angelwings
Trådstartare
Jag sitter med jätteont i magen just nu.
Det har under ett tag varit en viss tjej i klassen som inte är så snäll till min dotter, men samtidigt är det den tjejen hon lekt med på fritiden så jag har tänkt att det kanske inte var så farligt.
Denna tjej började i höstas när de började 2an, och då hade min dotters bästis just flyttat iväg. Så ingen av dem hade någon direkt och ville väl bli kompis med samma tjej (en annan i klassen). Jag tror det började där.
De lekte i princip hela jullovet och det gick bra, men så fort skolan började igen så sa den andra tjejen till min dotter att hon inte ville leka mer med henne. Min dotter som är väldigt känslig blev jätteledsen men sen fortsatte de ändå leka på fritiden ibland.
Sen känns det som att det har eskalerat, dottern kommer hem jätteledsen för den andra tjejen (A hädanefter) sagt att den tjejen båda vill vara kompis med sagt att det är så tråkigt hemma hos oss så hon vill aldrig leka med dottern igen osv.
Mycket sånt, i slutet på terminen var dottern ledsen i stort sett varje dag jag hämtade henne, jag försökte säga till henne att inte vara så känslig, (för det är hon det också) just för att det blir så jobbigt att ta allting till sig som andra säger.
Tänkte ta upp det på utvecklingssamtalet men fröken hann före mig och sa att de noterat problemet och tagit upp det i kompissamtal samt att de skulle ta det med A och hennes mamma på utvecklingssamtalet. Inte specifikt mot dottern men hur man är mot kompisarna. Samtidigt säger fröken att min dotter ju är en sån bra kompis, hon bjuder alltid in alla till lek och att det är tur att hon ändå är envis annars hade detta varit värre.
Sen går det lite bättre och de fortsätter leka kanske 1-2 dagar i veckan. Hemma hos oss går det jättebra men när jag hämtar hos A är dottern på sista tiden ledsen.
På skolavslutningen hade vi verkligen gjort dottern fin (hon och A är de 'söta' tjejerna i klassen vilket kanske ökar problemet) och hon var överlycklig för sina fina kläder. Så kommer A och jag såg direkt på henne att hon inte var nöjd för att dottern var glad och tyckte hon var fin. Så hon försökte trycka till henne direkt och sa att kläderna inte ALLS var fina och hårklämman luktade illa och allt vad det var.
Sen när jag hämtade henne så var hon ledsen och fick inte 'skvallra' för A om varför för då skulle A berätta för alla vem dottern är kär i. Hon hade tvingat fram vem hon var kär i för annars skulle hon inte få komma in i huset igen.
Men de ville leka igen idag och nu är min gräns nådd. Dottern jätteledsen när jag kommer. Varför frågar jag? Det får hon inte berätta för A. Struntprat säger jag, för sin mamma kan man berätta allt. Och då är det att A hela tiden stoppar en massa grejer i dotterns hår. Skräp och papper tex. Och om hon skvallrar för mig så ska minsann A berätta för alla på skolan att dottern gjort barn med en kille.
Och där ungefär fick jag nog.
Jag vet inte vad jag ska göra, ska man prata med föräldrarna? Risken är ju att det bara blir fel, A kommer ju blåneka det vet jag. Det kanske bara blir värre för dottern. Men hon ska inte behöva stå ut med sånt här! Jag är så arg och ledsen så jag inte vet var jag ska bli av.
Just ja, för ett par veckor sedan kallade hon dottern tjock också, och min dotter har ju haft problem med mat sen hon var liten pga att en fröken på dagis sa att man blev tjock om man åt mat. Dottern är inte överviktig öht, men nu har matstrulet börjat igen.
Har ni några tips? Nu är det ju lov så jag kan inte ta upp det i skolan. Ska vi bara tacka nej om de ringer och vill leka? Ska hon få leka?
Jag är lite orolig att det är 'mitt fel' också. För jag har ju bara dottern, A har både storasyskon och småsyskon. Jag har all min tid med dottern för att jag vill ha det så. Jag vill vara med henne så mycket jag kan, A är skickad på aktiviteter i stort sett varje dag fast hon ofta inte vill. De har gott om pengar och materiella ting, stort hus, sommarstuga osv...Vi är inte rika på annat än kärlek. Hon har försökt platta till dottern med att säga att hon är töntig som blir glad och kramar mig när jag kommer och hämtar osv. Dottern sa idag att anledningen till att det går bra när de leker hos oss är att jag ju alltid är där i närheten så hon måste vara snäll annars kan jag höra det. A's mamma är oftast ute eller håller på med nåt av de mindre barnen.
Det känns inte bra och det är en liten klass (14 barn) så det är liksom ingen annan hon kan vara med direkt.
Det har under ett tag varit en viss tjej i klassen som inte är så snäll till min dotter, men samtidigt är det den tjejen hon lekt med på fritiden så jag har tänkt att det kanske inte var så farligt.
Denna tjej började i höstas när de började 2an, och då hade min dotters bästis just flyttat iväg. Så ingen av dem hade någon direkt och ville väl bli kompis med samma tjej (en annan i klassen). Jag tror det började där.
De lekte i princip hela jullovet och det gick bra, men så fort skolan började igen så sa den andra tjejen till min dotter att hon inte ville leka mer med henne. Min dotter som är väldigt känslig blev jätteledsen men sen fortsatte de ändå leka på fritiden ibland.
Sen känns det som att det har eskalerat, dottern kommer hem jätteledsen för den andra tjejen (A hädanefter) sagt att den tjejen båda vill vara kompis med sagt att det är så tråkigt hemma hos oss så hon vill aldrig leka med dottern igen osv.
Mycket sånt, i slutet på terminen var dottern ledsen i stort sett varje dag jag hämtade henne, jag försökte säga till henne att inte vara så känslig, (för det är hon det också) just för att det blir så jobbigt att ta allting till sig som andra säger.
Tänkte ta upp det på utvecklingssamtalet men fröken hann före mig och sa att de noterat problemet och tagit upp det i kompissamtal samt att de skulle ta det med A och hennes mamma på utvecklingssamtalet. Inte specifikt mot dottern men hur man är mot kompisarna. Samtidigt säger fröken att min dotter ju är en sån bra kompis, hon bjuder alltid in alla till lek och att det är tur att hon ändå är envis annars hade detta varit värre.
Sen går det lite bättre och de fortsätter leka kanske 1-2 dagar i veckan. Hemma hos oss går det jättebra men när jag hämtar hos A är dottern på sista tiden ledsen.
På skolavslutningen hade vi verkligen gjort dottern fin (hon och A är de 'söta' tjejerna i klassen vilket kanske ökar problemet) och hon var överlycklig för sina fina kläder. Så kommer A och jag såg direkt på henne att hon inte var nöjd för att dottern var glad och tyckte hon var fin. Så hon försökte trycka till henne direkt och sa att kläderna inte ALLS var fina och hårklämman luktade illa och allt vad det var.
Sen när jag hämtade henne så var hon ledsen och fick inte 'skvallra' för A om varför för då skulle A berätta för alla vem dottern är kär i. Hon hade tvingat fram vem hon var kär i för annars skulle hon inte få komma in i huset igen.
Men de ville leka igen idag och nu är min gräns nådd. Dottern jätteledsen när jag kommer. Varför frågar jag? Det får hon inte berätta för A. Struntprat säger jag, för sin mamma kan man berätta allt. Och då är det att A hela tiden stoppar en massa grejer i dotterns hår. Skräp och papper tex. Och om hon skvallrar för mig så ska minsann A berätta för alla på skolan att dottern gjort barn med en kille.
Och där ungefär fick jag nog.
Jag vet inte vad jag ska göra, ska man prata med föräldrarna? Risken är ju att det bara blir fel, A kommer ju blåneka det vet jag. Det kanske bara blir värre för dottern. Men hon ska inte behöva stå ut med sånt här! Jag är så arg och ledsen så jag inte vet var jag ska bli av.
Just ja, för ett par veckor sedan kallade hon dottern tjock också, och min dotter har ju haft problem med mat sen hon var liten pga att en fröken på dagis sa att man blev tjock om man åt mat. Dottern är inte överviktig öht, men nu har matstrulet börjat igen.
Har ni några tips? Nu är det ju lov så jag kan inte ta upp det i skolan. Ska vi bara tacka nej om de ringer och vill leka? Ska hon få leka?
Jag är lite orolig att det är 'mitt fel' också. För jag har ju bara dottern, A har både storasyskon och småsyskon. Jag har all min tid med dottern för att jag vill ha det så. Jag vill vara med henne så mycket jag kan, A är skickad på aktiviteter i stort sett varje dag fast hon ofta inte vill. De har gott om pengar och materiella ting, stort hus, sommarstuga osv...Vi är inte rika på annat än kärlek. Hon har försökt platta till dottern med att säga att hon är töntig som blir glad och kramar mig när jag kommer och hämtar osv. Dottern sa idag att anledningen till att det går bra när de leker hos oss är att jag ju alltid är där i närheten så hon måste vara snäll annars kan jag höra det. A's mamma är oftast ute eller håller på med nåt av de mindre barnen.
Det känns inte bra och det är en liten klass (14 barn) så det är liksom ingen annan hon kan vara med direkt.
