Meningen med livet?

[tuaphua]

För mig är meningen med livet att må bra, få de omkring mig att må bra, uppleva saker, lära mig, njuta etc.
Jag försöker omge mig med människor som är likasinnade.
Givetvis mår jag också dåligt ibland som alla andra. Men jag försöker eliminera onödigt skit och om jag är olycklig över något så försöker jag göra en plan för att ändra det.
Ibland är det saker man inte kan påverka så klart.
Men känner jag mig ensam hör jag av mig till någon. Jag har ju tex flyttat en del sista åren, bort från familj och vänner etc. Men om jag är ensam så försöker jag aktivt hitta andra att umgås med på nya stället. Man kan ju tex prata med grannarna, om man är i stall/förening/på gym etc så träffar man ju folk. Och träffar man en kan det ju leda till än fler bekantskaper..
Just nu måste jag fokusera väldigt mycket på jobbet och får stryka en hel del annat. Men iom att jag ser en mening med det så är det för mig inga större problem att köra på så här ett tag.
Jag vill ha både kortsiktiga och långsiktiga mål att sträva efter. Det gör inte att jag är olycklig innan jag är där. Jag är rätt happy go lucky liksom. Men jag gillar att ha något att jobba emot.
Jag ser liksom ingen bestämd mening som är samma för alla.
Men må bra tycker ju jag känns rätt viktigt för alla. Sen vad som får en att må bra kan ju vara enormt olika saker.

 

[Lia_]

"Leva det på det sätt som gör en lycklig" skriver du. Det är inte så lätt! Jag är social och gillar naturupplevelser främst intill vatten. Som det är nu har mina vänner fullt upp med sitt och ingen har båt, typ. Jag är bortprioriterad då det gäller aktiviteter...och annat också.

Jag känner så väl igen det här. Mina vänner har fullt upp med barn och familj, ibland har de tid men inte alls särskilt ofta. Kvar står jag med kraschat förhållande, inga barn och utmattningssyndrom som gör att jag inte orkar jaga ytliga bekanta för att få något att göra. Svårt se någon mening med livet då.

 

[Lia_]

Hur lär man känna nya vänner? Att ha människor i sitt liv som har tid att umgås tror jag kan göra att det är lättare att se någon mening med allt.

Vad har ni för förslag på sammanhang där man kan komma längre än bara ytligt prat?

 

[tott]

Hur lär man känna nya vänner? Att ha människor i sitt liv som har tid att umgås tror jag kan göra att det är lättare att se någon mening med allt.

Vad har ni för förslag på sammanhang där man kan komma längre än bara ytligt prat?

Det där har jag också funderat på. Hur hittar man nya vänner som medelålders?
Har också funderat på vad det finns för bra diskussionsforum. Tips på det?

 

[Myrten]

Hur lär man känna nya vänner? Att ha människor i sitt liv som har tid att umgås tror jag kan göra att det är lättare att se någon mening med allt.

Vad har ni för förslag på sammanhang där man kan komma längre än bara ytligt prat?

För mig är det grundläggande att jag behöver ha möjlighet att träffa personerna regelbundet. Det är förutsättningen för att bekantskap ska kunna bli vänskap. Jag är inte så bra själv på att ta kontakt utan behöver en kontaktyta. Av denna anledning träffar jag flest vänner genom jobbet. Men under senare år har jag även träffat personer som jag nu ser som vänner på nätet, på resa, i stallet.

Om kontaktytan finns brukar jag nog ganska snabbt kolla läget genom att föra samtalet förbi vad jag uppfattar som small talk själv. Jag har ganska lätt att ta det steget och då märker jag ju ofta om personen vill gå med eller inte. Det finns olika förbindelselänkar, det kan vara gemensamma intressen. Exempelvis litteratur.

Sen har jag en ganska vid definition på vad som är en "vän". Jag har olika nära kontakt med mina vänner och de fyller olika rum hos mig. Jag antar att jag gör detsamma hos dem.

 

[vallhund]

Det där har jag också funderat på. Hur hittar man nya vänner som medelålders?
Har också funderat på vad det finns för bra diskussionsforum. Tips på det?

Testa ifokus.se

 

[tuaphua]

Jag fyller ju stax 38. Så jag kvalar väl in som medelålders.
Jag hittar nya bekanta via jobb, stall, grannar, vänner, hästsammanhang, Buke, hovslagaren, särbon etc.
Sen blir några av de bekanta vänner. Har också via fb insett att folk man varit bekant med för tusen år sen är bosatta i närheten och hört av mig till dem.
Annars verkar det ju finnas appar för det(har ingen koll riktigt på dem), olika föreningar, gym, kurser etc som kan leda till nya kontakter.

Förstår dock att det är svårt att orka om man är utmattad tex. Det går ju tyvärr inte av sig själv alltid om man inte är bland folk..

 

[Kiwifrukt]

Hur lär man känna nya vänner? Att ha människor i sitt liv som har tid att umgås tror jag kan göra att det är lättare att se någon mening med allt.

Vad har ni för förslag på sammanhang där man kan komma längre än bara ytligt prat?

Det undrar jag också. Jobb, skola och stall har inte funkat för mig. Genom gemensamma vänner är också svårt om man inte har ett kontaktnät sen tidigare. Ibland klickar det för mig och det känns som att den här personen vill jag lära känna mer och umgås med mer, men det är aldrig ömsesidigt. Jag är en sån som folk pratar väder och vind med, men ingen som man vill ha mer umgänge än så med.

 

[tuaphua]

Det undrar jag också. Jobb, skola och stall har inte funkat för mig. Genom gemensamma vänner är också svårt om man inte har ett kontaktnät sen tidigare. Ibland klickar det för mig och det känns som att den här personen vill jag lära känna mer och umgås med mer, men det är aldrig ömsesidigt. Jag är en sån som folk pratar väder och vind med, men ingen som man vill ha mer umgänge än så med.

Men tar du initiativ till att själv försöka få relationerna att gå vidare sas? Tex bjuder in på fika/middag/drink eller promenad/stalltur/träningspas/kurs etc?

 

[Kiwifrukt]

Men tar du initiativ till att själv försöka få relationerna att gå vidare sas? Tex bjuder in på fika/middag/drink eller promenad/stalltur/träningspas/kurs etc?

I de fall där jag velat det, ja. Det är ju, självklart, inte alla kollegor eller stallkompisar jag vill umgås med. Men efter tio nej, eller tio ja där personen sen backat ur på ett senare skede innan den aktuella "träffen" så tröttnar jag. Jag vill ju inte tjata, och jag kan ju heller inte tvinga folk att umgås med mig om de inte vill och inte får ut något av att umgås med mig?

 

[tuaphua]

I de fall där jag velat det, ja. Det är ju, självklart, inte alla kollegor eller stallkompisar jag vill umgås med. Men efter tio nej, eller tio ja där personen sen backat ur på ett senare skede innan den aktuella "träffen" så tröttnar jag. Jag vill ju inte tjata, och jag kan ju heller inte tvinga folk att umgås med mig om de inte vill och inte får ut något av att umgås med mig?

Ok, ja då visar du ju att du vill mer rätt tydligt.
Och nej, man vill ju inte tjata sig till umgänge.
För mig kan det dock vara så att jag faktiskt vill träffa folk. Men bara inte hinner. Och ibland är det samma med mina vänner/familj.
Så jag vet inte om det hjälper dig ngt i din känsla i att folk inte vill umgås med dig.
Men för mig är det där att jag aldrig får till det inte alltid baserat på att jag inte vill umgås med människan ifråga. Sen får ju inte du mer vänner av att höra det. Men du kanske iaf inte får lika stukad självkänsla. Hoppas du hittar någon som vill och hinner iaf!

 

[Kiwifrukt]

Ok, ja då visar du ju att du vill mer rätt tydligt.
Och nej, man vill ju inte tjata sig till umgänge.
För mig kan det dock vara så att jag faktiskt vill träffa folk. Men bara inte hinner. Och ibland är det samma med mina vänner/familj.
Så jag vet inte om det hjälper dig ngt i din känsla i att folk inte vill umgås med dig.
Men för mig är det där att jag aldrig får till det inte alltid baserat på att jag inte vill umgås med människan ifråga. Sen får ju inte du mer vänner av att höra det. Men du kanske iaf inte får lika stukad självkänsla. Hoppas du hittar någon som vill och hinner iaf!

Nej, det är så klart så att de har andra saker och andra personer de prioriterar högre och det är något jag upplever med alla relationer jag fått som vuxen. Det finns alltid andra som står människan närmare. Jag var likadan som tonåring, då prioriterades hästarna före allt annat. Jag förstår dem samtidigt för jag är ingen speciellt rolig person och det är inget speciellt med mig alls. Det är ett fall där det verkligen gjort mig ledsen för den personen klickade jag verkligen med, men annars har jag lärt mig leva med det.

 

[Mischmasch]

I de fall där jag velat det, ja. Det är ju, självklart, inte alla kollegor eller stallkompisar jag vill umgås med. Men efter tio nej, eller tio ja där personen sen backat ur på ett senare skede innan den aktuella "träffen" så tröttnar jag. Jag vill ju inte tjata, och jag kan ju heller inte tvinga folk att umgås med mig om de inte vill och inte får ut något av att umgås med mig?

Gud vad jag känner igen mig. Flyttade till ny ort för 6 år sedan pga jobb. Kände inte en kotte dit jag flyttade och min enda kollega på orten var en 50-årig man med familj så chansen till att hitta vänner på jobbet var typ obefintlig. Så här 6 år senare skulle jag väl säga att jag har hittat en vän, övriga bekantskaper verkar inte särskilt intresserade. Vi har umgåtts en del när vi haft gemensamma kontaktytor men när dom kontaktytorna av olika anledningar försvunnit så har det inte funnits något särskilt intresse av att umgås med mig längre.

 

[Myrten]

Nej, det är så klart så att de har andra saker och andra personer de prioriterar högre och det är något jag upplever med alla relationer jag fått som vuxen. Det finns alltid andra som står människan närmare. Jag var likadan som tonåring, då prioriterades hästarna före allt annat. Jag förstår dem samtidigt för jag är ingen speciellt rolig person och det är inget speciellt med mig alls. Det är ett fall där det verkligen gjort mig ledsen för den personen klickade jag verkligen med, men annars har jag lärt mig leva med det.

Det fetade. Så är det för mig med. Jag tror inte jag är den som står absolut närmast någon person och jag kan inte heller peka ut någon enskild person som är den som står närmast mig i alla situationer. Men det betyder inte att jag inte har (rätt många) goda vänner. Och jag är övertygad om att jag är en viktig del i flera människors liv.

För mig har konceptet vänskap förändrats jämfört med när jag var ung (här definierat som tonåren och strax därefter). Jag förväntar mig inte att jag ska ha några få vänner som alltid finns där, i precis alla situationer, vilket jag upplevde var idealet i ungdomen. Då fanns det någon myt om en nästintill romantisk vänskap. Numera är det olika i olika sammanhang. Men sammantaget finns det vanligen någon att vända sig till för samtal, eller om jag behöver hjälp. Eller för den delen någon att ge ett handtag.

 

[Raderad medlem 6459]

Nej, det är så klart så att de har andra saker och andra personer de prioriterar högre och det är något jag upplever med alla relationer jag fått som vuxen.

Åh, you and me both hörru. Det verkar som att jag duger så bra till att fika och luncha med, prata om alla sina bekymmer och få stöd när man är deppig, dricka drinkar med etc men står det mellan mig och nån annan vän är jag den första att ryka.

Med en vän (?) så fick jag dessutom nyligen upptäcka vad som händer när jag är den som är deprimerad och behöver stöd: jag blev fetdumpad på en gång.

Så ja. Jag förstår hur det känns. Jag har många kompisar men väldigt få nära vänner.

 

[tott]

Det fetade. Så är det för mig med. Jag tror inte jag är den som står absolut närmast någon person och jag kan inte heller peka ut någon enskild person som är den som står närmast mig i alla situationer. Men det betyder inte att jag inte har (rätt många) goda vänner. Och jag är övertygad om att jag är en viktig del i flera människors liv.

Jag är inte heller någons närmaste person och mina föräldrar är mina närmaste. Patetiskt!

 

[Myrten]

Jag är inte heller någons närmaste person och mina föräldrar är mina närmaste. Patetiskt!

Dina känslor är dina, men för mig är min situation inte patetisk.

 

[tott]

Dina känslor är dina, men för mig är min situation inte patetisk.

Mitt svar gällde givetvis mig och mina känslor.

 

[Hero]

Meningen med livet är att finna mening.

Just nu är det att fixa potatisgratäng, Entrecôte

och ett glas vin till tv-serien The Terror

 

[Jenka]

Det där har jag också funderat på. Hur hittar man nya vänner som medelålders?
Har också funderat på vad det finns för bra diskussionsforum. Tips på det?

Utifrån vad du skriver om dina intressen så har ju tex Naturskyddsföreningen och friluftsfrämjandet bra aktiviteter i naturen.