S
shampiz
Den här veckan har min två-åring varit lite halvknäpp när jag tagit in honom från hagen på kvällarna. Han har varit lite studsig och bråkig och inte velat gå snällt i grimskaftet.
Och i söndags när jag tog in honom så var han helt omöjlig, han bara stressade runt och ville dra in i stallet, det var som han riktigt höll på att explodera. Fick mig en spark i magen, (inget allvarligt, utan han nuddade bara mer eller mindre) men ändå. Lyckades inte hålla honom i grimskaftet, så jag blev tvungen att släppa honom. Han racade in i boxen, till sin kvällsmat. Så jag tog honom i hingstkedjan, och ledde ut honom i hagen igen och vi började om från början. Det gick något bättre tack vare hingstkedjan. Men han trippade fortfarande på tårna och höll på att explodera hela tiden.
Igår tog jag ut honom på ridbanan (i hingstkejan) och skulle träna lite ledarskap där. Han var hela tiden på gränsen till att explodera. Vi kunde skritta lite lugnt och så bara kastade han sig iväg, så höll vi på i nästan en halvtimme innan det gick någotsånär bra, så att jag kunde låta honom trava några steg utan att han kastade sig i väg. Jag var helt genomsvettig när vi var klara, men hästen var inte ett dugg svettig, trots hans utbrott.
Detta beteende är helt olikt hur han betett sig tidigare. Jag har haft honom sedan han var 8 månader. Han har alltid varit lugn och MYCKET försiktig med allt. När vi varit ute och gått så riktigt smyger han fram, och han sticker alltid fram huvudet för att kika och se vad som finns bakom nästa hörn innan han kan gå dit, och om han blivit lite osäker har han gått och gömt sig bakom min rygg. Han har alltid varit mycket osäker inför nya saker. Så vi har alltid gått lugnt fram när det gäller all hantering och inlärning av nya saker.
Det jag undrar över om han kan ha kommit in i någon "tonårs trots"? Martha, eller någon annan som har mångårig vana vid unghästar, är det vanligt att de gör det? Jag har en 4-årig hingst som jag haft sedan han var 6 månader, och jag har aldrig haft detta problem med honom, men han kanske bara har varit ovaligt lugn och så?
Men när jag kom hem igår så kändes det ändå bra, för då kom min tanke att han kanske äntligen har börjat bli häst. Jag har varit lite orolig att han ska förbli en liten feg krake resten av sitt liv. Så det är väl kanske bara att kämpa vidare och tycka att det kanske är bra om han har hunnit ikapp i sin utveckling, även om allt verkar komma på en gång.
Jag tar även gärna emot tips vad jag kan göra för att få bort hans överskotts energi. I hagen busar han en del med sin bästa kompis. Men tyvärr finns ingen möjlighet att kunna släppa honom på ridbanan så att han kan får rusa av sig. Och just nu känns det som att jag inte kan lyckas hålla honom i en longerlina ifall jag skulle longera honom lite.
Fr o m igår så bytte jag ut havren som han fått, till lite extra fibergi och korn i stället. Hoppas att detta kan göra någon nytta.
(Och till alla som tänker skriva att han kanske har ont, kan jag tala om att det inte är det som är problemet.)
Tacksam för lite svar och synpunkter.
Och i söndags när jag tog in honom så var han helt omöjlig, han bara stressade runt och ville dra in i stallet, det var som han riktigt höll på att explodera. Fick mig en spark i magen, (inget allvarligt, utan han nuddade bara mer eller mindre) men ändå. Lyckades inte hålla honom i grimskaftet, så jag blev tvungen att släppa honom. Han racade in i boxen, till sin kvällsmat. Så jag tog honom i hingstkedjan, och ledde ut honom i hagen igen och vi började om från början. Det gick något bättre tack vare hingstkedjan. Men han trippade fortfarande på tårna och höll på att explodera hela tiden.
Igår tog jag ut honom på ridbanan (i hingstkejan) och skulle träna lite ledarskap där. Han var hela tiden på gränsen till att explodera. Vi kunde skritta lite lugnt och så bara kastade han sig iväg, så höll vi på i nästan en halvtimme innan det gick någotsånär bra, så att jag kunde låta honom trava några steg utan att han kastade sig i väg. Jag var helt genomsvettig när vi var klara, men hästen var inte ett dugg svettig, trots hans utbrott.
Detta beteende är helt olikt hur han betett sig tidigare. Jag har haft honom sedan han var 8 månader. Han har alltid varit lugn och MYCKET försiktig med allt. När vi varit ute och gått så riktigt smyger han fram, och han sticker alltid fram huvudet för att kika och se vad som finns bakom nästa hörn innan han kan gå dit, och om han blivit lite osäker har han gått och gömt sig bakom min rygg. Han har alltid varit mycket osäker inför nya saker. Så vi har alltid gått lugnt fram när det gäller all hantering och inlärning av nya saker.
Det jag undrar över om han kan ha kommit in i någon "tonårs trots"? Martha, eller någon annan som har mångårig vana vid unghästar, är det vanligt att de gör det? Jag har en 4-årig hingst som jag haft sedan han var 6 månader, och jag har aldrig haft detta problem med honom, men han kanske bara har varit ovaligt lugn och så?
Men när jag kom hem igår så kändes det ändå bra, för då kom min tanke att han kanske äntligen har börjat bli häst. Jag har varit lite orolig att han ska förbli en liten feg krake resten av sitt liv. Så det är väl kanske bara att kämpa vidare och tycka att det kanske är bra om han har hunnit ikapp i sin utveckling, även om allt verkar komma på en gång.
Jag tar även gärna emot tips vad jag kan göra för att få bort hans överskotts energi. I hagen busar han en del med sin bästa kompis. Men tyvärr finns ingen möjlighet att kunna släppa honom på ridbanan så att han kan får rusa av sig. Och just nu känns det som att jag inte kan lyckas hålla honom i en longerlina ifall jag skulle longera honom lite.
Fr o m igår så bytte jag ut havren som han fått, till lite extra fibergi och korn i stället. Hoppas att detta kan göra någon nytta.
(Och till alla som tänker skriva att han kanske har ont, kan jag tala om att det inte är det som är problemet.)
Tacksam för lite svar och synpunkter.