Sv: (Mellan)schnauzer


Vår schnauzer skulle förmodligen bli skiträdd för en älg och komma sättandes till mig med svansen mellan benen och en ängslig kik över skuldran. De katter som fräst ifrån har hon direkt lämnat ifred, men de som springer...
Hon intresserar sig för katter om de sitter och "prasslar mystiskt" i buskarna eller flyr, men om de sitter och tittar och klipper med ögonen så låter hon dem vara. Intresserad är hon absolut, för hon hoppas på att de skall springa så där härligt och lockande...
Nu har jag inte gått kurs med min hund eller tävlat bruks/lydnad, men jag tänkte anmäla mig till lydnadskurs för att ändå börja någonstans. När vi varit i hundsammahang så har hon inte precis briljerat, men hon är cool. Lite som en bra tävlingshäst som kan stå i transporten, tas ut och titta sig lite nyfiket omkring, men med fokus på ryttaren.
Förstå gången vi besökte MyDog i Göteborg så var hon nio månader och sjövild. Jag var redo att skänka henne till närmaste hemlös som behövde sällskap av galen hund. Andra gången var vi med på utställningen och då var hon ett år och nio månader. Hon var mattes stolthet - världens bästa hund - PRECIS så som jag vill ha henne. Visad av proffshandler och supertrevlig/fokuserad på uppgiften.
Antar att du skriver detta till TS.
Jag håller med men med reservation att TS behöver vara noggrann med val av uppfödare om hon vill ha en svart. Man får gilla att ha en hund som tänker själv och inte lyder minsta vink, men som samtidigt kan vara snabb och explosiv. Min hund är egen och envis och har enorm uthållighet (tex sitta vid ett träd och vänta på att läckerbiten skall ramla ned mellan vidöppna käftar, så som du beskrev ekorren i granen).
Man får ju som hundägare vara lite "på" och observant på hundens snabba reaktionsförmåga, men man måste inte vara flåsig brukshundspersonlighet.
Jakten finns definitivt där, har för mig att det står i deras rasbeskrivning att det ursprungligen avlades för att hålla råttor och andra gnagare borta från gården, i Ziddes värld tillhör även älg gnagarsläktet... Envis som en röd gris kan han också vara, kan sitta under ett träd en mindre evighet om en ekorre sökt skydd där. Eller om vi är hemma hos syster så sitter han utanför kaninburen och bara väntar...

Vår schnauzer skulle förmodligen bli skiträdd för en älg och komma sättandes till mig med svansen mellan benen och en ängslig kik över skuldran. De katter som fräst ifrån har hon direkt lämnat ifred, men de som springer...
Katter ska vi inte tala om, de skall döden dö... skriker i högan sky när han får syn på dem. Lite jobbigt hemma i radhusområdet där folk inte har vett att ha katterna inne.
Hon intresserar sig för katter om de sitter och "prasslar mystiskt" i buskarna eller flyr, men om de sitter och tittar och klipper med ögonen så låter hon dem vara. Intresserad är hon absolut, för hon hoppas på att de skall springa så där härligt och lockande...
Terrierstuk/psyke tänker jag precis som dig, de har liksom en extra dimension. De andra på hundklubben tränade och tränade med sina hundar, själv hämtade jag hunden en halvtimme innan träning (han bor hos mamma och pappa, jag några km bort) och han briljerade.
Nu har jag inte gått kurs med min hund eller tävlat bruks/lydnad, men jag tänkte anmäla mig till lydnadskurs för att ändå börja någonstans. När vi varit i hundsammahang så har hon inte precis briljerat, men hon är cool. Lite som en bra tävlingshäst som kan stå i transporten, tas ut och titta sig lite nyfiket omkring, men med fokus på ryttaren.
Förstå gången vi besökte MyDog i Göteborg så var hon nio månader och sjövild. Jag var redo att skänka henne till närmaste hemlös som behövde sällskap av galen hund. Andra gången var vi med på utställningen och då var hon ett år och nio månader. Hon var mattes stolthet - världens bästa hund - PRECIS så som jag vill ha henne. Visad av proffshandler och supertrevlig/fokuserad på uppgiften.
Du kommer inte att ångra dig om du får hem en schnauzer, de förgyller verkligen tillvaron.
Antar att du skriver detta till TS.
Jag håller med men med reservation att TS behöver vara noggrann med val av uppfödare om hon vill ha en svart. Man får gilla att ha en hund som tänker själv och inte lyder minsta vink, men som samtidigt kan vara snabb och explosiv. Min hund är egen och envis och har enorm uthållighet (tex sitta vid ett träd och vänta på att läckerbiten skall ramla ned mellan vidöppna käftar, så som du beskrev ekorren i granen).
Man får ju som hundägare vara lite "på" och observant på hundens snabba reaktionsförmåga, men man måste inte vara flåsig brukshundspersonlighet.