C
C_L
Nu har virrpottan gjort det, ridit för sin Akademiska tränare.
Jag satt alltså på en häst för 4:e gången på 2-3 år, gissa om benen skakade!
Jag har fullt förtroende för min tränare och efter många lektioner på marken så går det snabbt att komma in i hans tänkande och hans energi, men visst, jag förväntade mig något katastrofalt.
Bara uppsittningen som då ska vara vacker var åt helskotta och fick göras om ett par ggr...när jag väl satt på kraken var gubbtjyven inte nöjd och han beslöt till och med att låta någon annan visa mig hur man hoppar upp på en häst.
Han informerade mig att ev. kunde jag få galoppera den 5:e lektionen men bara om jag kunde hålla reda på mina kroppsdelar...
Nåja, skrittarbetet löpte ganska väl och traven likaså, plötsligt muttrar han något om "det var väl själva den" och bad mig ta galopp. Eftersom jag blev så paff hade jag inget att sätta emot, annars hade jag fullkomligt tvärvägrat, att galoppera på sina egna hästar är illa nog, att göra bort sig på andras, No Way!
Men men...galoppen var fin och rund och det var helt underbart att rida en skolad häst som svarade så perfekt!
Ok sa min tränare nu kan du få lite grädde på moset, det har du gjort dig förtjänt av, han bad mig ställa oss längs kanten och så gav han en signal till pålleman som började piaffera...mjukt, fint och lugnt. Bara några sekunder sen var det över...
När jag kasade av hästen log tränaren illmarigt och sa tur att du satt av snyggt, för så som dina ben skakar hade du väl inte klarat av att ta dig upp igen....
Jag hade spagettiben i två timmar men nu kommer vi till det intressanta (Jo tråden har en poäng)
Jag red i 60 minuter!!!! Förstår ni hur detta skulle kännas dagen efter för mig!!??
Så när då dagen efter grydde och jag låg där i min säng och tänkte, fy faaen...idag blir ingen rolig dag, för att i nästa sekund hoppa ur sängen som en vig katt, utan en endaste öm punkt i hela min kropp....då...blev jag mäkta paff!
Och inte en gång sen lektionen för en vecka sedan har min rygg värkt!
För första gången på många år har jag fått tillbaka hoppet om att kunna RIDA !!!
Jag träffade min tränare två dagar efter och han log när han sa, hur mår du? inga problem va?
Och så kom berömmet och han förklarade att jag satt så perfekt och så avslappnat så att det var rena sjukgymnastiken för mig och rena nöjet för honom att se sin häst kunna GE lite på första lektionen...
Nu är jag en lycklig en som längtar tills det ska bli Maj då nästa lektion hägrar...
Hoppet har återvänt och denna tråd innebär mest svammel men kontentan kan väl vara att försök våga!
Jag är sämsta klassens ryttare som med första klassens tränare lyckades få beröm, och lyckades klara av detta för mig svåra steg, nu har jag fått en liiiiten kik in i konsten att rida.
Jag satt alltså på en häst för 4:e gången på 2-3 år, gissa om benen skakade!
Jag har fullt förtroende för min tränare och efter många lektioner på marken så går det snabbt att komma in i hans tänkande och hans energi, men visst, jag förväntade mig något katastrofalt.
Bara uppsittningen som då ska vara vacker var åt helskotta och fick göras om ett par ggr...när jag väl satt på kraken var gubbtjyven inte nöjd och han beslöt till och med att låta någon annan visa mig hur man hoppar upp på en häst.
Han informerade mig att ev. kunde jag få galoppera den 5:e lektionen men bara om jag kunde hålla reda på mina kroppsdelar...
Nåja, skrittarbetet löpte ganska väl och traven likaså, plötsligt muttrar han något om "det var väl själva den" och bad mig ta galopp. Eftersom jag blev så paff hade jag inget att sätta emot, annars hade jag fullkomligt tvärvägrat, att galoppera på sina egna hästar är illa nog, att göra bort sig på andras, No Way!
Men men...galoppen var fin och rund och det var helt underbart att rida en skolad häst som svarade så perfekt!
Ok sa min tränare nu kan du få lite grädde på moset, det har du gjort dig förtjänt av, han bad mig ställa oss längs kanten och så gav han en signal till pålleman som började piaffera...mjukt, fint och lugnt. Bara några sekunder sen var det över...
När jag kasade av hästen log tränaren illmarigt och sa tur att du satt av snyggt, för så som dina ben skakar hade du väl inte klarat av att ta dig upp igen....
Jag hade spagettiben i två timmar men nu kommer vi till det intressanta (Jo tråden har en poäng)
Jag red i 60 minuter!!!! Förstår ni hur detta skulle kännas dagen efter för mig!!??
Så när då dagen efter grydde och jag låg där i min säng och tänkte, fy faaen...idag blir ingen rolig dag, för att i nästa sekund hoppa ur sängen som en vig katt, utan en endaste öm punkt i hela min kropp....då...blev jag mäkta paff!
Och inte en gång sen lektionen för en vecka sedan har min rygg värkt!
För första gången på många år har jag fått tillbaka hoppet om att kunna RIDA !!!
Jag träffade min tränare två dagar efter och han log när han sa, hur mår du? inga problem va?
Och så kom berömmet och han förklarade att jag satt så perfekt och så avslappnat så att det var rena sjukgymnastiken för mig och rena nöjet för honom att se sin häst kunna GE lite på första lektionen...
Nu är jag en lycklig en som längtar tills det ska bli Maj då nästa lektion hägrar...
Hoppet har återvänt och denna tråd innebär mest svammel men kontentan kan väl vara att försök våga!
Jag är sämsta klassens ryttare som med första klassens tränare lyckades få beröm, och lyckades klara av detta för mig svåra steg, nu har jag fått en liiiiten kik in i konsten att rida.
