mestadels ångest efter hästköp

sephira

Trådstartare
Att äga häst är inte som väntat.. mockning, förbereda hö rullar på.. tränar inte alltför hårt med hästen då vi känt varandra 1 månad. Men denna ångest, grubblar ständigt på om han ska på lösdrift..jag mår dåligt av att veta att han står inne 12h dygnet.. grubblar på hans hovar..fickor vid strålen, jag rengör, sprayar, ter torka men ändå blir det värre o värre, känner mig otillräcklig. Vill hans bästa till den grad att allt annat får stå åt sidan.. när han sedan testar mig samt beter sig illa som biter mig när jag vänder ryggen emot då blir jag så arg och känner att han inte alls vill va med. Gnistan i ögonen är borta.. och min glädje för hästar har bara runnit ur.. detta är inte alls kul, bara stress och måsten för att sedan inte få ut nå av hästen..idag ville jag knappt dit.. vad har jag gjort..
Har ändå haft medryttarhästar, jobbat på anläggningar utomlands, gått ridgymnasium..alltid haft kul..men nu..
Kan inte njuta av tiden mellan jobb och hästen då jag vet att han bara står.. tanken var att han skulle vara skogsmullehäst o han skulle vara turridningshäst enligt förra ägaren..men han går inte rida ut på.. så han får stå en hel del då jag hatar ridhus..spec där vi står då vi jämt är i vägen för de som tävlar..

Och jag behöver inte höra om alla fel på mig, skulle inte skaffat häst och jadajada.. skriver inte detta för att bli hackad på..snarare att få ventilera..hur ska man prioritera, känner ni att hästägandet är mer ett måste än nöje nu förtiden? Ett måste i avseende att det är en levande varelse som ska ha mat osv förstår jag..men tar ni er ledigt med gott samvete från träning osv? Rider ni när ni känner för det bara?
 
Senast ändrad:
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Att allt känns stort i början är nog normalt. Det är ett stort nytt ansvar man tar på sig, och allt därtill. Jag jonglerade 5 hästar i tävlingskondition under ett par år, ångesten går över allt eftersom rutinerna faller på plats, man lär sig också tala om för sig själv att man är tillräcklig och att man gör så gott man kan. Hästarna har det bra mycket bättre än mååånga andra hästar världen över, det är en tanke som jag tänker ofta när jag känner att jag inte räcker till.

Du måste visa din häst förståelse för hans beteende likväl som du måste bibehålla en stark auktoritet som ledare. Du kan inte bli arg på en häst som testar din duglighet, eftersom du gör anspråk på ledarskapet.
Men först och främst, innan någonting blir bättre, måste DIN inställning ändras. Det kan vara svårt, men man måste helt enkelt tvinga sig själv. Du har hamnat i en negativ cirkel och sparken ur den är en bättre inställning.
Kan du inte träna för någon, eller rida ut med någon?
Är han knepig så kanske du ska börja med att gå promenader ute i skogen, så att han kan känna tryggheten i att bli framförd på ny mark.
Dessutom kan du inte säga "Han får stå en hel del för jag hatar ridhus" -Okej, här återkommer vi till din inställning. Du får helt enkelt bita i det sura äpplet och stimulera honom i ridhuset, även om du hatar det. Många sitter i en omvänd situation och skulle gå över lik för ett ridhus, speciellt under vintern.

Får hästen röra på sig mer kommer förmodligen hovarna förbättras också.
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

låter lite som jag i mitt inlägg. ibland känns det som om det blivit fel.
men jag ger dej rådet att vänta ut hästen med testas och sådant. han lugnar sej säkert ( hoppas på att min skall göra det iallafall, har haft honom nu 1½ vecka)

kanske lösdrift skulle vara bra för honom, då kanske du inte känner sån stress med att rida ut? då motionerar han sej själv till en liten del iallafall?
varför går han inte att rida ut?

hoppas det löser sej!
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Tråkigt att det blev så för dig.

Jag har två hästar som jag delar med min dotter, men huvudansvaret är mitt. Jag tränar dressyr och dottern hoppning, och vi båda rider ut. För att de ska vara i form för det vi vill göra, måste vi ju rida kontinuerligt, och det är min tanke ibland när det känns motigt, att ska jag begära att de ska kunna gå träningspassen måste jag ge dem möjligheten att göra det, dvs träna deras styrka och kondition. Så ja, mina hästar går 6 dagar i veckan.

Stallarbetet tycker jag oftast är avkopplande, men jag har eget stall och har ordnat det ganska lättarbetat. Det tar ca en halvtimme att fixa mockning, mat, vatten och hö till båda.

Finns det ingen möjlighet för dig att ha en medryttare?
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Att allt känns stort i början är nog normalt. Det är ett stort nytt ansvar man tar på sig, och allt därtill. Jag jonglerade 5 hästar i tävlingskondition under ett par år, ångesten går över allt eftersom rutinerna faller på plats, man lär sig också tala om för sig själv att man är tillräcklig och att man gör så gott man kann. Hästarna har det bra mycket bättre än mååånga andra hästar världen över, det är en tanke som jag tänker ofta när jag känner att jag inte räcker till.

Du måste visa din häst förståelse för hans beteende likväl som du måste bibehålla en stark auktoritet som ledare. Du kan inte bli arg på en häst som testar din duglighet, eftersom du gör anspråk på ledarskapet.
Men först och främst, innan någonting blir bättre, måste DIN inställning ändras. Det kan vara svårt, men man måste helt enkelt tvinga sig själv. Du har hamnat i en negativ cirkel och sparken ur den är en bättre inställning.
Kan du inte träna för någon, eller rida ut med någon?
Är han knepig så kanske du ska börja med att gå promenader ute i skogen, så att han kan känna tryggheten i att bli framförd på ny mark.
Dessutom kan du inte säga "Han får stå en hel del för jag hatar ridhus" -Okej, här återkommer vi till din inställning. Du får helt enkelt bita i det sura äpplet och stimulera honom i ridhuset, även om du hatar det. Många sitter i en omvänd situation och skulle gå över lik för ett ridhus, speciellt under vintern.

Får hästen röra på sig mer kommer förmodligen hovarna förbättras också.

Du har absolut rätt om min inställning, har tappat självförtroendet bara,..svårt att få upp det. Det är inte så att han får stå helt för att jag hatar ridhus, vi rider där iaf 3gångr vecka, och markarbetar 1 gång.. så 4 gångr vecka är vi där just för att han ska få röra på sig. Försöker jobba lite men gör inga framsteg..han är så obalanserad, drar iväg..tappade suget att rida då han bara drar o drar.. jag hatar att använda tyglarna o har alltid varit supermjuk..böir frustrerad när han då drar så att jag måste bli hård för att få stopp på honom.. så harvar vi runt 3 dagar vecka,, vet helt enkelt inte hur jag ska få bukt med det, få en mjukare ridning så att viniaf kan motionera utan dragkamp. Ska kolla hans tänder om något är fel där för han biter i bettet hela tiden..likaså grimskaft m.m..
Det är väl mest så att i ridhuset, när jag väl börjar få honom mjuk och vi kommer in i en bra form på tex volten, så tappar han lätt fokus då någon kommer för nära..sen går det inte få honom mjuk igen den gången.. känns förgäves.. likadant när andra hoppar och så, då får vi inget flyt i träningen och då tycker jag inte att det är lönt att rida.. varken kul eller till nån nytta..men visst..där är min inställning fel igen.. har tappat inspiration hur vi ska träna.. och visst finns det tränare, h*n jag tränat för begär bara hårda tygeltag.. hittar ingen som vill komma ut hit på landet som pysslar med AR och NH.. vill lära hästen att bära sig, trampa under sig även på lång mjuk tygel.. vilket innebär att jag måste lära mig, men behöver hjälp.. tiöl sommaren ska jag på kurser men det är långt dit.. skulle behöva det nu..
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Men provred du inte hästen? Rider du ut själv?
Är det en turridnings häst är det inte så konstigt att.han protesterar om han helt plötsligt ska gå ensam, dessutom med en osäker ryttare.
Är man som ryttare grön o osäker ska man köpa sig en rutinerad läromästare, det är så viktigt att man har rätt häst.
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Men provred du inte hästen? Rider du ut själv?
Är det en turridnings häst är det inte så konstigt att.han protesterar om han helt plötsligt ska gå ensam, dessutom med en osäker ryttare.
Är man som ryttare grön o osäker ska man köpa sig en rutinerad läromästare, det är så viktigt att man har rätt häst.

Jag är inte grön som ryttare! Har ridit sedan barnsben, gått ridgymnasium jobbat på irland som turridningsguide samt på jaktstall. Jag är grön som hästägare,.. förut har allt från vet till hovslagare varit ordnat av atallchefer osv.. hästarna har varit hemmastadda vare sig det varit i box eller lösdrift osv..
Informationen från tidigare ägare verkar inte stämma, därför har jag svårt att hitta bra väg för hästen,.. hon säger att han gått turridning samt att barn kunnat rida ut på honom ensam.. när jag provred hästen, skedde detta i ridhus pga att det var bäcksvart ute..han stod långt från mig så jag kunde inte åka flera gånger,..vid provridningen var han hård i mun, glad och pigg o visade arbetsvilja. Det fastnade jag för. (Inteehård i mun!! Utan det andra)
Fick hem honom och provat rida ut 3 gånger.. han rusar, drar, vänder på klacken samt är rädd för allt...allt... så han är klart och tydligt inte riden ute mycket.. har provat rida med andra med men han vägrar..

Osäker som hästägare...aldrig på ryggen! Är inte osäker som ryttare så,..har bara tappat inspirationen i träningen.. jag är ingen som längre hoppar, rider inte klassisk dressyr osv.. håller på att lära om inom AR.. och eftrsom kunskapen där är liten så sittr jag fast...
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Var han dragig även när du provred honom?

Ja men han reds på stångbett då!? Vilket jag tog bort när han kom till mig så nu kan jag åtminstonde rida utan att han får sår i mungipan vilket han hade då jag provred.. ridit honom på hackamore samt tredelat...han drar dock fortf med bett i mun..aningens bättre med hackamoret..
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Det låter som du behöver byta stall. Till ett stall där du får lite stöd och där du känner att hästen har det bra.

Är ni två som rider ut kan det mycket väl vara en annan häst du sitter på, många hästar förvandlas i sällskap. Särskilt när det är nya miljöer. Och själv tror jag du behöver känna att hästen har det bra även de timmar du inte är där.
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Har också ångest ibland, mest det ekonomiska just nu även om det går runt men jag har inget över att spara som förr. Känner "lite onödigt att betala för en häst som man inte utnyttjar till Max - och rider" men jag rider 6 dagar i veckan, ibland bara 5. Oftast 1-1.5 timme ibland 2 och ibland bara 30-40 min. Försöker variera ridvägarna mkt för att inte göra det tråkigt :) ser det som ett bra tidsfördriv. Orolig om han skulle bli skadad/sjuk men han har varit frisk hela sitt liv tror jag.

Jag har fått han att gå ner i vikt på bara 3 veckor och han har redan en bättre kondition - det märks! Och det känns mkt roligare med ett resultat :) han är dessutom trevligare att rida nu när han orkar mer och har bättre bjudning. Jobbar dock fortfarande på att ha en bättre framåt bjudning när vi rider ensamma.

Förr hade jag eget stall - hade all kontroll och allt gjordes av mig. Idag är jag inhyrd och allt sköts av andra utom mockning och förberedelser av foder. Det var ovant till en början men det känns bra nu, de tar av han täcket när han svettas för att solen lyser på, byter till ofodrat regntäcke när det snöar och är milt - mkt vinterpäls. Även om det inte ingår - så han är trygg och tas om hand även när inte jag är på plats.

Det var väldigt viktigt för mig att hitta RÄTT häst. En trygg skogsmulle. Det gör det hela roligt! Han stod 6 dagar pga en tappad sko - det klia i fingrarna och jag såg fram emot att äntligen få rida HAN :)

Vet en som älskar sin häst för allt i världen men som inte vågar rida ut - hon är rädd - han är stark. Så de rider bara i ridhus och ridbana och ibland försöker hon skjuta på det och låter han stå i två veckor och sen kör på och trimmar som vanligt ett par dagar sen kan han stå två veckor till osv. Så ska det ju inte vara :/ han åker på små skador lite hela tiden också.

Du får nog slappna av och kanske försöka lära känna hästen från marken? Gå promenader, mysa.
 
Senast ändrad:
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Känner så väl igen mig i det du skriver, det blev precis så för mig. Jag köpte min första häst som föl, allt var frid och fröjd men sen kom problemen ungefär som du beskriver. Klarade inte av henne, inget kändes kul, jag blev arg, hon blev arg, allt blev fel! Kämpade tills hon blev 3, jag tappade all glädje för att åka till stallet och bestämde mig för att sälja. Det bästa jag gjort.
Tyvärr har jag fortfarande inte riktigt hittat tillbaka till hästarna igen... men ska ev titta på en ny medryttarhäst i veckan :)

Har inte så mycket tips att ge dig, du har ju inte haft hästen så länge än heller. Ge det en ärlig chans iaf, och går det inte så går det inte.
Ville mest dela med mig lite kort om att jag varit i "samma" sits.

*kramar*
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Varför ställer du inte hästen i ett stall där du känner att hästen har det bra?
Att du inte kan rida ut på hästen betyder ju inte att det inte gick hos den förra ägaren.
Hästen har flyttat och alla rutiner har ändrats, du har inte haft hästen länge alls och den har antagligen inte landat helt ännu.
Normalt är även att hästar testar nya ägare, båda mina hästar testar mig med jämna mellanrum den ena har jag haft i 5 år och den andra i 6mån.
Du har haft hästen så kort tid att du inte hunnit få hästens förtroende ännu, det tar tid och är absolut ingenting som kommer gratis och ingenting du får av att bli arg på hästen.
När hästen kan slappna av och lita på dig kommer även resten att lösa sig.

Om jag vore du hade jag lagt ridningen på hyllan tills vidare.
Istället hade jag umgåtts med hästen från marken, promenader vid hand, leka lekar i ridhuset, tömkört osv.
Allt för att bygga upp ett förtroende med hästen på ett trevligt sätt.
Börja se på din häst med kärleksfulla ögon istället, för inte skulle du själv dras till någon som utstrålar att den inte tycker om dig?
Djur som människor vill känna sig älskade ;)

Sen när bitarna börjat trilla på plats kan du ju ta upp ridningen och då går det mest troligt mkt bättre att rida ut :)
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Och just för att du håller på att lära om hade det underlättat med en häst som varit utbildad inom AR.
Att han är svår att rida ut för dig behöver inte betyda att han varit det tidigare. Flera av mina har gått som klockor med mig men levt rövare när andra testat dem.
Ge dig inte, bestäm dig, nu rider vi ut o där med basta.
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Som flera andra skrivit är det jättevanligt att hästar funkar annorlunda när de kommer till en ny ägare eller en ny miljö. Jag köpte min häst i november och först nu börjar jag känna att han har förtroende för mig på så sätt att vi kan rida ut ensamma utan att han blir orolig och vill tillbaka till flocken.

De första veckorna funkade det bra, sedan kom "testperioden" eller vad man nu vill kalla det då han helt uppenbart hade börjat acklimatisera sig med flocken men ännu inte såg mig som sin ledare. Jag sänkte då alla krav på både mig själv och honom och tog promenader i grimma och grimskaft, jobbade lite med ledövningar, pysslade o.s.v. Nu känns det jättebra och han verkar tycka att det är kul att jobba med mig.

Känner igen det du skriver om att vara missnöjd med uppstallningen. Jag har av det skälet bestämt mig för att flytta mig häst till ett stall med mer utevistelse. Tror att man får se det första året/åren som hästägare som en tid då man prövar sig fram till den tillvaro som funkar för sig och sin häst.

Hoppas det löser sig för er!
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Ibland är det inte rätt period att ha häst i ens liv, man kanske inte har riktigt tid, ork eller vad det nu än är.
Jag skaffade häst i första året i gymnasiet, som jag delade med en kompis, var alltså i stallet 3-5 dagar i veckan oftast.
Men i slutet av 2:an mådde jag inte så bra och var väldigt stressad, det var inte kul att ha häst längre! Det roliga med att ha häst vägde inte upp allt jobb det var runt i kring, så jag sålde min del till min kompis.
Det var inget lätt beslut, men gjorde det ju lättare att jag visste att hästen skulle få det bra iaf :)

Menar nu inte att du ska sälja din häst, men ibland så går det tyvärr inte ihop kanske :/

Jag hade en paus helt från hästar lite mer än 1 år sen hade jag medryttarhäst i 1 år :) Hoppas du kommer på nån bra lösning iaf :)
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Tack för era svar och egna berättelser. Har sänkt kraven på honom och mig själv, idag har vi umgåtts lite i hagen, lekt lite..så underbart när han kommer galoperandes emot mig med öronen framåt..något måste vara rätt! :love:

Det är mina egna känslor som spökar, får dåligt samvete när jag är trött och inte orkar rida/motionera honom..så då blir jag depp istället för att se just den dagen som pyssel och vilodag.. får nog sänka kraven på mig själv och se ägandet som mer än måsten.
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Jag tycker att det låter som en typisk "jag har ny häst och vi funkar inte ihop" situation, man har sett så många trådar om det här på Buke att man förstår att det är otroligt supervanligt. Och i ditt fall, inte blir det lättare av att det är mitt i vintern o så, och inspirationen sjunker liksom av sig själv då.

Gör det du kan, ha inte dåligt samvete för att du inte gör mer. Och vill du rida ut ensam, så glöm allt vad AR osv heter just nu och ha som mål att när våren kommer ska ni kunna rida ut ensam, i X antal minuter. Spelar roll om X = 5. Det viktiga är att det går framåt.

När min häst kom till mig så höll jag på att inte komma iväg ifrån stallplan öht. Och kom vi iväg skulle vi minsann vända vid DEN busken 10 meter bort. Och kom vi förbi DEN busken skulle vi minsann inte runt böjen i stigen. Så höll vi på. Vi bråkade varje gång, och jag undrade verkligen vad jag hade köpt för häst. Men numera gör hon inget sånt och är en klippa att rida ut på. Så kämpa på!!

Hur är det om du föresöker ge dig ut på en skritttur? Drar hästen då också?

Ni har bara känt varandra i en månad ju :) Ge det lite tid.
 
Sv: mestadels ångest efter hästköp

Mitt råd är att ge det tid. Det tar tid att lära känna varandra, tog nog mig och min häst 6 månader innan vi litade helt på varandra. Jag hade det också kämpigt i början och tyckte att hästägandet inte blev som jag tänkt mig sen skadade han sig till på köpet. Men nu är han verkligen MIN häst och den kärleken jag känner för honom och ser i hans ögon är obeskrivlig och jag är så glad att jag stod ut. Men nej det är inte kul att åka till stallet varje dag och ibland måste man kämpa men om det håller i sig skulle jag sälja hästen för om du inte tycker om honom kommer ni inte att ha det bra med varandra. Men först kämpa, rid för tränare och skaffa en medryttare så du inte behöver vara i stallet varje dag. Lycka till!
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 070
Senast: Lavinia
·
Hästmänniskan Jag har i stort sätt redan bestämt mig för att sälja min häst, har bokat in providing i helgen men självklart tvekar jag och har sån...
Svar
11
· Visningar
3 818
Senast: Fiorano
·
Hästmänniskan Kan börja med att säga att jag är ingen hundmänniska. Hälsar dock gärna på väluppfostrade hundar på mina villkor dvs jag själv vill och...
4 5 6
Svar
114
· Visningar
11 615
Senast: cello
·
Kropp & Själ Jag har grubblat hela dagen på detta. Vill ventilera mig, men känns som om detta jag kommer skriva kommer låta ganska...Ljugit! MEN, jag...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
10 632
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Ta bort tandsten med ultraljud
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp