medicinfråga

Har inget svar på din fråga egentligen, men har läst dina två trådar. Tycker det är helt sjukt hur det fungerar, trodde verkligen att folk fick hjälp om dom kom in på akutpsyk.

Jag hoppas att du kan börja må bättre snart och får den hjälp du behöver. Tycker även att det är konstigt att vårdpersonalen inte verkar kunna ta olika personligheter, alla är ju inte jätte sociala och öppna, speciellt inte när man mår så dåligt. Det borde väl vara rätt uppenbart liksom...

Styrkekramar.
 
Har inget svar på din fråga egentligen, men har läst dina två trådar. Tycker det är helt sjukt hur det fungerar, trodde verkligen att folk fick hjälp om dom kom in på akutpsyk.

Jag hoppas att du kan börja må bättre snart och får den hjälp du behöver. Tycker även att det är konstigt att vårdpersonalen inte verkar kunna ta olika personligheter, alla är ju inte jätte sociala och öppna, speciellt inte när man mår så dåligt. Det borde väl vara rätt uppenbart liksom...

Styrkekramar.

Sen tänker jag att det alltid finns två sidor, och en person som mår såpass dåligt kanske inte riktigt har perspektiv? Jag har verklingen ingen aning om ts eller sjukhuset ifråga, men ibland har jag upplevt att en patient haft likadana tankar som ts, men inte riktigt ser eller förstår helheten på samma sätt som vårdpersonalen.
 
Angående olanzapin så arbetar jag med flera personer som står på olanzapin. Det är en fantastisk medicin för övrigt när den fungerar. Vad gäller vikten, så en person av fyra har gått upp i vikt av den. Som av en händelse är det personen som är förtjust i sötsaker och är rätt stillasittande. Övriga är inte lika förtjusta i sötsaker, och rör åtminstone på sig lite i vardagen. Ingen av dem tränar. Ingen av dem har gått upp.

Och jag lovar att du inte vaknar efter en vecka och har blivit jättetjock, utan en ev viktuppgång märks. Så varför inte prova medicinen, och sen ta en ny diskussion om du nu är en av de som går upp i vikt? Som sagt, även om man inte tror det - så jag har sett olanzapin ge fantastiska resultat. ÄVEN för de som inte ens vi i personal "förstått" vad i hela friden läkaren ville med olanzapin på den personen, och där vi i personalen helt ärligt inte trott på nån skillnad. Men se på sjutton om den inte i samtliga fall - trots skiftande grundproblematik - gett positiva resultat i rätt dos.
 
Olanzapin är den näst bästa medicinen jag haft. Första veckan på den mådde jag toppen, har aldrig känt mig så harmonisk.
Mitt förslag är att prova den några veckor/en månad och sen försöker du prata med läkaren om hur ni ska gå vidare. Bara för att du måste ta den nu så betyder det inte att det måste vara så för evigt.
 
Men skriv till vårdpersonalen ifall du inte orkar prata med dem. Berätta allt.

Zyprexa kan mycket väl hjälpa dig. Man skriver oftast inte ut Zyprexa bara huf flux, utan det finns en bra orsak bakom. Det finns som sagt massvis med orsaker till att ge Zyprexa. Du behöver verkligen inte vara psykotisk eller liknande.

Just nu kommer eventuell viktökning på sista plats. På första plats kommer psykisk hälsa.
Jag skriver inte till dom heller. Jag har haft problem med det där i hela mitt liv.

Fast jag vet hur jag fungerar, jag vet vad jag mår bra av. Jag hade inte ett enda självmordsförsök under alla åren min häst fanns tex. Jag vet att jag inte blir hjälpt av denna medicinen. Jag blir heller inte annat än enbart enormt trött av den och det hjälper ju inte om jag inte ens orkar lämna sängen utan bara sover genom dagarna.

För mig så är viktökning ett enormt stort problem för mig, det är inget alternativ speciellt inte eftersom jag vet att det finns andra alternativ. Det är denna läkaren som hakat upp sig. Jag hade inte haft det såhär om jag hade förmått mig att berätta för mina anhöriga om situationen, då hade dom fått ut mig antagligen redan efter ett par dagar. Men jag får avvakta tills min vän kommer hem så att den kan hjälpa mig kommunicera och berätta hur jag är och vad jag behöver.
 
Och jag får ju redan medicinen, haft den ett tag nu kan jag ju säga. Har inte så mycket alternativ än att ta den och som sagt, jag sover genom dagarna och nätterna. Fruktansvärt slö blir jag av den. Och den har verkligen inte hjälpt mig alls.
 
Jag skriver inte till dom heller. Jag har haft problem med det där i hela mitt liv.

Fast jag vet hur jag fungerar, jag vet vad jag mår bra av. Jag hade inte ett enda självmordsförsök under alla åren min häst fanns tex. Jag vet att jag inte blir hjälpt av denna medicinen. Jag blir heller inte annat än enbart enormt trött av den och det hjälper ju inte om jag inte ens orkar lämna sängen utan bara sover genom dagarna.

För mig så är viktökning ett enormt stort problem för mig, det är inget alternativ speciellt inte eftersom jag vet att det finns andra alternativ. Det är denna läkaren som hakat upp sig. Jag hade inte haft det såhär om jag hade förmått mig att berätta för mina anhöriga om situationen, då hade dom fått ut mig antagligen redan efter ett par dagar. Men jag får avvakta tills min vän kommer hem så att den kan hjälpa mig kommunicera och berätta hur jag är och vad jag behöver.

Nu har jag verkligen inte följt hela din historia. Men någonstans finns ju en diskrepans? Du vet vad du mår bra av och behöver - men ändå har det någonstans resulterat i en LTP.
Så även om du tycker att du har alla svar och känner dig själv bäst - kan du inte ge läkarnas alternativ en chans? Vad är det värsta som kan hända?

Jag känner för övrigt igen mig själv för knappa 20 år sen i ditt inlägg. Jag hade fel. Men det är inget man kan se där och då, så jag tänker inte försöka övertyga dig. Men skulle det vara så illa att ge det en chans, även om du är säker på att det inte hjälper så kan det väl inte bli värre?
 
Nu har jag verkligen inte följt hela din historia. Men någonstans finns ju en diskrepans? Du vet vad du mår bra av och behöver - men ändå har det någonstans resulterat i en LTP.
Så även om du tycker att du har alla svar och känner dig själv bäst - kan du inte ge läkarnas alternativ en chans? Vad är det värsta som kan hända?
Eftersom jag förlorat både hundar och hästar på kortare tid så resultera det i ett smärre desperat självmordsförsök, hela året har varit en liten kamp. Nu har jag ju fått denna medicinen ett tag och enligt mig så håller det inte med tanken på hur trött jag blir av den. Omöjligt att ha en vardag på en sådan medicin för mig.

Jag tycker det blir värre hela tiden.
 
Eftersom jag förlorat både hundar och hästar på kortare tid så resultera det i ett smärre desperat självmordsförsök, hela året har varit en liten kamp. Nu har jag ju fått denna medicinen ett tag och enligt mig så håller det inte med tanken på hur trött jag blir av den. Omöjligt att ha en vardag på en sådan medicin för mig.

Jag tycker det blir värre hela tiden.

Fast jag menade inte bara medicinen (det kan ta flera veckor innan man får önskad effekt), utan hela konceptet från läkarnas sida. Kan du inte ge det en chans, att prova såsom läkarna vill. Om vi bara i teorin leker med tanken att du just nu skulle försöka allt du kan för att göra allt de vill, oavsett om det är ta medicin, äta mat, prata eller något annat. Vi låtsas att du verkligen ger det ditt absolut bästa försöka utan undanflykter. Vad är det absolut värsta som skulle kunna hända då, alltså som du känner?
 
Fast jag menade inte bara medicinen (det kan ta flera veckor innan man får önskad effekt), utan hela konceptet från läkarnas sida. Kan du inte ge det en chans, att prova såsom läkarna vill. Om vi bara i teorin leker med tanken att du just nu skulle försöka allt du kan för att göra allt de vill, oavsett om det är ta medicin, äta mat, prata eller något annat. Vi låtsas att du verkligen ger det ditt absolut bästa försöka utan undanflykter. Vad är det absolut värsta som skulle kunna hända då, alltså som du känner?
Men dom verkar inte ha något koncept? Det enda som dom gör är ju ger medicinen, bär in maten, fixar droppet, sen ser inte jag någon ur personalen alls.
 
Men dom verkar inte ha något koncept? Det enda som dom gör är ju ger medicinen, bär in maten, fixar droppet, sen ser inte jag någon ur personalen alls.

En del av konceptet är ju att äta maten och att dricka. Men om vi istället då leker med att du skulle försöka tala om för dem att du är beredd att äta och dricka om du får samtalsstöd när du gör det (det var väl det du efterlyste i andra tråden)? Jag har läst att det är svårt för dig, men om du verkligen skulle ge det ditt allra bästa försök. Skriva en lapp om det är vad du kan, men på något sätt faktiskt kommunicera att du är beredd att försöka men du behöver mer hjälp.
 
En del av konceptet är ju att äta maten och att dricka. Men om vi istället då leker med att du skulle försöka tala om för dem att du är beredd att äta och dricka om du får samtalsstöd när du gör det (det var väl det du efterlyste i andra tråden)? Jag har läst att det är svårt för dig, men om du verkligen skulle ge det ditt allra bästa försök. Skriva en lapp om det är vad du kan, men på något sätt faktiskt kommunicera att du är beredd att försöka men du behöver mer hjälp.
Jo, om det hade fungerat men det gör det inte. Grejen är att läkaren gör fel som behåller mig här pga min neuropsykiatriska funktionsnedsättning, det är inte ett kriterie för tvångsvård. Det är bara synd jag får vänta på min vän som får lösa det här, jag har försökt säga att det inte är något frivilligt, att det inte är något eget val osv till läkaren men det lyssnar den då inte på.

Känns som att det får leda till en överklagan tror jag.
 
Jo, om det hade fungerat men det gör det inte. Grejen är att läkaren gör fel som behåller mig här pga min neuropsykiatriska funktionsnedsättning, det är inte ett kriterie för tvångsvård. Det är bara synd jag får vänta på min vän som får lösa det här, jag har försökt säga att det inte är något frivilligt, att det inte är något eget val osv till läkaren men det lyssnar den då inte på.

Känns som att det får leda till en överklagan tror jag.

Fast nu gör du det du inte skulle =) Jag bad dig leka med tanken att du INTE skulle protestera utan köpa konceptet rakt av och göra ditt allra bästa utan knot. Vad är det värsta som kan hända då?
 
Jag har ätit olanzapine/zyprexa en längre period..

Jag fick den för sömnen,ångesten,hallucinationer och depression..

Första veckorna mådde jag superbra..

Efter några månader, så hjälpte de inte längre och jag kände inte igen mig längre. Var var glada spralliga jag utan jag var helt off, ingen kontakt med mina känslor..

Däremot så sov jag jättebra och ångesten försvann..

Jag vet att jag gick upp vikt pga den men inte speciellt mkt, men så fort jag slutat med den gick jag ner i vikt igen då jag är kass på att få i mig mat..
 
Grejen är att läkaren gör fel som behåller mig här pga min neuropsykiatriska funktionsnedsättning, det är inte ett kriterie för tvångsvård.
Vet du säkert att det är därför du hålls kvar? Har du läst vårdintyget och LPT-beslutet? Det ska finnas en vårdplan för dig också, be att få läsa den om du vill och orkar.
Kan det inte vara så att du hålls kvar för att du försökt ta ditt liv och för att det är risk att du skadar dig mer genom att t.ex. inte äta?
Ett av kriterierna för LPT (och som måste vara uppfyllt för att man ska få LPT) är att man inte tar emot vård frivilligt. Alltså måste du ha vägrat ta emot vård, annars hade du inte blivit intagen på LPT.
Jag tror att läkaren ser saker som du inte ser eller riktigt förstår, de orsakerna är varför de håller kvar dig.
 
Senast ändrad:
Vet du säkert att det är därför du hålls kvar? Har du läst vårdintyget och LPT-beslutet? Det ska finnas en vårdplan för dig, be att få läsa den.
Kan det inte vara så att du hålls kvar för att du försökt ta ditt liv och för att det är risk att du skadar dig mer genom att t.ex. inte äta?
Ett av kriterierna för LPT (och som måste vara uppfyllt för att man ska få LPT) är att man inte tar emot vård frivilligt. Alltså måste du ha vägrat ta emot vård, annars hade du inte blivit intagen på LPT.
Jag tror att läkaren ser saker som du inte ser eller riktigt förstår, därför håller de kvar dig.
Läkaren sa till mig att jag hålls kvar så länge jag inte blir social och börjar prata. Det är det jag har problem med pga av min neuropsykiatriska funktionsnedsättning. Det har inte med mina andra problem att göra.
 
Läkaren sa till mig att jag hålls kvar så länge jag inte blir social och börjar prata. Det är det jag har problem med pga av min neuropsykiatriska funktionsnedsättning. Det har inte med mina andra problem att göra.
Skulle det vara lättare att skriva till läkaren?
Jag har också NPF (autismspektrumtillstånd och ADD) och har lärt mig med åren att uttrycka vad jag behöver. Hade selektiv mutism i tonåren dessutom (aldrig fått diagnos på det men vet att det var det jag hade). Du verkar kunna uttrycka dig bra i skrift så förmågan finns ju där, bara det att du har svårt att uttrycka dig i tal. Eller hur?
 

Liknande trådar

Relationer Jag har en nära anhörig, pensionerad sedan drygt tio år, som ibland har så extremt hårda övertygelser om hur saker ÄR. Jag skriver milda...
2
Svar
36
· Visningar
3 975
Senast: skiesabove
·
L
Samhälle Först så JA jag ska själv klart kolla med mamma och pappa som känner hennes föräldrar väldigt bra! Men jag är en sån person som be höver...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 927
Senast: TinyWiny
·
Kropp & Själ Jag är inne i ännu en (egentligen flera) omgång i vården och jag känner mig i sånt jävla underläge rent ut sagt. Som att ingen lyssnar...
2
Svar
27
· Visningar
3 163
Senast: Hazel
·
Tjatter Jag handlar ju via ICA online med hemkörning en gång i månaden och där emellan blir det två olika Hemköp, Lidl eller en annan ICA. Jag...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
5 077
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Secret Santa 2024
  • Valet i USA
  • Vad gör vi? Del CCIV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp