Min arga lilla hund.

[Kajsalisa]

2018 tog jag lite hastigt och lustigt emot en liten omplacering som for illa i dåvarande hem. Hunden var och är trots det relativt glad och en av dom lydigaste och mest följsamma hundar jag haft förutom hans oberäkneliga humör.
Hans humör vänder på en millesekund.

Jag har efter jag skaffade honom även skaffat en tik och en hane till som också får smaka på hans humör.

Vissa gånger är det tydligt att han blir arg för han blir skrämd och rädd och då slutar han så fort man avlägsnar sig och han känner att situationen inte längre är något hot.

Men det är även tillfällen han helt oprovocerat ger sig på mina andra hundar och främst hanen.

Han kan tex hoppa upp i soffan och bli förbannad för han råkar hoppa rakt på en annan hund och startar då slagsmål.

Han kan även starta slagsmål utomhus om ett koppel trasslar sig och han tror det ska göra honom illa då blir han fly förbannad antingen på mig eller på hunden som är närmast och har hamnat i slagsmål även då.

Jag har varit hos veterinären för att göra en undersökning och då stod han och skakade som ett asplöv och försökte bita veterinären gång på gång.

Jag har också blivit biten i foten av honom då jag låg och sov i soffan och råkade sparka till honom lite lätt då blev han rädd och högg mig i foten.


Utöver dom här beteenden och när han inte blir stressad är han otroligt glad och lättsam.
Han är en hund som uppför sig fint ute i samhället tex.
Tittar jag på filmer från promenader och aktiviteter springer han ofta och viftar på svansen och ser så glad ut.
Han hälsar vänligt på människor och tittar bara nyfiket på hundar och har absolut inget agg mot omvärlden så och när han är på det humöret gör det så ont att tänka på att jag önskar han vore död så jag slapp honom


Vad ska jag göra? En del av mig vill bara avliva honom
Omplacera kommer inte på fråga med hans problem.

Min familj säger ofta till mig att hade det här varit en stor schäfer hade den inte levt idag och kallar min lilla hund för psykfallet.

 

[hundtant]

2018 tog jag lite hastigt och lustigt emot en liten omplacering som for illa i dåvarande hem. Hunden var och är trots det relativt glad och en av dom lydigaste och mest följsamma hundar jag haft förutom hans oberäkneliga humör.
Hans humör vänder på en millesekund.

Jag har efter jag skaffade honom även skaffat en tik och en hane till som också får smaka på hans humör.

Vissa gånger är det tydligt att han blir arg för han blir skrämd och rädd och då slutar han så fort man avlägsnar sig och han känner att situationen inte längre är något hot.

Men det är även tillfällen han helt oprovocerat ger sig på mina andra hundar och främst hanen.

Han kan tex hoppa upp i soffan och bli förbannad för han råkar hoppa rakt på en annan hund och startar då slagsmål.

Han kan även starta slagsmål utomhus om ett koppel trasslar sig och han tror det ska göra honom illa då blir han fly förbannad antingen på mig eller på hunden som är närmast och har hamnat i slagsmål även då.

Jag har varit hos veterinären för att göra en undersökning och då stod han och skakade som ett asplöv och försökte bita veterinären gång på gång.

Jag har också blivit biten i foten av honom då jag låg och sov i soffan och råkade sparka till honom lite lätt då blev han rädd och högg mig i foten.


Utöver dom här beteenden och när han inte blir stressad är han otroligt glad och lättsam.
Han är en hund som uppför sig fint ute i samhället tex.
Tittar jag på filmer från promenader och aktiviteter springer han ofta och viftar på svansen och ser så glad ut.
Han hälsar vänligt på människor och tittar bara nyfiket på hundar och har absolut inget agg mot omvärlden så och när han är på det humöret gör det så ont att tänka på att jag önskar han vore död så jag slapp honom


Vad ska jag göra? En del av mig vill bara avliva honom
Omplacera kommer inte på fråga med hans problem.

Min familj säger ofta till mig att hade det här varit en stor schäfer hade den inte levt idag och kallar min lilla hund för psykfallet.

Jag skulle inte säga att något av det du beskriver är oprovocerat, framförallt inte från hans perspektiv. När han blir skrämd av något plötsligt verkar han tycka att anfall är bästa försvar. Han for illa i tidigare hem, det kommer nog därifrån.

Hur du ska få honom trygg så att den där försvarsstrategin dämpas vågar jag inte ha idéer om, men jag tror att du behöver tänka om om det där med oprovocerat. Du beskriver ju vad som utlöser det hela tiden.

 

[SiZo]

2018 tog jag lite hastigt och lustigt emot en liten omplacering som for illa i dåvarande hem. Hunden var och är trots det relativt glad och en av dom lydigaste och mest följsamma hundar jag haft förutom hans oberäkneliga humör.
Hans humör vänder på en millesekund.

Jag har efter jag skaffade honom även skaffat en tik och en hane till som också får smaka på hans humör.

Vissa gånger är det tydligt att han blir arg för han blir skrämd och rädd och då slutar han så fort man avlägsnar sig och han känner att situationen inte längre är något hot.

Men det är även tillfällen han helt oprovocerat ger sig på mina andra hundar och främst hanen.

Han kan tex hoppa upp i soffan och bli förbannad för han råkar hoppa rakt på en annan hund och startar då slagsmål.

Han kan även starta slagsmål utomhus om ett koppel trasslar sig och han tror det ska göra honom illa då blir han fly förbannad antingen på mig eller på hunden som är närmast och har hamnat i slagsmål även då.

Jag har varit hos veterinären för att göra en undersökning och då stod han och skakade som ett asplöv och försökte bita veterinären gång på gång.

Jag har också blivit biten i foten av honom då jag låg och sov i soffan och råkade sparka till honom lite lätt då blev han rädd och högg mig i foten.


Utöver dom här beteenden och när han inte blir stressad är han otroligt glad och lättsam.
Han är en hund som uppför sig fint ute i samhället tex.
Tittar jag på filmer från promenader och aktiviteter springer han ofta och viftar på svansen och ser så glad ut.
Han hälsar vänligt på människor och tittar bara nyfiket på hundar och har absolut inget agg mot omvärlden så och när han är på det humöret gör det så ont att tänka på att jag önskar han vore död så jag slapp honom


Vad ska jag göra? En del av mig vill bara avliva honom
Omplacera kommer inte på fråga med hans problem.

Min familj säger ofta till mig att hade det här varit en stor schäfer hade den inte levt idag och kallar min lilla hund för psykfallet.

Jag håller med @hundtant till 100%.

Jag vågar heller inte ge några tips, det här är lite för komplicerat för att ge tips online känns det som.

Men jag vill iaf säga en sak. Döda djur lider inte. Om du vill avliva för att det vore skönare för alla inblandade så gör det. Hunden lider inte av det, det är det bara du som gör. Och eftersom du redan gör det så...

Jag har själv stått där, förvisso med en hund som "bara" var rädd för ALLT, stressad till 1000 helatiden osv... Men till slut avlivade jag, och jag har aldrig ångrat det. Det var så skönt när det väl var gjort. Hela mitt liv blev 1000 gånger lättare, lugnare osv osv. Det enda jag kanske skulle ångra är att jag inte gjorde det tidigare.

 

[Kajsalisa]

Jag skulle inte säga att något av det du beskriver är oprovocerat, framförallt inte från hans perspektiv. När han blir skrämd av något plötsligt verkar han tycka att anfall är bästa försvar. Han for illa i tidigare hem, det kommer nog därifrån.

Hur du ska få honom trygg så att den där försvarsstrategin dämpas vågar jag inte ha idéer om, men jag tror att du behöver tänka om om det där med oprovocerat. Du beskriver ju vad som utlöser det hela tiden.

Nej det är inte oprovocerat ur hans perspektiv men om man utgår ifrån hur normala hundar beter sig så flyger dom inte på varandra på det vis som han gör

Jag tycker synd om mina andra hundar som får ta så mycket skit av honom

Jag har kämpat genom att försöka stärka hans självförtroende och alltid vara snäll emot honom men ändå sätta gränser när han beter sig illa.

Jag har tex provat att ha kompostgallet mellan rummen så han får vara ifred och för att freda dom andra hundarna när han är på dåligt humör.

 

[Kajsalisa]

Jag håller med @hundtant till 100%.

Jag vågar heller inte ge några tips, det här är lite för komplicerat för att ge tips online känns det som.

Men jag vill iaf säga en sak. Döda djur lider inte. Om du vill avliva för att det vore skönare för alla inblandade så gör det. Hunden lider inte av det, det är det bara du som gör. Och eftersom du redan gör det så...

Jag har själv stått där, förvisso med en hund som "bara" var rädd för ALLT, stressad till 1000 helatiden osv... Men till slut avlivade jag, och jag har aldrig ångrat det. Det var så skönt när det väl var gjort. Hela mitt liv blev 1000 gånger lättare, lugnare osv osv. Det enda jag kanske skulle ångra är att jag inte gjorde det tidigare.

Ja mitt liv och mitt psyke och mina andra hundar skulle ju helt klart kunna andas ut om den här hunden försvann.
Men jag känner mig som ett svin av att ens tänka tanken på att avliva honom

Bortsett från hans humör så är han så himla go och glad och inga rädslor gällande miljö eller annat utan rädslorna ligger i att han tror att han ska få ont

 

[Kajsalisa]

Nej det är inte oprovocerat ur hans perspektiv men om man utgår ifrån hur normala hundar beter sig så flyger dom inte på varandra på det vis som han gör

Jag tycker synd om mina andra hundar som får ta så mycket skit av honom

Jag har kämpat genom att försöka stärka hans självförtroende och alltid vara snäll emot honom men ändå sätta gränser när han beter sig illa.

Jag har tex provat att ha kompostgallet mellan rummen så han får vara ifred och för att freda dom andra hundarna när han är på dåligt humör.

Förlåt jag var lite otydligt i min sista mening.
Jag menar att han blir arg när han tror att det ska göra ont på honom.
Han är aldrig arg eller rädd för omgivningen men när något eller någon nuddar honom eller kommer för nära då går han till anfall.

Jag tror han blev slagen i första hemmet.

 

[Tonto]

Jag hade avlivat om det inte fanns något annat lämpligt hem som skulle kunna hantera honom.

Har själv fått ge upp på en hund som var aggressiv mot mina andra hundar. Som tur var så var det bara mot andra hundar så min pappa kunde ta honom. Hade det inte gått hade han fått somna in.

 

[Kajsalisa]

Jag hade avlivat om det inte fanns något annat lämpligt hem som skulle kunna hantera honom.

Har själv fått ge upp på en hund som var aggressiv mot mina andra hundar. Som tur var så var det bara mot andra hundar så min pappa kunde ta honom. Hade det inte gått hade han fått somna in.

Det finns kanske men hur ska man veta?
Med hans problem är jag så rädd att han ska hamna fel och bli illa behandlad av någon som ska sätta honom på plats

 

[Krålus]

Det finns kanske men hur ska man veta?
Med hans problem är jag så rädd att han ska hamna fel och bli illa behandlad av någon som ska sätta honom på plats

Då är det bättre att avliva. Som någon skrev en död hund lider inte...

 

[Sleepan]

Hur gammal är hunden?

 

[tanten]

Det finns kanske men hur ska man veta?
Med hans problem är jag så rädd att han ska hamna fel och bli illa behandlad av någon som ska sätta honom på plats

För egen del hade jag inte omplacerat. Det är en knepig hund och en vacker dag skadar han nån. En flytt till nytt okänt ställe kommer inte att göra honom mer självsäker, mindre aggressiv vid retning eller tryggare. Snarare tvärtom??

 

[co-SMAD4]

Svårt fall. Vid omplacering hade han behövt ett specialhem som är villig att jobba med hans problematik, ge honom utrymme och som nog inte har några andra hundar. Jag hade nog tagit hundens ålder i beaktning, och om det kändes troligt att jag faktiskt skulle hitta det där drömhemmet. Sen tycker jag att går det inte så går det inte, och avlivning är ett alternativ när det inte går. Man får alltid någon på halsen då som tycker att djuret ska leva till varje pris, men någonstans så måste man utgå från att man som ägare nog känner hunden och ens levnadssituation bäst.

 

[Fetaost]

Ja mitt liv och mitt psyke och mina andra hundar skulle ju helt klart kunna andas ut om den här hunden försvann.
Men jag känner mig som ett svin av att ens tänka tanken på att avliva honom

Bortsett från hans humör så är han så himla go och glad och inga rädslor gällande miljö eller annat utan rädslorna ligger i att han tror att han ska få ont

Du kan också se det som att du verkligen försökt. Du gav honom en chans, ett hem och förlängde hans liv med flera år. Du är verkligen inte ett svin för att du gav honom det men nu funkar det inte längre. Ingen av hundarna eller du verkar trivas med tillvaron av det du beskriver.

Jag hade nöjt mig med den tid han fick och avlivat.

 

[Kajsalisa]

Hur gammal är hunden?

Han är 7,5 år.

 

[co-SMAD4]

Han är 7,5 år.

Då hade jag personligen inte omplacerat utan dragit ett streck där.

 

[Kajsalisa]

För egen del hade jag inte omplacerat. Det är en knepig hund och en vacker dag skadar han nån. En flytt till nytt okänt ställe kommer inte att göra honom mer självsäker, mindre aggressiv vid retning eller tryggare. Snarare tvärtom??

Han hade säkerligen klarat en flytt bra då han trots sitt beteende är en social hund och lite allas hund men pga hans dåliga beteende vågar jag inte chansa på att han skulle få det bra eller om nya ägarna skulle börja bråka med honom och vilja visa vem som bestämmer.

 

[Kajsalisa]

Du kan också se det som att du verkligen försökt. Du gav honom en chans, ett hem och förlängde hans liv med flera år. Du är verkligen inte ett svin för att du gav honom det men nu funkar det inte längre. Ingen av hundarna eller du verkar trivas med tillvaron av det du beskriver.

Jag hade nöjt mig med den tid han fick och avlivat.

Jag har kämpat varje dag men tycker inte hans beteende förändras till det bättre snarare blev det värre i och med fler hundar hemma

Dom andra hundarna är som tur är så pass stabila att dom skakar av sig hans attacker men jag märker ju att dom i stundens hetta inte mår bra av att bli påflugna helt oprovocerat

 

[Kajsalisa]

Svårt fall. Vid omplacering hade han behövt ett specialhem som är villig att jobba med hans problematik, ge honom utrymme och som nog inte har några andra hundar. Jag hade nog tagit hundens ålder i beaktning, och om det kändes troligt att jag faktiskt skulle hitta det där drömhemmet. Sen tycker jag att går det inte så går det inte, och avlivning är ett alternativ när det inte går. Man får alltid någon på halsen då som tycker att djuret ska leva till varje pris, men någonstans så måste man utgå från att man som ägare nog känner hunden och ens levnadssituation bäst.

Ja och hittar man ett sånt hem och hur vet man att det inte bara är yta och fina ord?
Jag vågar inte lita så mycket på människor att jag släpper ett av mina djur

 

[Sleepan]

Han är 7,5 år.

Inte stengammal då. Men, tycker ändå det är rätt tydligt i det du skriver vad som känns rimligt att göra.
Det låter inte som att ni har ett roligt liv med den här hunden. Det är jobbigt för både dig och de andra hundarna.
Känn inte att du misslyckas eller är hemsk om du väljer att sluta. Du har gjort vad du kunnat och har gett honom ett bra liv så långt det gått