Sv: (Mellan)schnauzer
Tack för länken! Jag har inte tänkt så långt som att söka info på engelska och tyska
...
Tycker att det verkar vara en "ärlig" text, ja. Men är det ofta de går ur hand så att säga? Nu är jag ju ingen nybörjare och vet dessutom vart jag skulle vända mig OM det strular men ändå.
*KL*
Schnauzer och pinscher var ju samma ras tidigare men nu skiljer väl mentaliteten en del? För jag får ju erkänna att pinscher känns
inte helt rätt, har träffat en del då jag funderade på rasen innan jag köpte min RR.
Jag har bara hört talas om en hane som var knepig. I övrigt tycker jag att de flesta schnauzerägare verkar vara av typen "hunden måste veta sin plats" - och hundarna är därför helt ok.
Jag är rätt säker på att min snälla hund skulle bli ganska odräglig om jag inte sett till att emellanåt visa vem som bestämmer. Hon har tendenser att dominera och testar absolut gränserna. Däremot så kan man inte vara för hård för då slår rädslan till. Min hund kan bli väldigt stressad och helt blockerad vid de tillfällen när jag blivit riktigt arg. På så sätt har hon påminnt mig lite om de arabhästar jag lärt känna. Det går inte att ta tag ordentligt ocn nu är det nog (med utropstecken), utan det är bättre att bara vara envis och se till att man vinner.
Ett exempel är min hunds galna hoppande vid dörren innan vi går ut. En period fick jag nästan inte på halsband och koppel och dessutom blev jag knockad i hakan. Vid något tillfälle tappade jag besinningen på den (av mig
) ouppfostrade byrackan och tog i med både röst och handgripligheter. Hon hamnade på rygg på golvet, bitandes i luften efter mina handleder och ålandes som en mask och jag kunde inte hålla henne. Till sist kom hon loss och sprang runt som ett torrt skinn och jag hade inte en chans att fånga in henne. Helt galen blev hon...
Lösningen blev att lägga henne plats på mattan vid dörren. Varje dag, flera gånger om dagen och aldrig ge efter. Jag gjorde tom så att jag satte på kopplet när hon låg där och ställde mig på det, så även om hon ville, så kom hon inte upp. Endast fick hon resa sig när jag var helt påklädd och väntat en stund.
Det var ett digert arbete, men jag tycker att det var värt det. Nu kan hon också hoppa, men jag kan knäppa med fingrarna och peka på mattan och hon springer dit och slänger sig ned. När jag inte tränat på ett tag så ligger hon med rumpan i luften och svansen ivrigt viftandes och vääääääldigt lite skall till för att hon skall släppa loss och bli otymplig gräshoppa igen. Givetvis har jag dessa problem eftersom jag inte blev 100 proc konsekvent med min träning.
Men - det är hanterbart, hon lyder iaf när hon måste och hon hoppar numera inte på mig eller mot min kropp. Bara i luften bredvid.
Läste mer på Dinsdales hemsida och hittade ett intressant tips kring inkallning. Författaren menar att man alltid, alltid (kanske månader) har ett långt nylonrep på hunden så att den alltid, alltid halas in när man ropar. Hon menar att hunden
alltid skall få belöning när den kommer och jack pot när den kommer på eget inititativ, utan att man kallat in den. Man skall överösa hunden med beröm och godbitar/lek varje gång den kommer - inhalad eller ej.
Successivt klipps sedan repet av så att det blir kortare och kortare. Misslyckas man med inkallningen när det är nedkortat så åker långa linan på igen. Hon menar att det kan vara så att man har den korta stumpen på i fortsättningen och att det räcker för att hunden skall veta att det är inkallning som gäller. Om denna träning tar månader att få till gör inget i perspektivet att man kanske har hunden i 15 år och vill kunna lita på att den kommer.
Jag fick mig en funderare för min inkallning är verkligen inte perfekt. OM man kör denna metod helt konsekvent under lång tid så borde det ge resultat. Hunden är smart och vet pecis när repet är på, om om man sedan har en kortare stump eller hela linan är nog inte så lätt för hunden att lista ut. Jag funderar på om man kunde göra likadant med rep och tex en klocka/bjällra. Då kanske man på sikt kan ha bara bjällran som signal att komma ihåg att inkallningen alltid gäller?
Har någon testat något liknande?
Det var en lång lista med fostranstips (på Dinsdales hemsida), en del (i mina ögon) lite väl hårda, men en del andra som var bra. tex skriver hon att hunden alltid skall flytta på sig när överhuvudet kommer. Dessa små saker får hudnen att förstå sin plats.
Jag kan kliva över min hund eller flytta stolen så hon inte behöver flytta sig, om jag vill sitta tex. Men jag har inte samma respekt med mig som min partner. Han gör sig aldrig till för hunden, utan hon måste alltid flytta på sig och lyda honom ögonblickligen. Han klappar henne och gosar med henne också, men alltid på hans initiativ.
Nu verkar hunden gilla mig mest, men hon har helt klart en helt annan respekt för honom än för mig. Utan att för den skull ha något underdåning eller kuvat sätt. Hon respekterar honom helt enkelt och är en lydig hund med honom.
Nu blev detta en liten utvikning och har väl egentligen inte med rasen att göra. Alla hundar vi haft har lyssnat bäst på honom då han är mer konsekvent än mig. Men jag tror att schnauzern är en ras som trivs särskilt bra med raka, vänliga och konsekventa besked. De fattar snabbt och ges de för mycket utrymme så blir relationen ett evigt testande av att skaffa sig fler fördelar/frihet.
Ett annat exempel är vår andra hunds matskål. Han skulle aldrig komma på idén att nosa i hennes skål, men hon går gärna och stjäl en kula eller två från hans skål. När jag är i köket och ser det så grymtar jag till och hon lommar iväg. Är maken där så tittar hon inte ens åt skålen...
