Millimeterrättvisa ekononiskt?

[tanten]

Då har vi alltså en person inte har sett till att få sin ekonomi att räcka ens till underkläder. Är inte det snarare problemet, än vad hennes man tjänar? Vad kan göras för att personen ska klara av att försörja sig själv, är väl en mer akut fråga.

Nä?

Personen skulle klara sig utmärkt själv men iom att alla utgifter delas 50/50 med millimeterrättvisa så går det inte ihop.

Är man själv sparsam och liten i maten men partnerna gillar massor av kött, dyra viner och dyra attiraljer till hemmet så går pengarna åt.

Jag kan väl ändå inte vara den enda som har vänner vars ekonomi är betydligt mer vidlyftig än om de bara skulle betalat de som det själva skulle ätit och konsumerat?

 

[Petruska]

Nä?

Personen skulle klara sig utmärkt själv men iom att alla utgifter delas 50/50 med millimeterrättvisa så går det inte ihop.

Är man själv sparsam och liten i maten men partnerna gillar massor av kött, dyra viner och dyra attiraljer till hemmet så går pengarna åt.

Jag kan väl ändå inte vara den enda som har vänner vars ekonomi är betydligt mer vidlyftig än om de bara skulle betalat de som det själva skulle ätit och konsumerat?

Fast om den ena gillar kött, dyra viner och dyra designprylar, skulle man ju kunna betrakta det som den personens konsumtion att bestrida med den personens inkomster? Där verkar det ju snarare underligt att den ena partens utgifter betraktas som gemensamma. Lite som att partner skulle ta med sig matlåda och sedan betala halva utelunchen åt den andra.

Alltså, det beror ju på 7000 olika omständigheter hur det är lämpligt att göra - och då tänker jag ändå bara på de fall där parterna är någorlunda på samma linje i frågan.

Det ganska självklara utgångsläget för mig är att här har vi två separata personer. Och deras rättigheter och skyldigheter här i världen är ju också separata (man får sin egen lön, tex).

Om den ena parten då bestämmer att de ska bo tillsammans i något där halva kostnaden motsvarar i stort sett hela den andra partens inkomst, ja, då tycks man ju ha missat något i det där grundläggande. De var ju två separata personer här, men vart tog den ena vägen?

 

[Youma]

Då har vi alltså en person inte har sett till att få sin ekonomi att räcka ens till underkläder. Är inte det snarare problemet, än vad hennes man tjänar? Vad kan göras för att personen ska klara av att försörja sig själv, är väl en mer akut fråga.

Bara valet av boende kan Vara skilladen mellan att man har det normalbra, eller inte ens har råd att köpa det nödvändigaste.

Man kan själv kan bo i en en etta i någon håla, och gå runt rätt bra på en liten lön, till skillnad från att bo i en större stad med en sambo som vill ha stort hus/lägenhet där hälften av hyran är mer än vad man skulle ha lagt ut om man bodde ensam. Även om halva hus/hemkostnaden skulle vara ungefär samma eller lägre, så blir kringkostnaderna högre i alla fall. Den som tjänar mer tänker också sällan på att välja det sparsammaste alternativet när det gäller mat, bil, nöjen etc.

Lika barn leka bäst, antar jag...

 

[nullo-modo]

Har hon valt att inte jobba heltid eller ligger det sjukdom bakom? Annat?
Antar att hon inte blivit fastkedjad i hemmet utan möjlighet att lämna.

Skulle själv inte vilja ha annat än 50/50 på gemensamma utgifter, skulle vara just boendet då om den ena vill bo just så men den andra inte känner att ekonomin vill/ har råd med det, tänker framförallt på lån och ränta biten men då finns ju möjlighet att äga olika mycket på bostaden/lån.

Att köpa fint vin och dyr mat ser jag som en persons intresse/hobby och ligger på den personens egna konto.

 

[tanten]

Att köpa fint vin och dyr mat ser jag som en persons intresse/hobby och ligger på den personens egna konto.

Vet inte om jag kan hålla med?

Om man delar på inköpen och den som handlar köper mer kött, mer dyr ost etc. Det kan skilja på flera hundra/vecka utan att det blir något speciellt exklusivt. Jag kanske gör köttgrytan på bog medan den andre köper biff. Säg att det är fem personer i familjen - det blir rejäla pengar.

Det blir knappast något som är en hobby utan bara olika inköp. Läs en tråd om ur mycket folk lägger på mat och du ser att både de som lägger lite och de som lägger stora summor anser sig äta gott och varierat. Om matkostnaden varierar på ett par tusen så kan det vara precis det som stjälper en lågavlönad.

 

[coolia]

Om jag mot förmodan skulle hamna i den sitsen skulle jag i så fall leta efter ett billigare boende som passar just min plånbok.
Det har blivit så för dem. De har varsin tvätmaskin! Och lagar helt olika mat. Varsitt sovrum. Varsin tv

Skulle även sätta mig emot och säga att laga du din mat till dig, så lagar jag min mat till mig, tvätta dina egna kläder och köp ditt egna dasspapper.

blev lite fel.förlåt

 

[coolia]

Min väninna har känt sig tvungen att jobba deltid för att kunna hinna städa och ta hand om barnen.

 

[tanten]

Min väninna har känt sig tvungen att jobba deltid för att kunna hinna städa och ta hand om barnen.

Den så typiska kvinnofällan.

 

[Lena Furberg]

Min väninna har känt sig tvungen att jobba deltid för att kunna hinna städa och ta hand om barnen.

Och detta har han tagit för givet, då, som en gratis tjänst? Medan han själv haft ett lönearbete som inbringat dels månadslön, dels avtalsenlig pension som han sedan får ta ut vid pensionen medan hon inte fått ta del av något sådant alls?

Det här låter så otroligt otroligt snett att jag baxnar. Hur han ens kan tänka på det viset. Och hur hon kan ens försöka förstå hans argument.

Där finns rådgivare att tillgå, som inte kostar skjortan, där man kan lägga upp sin situation för en insatt, klok och proffessionell person som KAN sånt här. Denne kan då förklara för dessa båda, ett och annat. Och jag misstänker att mannen i det här sammanhanget inte kommer att få medhåll. Förhoppningsvis får kvinnan rpg i ryggen och lite power att ta itu med sitt eget liv.

 

[Maoam]

Och detta har han tagit för givet, då, som en gratis tjänst? Medan han själv haft ett lönearbete som inbringat dels månadslön, dels avtalsenlig pension som han sedan får ta ut vid pensionen medan hon inte fått ta del av något sådant alls?

Det här låter så otroligt otroligt snett att jag baxnar. Hur han ens kan tänka på det viset. Och hur hon kan ens försöka förstå hans argument.

Där finns rådgivare att tillgå, som inte kostar skjortan, där man kan lägga upp sin situation för en insatt, klok och proffessionell person som KAN sånt här. Denne kan då förklara för dessa båda, ett och annat. Och jag misstänker att mannen i det här sammanhanget inte kommer att få medhåll. Förhoppningsvis får kvinnan rpg i ryggen och lite power att ta itu med sitt eget liv.

Precis så!

 

[Sporthorse]

Enligt TS så har ju hon jobbat mindre och stått för markservicen hemma = hon har jobbat gratis hemma. Jag tycker att det är mer rättvist att man betalar pocentuellt än att man ska dela det helt lika, speciellt om upplägget är att den ena jobbat mindre för att kunna sköta hemmet och barn. Säg att kvinnan tjänar 20 000 och mannen 40 000, är ju inte helt ovanligt. Är det inte då rimligt att mannen står för en större del av fasta kostnader så som hyra osv? Speciellt om kvinnan jobbar mindre, i alla fall om det är ett gemensamt beslut att hon gör det. Varför är det mer rättvist i detta fall att man delar helt lika på utgifter?

Frågan är VARFÖR hon har gått med på att vara den som sköter markservicen hemma? Förmodligen för att det varit bekvämt. Det är knappast någon som tvingat henne, utan jag antar att det är någonting dom kommit överens om och bestämt gemensamt. I Sverige är det ganska lätt att vara jämställda i hem och ekonomi (om man har viljan att jobba hårt samt att prioritera karriären framför familj). Alla gör olika val, och med valen kommer eventuella risker. Det är väl ingen som är så naiv att dom tror att mannen ska försörja en livet ut? Stannar man hemma och jobbar deltid, då kommer en kass pension på köpet. Det är enkelt att räkna ut.


Jag tycker inte man jobbat gratis om man fått betalt för sig halva livet. Jag arbetar inte gratis bara för att jag lagar mat och städar åt mig själv. Vem skulle annars göra det?

 

[coolia]

Det är ju rätt spännande att läsa denna tråd och sen gå till tråden om tid på förskolan. Min vän är ju inte ensam om att jobba deltid för barnens skull.
Kvinnofälla big time tyvärr.
Jag tycker att hon ska skilja sig, det har jag tyckt i mer än 20 år.

 

[Sporthorse]

Det är ju rätt spännande att läsa denna tråd och sen gå till tråden om tid på förskolan. Min vän är ju inte ensam om att jobba deltid för barnens skull.
Kvinnofälla big time tyvärr.
Jag tycker att hon ska skilja sig, det har jag tyckt i mer än 20 år.

Det är ju lika mycket en mansfälla som det är en kvinnofälla, av många kommentarer att döma. Många kvinnor tycks tro att så fort man skaffar barn så äger hon hela mannens ekonomi, får helt plötsligt ställa alla möjliga och omöjliga krav och om mannen sen inte orkar längre så är han ett svin. Mannen ska försörja hela familjen, mannen ska jobba dygnet runt och samtidigt hinna med att hämta och lämna på dagis, diska, städa osv, annars jobbar kvinnan gratis. När hon trots det bor gratis och vill vara hemma med ungen.
Sen är det långt ifrån alltid just mannen som tjatat sig till barnet i första hand.
Ingen vet säkert vad som skett i den här situationen, men som du skriver så har hon bara stannat kvar för den ekonomiska delen och bekvämligheten.
Då är det som du skriver kanske dags att då separata vägar istället för att förvänta sig att han ska försörja henne i 20 år till?

 

[Lovisaleonora]

Ett av problemen verkar ju vara att man bara tittar på delar av Relationen AB´s intäkter.

Vad drar du in i lön, vad drar jag in i lön, vilka förmåner har du resp. jag (pension, måltider, bil etc), vilka har jag. Sedan gäller det att - om man vill leva jämnlikt - jämna ut olikheterna. Ta från kontot så person A får lika mycket pensionssparande som person B, som får det genom jobbet t ex. Betala för en av bilarna, eftersom den andra är förmånsbil från arbetsplatsen. Eller vad det nu är.

Men det går inte att vara jämnlik utan att titta på HELA bilden.

 

[coolia]

Hon har ju jobbat hela tiden men deltid. Mannen har ju fått lagad mat på bordet. Pedantstädat hem. Alla övriga ärenden fixade. Barnen har skjutsas till och från aktiviteter.

 

[Jenka]

Bara valet av boende kan Vara skilladen mellan att man har det normalbra, eller inte ens har råd att köpa det nödvändigaste.

Man kan själv kan bo i en en etta i någon håla, och gå runt rätt bra på en liten lön, till skillnad från att bo i en större stad med en sambo som vill ha stort hus/lägenhet där hälften av hyran är mer än vad man skulle ha lagt ut om man bodde ensam. Även om halva hus/hemkostnaden skulle vara ungefär samma eller lägre, så blir kringkostnaderna högre i alla fall. Den som tjänar mer tänker också sällan på att välja det sparsammaste alternativet när det gäller mat, bil, nöjen etc.

Lika barn leka bäst, antar jag...

Fast den som tjänar minst är ju inte bunden att bo i det stora huset. Den har ju också möjlighet att påverka, och snarare styra om man ska dela 50/50.

 

[MalinJ]

Hela det svenska samhället är ju uppbyggt på att den som har mer, betalar mer för att i viss mån jämna ut skillnaderna. En höginkomsttagare betalar till och med en högre procentskatt på en redan högre summa, utan att för den skull få bättre infrastruktur, skola, sjukvård, barnomsorg osv än andra.

Jag tror att de flesta av oss är överens om att det är så det ska vara, att det är rätt och rimligt. Det är för mig obegripligt att samma människor kan tycka att var och en ska stå exakt för sitt inom ett äktenskap.

 

[cirkus]

Jag tycker den här tråden är intressant som en reflektion/motpol till den här tråden.