Sv: Miljöträning/"Polishästträning"
Jag var på en tvådagarskurs förra året med unge mannen som dels bockade av mig om jag råkade komma åt honom med dressyrspöt och dels vägrade gå in i transporten. Hur snäll som helst i all annan hantering.
Allt vi gjorde var från marken med hästarna iklädda grimma och långt grimskaft.
Vi började med att få hästarna att acceptera beröring, först med ett vanligt longerspö. Funkade bra för min häst, som av någon anledning tyckte att det var okej med longerspö från marken men inte med dressyrspö från ryggen. Fortsatte sedan med ett långt spö med lite prasslig plast fastknutet längst fram. Det tyckte han var lite läskigt först men ganska snart var det helt okej. Vad vi gjorde var att stryka hästarna över hela kroppen, bara låta spöt ligga på dem och ta bort spöt, lägga tillbaka det, ta bort och lägga tillbaka ...
Sen började "roligheterna" när vi bytte ut spö mot skurmopp(!). Det var något iaf min häst aldrig hade sett, så där blev det rejäl reaktion. Jäklar, vad han hoppade runt och försökte springa ifrån det farliga! Men jag fick fortsätta att bar lugnt lägga moppen på honom och låta den ligga kvar trots att han försökte springa, så att han insåg att det inte gick att springa ifrån det farliga. Så småningom insåg han att det inte var farligt och vi kunde avsluta övningen efter att ha strukit honom över hela kroppen, inklusive huvudet och han hade accepterat det.
Därefter hade vi en övning med massa "konstiga" saker på ridbanan. Vi skulle passera bildäck, omkullvälta koner, gå över vattenmatta etc.
Vi fortsatte med att longera och vända hästen med hjälp av "prasselpiskan". Jag fick "surfa på hälarna" några gånger innan det funkade, men snart gick det.
Sista övningen var lastning. Där var filosofin att det trevligaste alternativet är att stå i släpet. Det jobbigaste är att vara utanför, för då måste man röra på sig. Därför var vi utrustade med ett spö som vi använde för att peta på bogarna, för att få hästen att att röra sig än till höger, än till vänster om bakluckan på släpet. Till slut såg man att hästarna bad om att få kliva ombord och började göra ansatser att gå upp på luckan. Så fort de kom upp kunde man sluta driva den åt höger och vänster och berömma. Om hästen började gå bakåt var det bara att fortsätta att driva åt höger och driva åt vänster, driva åt höger och driva åt vänster. Efter en liten stund hade jag fått in min häst i släpet. Inte bara en gång, utan flera gånger.
Allt löste sig inte på plats. Jag fick träna några gånger till på egen hand, men numera lastar jag alltid själv, min häst går rätt upp i släpet. Ibland kan han stanna och jag måste göra ett nytt försök, men det är inget jag hänger upp mig på. Jag kan också rida med dressyrspö, även om jag inte behöver göra det så särskilt ofta, men ibland vill jag "förlänga armen" och peta på ett bakben och då är det ju bra att kunna.
Den här träningen kostade ganska mycket, men jag tycker att det var väl investerade pengar, för om det ska ta mig en timme att lasta för att åka på träning eller tävling förlorar jag så mycket energi och glädje att det inte känns värt besväret.
!
