Men så irriterande

[Dentaku]

Sv: Men så irriterande

Måste man klassas som fruktansvärt anti bara för att man inte vill dela på ansvaret för ens nya partners husdjur? Gäller detsamma för t ex en häst? Och ska det även innefatta ekonomiskt ansvar?

Jag ser inte varför min pojkvän skulle bli jätteintresserad av hundar bara för att jag är det. Jag älskar honom för helt andra saker än att vi har samma intressen. Nu tror jag ändå att han gärna skulle ta ett visst ansvar för min hund den dagen vi flyttar ihop, men jag tycker faktiskt inte att det är något jag kan kräva av honom(utom om det som tidigare sagt krisar sig, t ex att jag ligger sjuk eller så).

 

[lady_mike]

Sv: Men så irriterande

*KL*
Bara för att jag säger att min sambo bara släpper jycken utanför dörren så ska han sjävklart komma in nu o tala om att han tagit en prommis med jycken strax innan jag kom hem från jobbet.

O glad blev jag juh..

 

[rozie]

Sv: Men så irriterande

Häller med dig! Om man har hund så kan man inte automatiskt förvänta sig att man får massa gratis hjälp bara för att man skaffar pojkvän/sambo. Nu har jag ifs världens gulligaste kille som är en kanonhusse åt min spaniel fast han INTE ville ha hund när vi träffades. Men jag förutsätter ju aldrig hans hjälp! Är bara jäkligt glad när jag får den!

Så tänker jag med - och jag brukar opponera om hur hälsosamt det är med frisk luft och då kan vi ju ändå ta med oss hundarna :smirk:
Dessutom har min sambo förälskat sig i min lilla dvärgspets - han som är van schäfrar från sin far ....

Så nu ... tja ... då är han inte altför svårövertalad. Han har tom börjat följa med på morgonen innan jobbet. Halleluja

 

[Mynta2]

Sv: Men så irriterande

Avsaknad av empati för djur går INTE hand i hand med avsaknad av emapati för människor. Det är ingenting som sker per automatik att det ena ska utesluta det andra. Det finns det studier och forskning om.

 

[Mynta2]

Sv: Men så irriterande

Nja, det gör man inte. Min sambo skulle aldrig för sitt liv skaffa hund om jag inte hade en in i förhållandet. Han vill INTE vara uppbunden eller ha krav på sig att hunden ska ut osv. Detta är jag medveten om och kräver aldrig han ska dra sitt strå till stacken. Varför skulle jag egentligen göra det ? Han har inte bett om en hund, han fick den på köpet när vi flyttade i hop. Och varför ska jag då tvinga honom till något han inte vill och aldrig velat ?

 

[Tora]

Sv: Men så irriterande

*kl*

Jag och killen blev sambo innan jag skaffade jycke.. Sambon gjorde klart för mej att det va min hund och han ville inte ha något ansvar. Det har han inte heller.. Men han släpper ut jycken då och då under dagen då jag jobbar. Så han får göra sitt. Jobbar jag eftermiddag ger han jycken mat.
Han tar inga promenader med honom. Han öppnar dörren, står på bron o låter jycken pinka. Sen ska han in.
Den hjälpen är jag tacksam över. Jag visste vad jag gav mej in på då jag fick jycken. Och så blev det..
Då sambon jobbar är det antingen far, bror eller nån granne som går ut med jycken.. Lånar honom någon eller några dagar.

Har jag skaffat hund så är det mitt ansvar. Inte min sambos..

Och för att upplysa så kommer min sambo att bli en fantastisk pappa! Han älskar barn och han har en bedårande systerson som vi älskar att ha här.. Min sambo tar stort ansvar över barnet..

Så jämför inte jycke och barn.. Snälla!!!!!

Fast jag har aldrig jämfört empati för barn och djur.

Mvh

Tora

 

[Tora]

Sv: Men så irriterande

Måste man klassas som fruktansvärt anti bara för att man inte vill dela på ansvaret för ens nya partners husdjur? Gäller detsamma för t ex en häst? Och ska det även innefatta ekonomiskt ansvar?

Jag ser inte varför min pojkvän skulle bli jätteintresserad av hundar bara för att jag är det. Jag älskar honom för helt andra saker än att vi har samma intressen. Nu tror jag ändå att han gärna skulle ta ett visst ansvar för min hund den dagen vi flyttar ihop, men jag tycker faktiskt inte att det är något jag kan kräva av honom(utom om det som tidigare sagt krisar sig, t ex att jag ligger sjuk eller så).

Det är inte frågan om att han skall bli jätteintresserad. Ta tex jag skulle aldrig skaffa katt själv. Men om jag skulle träffa någon som har en katt så blir det ju så att jag blir ansvarig för den katten också. Det är ju inte så att jag kan säga "Jag vill inte ha något med din katt att göra utan bara med dig". Katten är ju liksom en del av hela paketet.

Skulle jag träffa någon som deklarerade att de inte vill ha något att göra med mina hundar och hästar så skulle jag backa med en gång. Mina djur är en del av mitt paket och man får ta hela paketet eller inget alls. Risken är mycket stor att det blir väldigt stora slitningar i förhållandet annars.

Det är precis samma sak som om jag skulle flytta ihop med någon som har barn sen tidigare. Inte kan jag välja att ignorera barnen utan jag får ju ta hela paketet så att säga (detta är inte frågan om att jämföra empati mot barn och djur).

Mvh

Tora

 

[Tora]

Sv: Men så irriterande

Nja, det gör man inte. Min sambo skulle aldrig för sitt liv skaffa hund om jag inte hade en in i förhållandet. Han vill INTE vara uppbunden eller ha krav på sig att hunden ska ut osv. Detta är jag medveten om och kräver aldrig han ska dra sitt strå till stacken. Varför skulle jag egentligen göra det ? Han har inte bett om en hund, han fick den på köpet när vi flyttade i hop. Och varför ska jag då tvinga honom till något han inte vill och aldrig velat ?

Fast jag har så svårt att greppa det där. Hunden är en del av det paketet som kommer med dig. Jag antar att han gillar dig för vad du är och hunden är ju en del av dig.

Nu är det ju inte frågan om att han skall börja springa på hundkurser och träna och sådant. Utan det är frågan om att gå ut med hunden när du inte kan, att ge den mat, att om det behövs ställa upp med ekonomiska medel om den blir sjuk.

Att flytta ihop med någon och säga "Jag vill inte ha något med ditt djur att göra" låter ju bara så fel. Fast det kanske är så att det säger mer om djurägaren som flyttar ihop med någon som säger så.

Jag själv har gjort det misstaget att jag flyttade ihop med någon som totalt saknade empati för djur. Han kunde knappast ha missat att jag gillar djur väldigt mycket (det skulle ha varit om han var både blind, döv och korkad). Men efter ett tag så förstod jag det inte funkade längre. Djur är en del av mig. Man kan inte bara välja att tycka om halva mig. Antingen är det allt eller inget. Det blir lättast så i längden. Jag har lärt mig på det hårda sättet att man inte kan välja att bara tycka om en del av någon om det skall fungera smidigt.

Mvh

Tora

 

[lady_mike]

Sv: Men så irriterande

Fast jag har aldrig jämfört empati för barn och djur.

Mvh

Tora

Därför skrev jag *KL*
Alltås jag lånade en knapp.. Så mitt inlägg va menat åt ALLA! Och den som känner sej träffad!

 

[lady_mike]

Sv: Men så irriterande

Fast jag har så svårt att greppa det där. Hunden är en del av det paketet som kommer med dig. Jag antar att han gillar dig för vad du är och hunden är ju en del av dig.

Nu är det ju inte frågan om att han skall börja springa på hundkurser och träna och sådant. Utan det är frågan om att gå ut med hunden när du inte kan, att ge den mat, att om det behövs ställa upp med ekonomiska medel om den blir sjuk.

Att flytta ihop med någon och säga "Jag vill inte ha något med ditt djur att göra" låter ju bara så fel. Fast det kanske är så att det säger mer om djurägaren som flyttar ihop med någon som säger så.

Jag själv har gjort det misstaget att jag flyttade ihop med någon som totalt saknade empati för djur. Han kunde knappast ha missat att jag gillar djur väldigt mycket (det skulle ha varit om han var både blind, döv och korkad). Men efter ett tag så förstod jag det inte funkade längre. Djur är en del av mig. Man kan inte bara välja att tycka om halva mig. Antingen är det allt eller inget. Det blir lättast så i längden. Jag har lärt mig på det hårda sättet att man inte kan välja att bara tycka om en del av någon om det skall fungera smidigt.

Mvh

Tora

Så för att jag vill ha hund så ska min sambo behöva vara berädd att ge mej ekonomiskt stöd om min hund blev dålig????

Aldrig! Varför ska han det? Jag skaffade hunden för den är min hobby..

Jag pröjsar inte hans bilar då han kört i diket! (rallyförare)!

Vi har varsitt liv o lever under samma tak.. Funkar för oss.

Vem är du att tala om att det är fel? Sambon gjorde detta klart för mej. Att han ville inte ha ekonomiskt ansvar. Han vill inte känna sej tvingad att vara hemma pga hunden. Okej,! sa jag! Älskar honom ändå o skaffade hunden ändå. Bor med honom. Lever med honom och planerar barn i framtiden med honom.

Inga problem. Och nu ska jag erkänna att han HAR lånat ut pengar då min ekonomi inte räckt till. Men jag betalade tillbaka dom pengarna. Då det inte va hans sak att betala!

 

[Tora]

Sv: Men så irriterande

Därför skrev jag *KL*
Alltås jag lånade en knapp.. Så mitt inlägg va menat åt ALLA! Och den som känner sej träffad!

Sorry. Då jag läste början på inlägget så var det så tydligt riktat till mig att jag trodde att även resten var det.

Mvh

Tora

 

[Tora]

Sv: Men så irriterande

Så för att jag vill ha hund så ska min sambo behöva vara berädd att ge mej ekonomiskt stöd om min hund blev dålig????

Aldrig! Varför ska han det? Jag skaffade hunden för den är min hobby..

Jag pröjsar inte hans bilar då han kört i diket! (rallyförare)!

Vi har varsitt liv o lever under samma tak.. Funkar för oss.

Vem är du att tala om att det är fel? Sambon gjorde detta klart för mej. Att han ville inte ha ekonomiskt ansvar. Han vill inte känna sej tvingad att vara hemma pga hunden. Okej,! sa jag! Älskar honom ändå o skaffade hunden ändå. Bor med honom. Lever med honom och planerar barn i framtiden med honom.

Inga problem. Och nu ska jag erkänna att han HAR lånat ut pengar då min ekonomi inte räckt till. Men jag betalade tillbaka dom pengarna. Då det inte va hans sak att betala!

Jag har aldrig skrivit att det är fel. Däremot så skrev jag att jag har så svårt att fatta det. Jag är ett stort paket med mina djur och allting. Klarar man inte av en del av det så förstår jag inte riktigt varför man vill ha det andra. Jag är den jag är bla pga mina djur.

En bil är bara en sak inget levande väsen som kan fara illa. Nä som sagt jag har levt med en sådan person som du beskriver och även jag planerade en framtid med honom. Nu när jag tittar tillbaka på den tiden så förstår jag inte vad som gjorde att jag blev kvar. Fast det är klart jag visste inte vad jag saknade innan jag träffade min nuvarande sambo som älskar både mig och mina djur i ett enda stort paket. Skulle jag mot förmodan vara ute på "letasambomarknaden" igen så är det första kriteriet att han älskar både mig och mina djur då. I mitt fall så är vi ett enda stort paket och man kan inte bara välja att tycka om vissa delar utav det och ignorera andra.

Ta det nu inte som kritik av dig och ditt förhållande. Det är bara en förklaring till hur jag tänker och varför jag har så svårt att förstå.

Mvh

Tora

 

[lady_mike]

Sv: Men så irriterande

Men varför ska min hobby väga mer än hans? Bara för att jag valt att ha djur som hobby? Hans största hobby är allt som står i garaget.. Mycket dyrare än mina hobby.

Bara för att JAG valt att ha levade varelser o han livlösa manicker.. Och det för att Han ville slippa ansvar. O visst ansvar tar han ändå nu o låter min jycke kuta ut o göra sitt.

Bara frågar och "förklarar".

 

[Dentaku]

Sv: Men så irriterande

Det känns som om skillnaden mellan ditt och mitt resonemang är att om jag skulle vara borta en dag skulle jag FRÅGA en eventuell sambo om han kunde ta hand om hundrastningen, jag skulle aldrig KRÄVA det. Jag kan ju lösa den typen av situation på annat sätt nu när jag bor själv, så varför inte i ett eventuellt framtidsscenario om nu min tilltänkta sambo inte vill bli uppbunden av min hund?

Jämförelsen med barn tycker jag haltar betänkligt. Min hund är nöjd och lycklig så länge han får vara med(och jag skulle t ex inte acceptera en sambo som ville stänga undan hunden i tid och otid). Ett barn däremot börjar nog ganska snabbt fundera på varför mammas/pappas nya partner inte kan hämta/lämna på dagis etc.

 

[tulipanaros]

Sv: Men så irriterande

Lady-Mike,
Det här talar ju dessvärre för Ditt eget tillkortakommande !
Om Du inte vågar kräva medansvar -så kommer Du naturligtvis
inte att få det.
Så enkelt är det !

 

[lady_mike]

Sv: Men så irriterande

Lady-Mike,
Det här talar ju dessvärre för Ditt eget tillkortakommande !
Om Du inte vågar kräva medansvar -så kommer Du naturligtvis
inte att få det.
Så enkelt är det !

Är du sann? Är det verkligen så svart eller vitt?

Varför ska jag tvinga/kräva honom till en massa som han inte vill? Ska han då oxå börja tvinga/kräva att jag hjälper till i hans garage?

Det du anser att han kan/ska hjälpa till med gör inte jag. Jag är INTE rädd för att kräva. Men jag ser inte varför han ska ta ansvar över det som är mitt och tillhör mej. För jag går inte ens ut och skottar gården. Jag mekar inte ens med min egen bil då den är trasig.. Jag byter Aldrig däck. Jag är inte med o fixa med veden.!!!

Det får han sköta helt själv..

Varför skulle jag ändra på min sambo? Han valde mej och allt som kom med hund och häst. Även om han inte ville ha jycken..
Precis som jag gjorde med honom.
Jag visste precis vad jag gav mej in på.. Vad jag skulle få hjälp med och inte.


Jag valde att leva med honom för den han är.. Inte för den jag vill att han ska bli!

Tråkigt att vissa ska se det som att jag inte "vågar" säga ifrån..

 

[escodobe]

Sv: Men så irriterande

Jag är böjd att hålla med mike. Han har inte valt att ha hund, utan snarare varit väldigt tydlig med att han INTE vill ha en. TROTS detta så släpper han ut hunden, hjälper henne när hon behöver ekonomisk hjälp och skulle säkerligen ta hand om den om hon blev sjuk.

Jag skulle kunna tänka mig hjälpa min kille med en hobby ibland om det skulle behövas, både ekonomiskt och praktiskt. Men jag tror inte jag skulle vilja anpassa precis hela mitt liv efter hobbyn. Aldrig kunna åka bort mer än 6 timmar, stå någonstans och frysa varje helg och ägna nån timme varje dag åt den.

(Ska sanningen fram hade jag nog varit skyldig att göra det, eftersom min särbo är min hundvakt och har gjort detta för mig. Men jag är väl medveten om att han gör det för att han vill, och att jag inte bör ta det för givet.Han tycker om hundar, hade vi låtsas att hunden var en mc eller nåt annat tidskrävande så hade inte velat göra så mkt.)

 

[escodobe]

Sv: Men så irriterande

Det börjar dock bli bättre.
Har snackat med honom och han har skärpt sig,
ibland bara som han sas faller tillbaka.

Han älskar sin hund och sköter henne bra.
Och hon fullkomligt avgudar honom!
Mer väluppfostrad hund får man leta efter.
Så var snäll och kalla honom inte djurplågare,
han går ut med henne dock inte så ofta som jag anser behövs.

Fast blir hunden sjuk för att han inte släpper ut den ofta nog så sköter han inte om den på bästa sätt. Även om han är snäll annars.

 

[escodobe]

Sv: Men så irriterande

Fast jag har så svårt att greppa det där. Hunden är en del av det paketet som kommer med dig. Jag antar att han gillar dig för vad du är och hunden är ju en del av dig.

Nu är det ju inte frågan om att han skall börja springa på hundkurser och träna och sådant. Utan det är frågan om att gå ut med hunden när du inte kan, att ge den mat, att om det behövs ställa upp med ekonomiska medel om den blir sjuk.

Att flytta ihop med någon och säga "Jag vill inte ha något med ditt djur att göra" låter ju bara så fel. Fast det kanske är så att det säger mer om djurägaren som flyttar ihop med någon som säger så.

Jag själv har gjort det misstaget att jag flyttade ihop med någon som totalt saknade empati för djur. Han kunde knappast ha missat att jag gillar djur väldigt mycket (det skulle ha varit om han var både blind, döv och korkad). Men efter ett tag så förstod jag det inte funkade längre. Djur är en del av mig. Man kan inte bara välja att tycka om halva mig. Antingen är det allt eller inget. Det blir lättast så i längden. Jag har lärt mig på det hårda sättet att man inte kan välja att bara tycka om en del av någon om det skall fungera smidigt.

Mvh

Tora

Att inte vilja ha ett djur är inte samma sak som att inte ha empati för dem. Det torde vara omöjligt att ha djur och bo ihop med någon som inte har empati för djur - däremot är det bevisligen fullt möjligt att bo ihop med någon som själv inte vill ha djur.

Själv har jag delat sovrum med en mc Det kunde jag leva med. Men jag hade inte velat ägna en timme åt dan åt att mecka med den. Hade inte sambon kunnat åka på semester för att han inte velat lämna mcn så hade jag helt neklet fått åka själv om det inte gick att ta med den. Inte hade jag suttit hemma varje semester i 15år pga mcn.

 

[Mirre]

Sv: Men så irriterande

Fast blir hunden sjuk för att han inte släpper ut den ofta nog så sköter han inte om den på bästa sätt. Även om han är snäll annars.

Fast skrev nog lite luddigt.
Hunden har aldrg blivit sjuk av det, så illa är det inte.