade ju velat hinna skämma bort henne med hennes favvo mat massa kli på magen, men det blev inte så..
Nu till nästa sak, jag har sedan drygt en månad tillbaka tingat en valp, som jag nu ska hämta om mindre än två veckor. Jag har varit så taggad på detta och längtat men sen hon dog igår så känns inget bra, inte ens att hämta valpen känns kul nu, men samtidigt tror jag att det skulle hjälpa mig, jag bor själv i min lägenhet och nu känns ALLT jag gör helt tomt ensamt och hemskt, känns som att jag lever i en mardröm, bara gråter och gråter. Alla säger till mig att jag ska ta hem valpen ändå och tror faktiskt att det skulle vara bra, men får även skuldkänslor att jag ska ta hem en annan hund o ge kärlek till den och inte henne.
Vet inte hur jag någonsin ska komma över detta.. Hur tar man sig igenom något sånthär, det känns som det ALDRIG kommer bli bra igen, vill bara ha tillbaka min pälskling men det är försent.
.
