För två år sedan rasade tillvaron hemma. Min man bröt nacken i en olycka och jag blev svårt sjuk i samma veva. En av hästarna dog och en nära anhörig fick cancer. Vi tvingades därför omplacera två av djuren och jag fick stänga ner mitt företag jag drivit med glädje i 17 år. Allt gick ner på noll och vi famlade i totalt mörker.
Men mitt ibland oss stod en liten filur och höll oss ovan ytan. Vår västgötaspets Semlon. Med outtröttlig energi och glädje såg han till att vi tog oss upp och ut. Han tröstade, peppade och skämtade med oss och efter två år av stora vårdinsatser och rehabilitering av både mig och min man så är vi på god väg tillbaka, mycket tack vare Semlon.
Nu har Semlon drabbats av diskbråck i nacken. Helt utan synbar anledning brakade han ihop för en vecka sedan. Vi åkte i ilfart till Ultuna där man direkt misstänkte diskbråck och dag 2 magnetröntgade man och konstaterade en kollapsad disk och ytterligare två med förändringar längre ner i ryggen.
Den trasiga disken tryckte på ryggmärgen och Semlon blev helt förlamad.
Då han fortfarande låg nedsövd efter magnetröntgen och hela teamet med kirurger fanns på plats just då, fick vi alla fakta serverade på bordet och vi blev tvingade att snabbt som attan besluta om vi ville operera eller välja konservativ behandling.
Konservativ behandling innebär ingen operation utan långvarig rehab med smärtlindring. Oddsen för tillfrisknande i Semlons fall bedömdes vara 50/50 då han befann sig i en gråzon mellan de olika graderna av sjukdomstillstånd.
Operation i sin tur brukar hamna runt 85% chans till tillfrisknande. Om de överlever den och dagarna efter då många risker finns.
Vi blev noga informerade om alla risker, arbetet med rehaben och det ekonomiska (som i detta fall är helt oviktig för oss) och vi valde att operera.
Väntan under den 5-6 timmar långa operationen var outhärdlig men samtalet från Ultuna att allt gått mycket bra var bland de lyckligaste stunderna i mitt liv.
Direkt operationen förväntas hunden bli tillfälligt försämrad och risk för blödning med ytterligare ryggmärgspåverkan finns men Semlon klarade allt detta, slog veterinärerna med häpnad och idag, två dagar efter operationen, har han precis ställt sig upp!
Idag fick vi träffa sjukgymnast och veterinär för att sedan ta med vår älskade kompis hem. Tårarna som jag trodde var slut efter den här fruktansvärda veckan rinner nu istället av glädje.
Vägen tillbaka är mycket lång och han kanske aldrig blir som förut men det enda vi bryr oss om är att få återgälda allt det han gjort för oss och att han får ett tillräckligt stimulerande och smärtfritt liv.
Nu är det pay-back.time och jag kommer lägga all min vakna tid på att rehabilitera vår älskade hund och om någon är intresserad och orkar läsa tänkte jag berätta om resan här. Jag skulle gärna höra om andra som också genomgått en större rehabilitering av sin hund och kanske byta lite erfarenheter.
Jag kanske även bör nämna att diskbråcket och förändringarna troligen kommer från ett yttre trauma som unghund. Vi har dock kontakt med uppfödaren som tar detta på yttersta allvar trots att ingen av hennes uppfödningar någonsin haft diskbråck.
Visa bifogad fil 10654
Semlon har just rullats in i rummet och fått syn på oss.
