Sv: mestadels ångest efter hästköp
Svar på dina frågor;
hur ska man prioritera, känner ni att hästägandet är mer ett måste än nöje nu förtiden?
Periodvis kan det kännas mer som ett måste än ett nöje. Ibland kan det hjälpa att själv se till att få ut mer nöje procentuellt sett i förhållande till hur mycket jobb/tid man lägger ner. Ibland kan man inte det, om hästen t ex är halt eller sjuk, då kan det såklart vara svårare att hålla motivationen. Men jag vet ju att det jobb jag lägger ner är till för att hästen ska ha det så bra som möjligt!
Ett måste i avseende att det är en levande varelse som ska ha mat osv förstår jag..men tar ni er ledigt med gott samvete från träning osv?
Beror lite på hur man ser det. Jag är noga med att lägga upp träningsscheman (bland annat för motivationens skull) dels för vardagsträningen hemma och dels för när jag ska åka iväg på träningar. Att ha en träning för tränare inplanerad tycker jag kan vara peppande även om det är flera månader kvar, man har något att träna för. Som andra kanske tänker om tävlingar.
Men såklart måste man få vila eller kunna planera annat ibland också. Nu brukar inte jag vara helt ledig från stallet, ytterst sällan (eget val). Men kan ibland fördela jobbet så det blir mindre att göra och ingen ridning en dag om man inte vill behöva fokusera så mycket på hästen någon gång emellanåt.
Ibland händer det att jag tar någon dags (eller någon veckas) extra ridvila av personliga skäl vilket jag tycker är helt ok. Börjar det bli längre perioder griper förnuftet in och talar om att både jag och hästen mår bättre av att träna!
Rider ni när ni känner för det bara?
Beror återigen på vad man menar. Jag ser till att "känna för det". Jobbar aktivt med att hålla motivationen uppe. Sen kan jag ibland beroende på humör (eller framförallt utifrån andra omständigheter) pussla om i träningsschemat.
Kanske ska tillägga att jag har tränat mycket mental träning i många år nu, plus att jag haft förmånen att hitta en (eller ett par tillockmed) tränare som jag trivs väldigt bra med, de två faktorerna har gjort väldigt mycket. Annars hade jag nog inte orkat ha kvar min häst så länge som jag haft, det har absolut inte varit någon dans på rosor!
Ändå kan jag inte föreställa mig ett liv utan honom!
Om viljan finns ser man till att hitta lösningar! Eller kompromisser under tiden man letar lösningarna!
Svar på dina frågor;
hur ska man prioritera, känner ni att hästägandet är mer ett måste än nöje nu förtiden?
Periodvis kan det kännas mer som ett måste än ett nöje. Ibland kan det hjälpa att själv se till att få ut mer nöje procentuellt sett i förhållande till hur mycket jobb/tid man lägger ner. Ibland kan man inte det, om hästen t ex är halt eller sjuk, då kan det såklart vara svårare att hålla motivationen. Men jag vet ju att det jobb jag lägger ner är till för att hästen ska ha det så bra som möjligt!
Ett måste i avseende att det är en levande varelse som ska ha mat osv förstår jag..men tar ni er ledigt med gott samvete från träning osv?
Beror lite på hur man ser det. Jag är noga med att lägga upp träningsscheman (bland annat för motivationens skull) dels för vardagsträningen hemma och dels för när jag ska åka iväg på träningar. Att ha en träning för tränare inplanerad tycker jag kan vara peppande även om det är flera månader kvar, man har något att träna för. Som andra kanske tänker om tävlingar.
Men såklart måste man få vila eller kunna planera annat ibland också. Nu brukar inte jag vara helt ledig från stallet, ytterst sällan (eget val). Men kan ibland fördela jobbet så det blir mindre att göra och ingen ridning en dag om man inte vill behöva fokusera så mycket på hästen någon gång emellanåt.
Ibland händer det att jag tar någon dags (eller någon veckas) extra ridvila av personliga skäl vilket jag tycker är helt ok. Börjar det bli längre perioder griper förnuftet in och talar om att både jag och hästen mår bättre av att träna!
Rider ni när ni känner för det bara?
Beror återigen på vad man menar. Jag ser till att "känna för det". Jobbar aktivt med att hålla motivationen uppe. Sen kan jag ibland beroende på humör (eller framförallt utifrån andra omständigheter) pussla om i träningsschemat.
Kanske ska tillägga att jag har tränat mycket mental träning i många år nu, plus att jag haft förmånen att hitta en (eller ett par tillockmed) tränare som jag trivs väldigt bra med, de två faktorerna har gjort väldigt mycket. Annars hade jag nog inte orkat ha kvar min häst så länge som jag haft, det har absolut inte varit någon dans på rosor!
Ändå kan jag inte föreställa mig ett liv utan honom!
Om viljan finns ser man till att hitta lösningar! Eller kompromisser under tiden man letar lösningarna!
Senast ändrad: