min ångest/rädsla!!

[kimsan]

Sv: min ångest/rädsla!!

jag har två snitt barn och jag vill snittas . första gången gick bra ,men nu för tre veckor sedan när hanna skulle ut fick jag lite panik . hannas moderkaka hade fastnat i emmas ärr och det blev ingen rolig operation ska ni tro . dom sa att jag helst inte skulle ha fler barn och nä tack vill inte gå igenom detta igen . men hade aldrig i mitt liv fött mina barn det är jag för rädd för .

 

[mino]

Sv: min ångest/rädsla!!

Det är väldigt dubbelt det där med snitt. Det är i någon mån ett stort ingrepp men för min del, i praktiken, har jag upplevt det som ett litet ingrepp. Senaste snittet (akutsnittet) åkte jag hem från BB mindre än 1,5 dygn efter jag var snittad och jag har mått jättebra efter mina 2 snitt (första planerat). Under själva snitten har jag bara känt mig omhändertagen och trygg. Självklart har jag ätit smärtstillande efteråt, men jag har inte känt mig mer påverkad än vad många verkar vara efter en vaginal förlossning. Jag säger inte detta för att förringa någons upplevelse, men snitt kan faktiskt vara så här bra, även om det är svårt att tro när man läser all skräckpropaganda.

 

[chrysler]

Sv: min ångest/rädsla!!

Din rädsla för snitt går inte alls ihop med"hellre akutsnitt" eftersom det är mer riskabelt, speciellt för barnet samt den större risken för infektion.
Akut snitt är just akut, alltså att barnet måste ut, ett urakut snitt är värsta scenariot men ändå akut som sagt.
Jag fick upp min son på bröstet efter snittet & jag kunde såklart hålla honom redan på uppvaket( som alla placeras på efter ett ingrepp).
Men jag hoppas verkligen du aldrig behöver gå igenom ett snitt eftersom du är rädd för det & inte vill, sånt önskar jag ingen.

 

[jerseyko]

Sv: min ångest/rädsla!!

Självklart är inte ett akut snitt bra, men jag tycker barn ska få komma ut när dom är klara, dvs förlossningen startar av sig själv.
kimsan skrev ytterligare en grej, att ev. nästa barns moderkaka fäster i ärret, de har jag också läst om.
Och jag skrev det ju tidigare, en som är rädd för att föda vaginalt hittar alla hemska vaginala förlossningsberättelser, en som är rädd för snitt hittar alla hemska snitt-förlossningsberättelser.

 

[Calazirya]

Sv: min ångest/rädsla!!

men jag tycker barn ska få komma ut när dom är klara, dvs förlossningen startar av sig själv.

Även om en vaginal förlossning kan ställa till det rejält för mamman?

 

[jerseyko]

Sv: min ångest/rädsla!!

Även om en vaginal förlossning kan ställa till det rejält för mamman?

Sjävklart ska man bedömma varje förlossning induviduellt och en förlossning kan starta på många olika sätt.

 

[chrysler]

Sv: min ångest/rädsla!!

Jag har bara hört 2 fall där ärrbildning blivit ett problem, dels användaren du nämnde & dels Anna Book, men i Anna Books fall, med operationer, så beror det på hennes övervikt, man fick helt enkelt operera in ett nät i magen på henne för att allt skulle hålla ihop pga övervikten, sånt är, som sagt mkt ovanligt.

Såg du dokumentären om kvinnan som vägde 240 kg när hon snitades & fick sitt barn?inte ens hon fick komplikationer, men i det fallet hade man faktiskt kunnat vänta sig att ngt skulle häda, blodproppar eller vad som helst pga den extrema vikten.

Ja men vi är bra motpoler, jag har bara fördelar & du har bara nackdelar, måste bli ett medel nånstans

 

[FrontLine_]

Sv: min ångest/rädsla!!

Jag har bestämt mig för att kontakta en psykolog nu när jag är i hemstaden.
Tyvärr är det så att där jag bor finns knappt en ssk, och det sjukhus som ligger närmast ligger 10 mil bort..

Jag sitter och fantiserar så mycket om vad som kommer hända vid nästa grav.. Som endel kanske vet fick jag havandeskapsförgiftning med skyhögt blodtryck, och vad som går runt i min skalle nu är detta: Jag kommer att bli gravid, och det kommer att gå bra i början. Ju längre graviditeten går, och ju närmare förlossningen kommer, desto mer kommer jag att oroa mig över det här med kejsarsnitt. Mitt blodtryck kommer att stiga och jag kommer inte fixa en normal förlossning den gången heller.. Jag vet att havandeskapsförgiftning inte beror på bara högt blodtryck, men ändå.

Vi har inte planerat några barn än, men det kommer nog så småningom bara jag får bukt med det här.

Jag tror inte på att sövas heller.. Eller egentligen, hellre det än vara vaken just för att slippa paniken, men bara vetskapen om att jag SKA snittas sätter min hjärna ur spel..

Jag är inte rädd för komplikationer, absolut inte.. utan det är just själva snittet.

Nu kan det ju vara så att allt runt ikring alines födsel spelade roll också, jag menar.. hon kom för tidigt, fick ligga i kuvös på barn 4, jag fick inte röra mig ur sängen på nästan en vecka (träffade aline 2 h/dag dom första dagarna), personalen på bb var hemsk, magnus var tvungen att åka till norge.. Ja det är mycket saker som kan ha satt igång det här.. grejen är bara att man ska lista ut vad och komma över det..

Tack för alla svar!

 

[millus]

Sv: min ångest/rädsla!!

Vet du Frontline, jag är helt säker på att du kommer att fixa en graviditet och ett eventuellt kejsarsnitt! Jag tycker att du resonerar klokt och du har redan kommit en lång bit på väg i bearbetningen. Det tar tid att bearbeta en traumatisk händelse men du kommer klara det, därför att din längtan efter fler barn är mer värd än all skräck i världen.

Jag kan berätta om min mamma, jag föddes för 38 år sen. Min mamma var en ensamstående 16-åring som fick föda mig i sällskap med min mormor. Jag var stor och förlossningen tog 1,5 dygn. Mamma mådde dock bra hela graviditeten.

Min syster föddes 4 år senare, mamma hade mycket svår havandeskapsförgiftning och det var risk för både mor och barn. Min syster svalt i magen och vägde bara 2,4 kilo när hon kom ut vanliga vägen. Ett snitt hade varit bättre i det läget!

Efter ytterligare 13 år föddes min andra syster, mamma var då nybliven änka och födde tillsammans med min ingifta moster. Graviditeten var helt komplikationsfri och förlossningen helt normal. Ut kom en perfekt liten bebis på 48 cm och 3160 g.

Så förlossningar kan vara väldigt olika och du har ju redan varit med om en traumatisk förlossning, därför kan du förbereda dig och prata med personalen på förlossningen om hur det gick förra gången.

Många styrkekramar från millus!