Gry
Trådstartare
Alltså, enligt "rasstandarden" ska väl en isis per defininition vara "säker" på fötterna i skog och mark. Min häst har inte läst den boken...
Allvarligt?! Varför kan min häst inte vara en normal häst! När vi rider på en väg går Affe och kollar, säg, till höger, då går han också till höger, av vägen, ner i diket och hoppsan! Var det ett staket där! Ut på vägen igen... oj, en stig?! Spännande, den går vi in på- och oj en sten låg där. Mysko...- smack rakt in i ett träd... hoppsan. Kanske ska ta och kolla mig för. Titta träd... oups, snubblade jag på en gren. Och oj, där var en sten också... hehe. Ett träd till. Hoppsan jag gick visst in i en buske.
Jag förstår så väl min fars importerade hopphäst som levt sitt liv i en box/ slätt ridhus/ 2 tim i en liten minihage i Holland. Han var exakt likadan. Helt hopplös att rida i skog och mark. Han snubblade på Allt som inte var ett hinder, liksom. Gick rakt in i träd, buskar, grenar etc. Var helt enkelt inte van. Min häst är uppväxt, uppfödd och riden mitt på Småländska höglandet. Han borde veta bättre. I början tog jag det för unghästovana. Men nu kan jag knappast skylle på det längre...
Jag blir tokig av att rida ut på honom. Känns lite hopplöst att få styra en häst kvar på vägen eftersom han alltid går åt det hållet han tittar och fokuserar så mkt på det han glor på att han snubblar på allt- inkl hans egna fötter.
Allvarligt?! Varför kan min häst inte vara en normal häst! När vi rider på en väg går Affe och kollar, säg, till höger, då går han också till höger, av vägen, ner i diket och hoppsan! Var det ett staket där! Ut på vägen igen... oj, en stig?! Spännande, den går vi in på- och oj en sten låg där. Mysko...- smack rakt in i ett träd... hoppsan. Kanske ska ta och kolla mig för. Titta träd... oups, snubblade jag på en gren. Och oj, där var en sten också... hehe. Ett träd till. Hoppsan jag gick visst in i en buske.
Jag förstår så väl min fars importerade hopphäst som levt sitt liv i en box/ slätt ridhus/ 2 tim i en liten minihage i Holland. Han var exakt likadan. Helt hopplös att rida i skog och mark. Han snubblade på Allt som inte var ett hinder, liksom. Gick rakt in i träd, buskar, grenar etc. Var helt enkelt inte van. Min häst är uppväxt, uppfödd och riden mitt på Småländska höglandet. Han borde veta bättre. I början tog jag det för unghästovana. Men nu kan jag knappast skylle på det längre...
Jag blir tokig av att rida ut på honom. Känns lite hopplöst att få styra en häst kvar på vägen eftersom han alltid går åt det hållet han tittar och fokuserar så mkt på det han glor på att han snubblar på allt- inkl hans egna fötter.